Idag är det Efit ....

Ja, ett foto i timmen och jag upptäckte det som vanligt för sent, men hakar på nu.
Andra som är med hittar du här. 
Jag ber redan nu om förlåtelse för att jag inte kommer att kunna hälsa på och kommentera som vanligt; det räcker inte orken till.

Vid 8-tiden blir det frukost för mig ute på altanen.
Den våldsamt pollenallergiske pv sitter i köket och läser DN och dricker te.
Småfåglarna kvittrar.
Harry tigger bacon av matte och får en halv skiva.

Klockan 9.00 stryker jag den högt älskade linneklänningen.
Den som en gång var limegrön, men som nu är aningen solblekt.
Igår var det varmt ute .., en slags äckelsvett brände sig fast under armarna.
Så blir det alltid om jag inte har rakat bort håret där ..., nu är det åtgärdat.

Vid 10.tiden.
Efter en natt med mycket värk och flera Strong Pills blir jag alldeles matt bara av att stryka klänningen .., kallsvettas och mår illa.
Lägger mig på sägen och blundar.
Efter en stund känns det bättre.
Läser en recension av bröderna Luuks show och ett reportage om min favoritförfattare Torgny Lindgren, för tillfället på recensionsflykt i Berlin.
Pv säger hejdå och ger sig av norrut.

Klockan 11.00.

Västhuset som vi satte (vi ...? pv) upp i fjolvåras, är en ständig källa till glädje.

Idag hamnade en frodig tomatplanta i jorden, en annan i en hink, så får vi se om där blir någon skillnad. 

Pv berättade att fem tomatfröer hade kostat 35 kronor och hann höll nästan på att dåna när det var dags för betalning, men aldrig har han haft frodigare eller kraftigare plantor! Fyra tog sig.

Fröken Gurka fick också jordkontakt och vinrankan har klarat vintern bra.

Vid 12- tiden .... har jag lagt mig på sängen för att ta siesta. 

Harry ligger intill mig, på soffan.

Fönstret på vid gavel.

Då ringer telefonen .., det är I, egentligen mammas goda vän sedan lång tid tillbaka, men lika mycket min egen vän,  nu när inte mamma längre finns.

Vi pratar länge och om precis allting och jag tycker så mycket om henne och hon berättar om allt hon gjorde igår, då, när den svårt sjuke maken befann sig på ett korttidsboende.

"Du förstår Elisabet, jag cyklade två gånger in till stan och besökte olika kulturarrangemang och jag grävde i trädgården och gjorde allt möjligt, men idag är jag nästan som bakfull .., så trött är jag!" säger hon och jag hör leendet genom luren.

Hon är åttiofem år (men rösten låter trettio år yngre!) och en av de härligaste människor jag vet.

 

Kring 13.00 .... sitter jag i den rosa-vit-randiga solstolen och tittar på sädesärlor och små violer.

När klockan är 14.00 har jag duschat tre gånger och tänker att det är ju lika varmt ute som förra sommarens semesterdagar på Kreta.

Klockan 15.00 ... passerar jag en liten tavla av ännu mindre liten son, då kanske fyra år. 

Bilden togs i Floda, han sitter på altanen hos sin faster och farbror och säger, när jag råkar komma förbi, att han har "fått en pik i foten". Nu är han snart tjugoåtta år.

Lite över 16.00 ..., börjar jag förbereda middagen. 

Det blir stekt fisk med Leinas goda sås till.

1 bytta creme fraiche

1 tärning fiskbuljong som smulas ner 

Kokas upp - eller värms - så att buljongtärningen löses upp.

Tro mig eller ej, den är sååå god!

Aldrig har jag ätit så mycket potatis och morötter som sen jag mötte pv.

Vid 17-tiden ..., har pv kommit hem från årsmötet och är i full fart med att klippa gräsmattan.

Och tänka sig, vi är ännu inte i maj månad! 

Klockan 18.00 ...., tar jag paus och lägger mig på sängen och läser DN, en artikel om sångerskan Robyn. Solen kommer in bakom mig .., och jag upptäcker hur slapp min hud har blivit. 

Ja, ja. 

Vid 19-tiden .., tar vi bilen till parkeringen och sen kryckar jag mig ner till havet. 

Harry och husse är förstås också med.

Det var ljust ute - och är ännu -, men i motljus blev det så här. 

Och sen tog orken slut ,-)

Dagens fönster ...

... finns i växthuset Odla.

Vi ligger lite efter där .., ja, egentligen är vi väl före (minst en månad!), men det känns som om vi inte hängt med, mest för att pv är den ende som fixar att kånka och bära och gräva.

Nåja, idag ska jag försöka göra lite nytta där inne, ty herr pensionatsvärden ska ge sig av norröver, till Fjärås söder om Göteborg på ett årsmöte för vindkraftsföreningen, så det blir harry och hans matte (och sigge, om han behagar umgås med oss) som blir kvar hemma.

Men det kan man uthärda.

För en liten stund sedan satt jag ute i solskenet och åt frukost .., vilken outsäglig glädje .., bland blommande körsbärsträd och ljuvligt doftande spireor. Inte behöver man vara  mångmiljonär för att vara rik .., rik är man när man får vara med här i livet och uppleva såna härliga dagar!
Tänk, alla äldre eller svårt sjuka som sällan eller aldrig får komma ut .., som ligger i sjukhussalar och inte får känna doften av hägg eller poppel ..., ja, som knappt får känna doften av frisk luft genom ett öppet fönster!

Nu mot dammsugaren!

Lycka ....

Blommande hägg.

Den doften slår allt annat.

Idag ...

Vid elvatiden kommer rara friherrinnan och hon har med sig fikabröd och så sitter vi ute på altanen och pratar om allt och inget, allt medan hon väntar på klarsignal från hundtrimmerskan i Getinge, men så länge - tills den lurvige hunden blir klar -, blir hans matte här hos mig.
Tänk, vad såna besök gör för den själsliga hälsan!

Friherrinnan är även idag iklädd den fina blå artistrocken från Gudrun Sjödén och som vanligt är hon solbränd .., armar och ben är redan somrigt bruna.
Och jag fryser och fryser.
"Det är för att du har ont Elisabet!" säger hon.

Efteråt, när den rara madamen har åkt för att hämta sin nyfriserade hund, lägger jag mig på sängen i sal 1 och läser såväl DN som GP.
Där är en intressant artikel om försöken att utrota malaria.

Och vi läsare får stifta bekantskap med spärrvakten Eva i Stockholm.., hon berättar om sitt yrke och vad det betyder och om sånt som hon varit med om å jobbets vägnar.

Jag älskar sånt! 
Det är verkligen så, att alla människor har en historia.
Alla har något att berätta.

I Dagens Industris Weekend-del, fascineras jag över omslaget som visar skådespelerskan Stina Ekblad. Det är hennes händer jag tittar på.

Jag minns nämligen en gång när jag stod framme hos en lokförare - inte den lurvige, men han stod där också -, och det pratades om ålder och då sa mannen som körde tåget att ...."jag har svårt att bedöma din ålder Elisabet, men när jag ser dina händer, då förstår jag att du i alla fall inte är ...".
Han tyckte - helt rätt också - att mina händer avslöjade åldern.

Kanske är det därför jag tycker så mycket om Stina Ekblads händer.
Vi människor må fylla ut våra rynkor med botox eller strama till ansiktet med hjälp av kniv eller laser, men händerna ..., nej, allt går inte att dölja.

Det tycker jag om.

Fönstret här intill skrivbordet står på glänt.
Jag hör en motorgräsklippare och fågelkvitter.
Flädern har slagit ut.
Och spireorna - som doftar överjordiskt -.

Sist av allt läser jag en recension om en indisk film - "The lunchbox" - som jag lovar mig själv att titta på. Jag blir glad bara av att läsa om den .., och så tycker jag nämligen att ingenstans på vår jord finns vackrare människor än i Indien.

Det är väl ungefär vad den här dagen har bjudit på och nu ska jag ta harry på promenad.

mormorsglädje ...

... är när Emma åker till Holland på landslagsläger för flickor f.-97.

Ikväll är det match igen.

Det bästa för sportiga jenny ....

Veckans bästa är ju helt klart den där hemliga resan som syrran fixade förra veckan.
Syrran skriver på min vägg på FB där hon undrar när jag slutar som i lördags. Jag svarar att jag slutar 15.45 och är i Gränna 16.15. Jag tänkte att det handlade om att hon sambon var på mässa på Elmia i Jkpg och undrade när de skulle hämta upp mig. Men nej då. Då skriver hon att hon har nåt på gång...

Till slut får jag veta att hon planerar en hemlig resa. Jag behöver inget pass och jag behöver inte packa ner bikinin. Nej, det räcker att jag packar som att jag ska hem till Thn, vilket var planen... Min första tanke är att det blir en tur till Kalmar. För Blåvitt möter ju Kalmar FF på Guldfågeln Arena påskdagen. Syrran vägrar så klart att svara.

Så kommer då påskafton och jag har packat väskan, och när jag kliver i land i Gränna så väntar då syrran med sambo på mig och vi börjar åka. Men de svänger inte av mot RV 31 (tror jag det är) mot Nässjö. Nej, vi kör mot Helsingborg. De har även ställt in GPS:en så jag vet hur långt vi planerar att åka och när vi då ska vara framme... Min nya tanke är Ullared eller Helsingborg. Detta är nämligen två andra platser syrran jämt tjatar om att hon vill till... Men så i höjd med Ljungby ungefär så svänger vi av motorvägen, syrran plockar ner GPS:en och slår in något nytt. Då ser jag att det faktiskt står Kalmar på en vägskylt!! Vi är alltså på väg till Kalmar trots allt.

Det här var en underbar resa. Vi bodde granne med Kalmar Slott, jag hann med två fantastiska morgonpromenader, allsvensk fotbollsmatch, en sväng till Borgholms slottsruin och Borgholm och så även en sväng till Ottenby och Långe Jan!

Bilden visar Klapphuset i Kalmar. Ett av Sveriges få kvarvarande klapphus. Kanske till och med Sveriges enda. Här tvättas fortfarande mattor av Kalmarborna, och den nuvarande klappstugan är från början av 1900-talet. På platsen har det funnit ett klapphus sedan 1850-talet!

Må gott!

//sportigajenny

Det bästa för Anne i Mantorp ...

Hej kära du!

Visst vill jag vara med i lotteriet nu när du börjar komma ut ur din operationskoma. Måste säga att

jag beundrar dig dels för ditt mod att göra en till operation av ett andra knä och att du är så himla

tapper och alltid positiv. Du är bäst!!!!!

(Elisabet säger: ja, jag tycker dom där raderna var så himla trevliga, så dom får faktiskt stå kvar ,-)

Så till det bästa på länge för min del, som var besök på en en alpackautställning i ridhuset i Mjölby.

Jag är KÄR! Vilka underbara djur och så vänliga och med ett läte som påminner mig om bebisar.

Tyvärr har jag ju inte fått tummen ur och fixat så jag kan ta bilder, men du hittar säkerligen något

passande.

Må nu så gott i det ljuvliga vårvädret.

Kram/Anne i Mantorp

Här och nu ...

Ett faktum är att man kan bli alldeles oerhört upprymd bara av ett litet fång med vitsippor.

Det bästa ...

Örhängen, förfärdigade av min kusindotter Lotha, är en av vinsterna.

Det har varit synnerligen dåligt ställt med kraft och ork hos den knäopererade bloggmadamen, ja, rent av förfärligt illa har det varit, men nu äntligen känns det som om livet sakta vänder åter.

Då passar det väl som bäst med att göra i ordning det här med Det Bästa .., det som värmde våra hjärtan lite mer än vanligt.

Sedan tidigare har Eva i Tyresö berättat om sin glädje ...

Ja, hur hon och Långe Maken satt på stranden och tittade ut över havet och männniskorna som passerade .., och glädjen i att vara i Halland igen.

Och den STORARTADE madamen i Göteborg - Ann -, hon var så glad över den nya tatueringen som ju verkligen är talande när det gäller henne och vad hon tycker om här i livet!
Ann glömdes bort i förra dragningen och lotteriinspektionen har nu utdömt vite till den ansvariga damen - nämligen att bjuda på delikat middag nästa gång Ann och hennes lagvigde närmar sig landet Halland - och som plåster på såren får nu stickdamen vara med på även denna dragning.

Men hur är det med er andra?

Det behöver inte alls vara nånting som värmde hjärtat just den här veckan, utan bara så där rent allmänt ...?

Och hur är det med mig själv ..:?

Jo, stor glädje var det när min äldsta syster med sin dotter kom på besök från Skåne.
Här står syrran och målar läpparna - sitt eget läppstift hade hon glömt hemma - och det vet ju alla hur viktigt det är att vara tjusig när man rattar en bil i så många mil!

Ännu mera glädje: paketet med mammas brev till väninnan Gertrud Näsström och åtta kasettband där mamma pratar och pratar och pratar och pratar.

Den vackra boken som var en present från Lena som tvärhälsade på i Särdal, bara några kilometer härifrån .., den spred också glädje!

Vill ni vara med?

Ja, men ni vet ju precis hur det går till .., mejla bara den där hjärtevärmen till bisse151@gmail.com, så har jag förhoppningsvis förstånd att lägga in just ditt bidrag och - hopefully - ännu mera förstånd att ta med din lott i dragningen i det s.k. låtsaslotteriet.

Varmt välkomna!

Dagens fönster ...

... finns i Skåne, närmare bestämt i Malmö .., och visar Andréegatans innergård.

Jag blir nästan varm i hjärtat när jag ser bilden - eller husen - som i mångt och mycket påminner om Regementsgatan i Ystad där jag bodde.

Sonen tog bilden

Gladpost ...

Med posten kommer ett paket innehållande mängder av brev och kasettband, vilka min mamma skickat till en hemifrånväninna boendes i Hägersten, ja, detta under åren som mamma tillbringade i Sydamerika.

Det är väninnans dotter Gunnel som via Facebook (ära vare FB!) har hittat mig och berättat om vad hon nu hittat efter sin mammas död och är jag möjligen intresserad av att ta hand om allt detta?

Ni kan ju gissa vad svaret blev!

Nu har jag suttit i vardagsrummet och lyssnat på det allra första kasettbandet, det gula som syns på bilden. Det är inspelat på hösten 1985 och jag sitter mest och ler hela tiden och jag förundras över att mamma har kvar så mycket av sin Dikanäsdialeket, det har jag ALDRIG tidigare tänkt på!

Nu fortsätter lyssnandet!

Dagens fönster ...

... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Och ja, just det .., fönstret ska bytas ut - tillsammans med ett antal andra - och pv tycker att jag ska ägna dom lediga dagarna åt att hitta fönster som passar huset.

Det är inte det enklaste ska jag säga.

Och det hela ska ske i sommar.

Georgdagen ...

Den tjugotredje april fyllde en av mina lekkamrater år.
Hon hette - och heter säkert ännu - Eva-Lena.
Fräknig, spikrakt hår och enda barnet.
Och fyller såklart år nu också.

Hennes mamma var en mästare på att sticka, virka eller sy Barbiekläder och ingen Barbiedocka var finare än Eva-Lenas.

Om somrarna fick jag följa hela familjen (som var liten, den bestod bara av Margareta, Arvid och dottern - min lekkamrat -) till Näsudden till deras sommarstuga och så åkte vi motorbåt ut på sjön och fiskade eller hade picknick på stranden .., jag lärde mig att doppa knäckebröd med ost och marmelad i kaffe.

Sedan säkert fyrtio år tillbaka har jag helt tappat kontakten med den forna lekkamraten och Margareta, som arbetade på biblioteket och var en sån härlig granne, överlevde sin make med många, många år, men nu är även hon borta.

Livet går vidare.
På bilden syns sal 1 och min medkompis - inte patient - harry nilsson.
Han är verkligen min bäste vän dom här dagarna i huset.

På fönsterbrädan i tvättstugan (som ännu är precis som den ska, ordning råder ... heja!) trängs fyra tomatplantor och en gurkplanta.
Lycka.

Och under plommonträdet växer familjen styvmorsviol och pv klipper runt hela sällskapet, precis som fotografen Åke Burwall hemma i Malå gjorde .., fast med blåklockorna. Han sparade också på småblommorna.

Onsdagmorgon i landet Halland ...

Bilden togs vid kvart i sju. Morgonsol över Eckes lillstuga.

När klockan är fem går reveljen .., då är det dags för pv att lämna bingen!
Själv ligger jag kvar under det blommiga täcket ..., fönstret står på glänt och småfåglarna kvittrar som galna!
Det är väl det här med våren, förstås.

Att vara sjukskriven under lång tid känns märkligt.

Kan man inte köra bil eller moped, blir man mer eller mindre bunden till hemmet.
Mest mer.
Så här sitter jag om dagarna.
Särskilt spännande blir inte tillvaron .., det är korta eller lite längre promenader ..., en titt i postlådan .., besök i växthuset ..., och man tackar sin lyckliga stjärna för friherrinnan som kommer med dels en bok, dels en packe lättläsa tidningar, såna som har mängder av recept och korsord!

Och så tittas det på tv.

Det är nyheter kors och tvärs och västnytt (som aldrig lyckas parera övergången till eller ifrån den ordinarie kanalen, så det blir mörkt i rutan ett tag ...) och det är det vanliga förstås .., elände och mera elände och jag låg i sängen och tänkte på bråket i Norrköping som blev så våldsamt .., tänk, bara tänk tanken .., att det hade skett här på Ejdervägen, att våra grannar Gun och Göran skulle ha blivit osams med sina släktingar och att jag hade vaknat och upptäckt att två män dödats och låg utsträckta på gräsmattan och äldre och yngre släktingar skulle ha fäktats med knivar .., ja, han lillkillen som inte kunde säga harry med r, utan "hajjy!", tänk, om allt det hade hänt här!

När sånt här händer, då är jag helt förvissad om att en hel svärm med stekta sparvar flyger rakt in i gapet på SD, som säkerligen sitter och gnuggar händerna av förtjusning.

Jag vet ju hur jag skäms när svenska ungdomar svinar ner och lever rövare på skidresor till Alperna - i alla fall var det så tidigare -, hur ska då inte landsmän till den här hetlevrade släkten skämmas?
Det är vad jag tror.

Och nu blir det påtår.

Klockan 11.02 ...

Första dagen helt alena hemmavid.
Ja, frånsett harry och sigge, förstås.

Tillvaron som sjukskriven blir annorlunda.
Många tider att hålla reda på .., piller hit och dit och promenader och gymnastik.
Samordning.
Resam eller pv?

I Norrköping har det totala vansinnet brutit ut och i ett kylrum ligger två döda män.
Man kan bara undra vad som får människor att så tappa fattningen?

Hur jag än försöker tänka tillbaka, så minns jag inte ens tillstymmelsen av ett mord i min barndom?
Det borde rimligen ha funnits, men jag kan inte komma ihåg nåt sånt.

Och hemma har Skellefteå AIK vunnit guld och där har väl också det totala vansinnet utbrutit .., Ulf Bergström på malåsidan berättar att i dagens hemtidning bestod de 24 först sidorna enbart av hockey.

Ja, ja.

Men solen flödar, spireorna är på väg att slå ut .., körsbärsträden likaså och nu ska jag ta mig samman och gå på promenad i allt detta vårliga vackra.

Dagens fönster ...

 

Hej Elisabet,

 

Här är en fönsterbild på vårt grannhus i nedåtgående solljus igår kväll. 

 

Vi har sådana ljus- och klimatförhållanden här i Provence att jag ofta på kvällarna tänker på Edith Södergrans dikt - "Dagen svalnar mot kvällen....."

 

Kram från Monet

Annandagen ...

Soligt, men inte som igår, bara så där lagom ljuvligt varmt i luften.
Pensionatsvärden dammsuger, vaskar golven och hänger ut tvätt - han borde få medalj -!

På eftermiddagen blir det födelsedagskalas i Bäckagård.
Hilda har fyllt 26 och där är många av hennes väninnor - rara töser allesammans -, och där är hennes mamma som jag tycker så mycket om .., Hildas svärföräldrar och så vi själva då.

Mycket prat blir det.
Födelsedagsbarnet har klippt sig och är vackrare än någonsin.

Så sitter vi där och bjuds på vegankakor (jättegoda!) och smörgåstårta på veganvis och pv känner några av töserna - antingen har han haft dom själva eller deras syskon i skolan - och jag blir hysteriskt trött så där pang bara ..., somnar nästan i bilen på väg hem och faller ihop som en tom påse på sängen i sal 1 ..., orkar knappt titta på hockey ..., håller pv i handen, den som alltid är varm.

Denna helt ofattbara trötthet som kommer som ett skott och fäller en till marken.

Inte vet jag varför bilden har en siffra .., jag har väl använt den till nånting för att visa, men det får ni ta.

Och nu blommar pingstliljorna.

Imorgon är det arbetsdags för herrn i huset och harry och hans matte ska klara sig själva, men det är inga problem, det går bra. Jag skulle vilja skriva ett brev till herr ortopedläkaren och berätta om hur bra det är mellan varven .., hur lätt jag då går med kryckorna och vilken skillnad det är mot för det andra knäet, ja, hur det var då.

Läkaren heter Kristofer Torle.

Nån dag ska ha få det där brevet.

På frukostbrickan ...

Intressanta tankar om hur man uttalar ett visst ord ..., hittar man här.

Och i Norrbotten tänker Bert på doftminnen. Skutta dit och bidra du också!

Den skånska madamen i Portugal, hon rekomenderar en länk att lyssna till.
I alla fall om man tycker om katter. Och hundar också, säkert.
Jag ska ta mig an den - länken - idag.

En annan madame - sköldpadda - har varit på utflykt!

Alltid titt, - och läsvärt - här -!

I Buenos Aires har jag varit .., två gånger, till och med och det var min nästan första riktiga utlandsresa. Mamma hade åkt buss och tåg från norra Argentina och så följdes vi åt norrut igen, på en tågresa som går utanpå allt jag någonsin upplevt när det gäller äventyr.
Inte minns jag så mycket av den här stora huvudstaden .., jag kommer ihåg att vi var på Cirkus .., och bankkontor där k-pistbeväpnade vakter stod skjutklara uppe i en slags torn i banklokalerna .., men annars är det som blankt därifrån. Kanske var jag alldeles för trött för att intrycken skulle fastna på riktigt?
Inte minns jag om vi tittade på någon gatukonst, heller?

Och så är det ju det där .., vilken musik man lyssnar till.
Här i Stockholm.

Och i Dublin. 
Där var det nog fler leenden.

Dagens fönster ...

"Hej, här kommer en fönsterbild från Borkan där vi firar påsk.

Idag så ska vi åka över snöklädda fjäll till syster Maria i Fatmomakke där vi ska äta tillsammans med en stor tjock släkt.

Hälsningar från kusinen Barbro."

Idag ...

Det är kanske 400 meter ner till havet, men oj, så långt det känns när man tar kryckorna och ger sig iväg! Flera micropauser blir det .., och sista biten går jag barfota i gräset.
Ännu syns ingen Trift.
Inga ormar heller, för den delen.
Parkeringen, som vintertid är helt tom, är nu nästan fullbelagd.

Många sitter på klipphällar och har med sig fikakorg .., andra ligger på stranden .., eller sitter i solstolar .., där är större och mindre sällskap och inte långt från oss sitter en kvinna i 30-årsåldern och hennes lille pojke, som kanske är två?

Bäst det är råkar lillkillen sprätta iväg sand som hamnar i pastasalladen, den med "extra mycket ost" och sedan börjar en evighetslång harang där pojken får veta att han nu har fördärvat precis allting .., "vi som skulle haaaaa så myyyysigt, titta nu vad du har gjort ..., nu får vi sand i maten, okej ..?" säger mamman om och om och om igen.

Pojken gråter.

"Du MÅSTE lära dig att lyssna på pappa och mamma, usch, vad du har fördärvat den här dagen Filip!" fortsätter mamman.

Jag sitter i den rosa solstolen och tittar ut över havet och tänker att kanske var jag själv just så där ..., kanske minns man helt enkelt inte .., men att världen går under för lite sand i pastasalladen, har jag svårt att förstå.

En mormor och ett banrbarn kommer springande och tar sig ett dopp .., sen kommer mamman också; hon är vidjeslank och kastar sig framåt i vattnet som är iskallt.
Jo, jag vet.
Jag har känt med tårna och pv har tagit ett rekordtidigt topp ...., jag hade kunnat ge mycket för att få göra honom sällskap!

Men här sitter jag och sprätter med tårna i sanden.
(Nu Monet, nu kom den första tåbilden!)

Det är varmt och ljuvligt skönt och min limegröna linneklänning är fullkomligt översållad med rapsbaggar!

Tungt blir det på hemvägen, många pausar, men hem kommer jag och nu har solen tackat för sig och pv tittar på Sagan om Ringen - han tycks omåttligt uppslukad -, och på köksbordet står en liten vas med de allra vackraste vitsippor.

Livet känns bra.

Det bästa för Eva i Tyresö ...

Bild: Eva Henriksson

Det bästa är solen och stillheten.
Vi har suttit på en stock och sett folk passera i vattenbrynet. Pensionärer med stavar och lite udda kläder, löparungdomar med tighta innekläder och musik i öronen,
Hundägare med lösa glada hundar eller kopplade hundar som vill ut i vattnet?
Barnvagnar och cyklar kommer lite senare och småbarn som öser och gräver.
Mycket underhållande är det. Likt en fransk film!
Vilsamt.  
Från Eva i Tyresö men nu i Haverdal!

Dagens fönster ....

Det kan vara för att det var en solfläck där ögonblicket innan som katten M lade sig tillrätta i fönstret, men jag föredrar att tänka att hon kände på sig att jag talade med dig om husdjur på bloggen!

Hälsn
annannan (människa) och M (katt)

// Elisabet säger: en underbar liten betraktelse över en brasiliansk hängmatta, det kan man läsa om här.  Och katten är ju bara ljuvlig!

En lista från Göteborg ...

Vilken vansinnigt vacker handstil! tänker bloggmadamen.

 

Hej!

 

Du är den enda som jag känner som har en vurm för inköpslistor. 

Nu vet jag inte om du delar in dem i klasser efter färg, handstil, skrynkelkoefficient eller nåt annat. Men idag får du min brandgula, släta, ännu oanvända med min handstil skrivna inköpslista inför gåsamiddagen i kväll.

Jag ser att jag skrivit lite på skånska “äpple” heter ju “äpplen” i plural på rikssvenska och “sviskon” heter i denna stan “katrinplommon”. Kavringen är inte till sillmackor utan till den skånska äpplekakan.
 

Man steker smulor i smör och varvar sedan kavring, smör, äpplen och socker i en form. (ingen diabetikermat, men idag gör jag ett undantag) Mums filibabba!
 

Ha det så skönt på sal 1 och hälsa PV och alla djuren både ute och inomhus.

Kram Ann

Dagens fönster och lite till ...

Påskaftonens morgon.
Från sin utsiktsplats tittar harry ut över den lilla del av världen som är hans och plötsligt upptäcker han två inkräktare på grannens tomt, två rådjur som i godan ro mumsar på den frodiga gräsmattan.

Upprörande!!

Hade nu harry varit lös och ledig, hade han i en rasande fart jagat iväg dem från tomten, det är vad han gör .., han nöjer sig med att få dem ur synhåll, men nu är det ju inte lös och ledig som gäller, utan han får vackert stå där och spana.

Här är en bild på sal 1 a i det gula huset.
Som sängbord används pianolocket och det fungerar hur bra som helst.
Där står två böcker, en om odling och en om kvinnor i väglöst land.
Där finns också min plånbok, stödstrumpan, LdB, ett betalkort och kanske nånting annat.
Avocadoplantan längst till vänster i fönstret, den höll på att gå hädan i somras, men återvände till livet när den placerades i skuggan på altanen. Nu växer den hejvilt!

Det första pv gör när han stiger upp om morgnarna, är att elda i kaminen.
För mig är det verkligen en slags kärlekshandling .., ååå, sicken glädje att få slå sig ned på sängkanten och känna värmen mot alltid så frusna tår!

Harry nooooosar på mitt vänstra knä .., noooos-noooos-nooooos ..., vet att där har hänt nånting. 
Ja, det doftar väl blod, förstås, eller sår?

Harry ..., denne kompis som alltid vill ha oss samlade .., som - när pv redan är nere i köket -, ideligen springer upp och kollar så att matte också är på väg .., och som nu går sååå försiktigt efter mig i trappan. 

Den där glädjen till ett husdjur .., tänk, vad den fyller hjärtat! 
 
 

I affärens entré ....

.... upptäcker jag den här lappen.
Blir glad.

Och så handlar vi lite inför morgondagen och en hel del småprat blir det också.

Rara, vänliga kunder.

Snällord som lägger sig som bomull runt hjärtat.

Dessförinnan middag på Göstas Café i Steninge .., mängder med gäster (alla obekanta nästan) .., havet där utanför och ett stilla eftermiddagsregn som övergår i solsken.

Sist av allt tittar jag in på Trädgårdscompaniet och köper två stora Riddarsporrar, vilka pv får den äran att plantera i rabatten.

Tack och lov stannar han och pratar ...

.
Långfredag.
Det fanns en tid i livet när man inte fick göra nånting alls på den dagen, i alla fall inget som kunde framkalla glädje. Sorgemusik på radion ..., elände och mera elände.

Nu är det andra tider.

Först frukost utan morgontidning (då prenumeranterna verkligen skulle ha tid att läsa alla sidorna, då har journalisterna tagit ledigt ...) och pv sitter med sin Ipad intill sig och spelar Ruzzle och quiz, Ipaden är uppkopplad till kontakten vid diskbänken, ja, det ser ut som en navelsträng till herrn i huset och jag tackar för mig, tar kryckorna och går ut på promenad.

Träffar hästen i hagen (det är en unghingst, därför får han gå ensam .., två ston huserar i den andra hagen ..) .., småpratar lite .., upptäcker miljoner snigelbarn på grusvägen .., tar paus .., möter en man som bor inte långt härifrån och han parkerar bilen, hissar ner rutan och så blir det en längre paus och vi pratar om allt möjligt, mest om operationen förstås och jag känner mig återigen som en papegoja.

Någon annan kör förbi och tutar glatt.
Jag vinkar tillbaka.

Nästan hemma kommer Ingegerd ut ..., hon bor nere i slänten liksom, i ett relativt nybyggt och flådigt hus som bättre hade passat i Hollywood, men andra tycker tvärtom och huvudsaken är ju att hon och maken trivs och Ingegerd är så snäll, så snäll .., en bra stund står vi och surrar - mest om påsken, men så allt det andra förstås - och se där, där kommer pv i sin fina lumberjacka och harry är yster vid åsynen av matte ...- "han har legat vid dörren och gnytt sedan du gick ..." -, säger han som är husse ..., och sen den allra sista biten hemåt och uppför grässlänten där mossan växer tjock och fin och sist av allt dusch och nu blir det bokläsning - jag ska ta mig an den vackra boken som Eva i Tyresö kom med -, den handlar om kvinnors liv i väglöst land uppe i Norrbotten, då, för hundra år sedan.

Dagens fönster ...

... finns i Edsbergs kyrka utanför Fjugesta, skriver hon med håven, nämligen Ulrika.

Vänskap ...

Bästa vänner är dom, harry och hans husse.
Och nu, när den senare har påsklov, leker livet för harry.

Då blir det cykeltrundor flera gånger om dagen och glädjen vet nästan inga gränser.

Efteråt vankas lite småprat-gos-ömhet i soffhörnet.

En sån vill jag ha! 

Arbetskamraten - hon som numera är friherrinna och gör vad som faller henne in om dagarna - kommer på besök. Med sig har hon min favorit - hennes underbart goda lavendelkaka med smak av lime - och så är hon iklädd "målarrocken"/konstnärsrocken från Gudrun Sjödén, ja, inköpt för flera år sedan.

Det ska jag säga er .., att en sådan ska jag försöka få fatt i!

Färgen är helt ljuvlig ..., och så len bomull och stora fickor .., avskuren ovanför bysten och slits i sidorna!

Det hade lika gärna kunnat stå "Elisabet" på den.

Dagens fönster ...

I Skåne har hedgrenskan varit ute på vift, närmare bestämt i Köpenhamn (för den som bor i Skåne är närheten till Köpenhamn så uppenbar .., många av mina före detta arbetskamrater såg hellre Köpenhamn som vår huvudstad, än Stockholm .., från Malmö tar det väl kanske 20 minuter att ta sig över till andra sidan sundet .., från Ystad tar det någon timme bara!).

Där, i den danska huvudstaden, har hon och hennes sällskap besökt Glyptoteket.

Om detta, Glyptoteket, kan man läsa om här.

Mer om Köpenhamn hittar du här ...

Och tips på vad man kan hitta på just där .., har du här.

Intresserad av vilken sorts musik köpenhamnarna lyssnar på ...? Klicka här.

Onsdag i april ...

... och lunch hos Eva i Tyresö, men för tillfället nära havet i Haverdal.

Till förrätt (sen kommer gravad lax med dillstuvad potatis) blir det ljuvligt god sparris med smör och citron. Och salt.

Mer behövs inte.

Och mycket prat blir det .., om krånglande bokstavskombinationer, gruppboende, husbilsäventyr och bristen på solstrålar, ja, just i den rabatten mot havet till, vill det sig inte.

Fast just där och då flödar solen. 

Jag sitter i en stadig trädgårdsfåtölj med tjock dyna (som påminner mig om min f.d. svärmors sommarstuga i Rönnäng, på Tjörn) och himlen är blå och humlorna surrar.

Hemåt, eller mot affären, möter vi en traktor med så mycket last i skopan att chauffören omöjligen kan se oss .., så vi parkerar lite vid sidan om och håller tummarna.

Sist av allt ett besök i affären.
Småprat med arbetskamraterna och papegojsvar till säkerligen tjugo kunder ("ja, jag har fått ny knäled ...") ..., vänlighet och semesterprat och någon har rest till Barcelona.

Hemma igen.
Trött och slut på.
Tittar på det fina, fina kortet - förfärdigat av filuriga Eva på Frösön -, tänk, såna kunde turistbyrån i Östersund sälja, lika väl som alla dom andra, dom vanliga .. , med stadshus och storsjöodjur!

Så många kreativa bloggvänner det ändå finns!
Det är vad jag tänker, allt medan pensionatsvärden kämpar med att laga den elektriska gräsklipparen som just nu har insomnat. Troligen för gott.

Ungefär som på film ....

Dagarna bara susar iväg!
Snart är det påsk, den bästa högtiden av alla, ja, enligt mitt sätt att se det.

Till påsk kom min systrar hem på kortsemester ..., Janne och Birgitta - som då ännu inte kommit på tanken att emigrera till Australien - åkte skidor i slalombacken mest hela dagarna .., Rigmor pyntade och gjorde fint .., mamma jobbade nästan alltid och pappa trivdes bland tre döttrar i huset.
Som en tupp i hönsgården var han.

Nu är det andra tider.

Ute på gården står pv och kapar och klyver ved (han handsågar stora, tjocka stammar, tala om gratis gym) .., harry håller sig hela tiden nära husse .., och själv plockar jag bort .., försöker mig på att dammsuga lite försiktigt .., blir svettig och ser för min inre syn hur alla mina vita blodkroppar som har haft det så beviljat under en lång tid, plötsligt får avbryta all den ledigheten och likt ett larm på brandstationen hörs signalen ..."någon amputerar Elisabets ben, fort, fort .., vi måste anfalla inkräktaren!" ..., och dom små vita blodkropparna förvandlas till soldater som rusar iväg i våldsam fart och tar sig an eländet.

"Titta här, vad nån har gjort! Kapat en bit av lårbenet och satt hit nånting i metall, å, vad ska vi ta oss till .... kanske dom tänker.

Ibland tittar jag ner på mitt vänstra ben och klappar området där agrafferna straaaaamar .., och jag säger att "det är bra .. ni är minsann duktiga små soldater som tar hand om det här eländet .., tack snälla!"

Sen bestämmer jag mig för att gå ut i solskenet.

Orken räcker inte till mycket, men till lite.

Att njuta av vårvärme och små sällskap av styvmorsvioler under plommonträdet .., att lyssna till den envetne gransångaren .., se staren sitta på tegeltaket och hoppas på en fästmö ..., och tänka på barnen och vad som fyller deras hjärtan.