Igår kom med posten - helt överraskande - "Malå sockens hembygdsbok".
Men å, sicken glädje!
Och jag har suttit och bläddrat och åkt kana baklänges i tiden.
På bilden här ovanför syns den gamla sjukstugan och så, t.h. folktandvården.
Uppe vid rosa pilen, där fanns sjukstugans personalvåning och där övernattade jag ofta hos min mamma, då, när pappa var på kurs.
Under avsnittet om sjukstugan, står följande lilla notis.
Mamma blir "Syster fru Ann-Gerd Nilsson ....".
Det fanns en alldeles speciell doft i personalrummen och jag kan lätt som en plätt frammana den!
En doft av Lux tvål - nio av tio filmstjärnor på 60-talet använde, enligt reklamen, Lux tvål - (kanske också alla sjuksköterskor .., även syster Anna-Lena, syster Hildegard och mamma ... ) och nånting annat, en slags oros-doft som inte låter sig fångas av bokstäver.
Vid den lila pilen låg mottagningen.
Dit fick jag följa mamma när hon kollade sänkarören och jag stod ofta och tittade in i det vita träskåpet med glasdörr, ty där, på små hyllor, låg operationsinstrument och nånting mer spännande var för mig svårt att uppbringa.
På mottagningen doftade det e t e r.
Och Folktandvården till höger.
Hjälp, hur nervös har man inte varit i dessa lokaler!
Och på precis samma sätt som med tvåldoften, kan jag få fram skräckkänslan när man öppnade dörren till Folktandvården .., dom svarta trappstegen ..., fönster som var icke-genomskinliga .., Fiaspelet och ett avlägset surr av en borr.
Här är Torget.
Längst till vänster Forumbiografen som var så himla fin!
Där huserade Ellen och hennes familj .., Manfred eller Ellen sålde biljetter, dottern sålde godis ., Anders - sonen - stod vid dörren till biosalongen och rev biljetterna.
Draperiet var svartvitt och drogs elegant åt sidorna när reklamfilmen skulle börja.
I min ungdom fanns även Pressbyrån i samma byggnad, med telefonkiosk, mer som en liten garderob där man stängde dörren om sig och ringde rikssamtal.
Mellanbyggnaden rymde blomsterhandel, Handelsbank, Apotek och så småningom även privattandläkare på övre planet.
Huset längst till höger var väl kommunalhus till en början (med vacker stor målning över två plan ..), men blev så småningom bland annat polisstation.
Där arbetade under många år mina barns pappa.
Och i bildens vänstra hörn, korvkiosken.
Alldeles solklart har jag en minnesbild av Ulf Bergström - längst i byn nästan - och då alltid klädd i svart, som stod där vid kiosken med sin moped och rökte cigaretter och var så där lagom tuff.
Har jag nu kommit ihåg helt galet, vet säkert hemifrån-Ingela, Kerstin eller Birgit hur det var.
Och tusen tack Harriet för boken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar