Elisabet

Glädjekällor ...

I maj blir lilla Nelly fjorton år.
Helt ärligt är hon nog inne på sista versen nu.
Mest hela dagarna sover hon djupt och Harry kommer ofta, ofta fram och slickar henne runt nosen, på ömse sidor och hon bara sover vidare.

Härom dagen (häromdagen) körde jag ner till parkeringen vid havet och lät på så sätt henne slippa den första biten på asfalt och grus och så fick hon skutta omkring på ängen.
Igår besökte hon frissan - det vill säga jag klippte henne - och hon blev så fin, så fin.
En oändlig glädespriderska är hon, lillpigan.

Vi har sedan flera veckor tillbaka rensat ut julen.
Men julkorten har legat kvar i rottingkorgen och flera gånger har jag plockat fram dem och läst om och om igen. Ååå, så roligt det är!

Sällan har det kommit så vackra jukort som 2017!
Ser ni domherren?
Den är målad av äldsta dotterns svärmor i Upplands Väsby.
Och där var - bland annat - julkort med spets och fina krusiduller och ett med småpojkar och där var mians blå kort och ett handskrivet brev från Tyresö och ett stort, rött brev från Vetlanda.

Och stora kort och små kort och en prydlig handstil från Lysekil.

Och alldeles helt vanliga tomtar med röda luvor!
Helt underbart!
Nu ska den här samlingen läggas i en plastpåse med röda snören som håller ihop det hela. 

En till sak som gladde hjärtat.
Sonja har flera gånger frågat om det födelsedagskort hon skickat har kommit fram, men nej, det hade det inte och hon har förklarat att hon hade svårt med postadressen; var det Stensjö (som förut) eller Ugglarp? Nej, kanske skulle kortet inte alls komma fram., tänkte vi.

I torsdagskväll, när Sonja och friherrinnan var här och just på väg att tacka för sig, upptäckte jag att pv tagit in dagens post och lagt den på köksbordet. Och vad skådar jag där .., om inte födelsedagsbrevet från Sonja!! Exakt tolv dagar tog det för det hela att komma fram, men fram kom det! Tack Postnord!

Stor glädje!
Och mycket skratt runt köksbordet!