Falurött träplank ... gröna dörrar.
Och jag går på liten promenad innan det är dags för arbete.
Slår mig ner vid kajen och tittar på en man som ägnar sig åt kastspöfiske.
Mobilpratar med sonen.
Vänder ansiktet mot solen.
Himlen är knallblå.
Plast-lack-färg i mer illrödfärg, alldeles intill den övre porten.
Någon kanske har varit på dåligt humör?
Och jag känner tydligt att brunt aldrig kommer att bli min färg.
Ååå, jag minns med fasa alla 70-tals bruna hus med gula fönsterkarmar.
Snett mitt emot det bruna, finns detta.
Genomtänkt.
Men här blir det knepigt med stockrosor i rosa.
Huset är vitt - blåsticket är helt mitt fel -.
Typisk skånsk dörr, såna som man ser hur många som helst av i Skillinge och Simrishamn.
Värdshuset nästan mitt i stan.
9 kommentarer:
Underbara dörrar! De två längst ner vill jag ha. Känner mig hemskt avundsjuk... men det bottnar i att jag bor i en förening där själva portarna är så vanliga och trista.
Suck.
Och jasg har ett förhållande med blått - det är en så skön färg!
Glad söndag!
Härliga bilder!
Jag har varit i Ystad en gång över dagen och kommer ihåg att det var en fin dag när vi strosade runt där i centrum på kullerstensgator.
Dina bilder lockar verkligen till ett "återbesök". Det är ju svårt att låta bli att åka till Skåne.
Jag förstår att Du kommer att sakna Ystad! Jag gissar på att Du kommer att göra ett & annat återbesök där Du också :-))
Turtlan
Inkan: jag ska ge mig ut på portjakt när jag är ledig nästa gång ..-)
Turtlegirl: kom hit! Det är paradiset på jorden, men det har jag ju sagt så många gånger ....
Och ja, jag tror nog att jag kommer att göra återbesök på en och fem gånger .-)
Det fanns en tid på 70-talet när jag älskade orange och brunt... och grönt. Gärna ihop.
Vårt hus från -74 har mörbrunt foder på fönstren, men de lösa luckorna på väggarna var det första vi tog bort. Men när det snart anländer nya fönster är de VITA!!! Det bruna tar bort ljus, annars är det en mörk mustig brun som jag står ut med.
Bloggblad: ja, vem älskade inte brunt och orange på 70-talet?
Vår lägenhet i Sollentuna .., å, jag köpte orangefärgade gardiner och soffan var förstås i brunt .-)
Några år senare, i Kungsängen, var det mesta i brunt .., och grannfrun Sirkka, hade brunt tak i vardagsrummet.
När vi skulle tapetsera om ett av barnens sovrum, sonen var väl i 15 årsåldern, rev jag bort de gamla tapeterna. Efter tre-fyra lager kom jag ner till en brun medaljongtapet från 70-talet. Den vill jag ha!! utbrast sonen.
Så vad som är snyggt är relativt och via barn och barnbarn kommer det mesta tillbaka. För mig är brunt och orange vedervärdigt, precis som för dig, men samtidigt, en del av min historia.
Väldigt fina bilder på dörrar och hus!
Den där dörren, den bruna. Den sitter inte på mitt föräldrahem. Och pappa har bytt ut den där skivan nu. Men en gång när jag var tretton eller så kom jag hem från skolan oväntat tidigt och ingen hade lagt ut nyckeln så där som man gör på landet. Så jag kom inte in. Och den som tycker att jag har häftigt humör nu skulle veta hur häftigt humör jag hade då. Summa summarum, det SKULLE ha kunnat vara den dörren, som den såg ut efter att jag gått lös på den med fötterna...
Oj, vad många fina. Jag gillar verkligen dörrar och portar! De två sista är ju alldeles ljuvliga.
Sven: ja, det är ju så typiskt!
Och när vi skulle sälja huset i Malå så tapetserade vi om i hallen så det skulle se lite fräschare ut .., men det FÖRSTA någon spekulant sa, vid titten, var ..."ja, här får vi ju förstås tapetsera om direkt ...".
annannan: oj, har du haft sånt häftigt humör ,-)
anna of sweden: och tänk så mycket det betyder för ett hus ...rätt dörr och rätt fönster.
Skicka en kommentar