söndag 15 maj 2011

"Aj, aj, aj!"


Vänsterbenet är det som han fick kramp i.
Natten mot idag krånglade dessutom hjärtat.
Ordentligt med flimmer.


En kommer hem från affären och har hysteriskt ont i fötterna,
en annan har någon timme tidigare sprungit fem rundor (Mian och Gunnar vet vilken runda det är .., grusvägen härifrån och mellan åkrarna, ner i hästhagarna och havet på höger sida och så hem igen ..,) -allt som allt 17.5 kilometer - och har fått kramp i ena benet och båda ojar sig och haltar fram.

Och ler.

Vi säger att det liknar mest ett ålderdomshem just nu, det här.

För pv:s del är det uppladdning inför kommande lördag - Göteborgsvarvet -, totalt 21 km och det lär han väl ska klara av?

Själv har jag arbetat från lite över nio till kvart över fem.

Bäst idag var mötet med den äldre mannen, kanske 75- 80 år, som stod framför mig och skulle betala.

"Från Norrbotten .., eller hur ..?" sa jag.

"Jovisst, men jag har bott här sedan 1954", sa mannen och log.

Precis all dialekt hade han kvar.

Det visade sig att han kom ifrån Örars Örarna utanför Luleå och om han brukade åka hem ofta ..?, nej, det är tre år sedan sist, sa han och så fick vi veta att hans syster skulle fylla 100 år när som helst och då tittar en lite tös på honom, - hon står intill och väntar medan hennes mamma packar i varorna - och så säger tösen:

"Vet du, min mormor är nittiåtta år och står på benen!"

Alla loooog vi.

Senare på dagen hade jag en kvinna och hennes man i kassan och kvinnan, kanske i sextiårsåldern, var så urläcker .., snygg och raffig hela hon.

"Gud, så snygg du är!" sa jag och kvinnan log hon också och då sträckte hennes stolte man fram sitt högerben och visade mig sina skor.

"Ja, men hör du, tycker du inte att jag har snygga boots ...!",, sa han smajlande.

Jodå, det hade han.

Tänk, så lite som behövs för att förgylla ens dag.

Några möten .., fyra, fem människor .., allt blir till en massa glädje.

3 kommentarer:

gunnar i vaplan sa...

Fem rundor..!!???
Kan inte vara nyttigt ;-)

Bert sa...

Örars? Utanför Luleå??

Aldrig hört talas om stället.

Örarna, kanske.

Elisabet. sa...

gunnar: nej, så hade han ont också ,-)

Bert: just det! Jag har rättat .., det var ett sånt konstigt namn.