måndag 4 november 2013

På onsdag blir det dragning .....


Eva på Frösön berättade med bilder.
Som den här .., visst är Jämtland vackert!



Och den här ...., också från Eva.


Ingen kan han undgått att Ulrika mött Frälsaren i form av ett nytt jobb.
Såååå roligt för dig, Ulrika! 
Och har man en arbetsmiljö som den här (designad av hennes favorit Ernst ....), så skulle nog jag också uthärda. Om man säger så.



I Mantorp, i Östergötland, där sitter Anne och ägnar sig åt jordbruksproduktion, ja, det är inte det sämsta!


I Västergötland oroade sig Lena för hur det skulle gå med sommarstugan, belägen verkligen ett stenkast från havet. Och så var det då stormen Simone ...
Vi åkte dit och inspekterade .., träffade två underbara hästar och kunde konstatera att endast en ruta hade tackat för sig, det var i förrådet.
D e t  gladde Lena.

Och så var det Turtlan som berättade om en söndagsmiddag tillsammans med bästa vännen.

Ann i Göteborg gladdes åt ett sms från sonen som var rädd om sin mamma och pappa, då när stormen Simone var på ingång.

Någon fler som vill vara med?

Vinsterna består av en påse gör-gott te från Göteborg (tack Ann!), två vackra kort från Eva på Frösön (tack till dig också!) och en livräddande reflex från landet Halland.

Kom igen nu!
Dagens fönster ...


.... hos grannen, förstås.

Och som jag längtar tills dom åtta hästarna kommer på plats!
Och så var det måndag igen ...



Friska, men milda vindar!
Skummet yr nere vid stranden!



Och nu är alla sädesärlor försvunna! 
Välkomna tillbaka ska ni vara!


Ja, jag är ledig på lördag.
Då vet man alltså.


Eckes träd. 
Mot Falkenberg till strålar solen ..., bakom ryggen är det mörkt och molnen hotar med regn.

söndag 3 november 2013

Här och nu ...


Någon bakar en äppelkaka.
"Ja, så vi har nåt gott när du kommer hem från jobbet ikväll, du vet, det är ju både Allt för Sverige och Bron ..., det gäller att vi håller oss vakna ..", säger bagaren.
Vad bagaren inte vet, är att efter Bron börjar "Hotellet", en ny serie.
Orkar jag .., ska jag nog se den också.


Ute är det regnigt och grått.
Novemberväder.
Småfåglarna protesterar över bristen på solrosfrön.
"Jaaaa, jag lovar! Imorgon ska där bli påfyllt igen!"


Och harry älskar att ligga på parkettgolvet som blir så varmt och skönt när det eldas i kaminen.
En bit därifrån, i loppisfåtöljen, sover sigge nilsson.
Tv visar ett sjukhusprogram från USA.
En ung pojke har blivit skjuten i ögat med ett luftgevär, en 42-årig färgad man blir hjärtopererad och tackar hela världen efteråt och berättar om sitt lyckliga äktenskap (21 år har dom varit gifta, han och frun .., hon är så fin, säger han) och säger att han hädanefter bara ska vara snäll mot alla människor han möter. Läkaren å sin sida säger att "det är underbart att ha att göra med så vänliga människor".


Som man bäddar ...


Kom hem vid halv åtta igår.
Kalasade på hemlagad fisksoppa och drack ett ljuvligt gott glas vitt vin.
Hade hysteriskt ont i båda benen.

Pv hade åkt tre mil på rullskidor, fixat fisksoppan och satt i soffan och masserade sambons ben.

Klockan 21.00 gick vi i säng.
Det var lördagkväll.
Vi sa att det är ju inte riktigt klokt.

Men ... jag kan säga som så .., att idag är vi omåttligt pigga.

Dagens fönster ....


Eckes, förstås.

Alldeles intill Eckes trädgårdsland finns en liten bäck som mynnar i havet.
På andra sidan bäcken står två jättelika lagårdar, varav den ena har visat sig innehålla boxar för hästar. Där har det nu fejats och rensats och förra veckan började några anställda polska arbetare att sätta upp elstängsel runt hagarna.

Nu visar det sig att vi ska få åtta hästar som grannar!

Åååå, så roligt!
Till bloggvännerna ....



Det blev något vajsing med inlägget om barnboksillustrationer och detta med vad som är konst eller inte .., text och bilder hamnade utanför själva inlägget och jag lyckades inte reda ut det hela.

Tack för alla underbara kommentarer!

Hur som haver kan vi konstatera följande:

Några tyckte att illustrationerna till barnboken som jag köpte, var alldeles förskräckliga.

Anne i Mantorp skrev så här och jag bara loooog:
Det här var riktigt rolig läsning. Vad som stör mig i barnboksillustrationen är att den är helt färglös. Och vilken liten tjej vill ha en lugg som bara består av några streck?En illustratör och författare som jag gillar skarpt är Jan Lööf.
  
Eva på Frösön tyckte så här ...
Bra eller dåligt, det tror jag är upp till betraktaren. Det finns många skolade konstnärer vars tavlor jag inte alls tycker om. Sen kan jag gå loss på en "glad amatörs" målningar. Jag läser en hel del serieromaner och en del bilder är inte alls bra men ändå gillar jag dem när de blandas med text som har ett innehåll. Då får bilderna ett nytt skimmer.

Bloggblad berättade om en tavla i deras hem ...
Intressant läsning! Jag har inga som helst konstkunskaper, utan lyssnar på vad mitt öga säger (?) och det stämmer inte alltid med vad konstkännare tycker. Vi har ärvt en tavla som min mans farbror har målat, den är jättefin, en båt på havet, men masternas sista meter ligger utanför ramen, och det stör mig väldigt, men eftersom hela masterna speglas i vattnet, så kanske det fanns en tanke?

annannan i Portugal kom ihåg några böcker ...
Googla gärna på "Jip en Jannike", och bortse från risken att de skulle ställa till en politisk-korrekthetsskandal i Sverige idag, för de är holländska. Jag ångrar att jag inte köpte på mig böcker med dem när jag bodde där.

Kerstin i Skåne skriver så här ...
Intressant läsning! Om ett konstverk eller en illustration är "bra" eller ej är ju lite "in the eye of the beholder"!
Som glad amatörfotograf har jag - precis som du - svårt med att trädets grenar sträcker sig utanför själva tavlan. Med kameran hade jag valt att flytta mig för en bättre vinkel. Däremot är jag väldigt förtjust i tekniken och den djärva färgsättningen.
När det gäller barnboksillustrationer är jag väldigt traditionell. Jag älskar Ingrid Vang Nyman och Ilon Wiklands illustrationer!
Men, återigen, vi har olika smak och vilken tur att det finns så många konstnärer med olika stilar så att vi alla har något vi kan njuta av!
Som fransmännen säger: chacun son goût

Hedgren

Eva i Tyresö tänker tillbaka på sin barndom ....
Spännande med alla tankar här. Konst måste beröra och tala till en! Även om man inte alls har utbildning på området. En del faller genast i smaken. Barnboksillustrationer är ett spännande kapitel men inte enkelt. Tänk den som fastnat allra mest hos mig är Ingrid Vang Nyman. Hon kom när jag var liten med Pippi Långstrump och med barnen i Bullerbyn. Rakt in i mitt hjärta i en känslig ålder. På den tiden var inte världen full av bilder så de behövde inte slå sig fram. Nu är det svårare. Vid en utställning om hennes skapande fick jag veta mer som befäste henne som min idol.


Cruella, för närvarande i Kina, skriver så här ...
Nu kommer jag in lite på sladden här. Jag gillar tavlan du köpte och tycker det var tur att PV inte hann elda upp den. Om det finns en signatur kan man ju lätt googla på den och se om andra har sett något utöver vad man själv uppfattat:-) Billig försäkring mot misstag som lätt låter sig göra i dag. Man behöver för den skull inte alls tycka om ett visst verk så klart. Smaken är som baken, även när det gäller skolade konstnärer! Jag förstår PRECIS varför du gillar illustrationerna, och jag måste säga att "direkt dåliga" är ett väldigt kategoriskt omdöme från Monet. Smaken igen, skulle jag vilja säga i stället. "Fula" som Anne säger har jag därmed lättare att acceptera. Alice Munro har jag läst en hel del av tidigare och gillar mycket. Jag älskar noveller, när jag väl tar mig tiden. Det kräver mer av mig som läsare en än välberättad roman som hela tiden har som ambition att knyta ihop trådarna och servera en helhet. på

Kattis tycker till ...
Här gillas också illustrationerna skarpt! I samma anda som Ole Lund Kierkegaard, Barbro Lindgren och många fler.
 
Gunnar i Vaplan ....
Och så här tycker jag, Tavlan med trädet och ladan: Stel, tråkig och intetsägande. Barnboksteckningarna: Härligt enkla, spännande och berättande, passar säkert väldigt bra till texten i boken. 

Monet i Frankrike är av en annan åsikt ...
Och ja, som en kommentar till barnboksillustrationerna som du visar och hur olika man tycker.
De här tycker jag är helt undermåliga, direkt dåliga alltså!

Elisabet menar så här ...
Själv har jag inga som helst problem med att teckningarna är i svart-vitt, och eftersom jag i hela mitt liv har avskytt min lockiga lugg, hade ju detta varit drömmen; en tös med spretlugg!
Jag tycker också om att illustrationerna  i n t e  är perfekta, för mig blir det ännu en dimension, det är som Gunnar skriver .., "passar säkert väldigt bra till texten i boken".

Tavlan som vi köpte på auktionen, ja, den må vara målad enligt konstens alla regler, men jag tycker ändå inte om den och just av dom anledningarna som jag tidigare skrev om. Andra tavlor som herr Grynning har gjort, är - enligt mitt sätt att se det - mycket finare! 
Guy skrev att han inte ens skulle sätta upp tavlan på dasset!
 
Stort tack till er alla som lagt ner tid på att fundera och kommentera! 
I love You!

lördag 2 november 2013

Är det möjligt ...?


Det är när jag letar en barnbok till det föregående inlägget, som jag upptäcker att bland mina böcker finns - sedan tidigare -, en bok författad av årets nobelpristagare i litteratur och det är nog första gången det har inträffat.

Ja, jag menar .., att jag inte behöver gå till bokhandeln för att köpa ett exemplar, så där så man vet vad kultureliten i tv pratar om.

Och ja, jag trivs väldigt bra bland pristagarens bokstäver.

Dagens fönster ...


... .finns i det lilla ödehuset bara en liten bit härifrån, 100 meter kanske?

Det var det här huset som den rare Rexxie tyckte var så fint (utifrån sett) ., men njaaaa, jag tror nog inte att det nånting att satsa på, herr Nilsson.

fredag 1 november 2013


Ikväll ...

.. var Skavlan bättre än någonsin!
I alla fall gästerna.

Kanske för att en av mina stora favoriter, norske sångaren Björn Eidsvåg var där (ååå, som jag lyssnade till hans musik under de första åren som ensamseglare!) och där var även Johan Rabaeus, Carolina Klüft, men allra, allra mest intressant var ändå den charmerande Elise Lindqvist som hjälper prostituerade kvinnor på Malmskillnadsgatan i Stockholm.

Allt annat förbleknade!

Och jag höll gråten mest hela tiden, för denna Elise påminde så oerhört mycket om min mamma.
En kvinna till brädden fylld av energi, drömmar och glädje .., och ändå, så oerhört jordnära och realistisk!

En som gör nånting!

Här är programmet.
I väntrummet ....

Från ett annat tandläkarbesök, då i Helsingborg. Jag stod vid kajen och kände mig så fri.

 Den här gången blir besöket hos Folktandvården helt annorlunda.
Tandläkerskan har inte bråttom .., hon tar i hand och hälsar vänligt och jag tänker att hon har otroligt vackra ögon ..., klara och gröna .., och tandsköterskan småpratar och nej, det ska inte bli tandutdragning, det är lagning av en hörntand där en flisa försvunnit som gäller.

På ditvägen sa jag till pv att jag nog skulle byta tandläkare ändå .., ååå, som jag saknade Birgitta och Marita i Helsingborg .., men trettio minuter senare ., kändes det bra.

Man kan fråga sig vad det är som gör skillnaden?
Småpratet?
Frånvaron av stress?

Och nu är det fredagkväll och min tredagarsledighet är nästan finito.

Så länge tänker jag lägga mig på soffan Ektorp och läsa pocketboken med noveller av nobelpristagaren Alice Munro, allt medan pv kämpar med att pumpa ut vatten som kommit i källaren.
Där nere, i mörkret, är rena bergväggen och det är från den som vattnet sipprar in.

Smått och gott från en ledig fredag ...


Ja, så här ser tavlan ut, den jag berättade om igår, målad av herr Karl Evald Napoleon Grynning, den som jag ropade in för 50 kronor på auktionen i Heberg.
Jag var för övrigt den enda som ropade.

Nu ska jag säga varför jag inte tycker om den.
Jo, jag tycker att trädet till vänster är alldeles för skarpt i färgen och att huset eller ladan eller vad det är, kommer för högt upp i själva bilden. Att trädets grenar spretar iväg utanför ramen, det tycker jag inte heller om.


Så åkte jag till Matöppet i Slöinge och hämtade paketet från Adlibris.
Tre böcker hade jag beställt, varav den ena är en barnbok.
Jo, jag tycker om barnböcker, särskilt om illustrationerna är ..., i min smak, helt enkelt.

Illustration: Eva Lindström, från boken "Snöret, fågeln och jag".

Och det är dom här.

Samma illustratör och samma bok.

Det har hänt att jag postat böcker till den enda lilla fröken som finns i bekantskapskretsen, men den här boken är nog tänkt för ett lite äldre barn.

Nu ska jag först läsa ut den själv och sen fundera om där finns någon som kan tänkas ha glädje av den. Jag tror redan att jag har på känn vem det kan bli.

Alice Munro-boken gläder jag mig åt!
Att jag helt missat henne är förstås aningen skämmigt, men så är det.
Nu ska det bli bot och bättring.

Den tredje boken har många på Facebook skrivit om.
Omslaget är helt ljuvligt .., vilka färger!
Har någon av bloggvännerna läst den, så berätta gärna vilket betyg den får!

Illustration: Eva Lindström

Till Monet och kanske många andra: jag tror så här; för att kunna teckna så naivistiskt och barnsligt som på dom övre bilderna, så är man verkligen en skicklig tecknerska i botten.
Nu tycker jag ju om även dom övre, men här är en annan bild av Eva Lindström.
Fin .., men jag kan inte påstå att den bilden går mer in i hjärta än de övriga.
Det bästa för Ann i Göteborg ...

Den här konversationen från en omtänksam son, var det bästa förra veckan.

You’ve got to love them!

kram Ann
Dagens fönster ...


Det finns arbetsmiljöer och så finns det arbetsmiljöer.

Det här är Ulrikas.
Idag är det Annikas dag ....!


Idag fyller Annika i Kävlinge 50 år!

Om ni  inte har träffat henne, så kan jag berätta att den kvinnan är ett värmekraftverk .., hon utstrålar så mycket värme och glädje och omtanke och hon är har ett skratt som smittar av sig och gör andra människor glada.

Hon är helt enkelt en alldeles underbar människa och jag är så glad, så glad att jag - i mitt liv - fick förmånen att lära känna henne.

Jättegrattis på din födelsedag allra finaste Annika!

torsdag 31 oktober 2013

Det bästa för Eva på Frösön ....

Foto: Eva Grelsson

Hej!

Det bästa under veckan:

Det milda höstljuset och de härliga dagarna med sol. Jag njuter varje dag som det inte kommer snö. Gårdagens möte med kompisens häst ( plus 2 andra) var en fin stund. Det var också härligt att se Otis och hand hundkompis svassa runt de tre hästarna.


Foto (och vilket underbart foto, sen!) : Eva Grelsson

Men bäst av allt var nog tisdagens sjukgymnastbesök.
Har jag sagt att jag har världens bästa sjukgymnast? Om inte, jag har det!

Efter träningen fick jag mjuk nackmassage, därefter vila under varma filtar. Jag gick därifrån totalt avslappnad. Inte smärtfri men med en känsla av lugn.
Att bli lite ompysslad, det behöver vi alla emellanåt.

Kram Eva


// Elisabet säger: skulle du vinna ditt eget kort Eva, så byter jag ut vinsten mot något annat.
Det bästa för Anne i Mantorp ....


Hej!
 
Den här veckans bästa är dels att vi har normaltid igen. Det passar en nattuggla som jag mycket bättre,
för nu behöver jag inte känna mig skamsen om någon ser mig när jag halar upp persiennerna.
 
Så är det ett nytt spel som jag börjat med och om jag bara kunde skulle jag länka till det, men det kan
jag inte. Det gick jättebra tidigare att länka saker och ting, men nuförtiden är tekniken verkligen vrong
med mig.
 
Spelet heter My Little Farmies och om någon i bloggflocken har gott om tid att försjunka i odling,
djurhållning, hantverk med mera, så kan jag verkligen rekommendera spelet. Och det är gratis, även
om man kan snabba upp spelet med en pengainsats om man har lust med det.
 
Kram/Anne i Mantorp
 
/Elisabet säger: Anne, det där påminner om Farmville som jag ägnade mig åt under någon månad år 2009. Jag blev nog besatt!!? Man skulle sköta sina djur (klappa getterna, t.ex. som hoppade så glatt och blev glada ...), det skulle skördas meloner och druvor och hästarna skulle förstås ha mat. 
Under en bussresa till Kristianstad (jag skulle på läkarbesök inför knäoperationen) såg jag pumpor ute på en åker och kom just då på att jag alldeles glömt bort att skörda mina pumpor på farmen!  Då tänkte jag att nu får det vara nock ,-)
Oooops ...



På en auktion i närbelägna Heberg, köpte jag - helt impulsivt - en oljemålning av en man vid namn Grynning. Ja, så stod det på signaturen längst ner till vänster.

Det är INTE den här tavlan.

Femtio kronor betalade jag och tog hem den .., ångrade mig rejält och igår sa jag till pv att nu får du elda upp den.

Så kom bildläraren Leina på besök, såg tavlan där den stod och vilade sig just vid dörren till pannrummet och jag berättade om tavlan och att den skulle slängas.

"Ja, men det är då ingen klåpare som har målat den, det ser man tydligt ..., det är nån som kan måla", sa Leina.

Jaså, på det viset?

Idag googlade vi på herr Grynning.

Tjaaa .., kanske ska vi inte elda upp den ändå?
Dagens fönster ...


Från landet Halland - igår i underbart solsken ! - och närmare bestämt i Särdal, där plockade jag fram håven och fångade några fönster så där i ett svep.

Sugen på att tillbringa någon eller några sommarveckor här i Halland?

Här finns stuguthyrning!

Det bästa för Lena i Västergötland ...


Nog kände hon en viss oro, den fina Lena, för att sommarhuset alldeles vid havet kanske skulle ha tagit stryk av stormen Simone ...

Så vi (pv och jag själv) åkte dit igår och tog en titt.

Det visade sig att allt, förutom en ruta i förrådet, hade klarat sig.
Hurra!

Och då skriver Lena att det var det bästa som hände henne.
På väg hem från Spenshult ...



... är detta vad vi ser från bilen!

Jag ber pv att vända och frågar kvinnan om det är okej att filma?

Jodå, det är det.

Och vi får veta att den lilla vallhundstiken är 1.5 år och nu håller på att lära sig skillnaden mellan vänster och höger och allt sker med visselsignaler.

I baksätet sitter harry och titta förundrat på spektaklet.
Mitt eget bästa ...


Särdal, en halvmil hemifrån.

Åååå, det var en sån ljuvlig känsla när vi stod där en stund och småpratade med hästarna som gick lösa och var så nyfikna.

Så vi gick runt stängslet och jag stod där och kliade den vita hästen bakom öronen och på kinden och hade det varit för några år sedan, då hade jag aldrig vetat att när hästen börjar tugga på mig, så betyder det att han eller hon tycker att det är skönt, nej, då hade jag blivit lite rädd.

Åååå, som den nafsade i min anorak och på min axel och drog upp överläppen och visade hela garnityret ..., ja, det var en sån innerlig känsla av samhörighet, så där så man nästan ville gråta!

Efteråt var min högra hand alldeles grå-vit-dammig av salt och fett och den doftade  h ä s t.


Bra var också att jag - efter hästbesöket -, hittade en alldeles perfekt knallrosa mössa att ha i det här blåsiga landskapet!

Jag, som en gång uttryckte åsikten att pv:s tröja var väl gräll i färgerna .., hrmmm .., fick igen med besked när den gode pensionatsvärden upptäckte att hans sambo nu var mer eller mindre självlysande.
Om jag säger som så .., så såg han inte direkt överlycklig ut.

Ja, alltså, när mössan kommit på.


I bilen hem skickade jag bilden av mig och mössan till vår familjechatt och skrev "nu känner jag mig som AP", hon har nämligen nästan alltid mössa.


Och mamma tillhörde minsann också möss-släktet.


Sonen testar nya mössan .., ja, det var nog inför Vasaloppet.
Å, så han ångrade detta deltagande!

Ja, mina rara vänner .., det var mitt bästa.



 




Det bästa för Turtlan i Karlstad ...

Hej där!

Mitt lilla bidrag till Lotteriet med stort L blir vår söndagsmiddag i helgen som var.

Jag och M, kära kompis B med kids. Det liksom bara dundrar till när de kommer in genom dörren. Kidsen alltså. Så ska det vara!

Härligt småprat runt mitt lilla köksbord. E (snart 9 år) som först alltid provsmakar lite på maten och tycker "gott gott". Sen tar hon sig gladeligen en portion.

Den nu rätt så långa H visar film från syrrans handbollsmatch samma dag på sin IPad men verkligen inte lätt hinna se något. Han hoppar mest hit och dit och visar finesser. Ja lite hann jag se i alla fall.

Sen när gänget åkt hem blir det tomt men det går lätt att bota för de kommer gärna hit på middag fler söndagar. Det vet jag!

Turtlan