Min Anna.
... alla som heter Anna!
Min egen AnnaPanna .., Anna i USA ., en annannan i Portugal .., en brandsoldat-anna i Linköping och Anna i Sheffield!
Och alla ni andra!
(Redan tidigt i min barndom bestämde jag mig för att om jag någon gång skulle få en dotter, då skulle hon heta Anna. Inte tänkte jag då på att min mormor hette Anna Fransiska Elisabet och att min farmor, som jag aldrig hade träffat, också hette Anna. Anna Elisabeth. Min docka från Amerika, hette också Anna.)
8 kommentarer:
Tack, tack, tack. Inte för inte har det väl länge varit ett av Sveriges vanligaste namn, och gått i arv som du beskriver. Mamma och farmor har jag det efter, och så efter mig själv förstås.
Ett vackert namn tycker jag att det är. Tyckte jag väl inte när jag var barn, men så är det nog för alla. Och med tiden har jag kommit att uppskatta att det är så internationellt gångbart. Också i kulturer där man inte heter Anna eller Ana är det i alla fall lätt att förstå och man behöver inte bokstavera.
Det behöver nog Torbjörn och Ragnhild göra ofta!
annannan: ja, jag tycker att det är ett så vackert namn! Enkelt. Okonstlat. Chosefritt. Kvinnligt.
Min andra dotter heter Maria, även det tycker jag är ett JUST sånt namn.
Min dotter heter också Anna! Gratulera alla Annor idag på deras namnsdag!
Tack :)
Tack!
tack :D och anna elisabeth, med H, det heter jag :D
Se där .., det blev fler Annor än jag hade förväntat mig! Carita, t.ex. Och att du Anna heter Elisabet med h .., det hade man ju ingen aning om ,-)
Men tack! Vad glad jag blir! :)
Skicka en kommentar