Särdal, en halvmil hemifrån.
Åååå, det var en sån ljuvlig känsla när vi stod där en stund och småpratade med hästarna som gick lösa och var så nyfikna.
Så vi gick runt stängslet och jag stod där och kliade den vita hästen bakom öronen och på kinden och hade det varit för några år sedan, då hade jag aldrig vetat att när hästen börjar tugga på mig, så betyder det att han eller hon tycker att det är skönt, nej, då hade jag blivit lite rädd.
Åååå, som den nafsade i min anorak och på min axel och drog upp överläppen och visade hela garnityret ..., ja, det var en sån innerlig känsla av samhörighet, så där så man nästan ville gråta!
Efteråt var min högra hand alldeles grå-vit-dammig av salt och fett och den doftade h ä s t.
Bra var också att jag - efter hästbesöket -, hittade en alldeles perfekt knallrosa mössa att ha i det här blåsiga landskapet!
Jag, som en gång uttryckte åsikten att pv:s tröja var väl gräll i färgerna .., hrmmm .., fick igen med besked när den gode pensionatsvärden upptäckte att hans sambo nu var mer eller mindre självlysande.
Om jag säger som så .., så såg han inte direkt överlycklig ut.
Ja, alltså, när mössan kommit på.
I bilen hem skickade jag bilden av mig och mössan till vår familjechatt och skrev "nu känner jag mig som AP", hon har nämligen nästan alltid mössa.
Och mamma tillhörde minsann också möss-släktet.
Sonen testar nya mössan .., ja, det var nog inför Vasaloppet.
Å, så han ångrade detta deltagande!
Ja, mina rara vänner .., det var mitt bästa.
5 kommentarer:
Du är jättefin i mössan! Hästdoft är nog det bästa som finns. Vi har haft en del kli- och klappstunder i sommar jag och de där islänningarna.
Ditt bästa blev också mitt bästa
:-)
Å vilken härlig upplevelse.
Ja nafsar dom blir jag rädd.
Mycket fint med en mössan verkligen. BRA
Min syster har aldrig mössa. Då kvävs hon säger hon.....Jag tycker det är skönt men ibland kan det vara lite svårt med hästsvansen ---min alltså.
Magiskt fin bild på hästarna!
Jaså, frun tillhör familjen Mössa! Och klär gör den också!!
Ja, jag har då aldrig trivts i mössa och ser heller inte klok ut i mössa. Jag har provat alla modeller, men ser helt galen ut i alla.
Mitt huvud är mer gjort för stora hattar och det är vad jag ska satsa på i fortsättning - helst ska de ha stora brätten.
Jag har en röd och en svart, men det kommer säkert flera.
Lena: jag kan tänka mig att ni fått besök av hästarna i somras .., så sällskapliga som dom ändå var!
Eva i Tyresö: Somliga mössor är hopplösa när man som jag har uppsatt hår jämt och ständigt, men den har var kanon!
AP: ja, visst blev den fin!
Ruta Ett: inte en enda gång i hela mitt har jag burit hatt och kommer väl aldrig att göra det heller. Men DU .., du är nog född till att vara hattkvinna ,-)
Jag har aldrig gått i högklackade skor heller, fast jag tycker att det är så snyggt på andra.
Skicka en kommentar