Den brittiske kirurgen som räddar liv.
Tvåtusenfemhundra tecken inklusive blanksteg.
Jag sitter vid slagbordet och skriver ..., tittar på tv .., går till soffan .., telefonsurrar ..., sträcker på benen ..., tar mig en macka .., pratar med pelle .., skriver lite .., räknar tecken .., sätter upp håret .., hämtar en tandsticka .., tänder två ljus .. vickar på tårna .., skriver lite till .., läser igenom .., tittar på tv .., hjärnoperation i Ukraina .., pratar med pensionatsvärden .., får höra om stuguthyrning i Sälen vecka åtta .., - träning inför Vasaloppet - .., ännu mera operationer .. mänsklig värme .., omtanke .., jag blir rörd .., längtar och längtar .., funderar över hur det kan komma sig att jag känner sådan samhörighet med fattiga människor från Ukraina och Ryssland utan att man har varit där och jag förstår det inte.
Och så skriver jag lite till.
Möblerar om bland bokstäverna.
Ångrar att jag lovade.
Varför skulle jag!!
Mannen med hjärntumör ska opereras.
Kirurgen har runda glasögon och ett gott hjärta.
Det finns hopp.
Kanske.
Den engelske kirurgen
Brittisk dokumentär från 2008.
Henry Marsh kom första gången till Kiev i Ukraina vid Sovjetunionens sönderfall.
Misären och sjukvårdens oförmåga att hjälpa skapade ett engagemang som han behållit i decennier, när han under många vistelser i Kiev hjälpt hundratals annars dödsdömda människor.
4 kommentarer:
helt otrolig man..
vilken medkänsla..
vilken vånda att inte kunna hjälpa..
underbar dokumentär..
Fick vi svar någonstans, alla vi som är nyfikna på till vad du skriver?
Vad är det du skriver på?
Nyfiken så att jag nästan spricker!
grodan: vet du, jag har tänkt på honom hela dagen .,. och jag blir lika rörd varje gång!
Blogblad och Mian: 2 ggr om år skriver jag i vår facktidning. Inget märkvärdigt alls, det är väl när dom inte har nån annan som dom mailar mig och nu säger jag det inte för att gå med håven, jag menar det.
Det spelar heller ingen roll.
Vill dom ha det, så gärna för mig och jag är glad att det inte är oftare, för jag kan omöjligen skriva på beställning!
"Låtsas att du skriver till bloggen bara!" säger PV.
"Ja, men det är ju som att skriva till sina vänner .., det är inte samma sak .., där känner jag ALDRIG nån press .., det är bara glädje!" svarar jag honom.
Så är det med den saken.
Skicka en kommentar