Helgen i bilder ...

Lördag förmiddag .., på väg söderut, mot Hörby till. Grönt och fint .., så oändligt mycket S k å n e! Det känns som om vi är på semester. Min syster bjuder på stekt gås med de allra ljufvligaste tillbehör. Gelé, äppelmos, katrinplommon, rödkål .., inlagd gurka! Vilket kalas! Gåsen är uppfödd hos grannen på andra sidan hagen .., och det är en rejäl bit - gåsen - som väger nästan sju kilo! Och som alltid: Reimyreglasen som fanns i vårt barndomshem. Senare på kvällen ... Trivial Persuit (pv vinner ..) och slutet på "Last night of the proms", vilket är nästan det bästa jag vet. På hemvägen är det mulet och regnigt; horisonten tippar överstyr. Chauffören är okoncentrerad (pratar med sin bror i mobilen) och glömmer att svänga av mot Klippan .., vi hamnar i Eslöv av alla ställen och detta irriterar honom alldeles omåttligt. "Men det är väl härligt att så se Eslöv, det har jag aldrig gjort ...", säger jag, men det tycker inte herr chauffören.

   

Lördag. På Ica i Hörby handlar vi tulpaner och lite annat och där, mellan hyllorna, upptäcker jag den här mannen som ler så bekant! Å, det blir kramkalas .., det är ju den där trevlige mannen som kom med växel (eller hämtade) i affären .., minns jag inte fel var han från Värmland? "Bor du här i Hörby?" frågar jag och jo, det gör han och så får vi hälsa på hans fru som ser lika rar ut. I kassan ser jag ännu en bekant; en kvinna i min ålder kanske. "Men är inte du från ...?" säger jag, men hinner inte mera. Jodå, visst är hon från Ystad och hon frågar om jag helt har försvunnit från affären och så blir det lite prat om den biten. "Och nya glasögon har du också ...", säger jag och då smajlar kvinnan. Härligt med såna möten!

   

I Billinge är det loppis och vi köper sex LP-skivor för 4o kronor. En av dem var den här (jag hade den själv en gång, nu är det pv som köper den.) Och den här köper jag (LP:n, alltså). Dessutom köper jag en stekgaffel - exakt som den mamma hade och som var så bra - för 10 kronor. 

 

I huset till höger ., hade gåsen vuxit upp.

 

Sist av allt ett besök på Klippans yllefabrik i just Klippan. Jag säger bara det .., håll hårt i plånboken om ni tittar in där! En alldeles underbart vacker grå filt/pläd blev min, andrasortering, men det märks inte. Priset: 299 kronor. Här kan man handla online.   

 

Förhållandet med pv är till 99 % oerhört lättsamt. 

Men på ett område är vi våldsamt olika. Ni kan ju gissa vilket ...

Alla pappors dag ...

Tvåa från vänster är pappa, här på idrottsplatsen i Malå.
Vädur. Envis (läs: tjurig), dansant, duktig historieberättare.
Pappa var under många år ordförande i MIF och - till min tonåriga fasa - även speaker.

Tjugotvå år var jag när min pappa dog.

Året var 1976.

Det känns som hundra år sedan!


Och hans vackra handstil.


Nej, jag tänker inte på honom dagligen, men ofta.

Och med den allra största värme.

Anders fick andranamnet efter morfar Ivar.

Ni kan ju gissa tre gånger hur glad han är över det ...

Om man kan skicka farsdagshälsningar till himlen eller var man nu befinner sig, så gör jag det.

"Här pappa kommer en virtuell kram .., du som var min stora trygghet och familjens nav!"

Söndagsfönstret ...

... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Citronen, tekoppen och hjärtmedicinen är dagliga attribut för pv.

Och som ni ser, hänger de blommiga gardinerna med.

Ännu ett tag .-)

Lördagmorgon ...

Allt är sig likt.

Ring-så-spelar-vi.

Och sedan Melodikrysset.

Mer behövs inte ..

Lite telefonprat med barnen.
Lördagmorgonssurr med AP som är på väg till stallmöte.
Vi pratar om glädjen i att ha djur och om pElle som ligger avslappnad på soffan.



Och häromkvällen surr med "dr Böhlander" och med Emma.
"Nå, Emma .., hur går det med spanskan ..?" frågar jag.
Och så övar vi lite.


En glimt av samförstånd. Mormor och hennes barnbarn.

Och igårkväll prat med sonen, som var på väg till jobbet i Malmö.

Han som älskar sitt arbete och tycker att det är en enda stor glädje att ta på sig uniformen.

Att han ska arbeta såväl jul som nyår, bekymrar honom inte det minsta.

Med mamma har jag inte pratat, annat än via hjärtat.

Åååå, så jag saknar dig, Ann-Gerd Nilsson!

Sammantaget: lite småprat med barnen och livet känns som b ä s t!

Forskningen går framåt ...

Lördagmorgon och vi leker doktor förstås.

pv fäster blodtrycksmanchetten på sitt högra ben och ser man på, det går tydligen lika bra!

Mitt blodtryck fortsätter att vara lågt.

Som ett smärre mirakel är det.

"Vi kanske skulle ha någon slags rehabcenter här ..., ja, för människor som upplever stress och vill varva ned lite ...?" säger jag.

(Som ett led i forskningen ser vi att ju lägre blodtryck, desto högre puls. Man kan också konstatera att pv som är vältränad .., hans hjärta slår nästan tjugo färre slag per minut än mitt. Å andra sidan har jag i hela mitt liv haft hög puls!)

Och nu blir det frukost och just då ringer den pratglade Leif Bergström från Adak till Lisa Syrén.

Så kul!

Lördagsfönstret ...

... finns i Västmanland och fångades på bild av herr Jonsson i Arvidsjaur.

pElles bäste vän ...

Att ligga på ovanpå soffan .., känna värmen från elementet där bakom .. och ha ena tassen på husses axel .,. det är nog lycka det för en katt som heter pElle.

Skavlan ikväll .....


Jag säger bara en sak: vilken man - han Hurricane - som suttit oskyldig i fängelse i 22 år!

V i l k e n människa!

Utläst ...

Att läsa Joyce Carol Oates är som att befinna sig i en båt som stillsamt närmar sig ett vattenfall .., man anar att något förfärligt ska hända och man får ont i magen och vill helst titta i slutet (vilket man också gör ...) och mellan varven händer det man inte förväntar sig ska hända och ibland rörs man till tårar och ibland hatar man människorna eller somliga av dem.

Den här boken handlar om en ung kvinna som gifter sig med en predikant som, morgonen efter bröllopet, tar livet av sig genom att kasta sig utför Niagarafallet.

En månad sedan gifter hon om sig med Dirk Burnaby, advokat i samhället, och med honom får hon tre barn, två söner och en dotter.

Om deras komplicerade familjeliv .,. om sånt som aldrig pratas om och tystas ner .., om korruption och ond bråd död, handlar den här romanen.

Så här skriver Helena i Bokhora och p r e c i s så är det.
(Jag sa samma sak till pv idag och ser att jag skrivit om just detta med ont-i-magen i första stycket.)

"Har man läst Joyce Carol Oates förut infinner sig magontet, den där fysiskt betingade känslan av att den oundvikliga katastrofen är nära, ganska tidigt i romanen."

Just så.

Den handlar också om kärlek, lust och hur förunderligt vi människor reagerar i olika situationer.

Mellan varven (någonstans i mitten) tappade handlingen styrfarten och jag läste korta stycken om kvällarna när jag hade lagt mig. Mot slutet blev den väldigt, väldigt bra!

Betyget: 4 av 5.

Andra har tyckt så här.

Halleluja!

Min äldsta dotter .., och kanske den yngre också .., för att inte tala om pv .., tycker verkligen inte om min anorak.

Men själv .., älskar jag den!

Eller: dom.

Ty båda två försvann spårlöst.

(En glömde jag på pågatåget, den andra .., ja, jag har mina misstankar!)

I morgon ska jag köpa tre nya!

Och har man inte skådat en anorak i London förut, så kommer man att få göra det snart.

Såååå lycklig är jag!!


Uppdaterat: AP skriver i sin kommentar att jag alltid har haft anorak och jag tänker ... "har jag?"

Jo, men det har jag ju.

Först i flera år en varmt röd Fjällrävenanorak och sedan - säkert i flera år den också - en blåbärsmjölkrosafärgad historia från Gudrun Sjödén.
Den senare blev högt och innerligt älskad och ofta när jag hade den, sa någon ..."men å, så fin du är idag!"
Det var färgen som gjorde det hela, förstod jag långt senare.

Förmiddag ...

Gråmulet väder.
Blåst.
På soffan Ektorp ligger pElle och sover.
Reprisprogram med intervju av Inga-Britt Ahlenius.
En stark kvinna, tänker jag (och har jag alltid tänkt, ni kommer väl ihåg bataljen med Bosse Ringholm ..).
Ahlenius vittnar om FN:s nuvarande generalsekreterare och hur svag denne är som ledare.
"När företrädaren, Kofi Annan, kom in i ett rum .., då var det som om Jesus klev in ..", säger hon. Det handlar om aura och ledarförmåga.
Förstås.
Mera tv.
Johan Norberg - bl.a. Vi-skribent - säger ifrån på skarpen i fredags-paneldebatten.
Det känns som en aningen irriterad stämning i studion.
Dricker kaffe.
Besöker www.platsbanken.se och läser en annons från ett bemanningsföretag som söker kontorister.
"Bläddrande i facebook på arbetstid är inte populärt", står det.
Nej, lika så gott att stämma i bäcken.



Och så pannrummet för att få upp värme.

Tänder med ihopvirat tidningspapper .., men blicken råkar falla på sidan med födda och avlidna och jag blir stående och läser om Peter Eriksson som inte längre finns och jag förmår mig inte att slänga sidan i elden.



Att elda med ved .., gör att man jordas.

En alldeles speciell känsla är det.

Dagens fönster ...

Stjärnan är designad och gjord av Ann Lönn och fönstret finns på Vigrum Konst i Lidköping.

Och fönsterfångerska var den här madamen.

På lördag ...

... blir det gåsamiddag hos min rödvitrandiga störstasyster, hon som bor på landet utanför Hörby och har ett alldeles porrrlande skratt.

Förra årets gås var himmelskt god .., med hasselbackspotatis, en sås som fick nackhåret att resa sig av vällust (ja, jag är superlativens moder ..., ni har alldeles rätt!), gelé .., och ett gott vin .., ni förstår att det ska bli smarrigt!

Bilden visar min storasyster.

Och nej, hon lider inte av inkontinens.

Det är blomvatten som råkade komma på byxorna när hon vecklade upp papperet.

Kinas mat .....

Precis så bra som jag hade trott!

Och samma fotograf som till Solens Mat ...

Åtta dagar kvar ...

Ja, håret är då inte ett arv från mormor.

... tills Emma och de övriga uttagna ska sätta sig på planet till Madrid.



Sex dagars träningsläger.

Få tillbringa några dagar på spanska fotbollslandslagets träningsanläggning.

Tror ni att hon längtar?

Man borde ha anat ...

... att man inte skulle hinna hem.

Ja, innan regnet kom.

Vilka kvinnor!

Rough aunties

Brittisk dokumentär från 2009. Fem exceptionella kvinnor har ställt sig på barnens sida i Sydafrika. Med värme, humor och glödhett engagemang hjälper dessa "tuffa tanter" de som är mest utsatta.

En film av flerfaldigt prisbelönta Kim Longhinotto.

"Dr Böhlander" tipsade mig om den här dokumentären.

Har du 1 timme och 42 minuter över ..., se den, se den!!

Vårt ständiga förfasande över snökaos, över att våra kroppar inte är perfekta .., å, det spelar ingen roll!

Allt är verkligen relativt.

Det här är en film om vad ett fåtal människor kan uträtta .., vad människor TILLSAMMANS kan uträtta .., och vad framför allt KVINNOR kan uträtta!

Mirakel, inget annat än m i r a k e l!

Jag är så totalt uppfylld av sorg och glädje och allt möjligt blandat, efter att ha sett den här filmen.

// Samma dag som min mamma hade dött, kände jag hur inte orkade vara kvar hemma i min lägenhet. Jag slängde mig på cykeln .., grät högljutt hela vägen till Ejdern där mamma nu inte längre fanns .., kastade mig på hennes säng och grät så jag skakade. Jag minns att jag, när jag cyklade och grät, tänkte att nån kunde ju se mig .., (gråta så där våldsamt), men just då spelade det ingen roll - fast tanken fanns där . På hennes kudde syntes ännu fördjupningen där huvudet hade vilat. Allt det tänker jag på, och mest kanske .., vårt sätt att hantera sorg .., när jag ser det här programmet. Nästan i slutet förlorar en kvinna sitt barn. Då .., och där .., ser man verkligen skillnaden. Och vad närhet betyder.

bettankax sa...

Skrev just på fb att jag såg det härom kvällen. Makalöst bra program. Vilket engagemang. Tänkte samma som du när det kommer till sorgearbete. Snacka om kulturella skillnader. Eller handlar det mer om vem man är som person? Fast det tror jag inte. Har varit på en del begravningar och aldrig ska jag glömma vad jag sa till mitt eget barn en gång. Fast då skyller jag på att jag "inte var mig själv". Ja halleda, SOM vi försöker!!

Och vem är i tidningen idag ..

Anders och Andreas.
Bilden är från Sydsvenskan.
Tänk, om jag nu åker i fängelse för att jag norpat bilden!
Men nog borde väl stolta mammor få låna en bild om man säger var den kommer ifrån?
Annars tar jag gärna emot besök, brev och mail, om man nu får ha en dator där.
I fängelset, alltså.
(Det finns ett i Ystad .. jag kanske hamnar där ..?)


Jo, älsklingssonen, han den ende.

Tack snälla, rara Bettankax som hojtade om detta!

Inget för den med högt blodtryck ...

Det absolut bästa med bloggandet - i alla fall för mig -, är insikten man får i andra människors tillvaro och vardag.

Hur intressant som helst är det!

Det vimlar av olika yrkeskategorier!

Obs!
(Det viktigaste i det här inlägget står längst ner, det är en länk. Man kan hoppa över detta.)

Nån är illustratör, en annan gör webbsidor, en är sjuksköterska, en annan distriktsläkare, Ebbas mamma arbetar med Pro Viva ., nån är på ett socialkontor och har rena ytor i sitt hus, en tredje arbetar i riksdagshuset .., en är skolinspektör ., en läser till lärare och har en lurvig hund ., en är frilansande journalist .., en har arbetat som sjuksköterska och vill återvända till Island .., i södra Frankrike sitter en f.d. egen företagare .., några har kommit för nära elden och svett sina vingar .., väldigt många är lärare .., en är konsult och älskar att rida .., en pluggar media i London .., hennes kusin går en skrivarlinje, en tänker bara på trädgårdar .., en annan arbetar som forskare i Portugal, en har getter och tillverkar getost, en är väktare och har räkor i sitt akvarium, en bloggare arbetar på Försäkringskassan .., en, som inte skriver så ofta längre, älskar att arbeta med fisk .., en vill mest av allt byta jobb och arbetskamrater .., hon som bor på Åland är journalist .., nån är deckarförfattare .., en är brandkvinna och tar underbara bilder, i USA bor hon som just nu är hemmafru och berättar om livet over there, en är psykolog och har ett växthus, en arbetar på bank och drömmer om kärleken.., i Skåne finns en som arbetar inom polisen och har träffat min son .., i Vilhelmina sitter kusinen som är arbetsledare och i ett gult hus på en kulle i landet Halland, där finns hon som är kassörska.

Variationen är oändlig!

Och i Luleå, på NEX resebyrå, sitter Bert.

Vill ni veta hur hans dag ser ut - och jag lovar - det tycks vara full fart hela tiden, så klicka här.

Dagens fönster ...

I flera års tid har jag lagt in "dagens fönster" och det är klart att bland tusentals fönster finns såna som genast skuttade rakt in i mitt hjärta.

Fönstret från Skottland kanske ni minns .., med utsikt mot en lägda där en häst eller två går och betar ..?

Ett annat fönster (jag tror att det var Erja Lytters) med en liten tös som står i en lekstuga och trycker näsan mot fönstret.

Och Christina Alvners fönster från ett hotellrum där sängen ligger lite halvt obäddad och man nästan hör fågelkvittret där utanför.

Emma tog en bild i Italien, en tant som hänger ut genom fönstret .., hon är klädd i nattlinne och tittar väl bara ut så där i förbifarten.

Ja, det finns hur många härliga fönsterbilder som helst!

Och så det här.

Är det inte bara så helt ljuvligt?

Det här fönstret kommer från Norge, jag t r o r att det var Maria i Oslo som skickade bilden av hennes lillebror.

Bildtexten lyder "bror hytte".

Det får bli dagens fönster.

Imorgonkväll, kl. 20.30

Jag har sagt det förut och säger det igen; en av SVT:s allra bästa korrespondenter (ja, enligt mig är han den helt klart bäste!) är Fredrik Önnevall.

Hans reportage från Kina är alltid intressanta, men det är inte bara det, nej, han verkar ha ett genuint människointresse och han verkar alltid så otroligt s n ä l l.

När han i morse intervjuades i SVT om sin programserie om kinesisk mat, då tänkte jag att ..., skulle jag bli dödligt sjuk, då hade jag önskat att denne herr Önnevall vore den läkare som gav mig beskedet.

Nåväl.

I morgonkväll halv nio, då börjar i alla fall hans serie som går i åtta delar.

Det var bara det jag ville påminna om.

Underbar läsning finns här.

Bara så ni vet.

Hos Gunnar i Vaplan och Eva på Frösön ...

Ja, tänk .., att där kan det låta så här.

Jämtlänningar är ett härligt släkte, det säger jag bara.

Här är den på "svenska".

Jämtlandssången

Så tåga vi tillsamman bort
mellan Jämtlands gröna ängar
bort mellan nyland som prunka
fulla av bröllopsblomsters prakt.

Så skåda vi med gamman hän
över berg i blåa fjärran
hän över sjöar, strömmar, skogar
jämt kring bygder på vakt.


:/: Fagert är landet som blev vår lott och arvedel
så firom dess fägring nu
med sång och stråkars spel.
Tändom ånyo det hopp som våra fäder närt!
För slit och mödor av fröjd och sol
ett mått oss beskärt. :/:

Och Eva skickar i en kommentar texten på "jämtländska".., tack snälla!
(Filmen är från Storsjöyran i Östersund tidigare i år.)


Ma går på stigom
åleit oss opp öve backan,
bort milla åkrom opp hitat vållom,
der bjällan pingel skvällt
i jänsmässti.


Ma sir frå höjdom
bort mot åsom,
der kjörsan står milla gålom
bort ditat fjällom vår
der Skuta står,
så gnistrenes vit.


:/: Fejen så sjong ma att JAMTLAND DE E LANNE VÅRT!
I tusen år ha ma hadd'e,
hållé därför hårt.
Ler ta den friheit som fedran ein gång at oss ga!
Hen ske ma lava å minnes allt,
som fedran oss sa. :/:

Text: P-G Norman/ Bo Oscarsson
Melodi: Jämtlandssången (trad

Här och nu ...

Koltrastarnas lunchservering .., det vimlar av dem här på förmiddagarna!
Om ni tycker att gräsmattan har ändrat färg, så beror det på att jag testade något som hette "färgaccent".



"Har ni snö där nere ...?" frågar Ulrika i Arvidsjaur.

Nej, inte mycket.

Inte minsta lilla snöflinga, faktiskt.




Och jag räfsar löv.

Våta, prassliga eklöv .., eländigt jobbiga körsbärsträdslöv ..., och ihopskrumpna plommonskruttar.

Sandaler på fötterna och jackan uppknäppt.

Varmt och skönt.


Hela tiden medan vi är ute, springer sigge nilsson och pElle runt-runt.

Upp och ner i träden .., över trädgårdsstolen, in mellan syrénbuskarna!

Och blir det alltför spännande, då gömmer man sig under sågbocken och tror att man är osynlig.

Morgon i landet Halland ....

En mig närstående madame skrev så här på sin sida.

Och precis så är det!

Att en förmiddag i november få ha sigge nilsson och pElle inom synhåll (flocken, liksom)..., det är en sån hjärtevärmarlycka, så det är inte sant.

Där är sigge på gröna filten (aldrig har väl något blivit så innerligt älskat av dem, som just denna filt .., tack herrar Carl & Ludvig Svensson, filtfabrikörer från lång tid tillbaka!) och en gammal och trött pElle som ligger på ryggstödet och njuter av värmen från elementet.

Och nya (men begagnade) loppislampan .., och dom blommiga gardinerna.

Tänk, det var på just en sån blomma (nämligen Pulsatilla Vulgaris) som en livs levande fjäril slog sig ner i somras.

Onsdagsfönstret ...

... kommer från Västmanland.

Det är trogna fönsterfångerskan Ulrika som varit i farten.

Trettio dagar - trettio svar.


Det här kan bli trevligt.

Ja, jag ska titta in varje dag och se vad som skrivs.

Och jag blir så glad över att hon är tillbaka!

Sånt här skriver hon också om.

Det tycker jag är intressant.

Landet Halland ...

Ni vet .., den där soppan ....

... som blev så himmelens god, den som tillagades igår .., ja, nu gör jag en ny omgång av den.

Fast mycket större!

Och precis som igår pytsar jag i lite annat också.

Potatisklyftor, till exempel.

Och strimlor av purjolök och en skvätt grädde.

Tack igen, snälla Monica för receptet! hälsar den enjängda madamen i det gula huset på kullen.

"Jaha, det var så dom tyckte ...!"

I oktober 2007 ställde jag en fråga till läsarna på den här sidan.

"Vad tycker din partner/dina barn/dina vänner är dina mest typiska egenskaper?"

Och hjälp, vad dom tyckte ...!

Nu, tre år senare när jag sitter och letar en bild, snavar jag över just det inlägget.

Mycket har hänt sedan dess.

Några har blivit ensamseglare, någon har flyttat från Västmanland till Norrbotten, en annan från Skåne till Halland.

Roligt hade jag i alla fall när jag nyss läste igenom era svar.

Så här var det.


Dubbelörnen har frågat sin man och fått svar..


"Ja du, jag ställde frågan till kära mannen o bad om tre egenskaper....

Kände på mig att en enda egenskap var nog alldeles för svårbemästrat... ;)

Fick till svar, faktiskt rätt så snabbt:
smart
rolig
driftig

Jag frågade kära mannen omm han verkligen menade det han sa...
Du menar om jag skulle stå i rätten, svarade han...
Ja... typ... svarade jag...
Ja svarade han om jag hade Leif Silbersky som advokat

Bannade skitgubbe sa jag o gick... Tror han att han är rolig...

Han ropade att han faktiskt menade det han sa...

så Elisabet... tolka det som du vill... *gapskrattar*

Kramar Dubbelörnen"




På besök i Upplands-Väsby hos dotter, måg och barnbarn, kommer Kerstin och S-G och hälsar på, ja, jag har "så-här-gör-man-palt-lektion" och sedan äter vi just palt med smör och lingonsylt.
Sven-Göran smakar.
"Vad tycker du?" frågar jag smajlande.
Han säger att detta nog var såväl första som sista gången den maträtten beställdes av honom.
Det är Kerstin och Svenne som sitter så prydligt i soffan Ektorp.

Och nu har hemifrån-Kerstin svarat .....

"Sent omsider kommer här ngt slags svar.

S-G tillfrågas och svarar omtänksam/omhändertagande för att i nästa stund säga ngt om "överdrivet noggrann"!! Haha. Men det stämmer faktiskt rätt bra. Försöker slipa bort det värsta pedanteriet och har väl gjort vissa framsteg...

Själv uppfattar jag mig nog som den typiska Stenbocken: du vet (ja, jag vet mycket väl ..., tyvärr .. jag är ju stenbock själv ...) det där med arbetssam, plikttrogen, ansvarskännande etc.

Kram/Hemifrån-Kerstin"

// Och bloggmadamen skulle vilja tillägga: s n ä l l och rolig!


Agnetha också hemifrån, men nu i Skellefteå, säger så här:

"Godmorgon!

Intressant läsning om människors bästa eller sämsta egenskaper.
Jag har då inte vågat fråga någon närstående, antar att svaret blir att jag är nyfiken, envis osv, bara dåliga egenskaper.
Men att läsa andras egenskaper är kul.

Det dina barn sagt om dig stämmer väldigt bra.

Kram! Agnetha."

// Så är det inte alls med henne.
Under en hel drös av år var hon en av mina allra bästa vänner och vi telefonpratade nästan dagligen och träffades ofta hemma hos oss, då hon och Jonny kom drack kaffe.
Och vi har semestrat tillsammans .., i Bohuslän och i Grekland.

För mig är Agnetha en människa fylld av självdistans och massor med galghumor.
På den tiden hon arbetade som bankkassörska, (nu är hon läkarsekreterare) var hon Malås i särklass vänligaste sådan.

Det var en fröjd att komma till hennes kassa; alltid så rar och vänlig var hon!

Hon är utrustad med ett häftigt temperament och kan bli himla arg; men hon har också världens härligaste skratt!

Oj, så roligt vi har haft på Icas personalfester, där hennes f.d. man och jag själv var arbetskamrater.

Lite lustigt var det att Agneta skilde sig från sin Jonny och träffade en ny Johnny, men med h.
Och jag flyttade ifrån min Tommy och började sedan sällskapa med en annan Tommy.

Hur stor är sannolikheten för sånt?

Ingela hemifrån säger ...

När jag frågar Ö (som är väldigt trött och på väg i säng 21.20 en måndagskväll när det är förmiddagsskift) svarar han först att jag är noggrann.
En blick på mitt belamrade skrivbord gör att jag tvivlar.

Men när jag uträttar något, typ tapetserar, bygger, målar eller så, då är jag väldigt noggrann, det är nog sant.

Sen säger han att jag är vetgirig.
Inte nyfiken, vetandessjuk så där, utan att jag aldrig är nöjd med det jag kan och vet utan hela tiden vill lära mej mer och nya saker. Gärna i alla ämnesområden.

Tja, det kan väl stämma också.
Jag tyckte att tonen var lätt uppgiven när han sa det sista.
Kan bero på att jag har en examination i slutet av november att jobba på och läsa inför...


// Jag känner ju inte dig så där våldsamt väl, Ingela, men för mig .., den bilden jag har av dig, är att du är en jordnära och stabil människa. Ganska principfast. En mamma som ser till att barnen är riktigt klädda när det är vinter ..-)

leina säger ...

"Sonen säger efter lite diskuterande att jag har humor. Dottern hon säger Venne....
Det betyder vet inte. Hon har en sen pubertet och allt och alla är emot henne just nu....
Eller vad det är.

Jag tro att hon som bor i bushen skulle säga att jag är en vän som alltid ställer upp i alla lägen. Jag är tyvärr inbillningsfrisk och arbetsnarkoman. Ingen bra kombination.

En fd elev sa häromdagen. Leina du är alltid glad...."

För mig är Leina så här: jag vet ingen människa som lagar så otroligt god mat och som orkar lägga ned så mycket energi på den saken! Leina är sexig, det tycker jag verkligen, inte bara snygg, utan kvinnligt sexig, absolut. Hon är dessutom otroligt snäll och väldigt ömsint.
Jag tror också att hon är känsligare än hon ger sken av att vara.
Och nej, jag ska inte låna pengar av henne ..-)
Dessutom sa någon, jag tror att det var min Anna, att Leina var en av de bästa lärare hon hade haft i skolan.



Och så har bloggmadamen fått svar, dvs, jag själv.

Så här skriver en god vän som har känt mig i evigheters tid, om nu en evighet är ungefär fyrtio år.

"Du frågade efter en egenskap som bäst beskriver dig som person, men det känns så fel att bara välja en.

Du är den du är sammantaget av alla de egenskaper du bär.

Den ena egenskapen förstärks av andra och man är som sagt resultatet, vilket i ditt fall gör dig till ”eljest ´å nalta annars”.


Lyckliga Grodan (numera Härs & Tvärs) ... har också frågat.

på tal om egenskaper har jag frågat grodmannen..

han tycker att min främsta egenskap är min målmedvetenhet...

för mig har det ordet en lite negativ klang..

och vi pratar lite om det..

jag tänker mig en person som tar sig fram med armbågarna dit hon vill..

men grodmannen säger att så är det inte när det gäller mig..

mer att jag klurar ut vad jag vill och hur jag ska nå dit ...

och sedan genomför jag det..

själv tycker jag min främsta egenskap är nyfikenhet..

Tina säger så här ...

Efter lite analyserande och efter att jag frågat Maken.

Maken börjar med ordet: Arbetsam, jag gillade det inte riktigt först men när han förklarar så blir det bättre.

Handlingskraftig, inte rädd för att hugga i, lite envis.

Jag ser mig själv som stark.

Okonstlad och inte inställsam lägger Maken till... du är den du är!


Anna sa...

D säger: intressant.

Att det är det som utmärker mig mest när vi träffar människor, de blir intresserade av mig, vill veta mer.

Tydligen.

Själv ser jag mig som envis.

Bloggblad sa...

Vilken kul läsning.

Jag frågade maken - han kunde inte säga ett ord.

När jag sa att jag tycker att jag först och främst är kreativ - då höll han med.

Vissa dagar är det dock enbart "kaotisk" som gäller....

(Om du skulle fråga mig vad det mest typiska för dig är, då skulle jag genast säga "din härliga humor och att du har sån självdistans och kan skratta åt dig själv!" Och att du inte gör dig till.
Jag tycker att du är rak. Du låstas inte. Och så är du en blandning av allvar och skoj.)

Nicoline på Fädernegården sa...

Efter en intervju med familjen säger maken: Vilken sida som är bäst? Du har så många bra sidor. Du har allt.

Sonen säger med glittrande ögon: Vänster sida mamma, där har du ditt generösa hjärta.

Sonsonen säger lika glittrande: Du är så skön för du är så snäll.

Själv säger jag stark.

5:06 PM, oktober 21, 2007

Cecilia N sa...

Gladlynt och försöker vara närvarande i att jag träffar andra.

Det är min idé om mig.

Att du hjälper andra, sa maken.

Matilda i Australien säger så här ..

Jag frågade min gubbe vad han tycker och han sa att "det går inte att beskriva med bara ett ord."

"Men tre ord, då?" Föreslog jag.

"Nä, det räcker inte heller. Faktiskt så har vi svaret precis där.
Du är komplicerad! På ett bra sätt."

Får jag välja ord själv, då, så väljer jag mångfacetterad.

:)

mammamia sa...

För det första vilken fin bild av dig och din snygga jacka/anorak! Var hittar man sådana,utom hos dig förståss?

Det bästa med mig är att jag kan umgås i princip med ALLA människor,jag är social/trevlig..

(jo men det är SANT...Fast det inte alltid verkar så,hihi)

Ulla, har bott i Malå, säger ..

Min arbetskompis säger: Du säger alltid som det är!

Gerd från Norsjö sa...

I min ungdom fick jag höra att jag är "ful men rolig"!

Stämmer bra,tycker även jag.

(Stämmer inte det minsta det där första och härlig humor har hon verkligen!, hälsar bloggmadamen som har pratat med henne i telefon och sett henne på bild.)


Ellis i Västmanland ..

Jag frågade Sambon och så här säger han:

"Du är ärlig, säger alltid vad du tycker, klarar av att ha många järn i elden samtidigt och är postitivt inställd till det mesta."

Lite senare skriver hon så här:
Jag frågade min 10-årige son, svaret blev: glad!
:-)


Desirée sa...

Hm, jag frågade maken.

Han sa att jag var händig, med praktiska saker.

Men själv ser jag mej nog mest som envis, eller sån som inte riktigt vill veta.

Eva på Frösön sa ..

Jag frågade maken och han sa självdistanserad.
Jag sms:ade vår äldsta och hon svarade: livsbejakande.

Cattis sa...

mm...tänker...sökande,generös och envis.

Att vara envis har räddat mig många gånger - ibland får jag bara passa mig så jag inte blir tjurskallig ;-)

(Hon är Oxe ..., det förklarar det mesta ...)

Lite senare skriver hon:

Stenbocken (som bloggmadamen ...) är ju oxå ett jordtecken - om man nu ska tro på sånt där ;-) fast ibland stämmer det ju rätt bra...

Frågar maken här om en positv egenskap och oj vad han tänker *s..

En varm person, rar och intresserad, oj nu kommer det, får tillägga generad möjligen dålig på att ta emot beröm...

Visionary Soul säger ....

Hmmm... det är för sent att ringa de närstående och fråga, såhär nästan mitt i natten... men... jag tror att dottern skulle säga "smart" om mig, för det gör hon ofta! ;-) "Överkänslig" skulle mina föräldrar säga, andra (och jag) skulle säga "känslig". "Bra på att sätta mig in i hur andra känner och fungerar" tycker jag nog själv (och det har folk också sagt till mig), fast mest har andra sagt "ärlig, på (eller över) gränsen til odiplomatisk" och "varm OCH analytisk"... och om jag får gissa, så tror jag att det sista ordet är vad DU skulle säga, om mig! :-) (Fast du skulle kanske använda ett annat uttryck för det - "krånglar till det", kanske...? ;-))

Annika&Saga säger ...

Godkväll mina damer (o herrar??).

Jag har slängt iväg en förfrågan om mina goda egenskaper till Mattias och till en person som jag inte känt så länge. Ska bli kul att se vad de svarar.
Själv gillar jag att jag njuter av livet och att jag kan leva i nuet.
Att jag uppskattar det lilla i vardagen.
Att jag nästan alltid är glad.

Ok. Nu svarade den personen som jag inte känt så länge såhär:

-snygg
-rolig
-omtänksam
-flitig

WOW säger jag!!!!! Och är nyfiken på om Mattias kommer på en enda... ;)

Lite senare kommer hon på mera.

Jo, men jag kom på en sak till som jag tycker är en bra egenskap hos mig...
Att jag bjuder på mig själv och att jag ÄR mig själv.
Försöker inte vara ngn annan eller konsla till det.

Annela (numera Ruta Ett) säger så här ..

Jag frågade min äldste son och min man och de sa "omtänksamhet".

Det stämmer bra det för det var nog det som gjorde att jag glömde bort mig själv och landade rätt in i väggen.

Min mellanpojk tyckte att det var "envishet".

Det stämmer också tycker jag.

Annela

Lindalotta säger så här ..

En liten eftersläntare...

Jag ska nog ta hand om alla.

Alltså, ta på mig andras problem eller bekymmer, allt ifrån en knapp som måste sys i, penicillinfrågor, kärleksbekymmer, sorg, glädje...

Och alltid på jobb, nästan.

Jag är nog en bra lyssnare.

Nu kommer Mickes svar om mig:

lojal
snäll
pålitlig
envis........
organiserad
hjälpsam

Maria i Oslo säger så här ..

Mitt i natten svar från en som suttit barnvakt.

Mild.

Det är en målande beskrivning på min främsta egenskap.
Det var en journalist som skrev det om mej i en norsk tidning en gång =)

"Mild med et hjerte av gull"
Jag är tacksam för det!

Ps: Ordbekräftelsen jag ser framför mej nu var lite rolig såhär på natten - "smusova" ;)

Mildamakter sa...

Jag är envis, har jag bestämt mig för att göra något så genomför jag det..

Malin från Åland, säger så här ..

Uppstyrd, med allt vad det innebär.

Jenny utanför Stockholm säger ..

Jag:
”Du Jonas, vilken är min MEST framträdande egenskap tycker du??”

Jonas:
”Åh vilka svåra frågor du kommer med hela tiden. (frågade honom häromdagen om vilka som är mina fem tydligaste drag ;-))
Öhöh, du är ju alldeles underbar ju!

Nä men att du är omtänksam o go!
Ja, det är du!”

Jag frågar: är det min mest framträdande egenskap det??

Jonas:
”Äh asså, du skall inte fråga mig om sånt här!”

Fröken Cikoria, dvs, jag själv ringer mina barn ..

Den äldsta: mamma, du är den mest positiva människa jag känner i hela världen!
Hon i mitten: "du är lite falskt öppen .., du berättar bara så mycket som du har tänkt .., släpper inte ända in .... och så är du omtänksam och snäll".
Sonen: "Åååå, men det är ju jättesvårt mamma .., du är .. ja, men så svårt .. jag vet inte .., det är ju så mycket .. men du är lättsam att vara tillsammans med!"
Nathalie, min systerdotterdotter: "Hmmm, du är .., trevlig."

Sen har jag slut med pengar och kan inte muta flera ..-)

Om jag skulle säga samma sak om mina barn, skulle jag säga så här:

Den äldsta: impulsiv .., orädd, en otroligt bra mamma, glad.
Hon i mitten: rättfram, oerhört omtänksam, vänfast och pålitlig.
Sonen: känslig, glad, en tänkare .., filurig.

Framför allt döttrarna besitter oceaner av självdistans.

Medan jag sitter i loppisfåtöljen ...

... och telefonpratar med kvinnan som jag aldrig har träffat, faller blicken på det lilla fåret i fönstret.

Det som jag fick av min syster i Australien.

Där, mellan lerkrukan och gardinen, står fåret.

Dag ut och dag in.

Alldeles ensam.

Och så oändligt långt hemifrån.

Ordning & Reda ...


I Luleå har Sven blivit gräsänkling.

Hustrun har rest till Indien.

Vad som då kan hända, ja, om det skriver mannen som nu kammar mattfransarna.

Han som har minst två rävar bakom varje öra och jag förstår att han hade roligt när han skrev och tog bilder.

U n d e r b a r läsning!

Dagens fönster ...

.... finns i Halmstad.

Biblioteket, förstås.

På matbordet ...


Idag blev det soppa till middag.

Jättegod, dessutom!

Receptet kom härifrån ..., men jag lade till små bitar kokt potatis, purjolöksstrimlor och en skvätt grädde för att få den aningen matigare.

Vitlöksbröd till.

Mums, så smarrigt!

Tack för tipset! säger jag.

Haverdal ...

På eftermiddagen tar jag bilen och tar sikte på Hemköp i Haverdal.

Men innan jag är där, svänger jag av och tar vägen rakt ner mot havet.

Detta är helt nya marker för min del och det är så vackert så man får ont i magen!

Svänger man vänster, kommer man till Skalleberget .., och där stupar vägen brant ner mot havet och jag tänker på halkan tidigare på förmiddan (någon - jag säger inget namn - gjorde en vurpa med sin nya cykel i morse ...) och vågar helt enkelt inte chansa .., tänk, om jag kanar iväg utan styrsel på bilen!



Utanför affären.

Idag sitter Johanna i kassan.

Alltid som en solstråle är hon!



Slänger ett öga på butikens anslagstavla.

Kattungar till salu .., ja, och dom går på lyx låda och äter gormet mat.




Efter att ha tillbringat snart fyra månader i det gula huset, har jag blivit riktigt bra på det här med källsortering.

(Ni ska veta att utgångsläget var under all kritik, ja, när det gäller mitt tidiga sorterande i Ystad.)

Nu går maximalt en liten plastkasse per vecka till "vanliga soptunnan".

Och vid återvinningsstationen alldeles intill Hemköp blir jag stående en stund och slänger papper, tidningar, tomma kattmatsburkar och diverse tomflaskor.

Jag minns när sommaren var tillända och turisterna åkt hem .., det var i augusti någon gång, då var alla glascontainrarna fyllda och hela området översvämmades med tomma vinflaskor .., ja, det var som ett berg av grönt glas!

Så här såg den ut ...

Inte riktigt lika färggrann som på bilden i det tidigare inlägget.

Men ändå.

Tänk, att ha fått träffa sitt livs första Steglits, så här en alldeles vanlig måndag.

Sen finns det ju ...

... andra filmer.

"Nu ska du få se här .., det här är handen ...., och så lyfter vi så här .., titta noga nu ..., här är skulderbladet .. förstår du? Ja, just det .., du har säkert slitit ut axelleden i ditt arbete, men om jag visar dig och din son som sitter här intill, så inser ni nog hur det hela fungerar .., man kan vrida så här .., och så här ..., ja, tänk inte på den som filmar, detta ska bara ses av ett par miljoner människor och just idag av några som tittar in på en blogg i ett annat land, långt uppe i norden, ingen vet vem du är .., nu visar jag igen .., titta då!"




"Så här ska det gå till ..., nu visar jag försiktigt, försiktigt och vilken tur att din dotter står här och filmar .,. titta, nu lyfter jag armen försiktigt .., du måste öva så här morgon och kväll ..., lugnt och fint .., det är bra! Ser du att jag har på mig mina nya lilafärgade glasögon ..? Dom är väl fina ., ja, ja .., nu övar vi vidare!"

Gäst vid fågelbordet ...

En för mig helt ny bekantskap.

En Steglits.

Vid fröautomaten har även setts en Nötväcka.

Krångel ....


Att boka tågbiljett är inte det enklaste.

Ibland.

Cecilia N vet minsann hur det kan vara.

(Bert ..., du vet kanske råd på hennes bekymmer ...?)

På soffan Ektorp ...

Så här är det:

Det absolut bästa pElle vet, det är att bli masserad (helst av matte) i nacken, eller när sigge nilsson slick-putsar honom på huvudet.

Ååååå, så skönt det är!

För att komma dithän, till detta ljuvliga tillstånd, brukar pElle hoppa upp och lägga sig nära-nära sigge och så buffar han lite på honom .., och blir det då ingen reaktion ,. då börjar pElle själv att putsa sin kompis och när han har ägnat sig åt detta en stund, ja, om han då har tur, då återgäldar sigge vänligheten.

Just så var det nu på morgonen.

Problemet var bara att sigge var trött.

Trött och sur.

Och inte hade han nån större lust att behaga pElle heller.

Och då blev det som det blev.

Måndagsfönstret ...

Ännu ett fönster från Djerba i Tunisien, ja, det är Kesu som hade fångat två i ett enda svep.

Det här är alltså det andra.

Det första var ju det här, det minns ni väl?

Igår ...

... såg jag på Ulrika/Ellis blogg en bild på en i mina ögon helt ljuvlig ljusslinga!

Den här, nämligen.

Och jag visar den för pv och säger ..."men å, är den inte underbar!", men se det tycker han verkligen inte.

"Nä, men ..., näää, var hade du tänkt dig att ha den ...!?" säger han förfärat.

Då tänker jag som så .., skulle han måhända hellre vilja ha den där ljusslingan som fanns i Engelska Bokcaféet i Ystad .,. den som syns på bilden här ovanför.

Jag ä l s k a d e den, och hade min pappa varit i livet, han som ofta fick en glimt i sina blå ögon när han såg en tjusig kvinna, då hade jag gärna hängt upp den i köket hemma i Malå och jag lovar att pappa skulle ha smajlat filurigt var gång han tittade på den här välsvarvade madamen.

Nåja.

Ljusslingan med alla små lanternor (som gjort för en seglare ...), ska nog komma med posten vad det lider.

Det är vad jag tror.

Landet Runt ....


Rätta svaret är Noooor-sjö, säger programledaren, med betoning på o:et.

Ja, det är inte lätt, jag kan inte heller uttala alla byanamn i vårt land.

(Ta bara Bjärsjölagård i Skåne ..., eller Tittente, också i Skåne.)

Men Norsjö uttalas som "norschö", ungefär som morsa.

I Arvidsjaur hos Guy, och hos Bert ...

... i Luleå, har det snöat.

Det är fint det också.

Men i landet Halland är det vårvarmt när vi går på långprommis vid havet!

Vid småbåtshamnen blir det stopp; där ska båten ösas och snart ska den tas upp.

Och så blir det lite småprat med en man som bor en bit härifrån och som också är ute och luftar sig i solskenet.

"Jaha, det var dig jag mötte i vintras, du gick med kryckor och sa ..., man kan tro att jag är sjuttio år, men det är jag inte ..., det kommer jag ihåg, jag gick och skrattade för mig själv efteråt". säger mannen leende.