... snön är helt och hållet försvunnen och det tackar jag för.
Nedanför "fröhuset" som skymtar lite till vänster om ljuset, går två fasanhönor och sprätter efter frön.
Så otroligt skygga är dom, att minsta rörelse från mig vid fönstret, får dem att fly!
Sen står dom blick stilla i syrénhäcken .., som förstenade och smälter samman med bruna kvistar, nästan omöjliga är dom - hönorna - att upptäcka.
Två hundar sover; den ene på soffan, den andra i mjuka korgen.
Charles Aznavour sjunger vackert om gårdagen, när han var ung.
2 kommentarer:
Nötskrikor är ännu värre fegisar. Då behöver man bara nysa inomhus, för att de skrikor som sitter i fågelmatningen 15 m från huset ska fly till skogs.
Talltitor, svartmesar eller blåmesar, däremot, bryr sig inte ett dugg även om jag kommer och ska fylla på automaten. De kommer fram och tar för sig, när jag står där och jobbar.
Stora, "starka" är ofta de svagaste. Gäller också för många människor.
Bert Bodin: ja, det är därför jag är sambo med en man lika kort som jag själv.
Skicka en kommentar