Ja, så här ser tavlan ut, den jag berättade om igår, målad av herr Karl Evald Napoleon Grynning, den som jag ropade in för 50 kronor på auktionen i Heberg.
Jag var för övrigt den enda som ropade.
Nu ska jag säga varför jag inte tycker om den.
Jo, jag tycker att trädet till vänster är alldeles för skarpt i färgen och att huset eller ladan eller vad det är, kommer för högt upp i själva bilden. Att trädets grenar spretar iväg utanför ramen, det tycker jag inte heller om.
Så åkte jag till Matöppet i Slöinge och hämtade paketet från Adlibris.
Tre böcker hade jag beställt, varav den ena är en barnbok.
Jo, jag tycker om barnböcker, särskilt om illustrationerna är ..., i min smak, helt enkelt.
 |
| Illustration: Eva Lindström, från boken "Snöret, fågeln och jag". |
Och det är dom här.
 |
| Samma illustratör och samma bok. |
Det har hänt att jag postat böcker till den enda lilla fröken som finns i bekantskapskretsen, men den här boken är nog tänkt för ett lite äldre barn.
Nu ska jag först läsa ut den själv och sen fundera om där finns någon som kan tänkas ha glädje av den. Jag tror redan att jag har på känn vem det kan bli.
Alice Munro-boken gläder jag mig åt!
Att jag helt missat henne är förstås aningen skämmigt, men så är det.
Nu ska det bli bot och bättring.
Den tredje boken har många på Facebook skrivit om.
Omslaget är helt ljuvligt .., vilka färger!
Har någon av bloggvännerna läst den, så berätta gärna vilket betyg den får!
 |
| Illustration: Eva Lindström |
Till Monet och kanske många andra: jag tror så här; för att kunna teckna så naivistiskt och barnsligt som på dom övre bilderna, så är man verkligen en skicklig tecknerska i botten.
Nu tycker jag ju om även dom övre, men här är en annan bild av Eva Lindström.
Fin .., men jag kan inte påstå att den bilden går mer in i hjärta än de övriga.
16 kommentarer:
Jag skulle nog ge Livet efter dig en fyra, i sin genre. Kanske är jag inte pålitlig, för jag hamnar sällan under tre, oavsett. Tycker att allt som jag läser har något att säga mig, och har aldrig avslutat en bok som jag påbörjat innan det att sista ordet är läst.
Alice Munros verk tycker jag mycket om!
Kattis: tålamod är din dygd, den saken är saker!
Tack som berättade.
Kära Elisabeth! Kan inte ge boken Livet efter dig mindre än en fyra. Ta ett lakan med dig när du läser den.
Kramar Eivor
Det är lustigt hur man uppfattar saker. Konst i synnerhet. Som Leina sa, det märks tydligt att detta är en skolad konstnär. Det du inte gillar, att ladan ligger för högt i bilden, att trädet är för skarpt och att grenarna spretar utanför tavlan är allt tecken på god komposition och att konstnären vet vad han gör. I synnerhet att grenarna går utanför tavlan!
Det förvånar mig något att du inte ser det här eftersom du själv tar så bra bilder med bra komposition, bra färgval och spännande vinklar. På den tid då den här bilden målades hade man ingenting av bildleksverktyg så som vi har det idag, desto mer får man beundra den här sortens bild.
Den stämmer, märkligt nog, väldigt väl i stil med en liknande auktionstavla jag också köpte i somras för en femtiolapp på en loppis. För att ha något trevligt svenskt att kika på i dasset på Norrtäljetomten. Om du fortfarande inte vill ha den köper jag den gärna av dig. För mer än 50 kronor om du kan härbärgera den till nästa sommar?
Och, ja, som en kommentar till barnboksillustrationerna som du visar och hur olika man tycker. De hör tycker jag är helt undermåliga, direkt dåliga alltså! Jämför bara med vår gemensamma vän, Christina i sitt stationshus och hur fullkomligt självklart och säkert hon illustrerar!
Eivor: tack för att du tog dig tid! Jag börjar med Alice Munro och därefter ska jag läsa "din" bok.
Monet: ja, det beror säkerligen på att jag inte fattar det här med konst, men jag tycker ändå inte om den ..., just av den anledningen ,-)
För mig känns den för trång upptill, alldeles oavsett om det är tänkt att vara så ,-)
Barnboksillustrationerna tycker jag också om, JUST för att dom är så naiva och barnsliga ,-)
Tavlan är fin, jättefin.
Illustrationerna i barnboken är fula, jättefula.
Så tycker jag och det är konstigt, jättekonstigt, för jag har oftast samma smak som dig.
Kram/Anne i Mantorp
Och så här tycker jag,
Tavlan med trädet och ladan:
Stel, tråkig och intetsägandes.
Barnboksteckningarna:
Härligt enkla, spännande och berättande, passar säkert väldigt bra till texten i boken.
/gunnar/
Här gillas också illustrationerna skarpt! I samma anda som Ole Lund Kierkegaard, Barbro Lindgren och många fler.
Anne i Mantorp: så intressant detta är, att höra vad ni tycker! Tack!
gunnar i vaplan och Kattis: tänk, det trodde jag nästan också!
Ps. Nu har jag läst ut den första novellen .., jag kände igen historien hela tiden .., har jag sett den på film eller läst den förut? Underligt. Ds.
Nu kommer jag in lite på sladden här. Jag gillar tavlan du köpte och tycker det var tur att PV inte hann elda upp den. Om det finns en signatur kan man ju lätt googla på den och se om andra har sett något utöver vad man själv uppfattat:-) Billig försäkring mot misstag som lätt låter sig göra i dag. Man behöver för den skull inte alls tycka om ett visst verk så klart. Smaken är som baken, även när det gäller skolade konstnärer!
Jag förstår PRECIS varför du gillar illustrationerna, och jag måste säga att "direkt dåliga" är ett väldigt kategoriskt omdöme från Monet. Smaken igen, skulle jag vilja säga i stället. "Fula" som Anne säger har jag därmed lättare att acceptera.
Alice Munro har jag läst en hel del av tidigare och gillar mycket. Jag älskar noveller, när jag väl tar mig tiden. Det kräver mer av mig som läsare en än välberättad roman som hela tiden har som ambition att knyta ihop trådarna och servera en helhet.
cruella: jo, vi googlade på herr Grynning, men hittade inte så mycket ..., nästan ingenting, faktiskt.
Nu spelar det ingen roll för mig - rent känslomässigt -, men det är klart, hade jag läst att tavlan skulle vara värd mycket, mycket mera än den där femtilappen jag gav (jag minns att några skrattade till bland publiken ,-), då hade jag kanske sett på den med helt andra ögon. Men upp på väggen hade den inte kommit ,-)
Tack som delade med dig av dina synpunkter och jag är glad för Eva Lindströms skull att vi var några stycken som tyckte om dem ,-)
Spännande med alla tankar här.
Konst måste beröra och tala till en! Även om man inte alls har utbildning på området.
En del faller genast i smaken.
Barnboksillustrationer är ett spännande kapitel men inte enkelt. Tänk den som fastnat allra mest hos mig är Ingrid Vang Nyman. Hon kom när jag var liten med Pippi Långstrump och med barnen i Bullerbyn. Rakt in i mitt hjärta i en känslig ålder. På den tiden var inte världen full av bilder så de behövde inte slå sig fram.
Nu är det svårare.
Vid en utställning om hennes skapande fick jag veta mer som befäste henne som min idol.
Livet efter dig var härlig och vemodig på samma gång mycket bra i min smak.Munro är underbar på många sätt.Första gången jag hade en bok i hyllan av en nyutnämnd Nobelpristagare!/Babsan
Skicka en kommentar