Det där viktiga ...

Som jag älskar den här sidan i söndagens GP!
Det är ju ungefär samma upplägg som vårt DBIV .., men här kanske det kan heta DVIV.
Det Viktigaste i Veckan.

För mig kunde halva tidningen få bestå av såna här sidor ..., att få ta del av andra människors liv och tankar .., och känslor .., å, helt underbart är det!

På stranden ...

.... spirar det bland allt uppspolad tång.

Himlen är ljust, ljust blå.
Luften ljummen.

Det är nästan ofattbart att vi snart är i månaden november och det är femton grader varmt ute och jag kan gå barfota i mina Birkenstock och hänga ut tvätten på tork.

På väg hem från stranden hörde jag småfågelkvitter.

Det lät  n ä s t a n   som i mars.

Hemifråntoner ....

 

Häromdagen fick jag en länk från rara ellem i Skellefteå; en länk till P4, Radio Västerbotten.
Igårkväll, när jag låg under täcket, klickade jag på länken och lyssnade.
Och looooog.

Så totalt underbart bara!

Norsjömål är verkligen en särskild sorts dialekt .., min pappa föddes några mil därifrån och pratade inte så här brett, men han kunde - om han ville -.

Har du tid över och vill försöka förstå .., lyssna gärna till Midvinternattens köld är hård .., men på genuint norsjömål!

Tack ellem!

Down under ...

Mellansyster, Skorpion, djurvän.

I långt över trettio år har min storasytster bott i södra Australien och för ganska många år sedan hände nånting helt osannolikt; ja, i alla fall i mina ögon .., då utbröt nämligen ett våldsamt åskoväder över deras trakt och så slog åskan ner i deras hus, taket rämnade och min syster och hennes man evakuerades mer eller mindre och fick - under ett antal månader - husera någon annanstans.

Tänk er själva, hela denna enorma kontinent .., och så prickar blixten min systers hus!!
Australiensisk tv kom och gjorde reportage och vi tyckte nog att detta - åsknedslaget - var höjden av otur.

Om man har varit med om nånting sånt, så sätter det förstås sina spår.

Det ..., tänkte jag på, när jag nu på morgonen läste det sedvanliga mejlet från min syster.
Dom bor i Hallet Cove, inte långt från Adelaide .., och Sophia, som hon skriver om, är deras hund och hon var också med vid åsknedslaget, då, när det hände.

Så här skriver min syster:

"I söndagskväll hade vi det värsta åskväder jag någonsin upplevt,
mycket värre än när blixten slog ner i vårt hus. Väderlekstjänstens
apparatur uppmätte över 76.000 blixtar under de 3 timmar ovädret
varade och centrum var över Hallett Cove. Det blixtrade runt hela
huset hela tiden och jag grät av rädsla.  Sophias hjärta slog så
hårt att hela hon skakade.  Janne däremot, stod ute och tittade och tyckte att
det var ett fantastiskt skådespel!!!!!!  Som tur var gjorde blixtarna
ingen större skada, bara några mindre gräsbränder här och där
som snabbt släcktes av det stora skyfall som avslutade det hela.
Men vårt varma och fina väder försvann och i går var det så kallt
och blåsigt att vi hade på värmen inomhus hela dagen."


Tack och lov att man bor i landet Halland, tänkte jag när jag läst färdigt.

Dagens fönster ...

.... kommer från Dalarna, tror jag.

Ulrika - koftstickersan - höll i håven.

På inköpslistan ...

Har ni sett en gulligare girlang?
(Nu ser jag att det stavas girland ..., ja, så mycket var det med den ordkunskapen).

Inte jag.

I december ska den få hänga i ett fönster i landet Halland.

Och här finns den att köpa.

(Tack för tipset Ann i Göteborg!)

Den här veckans vinster ....

Först GRATTIS till pv som vann domherrarna och blev så glad, och sen grattis till Barbro i Uppsala som får extrapriset - påsen med vaniljdoft (från Eva på Frösön) och några vaniljdoftande värmeljus (harry som sponsrar) -.

På bilderna ser ni veckans vinster, ja, det är dom här korten som inhandlades i London.
Jag älskar dem!

Två stycken.
Ett första och ett andrapris.
Vinnaren väljer först.

Eftersom herr Notarius Publicus igår vann den fina raden av domherrar och jag själv vann en precis likadan förra helgen (tack Eva på Frösön och Friherrinnan i Steninge), så lottar jag ut min vinst.

Inte behöver vi två slingor med fåglar!
Det får bli tredjepriset.

Orkar ni med en omgång till med glädje?
I så fall .., ja, då vet ni ju ..., varmt, varmt välkomna med era bidrag!

Dragning på lördag.

En konstig morgon ...

I drömmens värld kan allting hända.

Man kan åka hundratals mil på några sekunder och plötsligt befinna sig i Vormsele i Västerbotten där man försöker ta en bild av blommande hägg .., och man kan sitta i en slänt och gosa med en liten hundvalp som sprungit över gatan och absolut inte vill lämna ens knä ..., man kan befinna sig i den lilla ettan i Ystad som nu - på något förunderligt sätt -, har flyttat över till andra sidan gatan och dessutom blivit mindre .., och där, i lägenheten, får man besök av den före detta arbetskamraten Lena från Malå och man visar henne vardagsrummet och plockar ner grattishälsningar i A4-format som sitter upptejpade på kylskåpsdörren.

Lena som besöker mig i lilla ettan ...

Drömmen är såväl ångestfylld som varm och go.
Allt blandas i en enda härva.

Halv åtta vaknar jag med huvudvärk, kommer på att blodtrycksmedicinen inte rörts på ett par dagar .., jag brygger kaffe ..., tittar mig i spegeln och möter ett ansikte som inte känns som mitt .., värmer ett valnötsbröd och tänker på min kusin Lena som inte längre är i livet.
Åtta år äldre än mig var hon.

Sakta puttas vi framåt i kön.
Det gäller att ta vara på.

Måndagsfönstret ...

Det där Ikeabesöket gjorde mig så lycklig.
(Ja, för vissa människor behövs inte så mycket mera ...).l

Nu går jag här hemma och smajlar när jag tittar på den fina lampan som ger ett så varmt ljus.

Och vem blev då den lyckliga vinnaren ...?



Ja, den som lever (eller tittar på filmen) får minsann se.

Förlåt den urdåliga skärpan på filmen, men det var alldeles för mörkt här inne och jag ville inte skjuta upp dragningen, för på såväl måndag som tisdag ses inte pv och jag själv förrän sent på kvällen och då är det ju hopplöst.

Stort tack till er som delade med er av glädjen!

Ni är inget annat än   u n d e r b a r a!

Det bästa för Barbro i Uppsala ...

 DBIV och ett fönster.

Hemma efter en härlig vecka på Gran Canaria. Detta är fönstret i frukostmatsalen.
Puerto de Mogan hette stället där vi var.

Så fint, lagom stort i mitt tycke.

Härliga bad i havet ,poolbad är inget för mig.
Så fina matbutiker, det är det bästa jag vet att få strosa i  "ICA" butiker på alla ställen vi åker till.
Att se deras vardag gillar jag skarpt.

God mat har vi ätit hela veckan. Imponerad också hur rent och fint det var. Källsortering t o m på stranden👍?

Ha det gott
Babsan

Eftermiddag i landet Halland ...

Det var jag som  hittade på att vi skulle åka till Ikea.
Helt ärligt: jag älskar Ikea!
Jepp, hela konceptet .., från den varma korven och lingondrickan för endast 5 kronor, till skylten där det står "en olycka händer så lätt .., tack för att du torkar av bordet" och så en Torkyrulle uppmonterad på väggen, just intill.
Och så allt man kan handla förstås.

Vi var där i drygt en timme och kom hem med mängder, mängder, mängder med värmeljus, en förpackning kronljus ., en fin lampa att ha i fönstret .., stoooora underlakan ., krokar till hallen (perfekt att hänga ryggsäcken på) ..., en dörrmatta i en röd härlig färg .., massor med ramar och så den allra vackraste elljusstake (Bert kanske läser här, annars hade jag minsann skrivit adventsljusstake!), ja, aldrig i hela mitt sextioåriga liv har jag känt sån glädje över just en sådan!

Sen hemåt.
Det är knepigt att flytta ihop i vuxen ålder och med olika förutsättningar och just därför vill jag betala det mesta .., skulle det hända pv nånting, vill jag inte så barskrapad på sånt som jag tycker om.

 

En fönsterlampa inhandlades också. 

Den är finare i verkligheten än på bilden. 

Hulda Elisabet.

På väg ringde jag till mian i Falköping och undrade var en gemensam instagrambekant tagit vägen.
Jag tänkte på Christer från Skåne, han som en gång skickade ett sms med texen "Björkäng ligger vid Varberg, upplysningvis", det var kanske tio år sedan.
Christer är en alldeles fantastisk naturfotograf, men helt plötsligt är han bara som försvunnen från jordens yta

Och så pratar vi - mian och jag själv - om den där gropen i halsen som många äldre kvinnor får.
Även jag.
Jag trodde i min enfald att det var åldersrelaterat, men mian tror att det har med hullet att göra.

Således tog jag en ny bild när jag kom hem, med strääääckt hals.
Ja, det hjälps nog inte.
Den är där, gropen.
Okej.
Det är hullet.

I glasbyttan ....

... finns nu följande lilla sällskap av rara bloggvänner, vilka trånar efter raden av fina domherrar.

Jo, det är Turtlan som är så himla glad och lycklig över flytten till huset.

Pv, han kom hem från jobbet och var själaglad .., han hade nämligen fått ta emot snällord av en elev och tyckte sig - i alla fall just då - ha valt rätt yrke.

Eva i Tyresö, ja, hon har varit ute i naturen och plockat trattkantareller och sett barnbarnet Erik göra upp eld.

Friherrinnan i Steninge stod vid arbetsbänken i köket och såg en liten blåmes besöka blomlådan utanför fönstret ..., det är vardagsglädje det!

Gunnar i Jämtland har paddlat kajak och känt lugnet infinna sig.

Ann i Göteborg upplevde glädje över att ha gjort skillnad i en för henne helt okänd människas liv.

Och slutligen Anne i Mantorp som, tillsammans med sin allra bästa vän, har varit ute i Farmorsskogen och plockat svamp. Roligt att se ditt namn här igen, Anne.

Ett av mina bästa hände igårkväll.

Foto: Anna Widner

Då kom nämligen den här bilden från AP som befinner sig lååångt hemifrån.

Ni anar inte hur glad jag blev ..., för mig säger den så mycket om hur världen kunde vara, om vi bara vore aningen klokare ...., och så förstås, ja, att för barn spelar det här med hudfärg ingen roll -.

Och helt osökt kom jag att tänka på den här sången ...

 Om nu någon fler vill vara med i glädjebyttan, så har ni den här dagen på er. 

Vi åker till Ikea i Kållered nu på förmiddagen och sen blir det middag här hemma tillsammans med Mejas husse och matte och grannen Göran, så det tar lite tid innan dragningen går av stapeln.

Dagens fönster ...

... fångades på innergården i Ystad.

Jag börjar drömma om en hotellnatt där, nämligen.

Ja, inte på innergården, men i Ystad.

Det bästa för Turtlan i Karlstad ...

Det bästa?

Det är så underbart roligt och härligt bo här i huset. Ett nytt liv på något sätt. Njuter varje dag.

Kartonger är kvar att packa upp. Inga gardiner eller tavlor på väggarna än. Vi betar av efter hand.  Ibland känns det som vi mest flyttar runt. Idag kom i alla fall bestick och annat i kökslådorna i ordning.

Det blev en sväng till Ikea även denna helg. Lite smått och gott stuvades in i bilen. Combibilen har verkligen kommit till nytta sista tiden.

Det är Mitt bästa!

Turtlan

Det bästa för pv ....

Matteläraren och lilla goa Ebba från Skåne. I somras.

Häromdagen när pv kom hem från jobbet, strålade han som solen.

Sen fick jag veta att en av eleverna hade frågat honom när han fyller år?
Jaså, i september, ja, då var det ju för sent med present.

Hon och de övriga tyckte nämligen att pv var så snäll och bra som lärare, så nog skulle han väl ändå få nån slags mer påtaglig uppskattning.

Pv är sannerligen inte den som som framhäver sig själv, men detta gjorde honom så lycklig, ja, det var inte långt ifrån att han blev tårögd av dom där snällorden, sa han efteråt.

Faktiskt var han glad mest hela kvällen.

Och det bästa för Eva i Tyresö ...

Idag har vi gjort en utflykt i regnet !
Vi for söderut till ett  reservat för att hälsa på dotterns familj i husbilen! De har hittat ett mysigt gapskjul med murad eldstad och där trivs dom. Erik 14 älskar ju att pyssla med elden. Det är sista gången innan vinterförvaringen av bilen! Så mysigt!

Vi gick in i den vackra skogen med våra korgar och ni ser ju!       

Från Eva i Tyresö

Det bästa för Gunnar i Vaplan ...

Bland det bästa jag vet är att ta en kajakpaddlingstur ut på en spegelblank Alsensjö.
En härlig frihetskänsla och ett fantastiskt lugn infinner sig då i kroppen.

/Gunnar i Vaplan i Jämtland/

Idag är det Efit ....

Det brukar jag alltid missa, men nu upptäckte jag det hos Ulrika.

Andra som är med och dokumenterar sin dag och tar ett foto i timmen, ja, dom hittar man här.

Vid 8-snåret ligger jag i sängen och tittar på Instagrambilder och jag tackar sonen som - för bra länge sedan - tipsade om humansofny där människor i New York med få eller många ord svarar på frågor.

"What do you feel most guilty about in life?"gällde det den här gången.

 "Going to Iraq and killing people", svarade mannen.

Klockan 9.00 ... skrollar vidare på Instagram.
Under detta - schemat om hur man ska gå tillväga om det börjar brinna -, står följande:
"Vad hände med larma-rädda-släck?" och #allahinnerjubrinnainne#hinnerinteläsaallt#hoppasdetinte börjar brinna.
Kontot tillhör äldsta dottern och jag ler när jag läser det här.

Vid 10-tiden läser husets herre DN.
I köksfönstret syns en ännu frodigt blommande pelargonia, en tekanna som nog funnits i huset i minst femton år och borde bytas ut, men den lär väl bli kvar lika länge till, samt lite annat smått och gott.

Vid 11-tiden fördjupar jag mig i tidningsurklippet som kom med posten igår.
I ett annat liv -  under åren som ensamseglare på livets stora ocean - var Regementsgatan i Ystad min gata i stan. Min oas på savannen.
Där fick jag, vid 49 års ålder, mitt livs första egna lägenhet och jag minns ännu känslan var gång jag låste upp dörren till den lilla ettan som hade så vackra fönster.

Kring 12.00 har jag ett bra tag tittat på ett reprisprogram från SVT där Stina Lundberg intervjuar Ulf Lundell.
Jag har aldrig gillat honom - eller så här - hans musik har aldrig tilltalat mig, inte ens "Jag vill bo i öppna landskap", trots att jag verkligen delar den åsikten.
Helsingborgaren, den lurvige, hade Lundell som husgud och hade till och med marscherat ut eller in i kyrkan till någon av hans låtar.
Men programmet är intressant och jag tycker om pratet.
Fotograf är Dan Jåma. Jaha, det förklarar dom finstämda bilderna.

Vid 13.00 sitter jag och sorterar bilder som ska samlas i en fotobok, en bok om dom där dagarna eller stunderna som gjorde mig alldeles varm i hjärtat - på ena eller andra sättet -.
Det här var en sån dag.
Krabbrace i lilla hamnen .., vilken krabba skulle komma först i vattnet?

Vid 14.00 har exets hund Meja hoppat upp i soffan och försöker lista ut var pv är?
"Försvann han bara ...? Ja, men jag som tycker så mycket om att sitta i hans knä och hemma får jag absolut inte vara i soffan .., (det händer att matte lägger en musfälla just där ....), men här är det andra regler och till och med i sängen får jag vara, ja, jag låg där i morse och hade mitt huvud på pv:s bröst och han tyckte att det var så skönt .., det tyckte jag med .., men nu är han försvunnen .....?"
Elisabet säger att han har åkt till stan för att sjunga på en konsert.
Jaha, på det viset.

Vid 15.00 kurar vi i soffan - Meja, harry och jag själv -.
Meja har inte lärt sig detta att man ska krypa ihop, utan sträääcker ut sig som en stor palt och vi andra får ligga och trycka för att inte ramla ner.

Vid 16.00 regnar det rejält.
Det är såna här dagar inget blir gjort.
Glad blir man ändå när grannens bil åter står på uppfarten.
Sen dröjer det länge, ända till våren, innan grannarna återvänder från Småland.

Vid 17.00 tar jag hundarna och går ner till havet.
Det är helgrått, regnigt, men luften är ljummen.
Om och om igen kastar jag en pinne i vattnet och harry hämtar glatt .., meja bara låtsas, men stannar på stranden.
På väg hem upptäcker jag nånting som liknar ett ostronskal i sanden .., alldeles skrovligt på utsidan och insidan, den ser ut som på bilden här ovanför.

Vid 18.00 - tiden .., då tar jag fram lammbitar som ska bli till middag, ja, detta är bara spillet.
I fjolhöstas köpte vi ett lamm från en närbelägen bonde; det kostade oss 40 kronor kilot och var det absolut godaste lammkött jag ätit! Hela våren och fram till nu har fåren och lammen gått ute och betat på ängar här i närheten och det känns bra att veta att dom har haft ett värdigt liv.
Om en vecka fyller vi frysen igen.

Klockan 19.00 ... skuttar jag runt på Instagram och hittar den här bilden som gör att mitt hjärta nästan svämmar över av glädje!  Det är mellanbarnet, AP, som just nu befinner sig i Ghana och ska vara där under lång tid, som har tagit den här bilden och är den inte underbar, så säg!
Och ja, jag tog fram min lilla Canon och tog bilden från min datorskärm.

När klockan snart är 20.00 ... sitter husets herre i soffan och har en hund på var sin sida om sig.
Själv sitter jag här och ler.
Mätt och belåten efter middagen och två glas Ecologica rött vin.

En dag kvar ....

Och nu får ni allt lägga på en liten rem om ni vill vara med och ha en chans på dom fina småfåglarna som kommer från Jämtland!

Och Eva på Frösön som såg till att pippifåglarna verkligen susade iväg till landet Halland, det är klart att du också kan vara med .., vinner du så får du ett annat pris i stället!

Så nu puffar jag lite på er ..., ni vet ju att hit har kommit porto till frakten och flera vinster .., ta nu och leta i hjärterummen efter nånting som gjorde att det kändes bra inombords .., och så mejlar ni glädjen till bisse151@gmail.com, så delar vi med oss.

Varmt välkomna!

Dagens fönster ...

Stickmadamen Ulrika har gjort sig en "Oro" eller kanske heter det ett "Oro" det här det som hänger så fint och dinglar i luften.

Och när nu stickerskan tog bilden av oron, så kom ävebn fönstret med.

Det tackar man för.

Det bästa för friherrinnan i Steninge ...

Det bästa denna vecka är att jag mår mycket bättre efter en långvarig luftvägsinfektion, som äntligen ser ut att ge med sig.

Efter åtta veckor har jag nu fått sova två nätter i min sköna säng.
(Elisabet säger: hon har inte sovit någon annans säng, utan suttit och sovit i en fåtölj).

Nu tittar jag ut genom fönstret, där sitter en liten blåmes i blomlådan och äter på pumpan.

Friherrinnan

På nya stigar ...

Och så beslutar jag mig för att inte ta bilen till Glassvik, nej, jag tar harry med mig och går rakt ner mot havet till .., svänger vänster nere vid ängen .., går genom skogen, uppför en brant backe .., kommer till ett sommarstugeområde med prydliga tomter och solblekta flaggor som hänger lite deppiga i vinden ..., sen när mot havet till .., genom snårig björkskog .., över glashala spångar och stigar där löven är som en matta och det gäller att se sig för och jag tänker på Eva i Tyresö som ramlade från en spång och kraschade sitt knä och vilket bekymmer det blev.

Sista biten är snärjig och snårig .., marken är våt och jag har fel skor på mig och blir dyblöt, men det spelar ju ingen större roll - vattnet är ljummet - och även idag möter vi alla fåren som står vid en gärsgård och trycker ..., och sen ner mot havet och jag slår mig ned på en sten och bara pustar ut.

Det här är första gången sedan det nya knäet kom på plats som jag kunnat gå så långt utan minsta lilla besvär! Att mitt högra knä (den äldre protesen)  brukade låsa sig är helt borta, ja, det händer aldrig numera!  Å, sicken lycka!

Och här, där vi sitter och tar lite paus, hör jag en gärdsmyg som flöjtar ..., och vinden är ljummen och jag tänker att detta att arbeta eftermiddag och ha nästan hela dagen fri, det är det absolut bästa jag har varit med om i schemaväg!

Här satt jag. Den allra skönaste av fåtöljer.
Havet rakt framför oss.

På väg hem möter vi samma fårskock som igår.
Nyfikna.
Fina, fina.

Vägen hem känns tyngre .., det är betydligt mera uppför och nu börjar jag bli aningen trött i benen och vi går inte genom snårskogen utan följer sommarstugevägarna och lite på måfå tar jag av och väljer en för mig helt obekant stig, men ser man på .., då har vi ju kommit precis där vi började och titta, där nere är ju Stensjöstrand och då tar det bara tio minuter kanske, så är vi hemma.

Och allt känns bra och från Spotify sjunger Lasse Berghagen den här låten och den gör mig så glad, så glad, så glad och jag minns - med den allra största glädje - äldsta dottern bröllop.

Då sjöng vi den.

Dagens fönster ...

.... finns i London och fångades för två år sedan, det var då när Emma (då femton år) gjorde sin mormor sällskap och den andra kvällen såg vi föreställningen "Stomp" och jag kände mig så lycklig, så lycklig.

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Det bästa den här veckan blir nog att jag kunde göra skillnad för en för mig fullständigt okänd människa.

Det kändes riktigt bra!

Bästa hälsningar
Ann

Det bästa för Anne i Mantorp ...

Hej!

 

Nu måste jag bara få ligga i träbyttan med alla andra i bloggflocken. Sista tiden har det varit ganska gott om trevligheter, men jag väljer den senaste.

 

Min allra bästa vän var hos mig i helgen som var och vi gjorde det som vi tycker allra mest om, traskade runt i Farmorsskogen och plockade svampar. 

 

Alldeles lagom mycket la vi i korgarna så vi inte skulle behöva sitta och rensa hela kvällarna. Det mesta åt vi upp och det var min väninna som lagade maten båda dagarna.

Lyx att bli serverad mat i sitt eget hem. 

Väninnor är allt guld värda!

 

Kram på er alla i det gula huset/Anne i Mantorp

 

// Elisabet säger: men ååå, så roligt Anne att ha dig i byttan igen! Välkommen!

Mitt eget bästa ...

Det är att jag hittat den där underbara viken några kilometer härifrån.
Söderut.

Egentligen är det två vikar och där finns mängder med sjöfåglar och där är rofyllt och gott om släta hällar och på samma sätt som när jag var väldigt ung och satt på sommarstugeräcket hemma i Malå - nere vid sjön - och såg vita gäss på vattnet och kände doften av sälg och hörde prasslet av alla asparna .., och jag låtsades att jag red på prärien  -, precis på samma sätt känner jag nu, femtio år senare, ja, där nere vid viken.

Så är det.

Två dagar kvar ...

... för den som trånar efter ett gäng fina domherrar och en påse med lukte-gott, allt från Eva på Frösön.

Tänk efter nu .., vad var det som gjorde hjärtat lite extra varmt och gott ...?

Dagens fönster ....

... kom susande genom rymden från Dalarna och hamnade i Halland.

Tack Ulrika, du flitiga fönsterfångerska.

Glädje ....

harryglädje, alltså.

Detta är det bästa han vet .., att få springa fritt och  hoppa över stora klippblock eller sanddyner!

Aldrig ser han sååå glad ut.