Dagens fönster ...

... kommer från Västmanland och från Ulrika.

Titta, vilka vackra fönster!

DBIV för AP ....

Då jag och Nelsan agerade Micke-supporter då han sprang en massa mil runt Lidingö..

För att inte tala om känslan av att dela Mickes glädje när han kom i mål. 

DBIV för sportigajenny ....

Det bästa i veckan, måste nog vara att en kompis från tiden i Tomelilla, då jag pluggade till Turismkoordinator, var och hälsade på nu i helgen. Det blev visserligen bara en kortvisit, men det var mycket trevligt att träffas igen. Nästa gång blir det min tur att åka till Kalmar där hon bor nuförtiden. På bilden, som är från nån fest i just Tomelilla, ser ni sportigajenny till vänster och Sara till höger. //sportigajenny

Veckans glädje för Ulrika ...

...om du fortfarande har rum för fler... :-)

Att ha alla i familjen samlade: yngste sonen, äldste sonen, äldste sonens flickvän (efter snart 5 år är hon ju som mitt extra-barn) och rallysnubben.

Alla på samma plats i två hela dagar. Underbart!!

Promenaden i morse - jag, Marcus och Max. Vi gick en långpromenad i skogen och det var alldeles ljummet och skönt och solen sken och fåglarna kvittrade och Max skuttade omkring alldeles spritt-lycklig och skogen doftade underbart och jag tänkte att ååå vad jag ändå är rik!!

Att jag har en sån underbar man i mitt liv. En som fixar och donar och grejar och är världsduktig på att meka med bilar och som kör rally som en gud (på tisdag ska vi tävla igen!) och som jag får sova alldeles, alldeles intill och vakna alldeles, alldeles intill och som har stora starka alldeles varma händer. Och som ä l s k a r djur.

Att få fira yngste sonens 15-årsdag idag tillsammans med familj och se hans stora stora lycka när han öppnade vår present; en stor fin skärm till nya datorn som han snart ska köpa (och som han enormt duktig sparat ihop till!).

Kram!

Ulrika.

And the winner is ...



Grattis, grattis från oss i det gula huset och hoppas att filmen blir till glädje!

Dagen idag ...

Och som ni ser finns pilar med här också ....

... var en kämpig dag - mängder med sommarhusägare hade anlänt för att fira Valborgsmäss och köerna blev låååånga och vi var bara två och gjorde så gott vi kunde och mest bråttom har så gott som alltid den som inte längre har ett arbete att gå till  - det är nästan en regel utan undantag - och vi gör så gott vi kan men hinner inte med mejeriet som vi hade önskat och så är det där med datumkoll och att grädda bröd och fylla på fruktdisken och fronta och göra fint, men hela tiden blir den som är på golvet kallad till andrakassan.

En kvinna har skrivit sitt namn på en tidningskupong.

"Allgulander ..? Det namnet känner jag igen .., det fanns en läkare med det namnet hemma i Västerbotten!" säger jag och kvinnan berättar att ja, oh ja .., hon känner till honom, Svante Allgulander, alltså.

Och där är en liten tös som - medan hennes pappa packar i varorna - tittar på mig under en lång stund och jag frågar hur hon har haft det idag och får omedelbart ett tandlöst svar: "jag har födelsedag!"
Då förstår jag ju precis .., det var därför hon mötte min blick så länge .., hon ville berätta.

Just när jag kom till affären (moppade dit) upptäckte jag att behån låg kvar hemma.
P a n i k!
Unga kvinnor kan säkerligen gå omkring i skjorta utan behå, men är man snart sextio år, har ammat tre barn och ätit mycket god mat .,. då är det ingen höjdare att gå så där som i det fria.

(Jag minns tiden på dejtingsidan när många män frågade om ens bystmått och jag brukade säga att i min ålder kan man nog mera prata om ett längdmått och då tackade många för sig .., tack-tack, hejdå !).

Så jag ringde Svensk Behåleverans vars huvudkontor är beläget i ett gult hus på en kulle och frågade om chefen själv kunde tänka sig att leverera ett stycke behå till en något snopen och behålös madame och tänk, det gjorde han - meddelst cykel - och en halvtimme senare kändes det bra igen!



När det var dags att köra hem igen, stod Emmelines syster och två väninnor och väntade på henne där utanför affären och jag frågade om jag fick ta en bild av deras vänsterhänder och det fick jag. 
I kväll åker alla utom en till Lund för att fira Valborgsmässoafton.

Nu är det kväll.
Jag är totalt slut på och inväntar Mästarnas Mästare.

Det som gjorde oss glada ...

 Det här gjorde Monet glad ....

Bästa stunden den här veckan var igår när vi tillbringade eftermiddagen med att lyssna på svensk barbershop, anordnad av svensk god vän. Han hade tagit ner sina goda vänner som  han sjungit tillsammans med i 25 år och ordnat så att ett fyrtiotal skandinaver, några fransmän och engelsmän fick lyssna när de sjöng i ett vackert kapell högt uppe på höjden i hans by.

Det var så välordnat och fint. Jag var utsedd att videofilma och satt längst fram, Dessi satt bredvid i hussens knä alldeles tyst och storögd och under en timme lyssnade vi till fyra herrar i sina bästa år som sjöng den ljuvligaste barbershop jag hört. I de här medeltidskapellen är akustiken alldeles otroligt och det lät nästan som gregoriansk sång då och då. Det blev stående ovationer och omtag. 

Efteråt bjöds vi på en 13-.rätters (små) buffé på byns torg under parasoller mot solen och gemytligt och roligt prat svenskar emellan. Vi åkte sen hem i det vackra försommarlandskapet och kände att detta med musik ändå ger så mycket glädje! Bilden är tagen uppifrån kapellet och visar den vackra utsikten ner mot byn.

Förlåt den långa texten, men somliga har ju, som vi vet, svårt att fatta sig kort:-)


Monica - Annas mamma - berättar ....

 

Hej Elisabet!

När himlen fick gardiner i våra balkongfönster:-) det var glädje denna första sköna kväll i april månad och balkansippans vackra blå färg orsakar små glädjeskutt också:-)

Här syns gardinerna tydligt ...

Trevlig helg Elisabet och Tomas önskas från Monica"

 
Och pv:s glädje ....

Trött efter arbetsveckans slut och snart är det maj månad och alla samtal med föräldrarna och betygssättning och annat elände, slår sig pv ner på altanen och jag frågar vad han tycker har glatt honom mest under veckan gång? 

Han tänker en stund.

"Ja, det som nog har glatt mig mest, det var en elev som idag gjorde ett prov i matte C och den tösen, som för övrigt är så himla rar och fin, ja, som en solstråle, hon satt ensam i en sal och kämpade och var gång jag kom in suckade hon och sa att det nog inte skulle gå vägen och jag försökte få henne att fullfölja och påminde om formelbladet och den grafritande räknaren ..., och när hon var klar, ja, då kunde jag konstatera att hon hade klarat minst godkänt! 

Sååå glad hon blev! 

Och jag med!, säger pv.


I Sheffield bor Anna och så här berättar hon ...

En grå vecka med ösregn speciellt ösigt just vid busshållsplatsväntning i mörker och när man ska flytta möbler.
En gång lyste det upp, det var glädjen.
Och att mitt blodtryck var förvånansvärt lågt när det testades i måndags hos sjuksystern som jag förmodligen inte träffar mer nu när jag ska flytta och byta vårdcentral (eller husdoktor, GP som det heter här), samtidigt som jourtelefonen ringde och jag blev vansinnigt irriterad, för det var om en idiotisk sak.
Jag kan ha blivit immun mot idioti, rent kroppsligt, vilket i så fall vore bra hälsomässigt och en liten, liten glädje.
Hälsningar Anna.

Och så är det dr Böhlanders tur .., dvs, Äldsta Dottern ...

Det här gjorde henne glad - för att inte säga lycklig - den nya tatueringen på vänster skuldra!
Tittar man noga kan man se en älva och så namnen på barnen - Emma och Emil -.

"Jaha, då blir nästa text ååå, jag älskar min mamma!" säger jag och ler för mig själv.

Nej, minsann.

"Men kanske nånting med mormor ...", svarar den tatuerade madamen.


Eva på Frösön säger så här ....

De bästa stunderna under veckan var inga "stora" saker, det lilla kan vara minst lika givande för själen.

1. Förra söndagens plötsliga vårvärme. Vi satt ute vid skogsbrynet och hörde tranorna skrika ute på åkern.

2. Osndagens lilla shoppingtur med gamla mor och vår yngsta. Vi handlade mat, vårblommor och en liten flaska vin till mamma. Därefter åkte vi till mamma och åt lunch. Hon var på ett strålande humör och berättade om hur det var när hon och pappa träffades för 62 år sedan. Det började med att de kastade snöbollar på varandra :)
 

3. De två dagarna med Leora. Vi tog fina promenader nere vid sjön och tittade på alla vårfåglar som satt på den tunna ishinnan vid båthamnen.

Ungefär så. Och i morgon kanske det blir ännu några guldkorn, då ska vi städa ut vintern i stugan. Sköna maj välkommen!

Hälsningar Eva.

Elisabet säger ....

Jo, nu ska jag berätta vad som gjorde mig lite extra glad!
Jag hade i fredags hämtat pv i stan och fixat betaldosan på Sparbanken och på hemväg snippar vi in i en av de större butikerna och där - mitt i alltihopa och totalt oväntat - hör jag någon ropa "Hej Bettan!"

Det visar sig vara Polarbröd-killen som kommer till vår lilla affär ett par gånger per vecka och nu står han och fyller in nytt bröd även här och så säger han ..."du, jag vet ju hur mycket du tyckte om det här Kebne-tunnbrödet, nu har jag lämnat två paket till dig på Hemköp, men du var ju ledig idag sa dom .., ja, dom ligger på köksbordet i personalrummet, varsågod och njut!

Vilken  o m t a n k e!
Så otroligt vänligt!!! 
Det gjorde mig glad.

Att tulpanerna nu kommit upp och är så vackra .., å, det skänkte förstås också glädje!

För att inte tala om humlen som växer så det knakar.
Det gör mig glad .. men det finns en som inte håller med ....

Härs och Tvärs tänker efter ....

 Helt oslagbart att äta middag på tu man hand med sonen, som bor trettio mil härifrån.  Han flyttade för att gå gymnasiet för snart tre år sedan, och den värkande längtan som finns i hjärtat hos mig känner nog alla föräldrar till.  Att helt plötsligt inte dela vardagen med sin 16-åring var en tuff omställning för mig.  Det har gått väldigt fint för honom att bo själv, så klart.  

Jag har också klarat mig.

E/ härs och tvärs

Och så berättar Gunnar i Jämtland ....

Det är så mycket roligt som händer under en vecka att det är svårt att välja.
En absolut höjdpunkt var i dag (lördag 28 april). Jag åkte tidigt på
morgonen ner mot Sundsvall för att hämta en tupp och två hönor. Rasen
är en lantras som heter "gotlandshöns" och som är listad som
"utrotningshotade fjäderfäraser"

 I rena förskräckelsen av bilresan så låg det ett ägg där i fraktlådan
när jag kom hem.
Hönsen var lycka för mig men en förskräcklig upplevelse för katten Vira ;-)

Kolla gärna in hönskameralänken.
 /gunnar/

Eva från Tyresö, men på besök i landet Halland, säger ...

Flera gånger under vår vecka här i Haverdal har jag fyllts av glädje över att vi är två.

Här i sommarstugan vid havet känns det så tydligt hur viktigt det är.

Inga barnbarn i närheten eller annat som distraherar.

Varje morgon går vi några km på stranden utmed havet.

Det krasar av snäckor under fötterna och porlar av bränningar alldeles bredvid.

Vi är nu pensionärer och har haft 47 år ihop.

Det gäller att ta vara på att vi är två tänker jag.

Kram Eva

Eva på Frösön kommer på en sak till ...

Får jag komplettera det bästa under veckan?

Igår städade vi in våren eller ut vintern i vår lilla stuga. Det tog hela dagen och jag blev helt slut i kroppen. Men vilken härlig känsla! Det doftade såpa och i kaminen sprakade en värmande brasa. Bilden är från mitt lilla krypin, min egen reflektionshörna.

Malin Tolstav i Ystad säger ...

Lilla Leia med sin pappa Emil.
emilgron heter han på Rumble.

"Ja, men det bästa i veckan, det var när mitt barnbarn Leia för första gången sa mormor till mig! 

Å, det var roligt!"säger Malin.

Så här var det: Malin, hon var min arbetskamrat när jag arbetade i den lilla kvartersbutiken i Ystad och hon kom dit när jag hade varit där i flera år och lite betänksam blev man kanske, för den här madamen - som då var en ung tvåbarnsmor som gärna festade och härjade lite och inte hade arbetat i butik heller - skulle hon verkligen klara av detta?

Om ni bara visste hur duktig hon var!

Hon var noggrann, flink, rolig, snäll, omtänksam, skärpt (hon förstår bara inte själv hur skärpt hon är!) och hennes liv är som en roman .., adopterad från England och i vuxen ålder hittar hon - efter en tids letande - sin brittiska mamma och sina halvsyskon och hon får veta att pappa är från Iran (det förklarar Malins vackra, mörka ögon!) och det blir ju som ett helt nytt kapitel i hennes liv.

Svärsonen, det är han som syns på bilden, har jag mött i ordleken Rumble på nya telefonen - för den som inte vet det, är Rumble en ordlek där det gäller att komma på flest ord efter ett visst antal givna bokstäver -.
Denne unge man - Emil - är mästerlig på Rumble! 

Tjugoett år och arbetslös, men måtte ha ett ordförråd utöver det vanliga och jag är så otroligt imponerad av hans kunskaper!

Stort t a c k  till alla som berättade och gjord mig sååå glad!

Ett söndagsfönster från Härnösand ...

Så här skriver avsändaren:

"Som man kanske kan se i nederkant så är det här min utsikt bortom datorn.

Ibland hoppar det omkring små eller större fåglar i tujan, men jag brukar aldrig hinna få fram kameran i tid och dessutom tycker de att den är läskig och försvinner när jag börjar sikta på dem.

Så ni får tänka er fåglarna.

Hälsningar Cecilia N."

Och så ..., ja, ni vet.

Lotteri ....

När Uppmuntringslotteriet pågick som bäst .., ja, då kom från Frankrike och Monet ett par dvd-filmer vilka vi kunde ha som lotterivinster och det var ju hur generöst som helst!
Men filmerna har blivit liggande och äntligen har vi en ny dvd-spelare och ikväll har vi tittat på en av filmerna, nämligen "King´s speech" som handlar om Prins Charles morfar - eller om man så vill - drottning Elizabeths pappa, den svårt stammande Bertie - suveränt spelad av Colin Firth - (jungfru, har säkert höger tumme upp!)

Minst lika bra spelar talpedagogen (som är självlärd), mr Geoffrey Rush (kräfta, född i Australien) som är bara tre år äldre än undertecknad .., (född 1951) jag trodde nog att han var bra mycket mer till åren kommen!

Vilken enastående rollprestation han gör!

Filmen, som på ett sätt blir en historelektion, handlar alltså om detta med att stamma, men såklart om så mycket mera .., om vad som gör oss till dom vi är och vad som ibland erfordras för att öppna dörrar som länge varit stängda och vad som då kan hända.
Att jag är en stor fantast av brittiska filmer, det vet nog den som följt med här ett längre tag.
Den här utgjorde inget undantag - utsökt rollbesättning - men det är ju ett kännetecken för brittisk film, jo, det tycker jag verkligen.
Att Churchill spelades av Timothy Spall (fotograf i filmen Secret and Lies - på svenska Hemligheter och lögner - )  var en överraskning och han var nog den ende som jag inte tycker höll måttet.

På en skala 1 - 5 får filmen högsta betyg av mig.
Fotot och sättet den är filmad på - och klippt - får ännu högre betyg!
Ljussättningen är makalös!

För övrigt nominerades filmen  till hela 12 Oscars, men fick fyra - bästa film står det hos Wikipedia, men jag tror att mer på att det var bästa foto (best pictures), bästa regi, bästa manliga huvudroll och bästa originalmanus.

Regissör var Tom Hooper (samma namn som min moped ,-)

Och tack snälla Monet för den här glädjestunden och nu lottar vi ut den här i morgon någon gång .., du som inte har sett den, får alltså chansen.

Ni som vill vara med, ni meddelar det i en kommentar under det här inlägget och ni måste säga nåt i stil med ...,  "ja, jag vill vara med!" så jag verkligen förstår det ,-)

(Min AP tyckte att King´s Speech var ett perfekt sömnpiller .. ja, det finns förstås delade meningar om hur en film ska vara).

En smygtitt kan ni t er här .a..

Senaste anmälningstid är kl. 18.00 ikväll, söndag.

Glöm inte ljudet!

Så här lät det när jag öppnade fönstret i morse ...

Ibland känns det som om jag bor i djungeln.

Dagens fönster ...

 ... kommer från Frankrike.

Då förstår ni nog att det är madame Monet som har varit alert med håven.

Flera fönster fångades på en gång.

Det här är det första.

Pst ....! 

Och så glömmer ni väl inte det där med vad som gjorde er glada under veckan som gick!

Bara att mejla orden - och gärna bild, men bara om ni vill och har nån - till bisse151@gmail.com, så lägger jag in allt så där som förra helgen!

Tre vittnesmål har redan anlänt.
Ett av dem handlar om sångglädje.
Bland annat.

Och så glömmer ni väl inte att läsa den här bloggen! !
Tala om hullerombullerlivet i ett nötskal.

Fröken Nilsson ...

Det var Siv Halvarsson på B & W i Kungsängen som mer än någon annan lärde mig det här med yrkesstolthet. Vare sig man var överläkare, rymdforskare eller kassörska, skulle man göra ett så bra jobb som möjligt och man skulle känna att man hade dom kunskaper som behövdes.

Det kunde röra sig om till synes obetydliga saker .., att alltid ha sedlarna åt samma håll i kassalådan, att - när man överräcker sedlar till kunden - ja, att dom ligger åt samma håll även där .., ordning och reda, helt enkelt.

När jag långt senare i Ystad själv skulle lära upp sommarjobbare, hade jag allt det där i åtanke.
Plus att jag ville att dom skulle känna sig riktigt, riktigt säkra på sin sak .., och därför brukade jag - när vi satt mitt emot varandra - testa dem på plu-nummer som ofta användes.

Läskbackar, druvor i ask .., ja, kanske tio såna nummer och efter ett tag var dom så alerta och kunde allesammans och tänk, så enkelt det då var och så fort det gick i kassan!

Det där skrattade dom ofta åt .., men det funkade jättebra!

Igår hade jag än en gång Johanna hos mig .., ja, hon skulle för andra gången testa det här med kassan.
Senare ska hon såklart sitta själv och klara allt det som jag själv fasade för .., rekommenderade brev .., portoavgifter .., återsändning av paket .,. påminnelser som ska skickas ut .., Lotto, Matchen, Bomben, system hit och dit och spel på hästar .., kreditköp, återköp av varor .., uthyrning av släpvagnar och som om nu inte detta vore tillräckligt, ska hon och de övriga känna till allt som finns i frukt,-  och grönsaksdisken och det ska jag säga er, att det finns många kvinnor och män i min egen ålder som inte har en aning om hur en kålrabbi ser ut!

Så jag tog jag fram dom grönsaker som ni ser på bilden och så övade vi.
Jag berättade och frågade om och om igen och försökte länka ihop respektive grönsak med något ord .., att jordärtskockan ofta är jordig, t.ex.
Sånt.
Tro mig, innan timmen var tillända kunde hon dem allesammans!

Och nu har jag gjort den här bilden som ska skrivas ut på jobbet och så får alla dom nya ha den som liten lathund i kassan.
Om jag tycker att sånt här är roligt?
Ja, det kan jag lova er!
Och det allra bästa i kråksången är att jag ser hur den som ska bli kassörska växer inombords!
Ååå, hur väl vet jag inte hur det känns!!

Harry och sigge möts på altanen ...

Några ögonblick mitt i det som är livet ...

Den här "appen" som heter Hipstamatic .., den gör bilderna helt annorlunda.

Ja, jag vet att så här ser inte verkligheten ut, men vad är verklighet och inte ..., det kan man ju fundera över.

Jag tycker - helt ärligt - att det är läckert.

Det blir som en annan dimension.

Eftersom mobilskärmen är bedrövlig när det är skarpt solljus, så vet jag då inte vad jag ser för motiv .., utan får liksom höfta till bara.

Så här blev det i alla fall när vi var ute på promenad, harry och jag själv.

Vid det vita - relativt nybyggda huset - det som inte syns men som ligger alldeles på vänster sida - ungefär vid klockan 9.00 på bilden -, ser vi pensionären Christer arbeta med att lägga sten och vi blir stående en stund och surrar lite om allt möjligt.

I Den Vanliga Verkligheten ser det ut så här.

Christer är kund i affären och frågar om jag har läst artikeln i Hallands Posten från igår, den som handlade om just den här familjens sätt att slippa ogräs .., och nej, det har jag inte, men jag ska verkligen försöka få fatt i ett exemplar.

"Och titta här Elisabet.., titta, så mycket avenbok som har planterats, du vet avenbok, det är det senaste, alla vill ha det!" säger Christer.

Och Christer låter harry hälsa och klappar honom på huvudet .., - klapp-klapp-klapp -, och ja, lite så.

Längre fram längs vägen flyger tofsvipor av och an och skriiiiar så där som bara dom kan och jag har harry i koppel och tänker att dom nog har ägg eller ungar på gång, så det blir lite småprat även med dem.

"Ja, ja .., jag ska inte släppa honom .., ni kan vara alldeles lugna!" säger jag gång på gång.

Sen går vi hemåt igen.

Det var allltså den här artikeln som Christer pratade om.
Det unga paret som fick hur många gamla HP som helst (närmare bestämt 1800 exemplar) och som nu använder dem som en slags marktäckare - fast i det undre lagret - och längst uppe ligger en slags flis eller bark.

Dagens fönster ...

Fönster till Buddhisttemplet i Nong Bua, Kanchanaburi, Thailand.

Ett av de vackraste fönster jag sett.

Hälsningar Guy.

Ungefär så här ...

...  ser det ut här i landet Halland, i alla fall i trakten kring Stensjö.

Överallt prunkar stora sällskap med vitsippor! 

Just idag ösregnar det och himlen är gråmulen och för ovanlighetens skull får moppen vila i garaget. 

Igår - det regnade då också - var jag dyngsur när jag kom till affären och håret var lockigt och jag var rejält "hurven". 

Senare på kvällen - vid kvart över sju när jag moppade hemåt - var luften ljummen och även om något av duggandet fanns kvar, så var det alldeles ljuvligt ute och dofterna framträdde ännu mera och singlade sig rakt in i hjärtat! 

Det är nånting nu som doftar på ett alldeles särskilt sätt och jag blir inte klok på vad det är!

Ajöken, sa fröken ..,. nu är det dags att göra sig i ordning.

Glöm nu inte ....

... att fundera över vad som har skänkt er mest glädje den här veckan! 

Smått eller stort spelar ingen roll.

Gärna med bild till, men det går bra utan också.

Och så mejlar ni just "er glädje" till bisse151@gmail.com ..., så lägger jag in det till söndagkväll. 

(Det kan bli måndagkväll också, då jag arbetar i helgen).

Ett av bidragen förra veckan kom från Härs och Tvärs.

Så här skrev hon: 

"Jag träffade en person som för ett halvår sedan var hårt ansatt av verkligheten, prövad av livet, men som nu mår bra tack vare medmänniskor och villkorslös kärlek i ett tolvstegsprogram.  

Jag blev glad ända ner i tårna. 

 Och AP med familjens nytillskott Fieri, skrev om glädjen att se Micke gosa med det ystra stoet.

Agnetha i Skellefteå berättade om glädjen i att få träffa sitt barnbarn Alfons .., Barbro i Uppsala var tacksam över arbetskamrater som ställde upp när det behövdes och på så sätt underlättade Barbros arbete .., pensionatsvärden var lycklig över att få återvända till landet Halland .., Ingela i Malå - vars liv tyngs av sorg just nu - hade mött en medmänniska som skuttat ut ur sin bil och slutit henne i sin famn .., och inte blev det sagt så mycket, men detta skänkte henne sådan värme ..., Eva från Tyresö hade i en dikesren nära Asige upptäckt stenmurklor .. ja, sånt handlade det om.

Och den här veckan fick jag i min telefon ett fönster, fångat av Anders - han som på bilden skrattar så gott när han pratar med sin störstasyster -. 

Det var ett förhörsrumsfönster och texten ...  - klart man inte får missa dagens fönster ,-) - gjorde mamman såå lycklig! 

Så till er alla: varmt välkomna med bidrag!!

  

Dagens fönster ...

... är infågat av madamen som hade anordnat ett stickläger under helgen som var .., och då förstår ni, att det är  Ulrika som varit framme med håven.

Sen finns det nitton till ....

Ja, jag säger bara en sak .., nånting så uppfriskande och roligt som misstaget med att bjuda fel Margaretha Winberg på fin middag bland alla f.d. ministrar - och sättet som Lena Ek löste det hela på - det tycker jag var fantastiskt! 

Att den "felaktiga" Margaretha Winberg dessutom fick vara med på såväl middag som gruppfotot (hon sitter längst nere till höger och verkar ha trevligt ...)  vittnar om såväl humor som generositet hos Lena Ek! 

All heder åt en sådan härlig kvinna!

(Och gissa, hur många kunder som har skrattat gott åt detta idag!)

Den där relativitetsteorin ...

Kommer hem till spaghetti carbonara och det är så himmelskt gott, så det är inte klokt.

Trött är jag.

Har ont i benen.

Men nu är det fotboll på tv och harry har fått pastarester och är lycklig och ute regnar det och är grått.

Nåja. 

Vi är vid liv.

Det är ju egentligen det enda som räknas. 

Tänker jag.

Av någon obegriplig anledning ...

... saknar jag mamma mest när det blir vår.

Det är som den där gången när jag körde förbi dikesrenen med tusen, miljoner blommande vitsippor och kom hem till pv som satt på altanen och jag satte mig i trädgårdsstolen och sa inte ett pip, men tårarna rann och ingen sa nånting - han märkte det kanske inte ens - och aldrig hade jag saknat mamma mer.

Hon var åttiosju år och hade haft ett bra - för att inte säga underbart - liv och en helt naturlig död, ja, men skärp dig! tänker man.

Det hjälper inte så värst mycket. 

Nej, det är det där enkla man saknar.

Att kunna slå henne en signal och säga ..."men du, vill du ha en kopp kaffe, vi kan sitta ute vid husknuten?" och hon skulle vara alldeles frisk och utan Alzheimer och så snart hon druckit upp kaffet skulle hon ta räfsan och ge sig av ner mot vägen och kanske skulle hon kratta hela allmänningen och sen vaska våra golv och trappan upp till övervåningen, nej, sitta still skulle hon förstås inte göra.

Hon skulle garanterat ha tagit med sig en svart sopsäck och städat stranden; plockat upp danska mjölkförpackningar, ilandflutna whiskyflaskor och all annan bråte och när det den nittonde maj verkligen blir strandröjning av oss närboende, skulle alla bli häpna .., va, är stranden så fin, vad har nu hänt!

Kanske - eller inte kanske - jag skulle förstås visa henne hur bloggandet går till och det hade hon gillat.

Så länge får hon titta ut genom fönstret. 

På duggregnet och pElle som har slutat att knacka på fönsterrutan och nu fattar att han ska ta kattluckevägen.

Ungefär så.

Appar hit och dit ...

Snart kan man göra nästan allting med sin telefon.

Och inte vet jag hur jag dit nån blixt heller; jag som aldrig använder blixt.

Men gröna växter har vi, den saken är ju säker.

(Här testades appen Hipstamatic .., det var Ulrika som tipsade, efter tips av Christina Alvner).

Ungefär som rymdforskning ....

Igår på jobbet visade arbetskamraten mig sin telefon .., "titta här vad som har kommit från Malin!" sa hon och loooooog så här mycket.

På displayen kunde jag läsa: "Yipppie! Jag klarade posthelvetet!"

Ja, det är postcertifiering på gång i affären och vi som inte har deltagit i någon postutbildning och har fått lära oss - så där efterhand -, vi blir kallsvettiga när det dags för PROV.

Nu är nog alla klara.

Nu kan vi slappna av.

Alla dessa listor ...

Och somliga listor blir till igenkänning.

Här är en lista från Eva i Tyresö (flitig kommentator på sidan och för tillfället på besök i sommarhuset i Haverdal).

"Elisabet, här har du!" sa hon smajlande och sträckte fram listan, ja, det var när hon hade handlat i affären..

Häromkvällen hade vi Eva och hennes lagvigde på trivsamt litet besök och dom satt i soffan Ektorp och jag log för mig själv och tänkte .., här sitter tre akademiker och en kassörska och pratet går hit och dit .., det handlar om släktträffar, gamla fotografier, om alkoholism och statarliv .., om postcertifiering och kassaarbete och om Pythagoras sats och derivater.

Hullerombullerprat i ordets rätta bemärkelse.

 Och jag log åt kommentaren från gästen som varit lärare på KTH.

"Finns det några andra människor än lärare som bryr sig om Pythagoras sats!?"

Ja, en sak kan jag säga med bestämdhet: kassörskan Nilsson gör det inte!

Det finns andra sorters listor också.

Hemtjänstpersonalen får ibland såna här varianter av sina "brukare".

Ibland händer det att en äldre herre har med sig en liknande lista ..., ja, frun är väl orolig att han inte ska kunna läsa ordentligt ...

 

Och där finns listor som jag vet vem dom tillhör.

Det här är arbetskamratens.

Sand = kattsand, vilket inhandlas ofta.

Två katter och en hund finns i huset.

Kvällsmaten och tv-mat .., ja, just det .., det var den kvällen det var final i hockey och arbetskamraten skulle bjuda in grannarna och så skulle dom - tillsammans - följa finalen mellan Brynäs och Skellefteå.

"Lite gott får man ha då ...", sa hon leende.

Ett onsdagsfönster från London ...

Hej Elisabet!

Här sitter jag på högsta våningen i skolans bibliotek och insåg hur otroligt deprimerande utsikten är och att det enda rätta vore att ge dig glädjen av detta fula fönster. 

 

Det är grått och tråkigt här idag, till höger kan man (nog) se O2-arenan i norra Greenwich och mer till vänster, skyskraporna, det är Canary Wharf, businesskvarteren. 

Fönstrena är väldigt smutsiga. 

 

Ja, jag sitter och spurtpluggar inför inlämning på torsdag (och än en gång förbannar min dumhet, har haft en HEL TERMIN att skriva men börjar fyra dagar innan...), därav den lätt negativa tonen!

 

Hälsningar Joanna.

 

//Joanna är för övrigt brorsdotter till pv och tvillingsyster till Hannes, ni vet, fiskhandlarn i Malmö.

Två vänsterhänder från Västmanland ....

Ibland är det ju mer än underbart att ha bloggvänner som har varit med länge på sidan.
Såna som vet att jag har en sida med enbart vänsterhänder, men att det är dåligt med uppdateringen numera, då jag ju inte träffar ens en tiondel så många människor som när jag pendlade mellan Ystad och Helsingborg och senare, Ystad och Halmstad.

Ulrika är en sån som har varit med sedan 2005!
Och hon är ju helt fantastisk och mejlar mig några vänsterhänder - ja, utan att jag bett om det -, och alldeles på pricken vet hon vad jag vill fråga om också.


Så här skriver hon om handen här ovanför:


Linda är 38 år och har höger tumme upp, precis som sin storasyster (som är jag, Ulrika).
Yrke: sjuksköterska.
På frågan om hur hon trivs med sitt jobb på en skala från 1-10 svarar hon 8.
Hon är också nöjd med lönen, då hon ett år efter sin examen tjänar mer än det man kräver i det aktuella uppropet.
Hon har dessutom just startat garnbutik.
Drömjobb: att bo på en liten gård och ha får och höns och en liten garnbutik m.m.
När hon ska beskriva sig själv med 3 ord blir det: glad, energisk och generös.
Syrran instämmer helt, speciellt det där med energisk - jag skulle inte orka med hälften av hennes tillvaro. :-)

Den här handen tillhör Elias, som är 9 år och har vänster tumme upp.
Han är den yngste av 6 syskon, "sladdisen".
Drömjobb: Maskör
Favoritmat: Tacos
Längtar efter just nu: Paket (han har nyss fyllt år men inte grattats färdigt än)

Jag bad hans mamma beskriva honom med 3 ord: generös, klurig, lugn.

// Tack snälla Ulrika! säger jag .., och i morgon ska jag lägga in alltsammans på rätt blogg! Och en sak till: Elias och hans moster har exakt samma form på händerna!

Ögonblick....

... att sitta ute i solskenet, med lavendel och timjan i korgen alldeles intill .,. så där så man kan dra med fingerna genom allt det gröna som doftar så gott .., och harry vid sidan om och sigge nilsson under bordet och småfågelsång - rödhakedrill och gransångaren som är lika enjängd som jag själv - .., och småpratet från grannarna som jobbar i trädgården ... det är att bli själsligen jordad.

Om en timme ungefär är det dags för jobb.

Jag njuter så länge det är möjligt!

Grattis Marianne Rindå!

Här ska det bli frodigt värre vad det lider ...

I det här underbart vackra huset  .., bara ett pytte-stenkast från Gunnars hus, bor Marianne Rindå och hennes man sommartid, ja, Mariannes man och Gunnar är nämligen bröder. 

Och det blev Marianne som vann dvd-filmen "Österlenska Trädgårdar", den vi hade dragning på igårkväll!

Så här ser paketets baksida ut .., och tänk, att pakettejpen från annannan i Portugal gör mig lika glad varje gång den används!

Stort grattis till dig madame Rindå och bäva månde nu grannen Gunnar, när du sätter fart i trädgården!

Dagens fönster ...

På vägen mot Sai Yok ligger en idyllisk kaffeservering.
Detta fönster finns inne på herrarnas, vid en urinoar.
Det ger ett luftigt intryck då fönsterglas saknas.

Hälsningar Guy.

(Elisabet säger: titta på tavlan ovanför fönstret .., man kan tro att det är ett korsvirkeshus i Skåne!)