Inte ens sjutton ....

... grader är det här i det gula huset, men det gör inget .., ty har man stickekoftan på sig och det dessutom är vindstilla ute, så spelar det ingen roll.,

Och jag har sorterat och röjt i bokhyllorna, ja, då håller man sig ju varm också.

På bilden skymtar 1. stickekoftan .., 2. fåglarna som snurrar så fint ovanför värmeljuset .., 3. smörbollar måste det väl vara .., ett fotografi från Mian .., rosaprickiga muffinsformar och ett helt bedårande tredimensionellt kort.

Det kortet, som har susat iväg från Monet i Frankrike, kommer - bland annat - att lottas ut nästa helg.

Visst är det fint?

Men det är nästa helg det .., den som vill vara med på Eva på Frösöns fina, fina julkort, kattboken och kanske en överraskningsvinst, får nu lägga på en liten rem.

Dragning på söndag.

En fredag i november ...

Ja, hur många bilder kan man egentligen lägga ut av en strandremsa belägen mellan Halmstad och Falkenberg?
Och ändå .., inte en dag är den andra lik ute på havet.
Allt är föränderligt.

Triften är utblommad, men ännu strålar några små ..., ja, såna här.
Prästkragar är det ju inte.
Jag gissar på kustbaldersprå.

Ena dagen högt vattenstånd, nästa kan man närapå gå runt halvön!
Och luften är ljummen och doftar salt och hav och hela tiden medan vi promenerar, harry och jag själv, följer oss en nötskrika .., kanske den som varje dag besöker fågelbordet och så ihärdigt kämpar för att få i sig frön ..?

Så här ser en av dem ut.
Att den heter nötskrika förstår jag .., det är sannerligen betoning på "skrika".
Högt uppe i ett träd nere i hästhagen sitter en annan liten fågel och sjunger så ofattbart vackert!
Fågelsång i november!!
Å, hjärtat blir varmt!
Det kanske var den här krabaten?

bindningar

Ulrikas utmaning, dag 21 ...

 Temat hos stickmadamen är "Himmel" och många såna bilder har jag.

Men jag tänker så här ..., det finns ju ett annats slags "himmel", till exempel .., himmel, vad jag tycker om den här bloggarens sätt att beskriva sin vardag som distriktsläkare någonstans i mellersta delen av vårt land.

En sommardag satt den där doktorn på vår altan och åt nybakad sockerkaka och drack kaffe.
Vi hade aldrig mötts tidigare och jag tänkte att jag tyckte så oerhört mycket om henne.

Den 11:e augusti kunde man läsa följande på hennes blogg:

nödvändighet 

Djupet har blivit en nödvändighet på båda sidorna om tröskeln.
Jag känner mig obekväm, och blir uttråkad om för mycket skvalpar på ytan, utanför jobbet.
Jag gillar allvar.
Här, på mottagningen, kommer jag inte undan djupet och allvaret.
Jag kan inte vara doktor utan att följa med till det som det handlar om, det viktiga, om det än är förklätt till något annat.  Om än det går både upp och ner, till höger och vänster innan det stannar upp, stannar till och blir allvar. Det finns en nödvändighet i det.
En mänsklighet.
Det är en ynnest att orka vara allvarlig i glädjen, i skrattet, i kärleken, i tystnaden, och i småpratet. Även sorg och saknad kräver allvar.
Jag övar mig i detta svåra svåra, och blir glad varje stund när livet blir nära på allvar.

eller så här ...

bindningar

Patienten berättar att de flyttar till grannlänet om tre dagar.

"du räddade mitt liv första gången vi träffades"

Det är helt sant. Vi kommer ihåg det lika väl båda två.
Det berör mig fortfarande starkt, och jag är rörd när vi kramar om varandra.

Och tacksam.

"Fem saker jag blir irriterad på i vardagen ..."

*  När människor promenerar i kvällsmörkret utan att ha minsta lilla reflex.

*  När dikesrenen vimlar av utslängda tomma cigarettpaket .., ölburkar, förpackningar etc.

*  Kunder som struntar i kön, bara bryter sig igenom och säger "a .., men jag ska bara ha ett paket Prince!"

*  Att jag ofta har för bråttom i det jag gör ...

*  Och att jag inte har kommit mig för att köpa nya skor. Samma sak jämt.

Det här var dagens utmaning från Onekligen och samma hade tema hade Ulrika häromdagen, men det får bli dubbelt upp.

Sen föll mörkret ...

Jag körde till Slöinge för att hämta ett paket som inte fanns där - konstigt, sa kassörskan - och det var det ju .., för avin hade kommit med posten.

Nåja, det dyker kanske upp?

Sen hemåt ..., parkerade nere vid havet och harry fick springa lite som han ville ..., alldeles vindstilla var det och mot norr syntes ljusen från Falkenberg.
Dit är det 22 km ....., men det syns som om det vore mycket närmare.

En fyr syntes också

För övrigt var där bara vi.

"Om jag skulle skaffa mig en ny ovana, skulle det bli ..."

.... ja, då skulle jag helt enkelt strunta i att stå i pannrummet och fundera över vilken av dom tre röda spakarna som ska vridas till höger eller vänster och vilken av dom två sladdarna som ska sättas i och har jag öppnat vredet nere vid golvet ...?

Nej, den där nya ovanan skulle innebära att jag helt enkelt struntade i allt detta och helt enkelt slog på "on-knappen" som sitter på pannan. 

Då skulle jag - till pv:s förfäöran -, köra på el-värme 

Detta är alltså dagens tema hos den här madamen.
'

Det Bästa ...

Dragning på söndag ...,  nu får ni börja tänka till lite, om ni vill vara med och kanske
få vinna det underbara julkortet med kuvert som Eva på Frösön har målat.

En liten bok om katter finns också bland vinsterna.

Varmt välkomna med era bidrag!

Dagens fönster ...

Och för ovanlighetens skull arbetar jag förmiddag.

Huuuuu, så hemskt att kliva i nattsvarta mörkret!

Ulrikas utmaning, dag 20. 

"Ögon", är dagens tema.

Eftersom jag nästan alltid kapar huvuden av rakt av och tycker att fötter och händer är mer intressanta, så var det inte alldeles enkelt att hitta ett par ögon.

Först råkade jag ta en bild som Eva på Frösön tagit, ja, det var ju onödigt pinsamt, men nu har jag hittat ett annat hästöga, det är Prickiga Hästen som står i hagen som passeras var gång jag kör till Slöinge för att hämta paket eller köpa bröd.

Men nog måste väl hennes ögon också få vara med?
Minns ni henne ...?
Jo, Eva på Frösön gör det nog ..., det här var tiken som tillbringade dagarna i Maggans
secondhandbutik i Ystad.
 Här står hon i skyltfönstret, den fina, fina hunden.

"Kolla, det här åt jag idag !"

Ja, det här är vad som var kvar.
Nada.
Uppstekt kyckling invirat i ett mindre tortillabröd .., chilimarinerad vitlök, lite sallad.
Tidigare idag thai-buffé.
Men då glömde jag att ta fram kameran.

Detta var dagens tema hos Onekligen.

Ett Foto i Timmen ...

Klockan 10.00.
Upptäcker som alltid, alldeles för sent, att det är Efit idag.
Och jag sitter här och surfar runt .., besöker mina vanliga bloggar ..., dom som har uppdaterat.
Läser om katter ., badrumsrenovering .., och annat.
Kaffet inom räckhåll.
Och ledig dag.

Klockan 11.00 .. öppnar jag inkorgen och upptäcker att där har kommit ett mejl, eller rättare sagt,
en bild - den här - från Winai Chanchai, eller "Em", som han kallas, pojken som nu är en ung man och som vi - ett antal bloggare och ickebloggare - stöttar ekonomiskt, ja, till hans utbildning som bilmekaniker. Nu har han avverkat hälften av sin utbildningstid, tre terminer återstår.
Han har fina betyg och man kan lätt konstatera att tiden går fort!

Vid 12.00-tiden har jag telefonsurrat med skaparen av det här vackra julkortet, där månen och stjärnorna och toppen av tornet inte syns på just den här bilden. Pratet går hit och dit och handlar om allt möjligt - julfirande, höstmörker, hundar, heminredning och hur man påverkas av sina föräldrars smak -.

I hästhagen. En gång var detta havsbotten. Det märks.

Vid 13.00 - tiden är jag ute på promenad med harry.
Möter hans bästa kompisar, Elsa och Alice, som äntligen har slutat att löpa (jag skulle säga: som inte är i löpen, längre ...men så säger vi tydligen bara i Västerbotten) ..., blir passerad av sophämtningsbilen ..., och hejar slutligen på en man som är ute och går med en stor, lurvig, vacker hund som inte är hans. Då är vi nästan uppe vid huset och harry lägger sig platt på marken, men ser att tiken (som är en valp) viftar på svansen .., då viftar han också.

Vid 14.00 - tiden har friherrinnan och jag själv ätit från en delikat thai-buffé ..., sen ett besök
på Clas Olssons och där fick dom här fina muffinsformarna följa med hem. Plus lite till.

Kring 15.00 .. då kör vi till Harplinge - ute på landet - till Lantmännen som har en slags julmarknad.
Eller inte "en slags", det är en sådan.
Halva kundkretsen från affären där jag arbetar är där, så det blir många hejanden.
Den här dagen blir allt fel för mig.
Jag lägger i fel växel .., byter från halvljus till parkeringsljus och känner mig helt ..., i en annan värld.
"Hördu, jag ringer och kollar om du kommer dig hem ...", säger friherrinan på skoj.
Men hon ringde verkligen.

Vid 16.00 tittar jag igenom bilderna från julmarknaden.
Här bjöds det på grönkål från Harplinge och om någon frågar hur det smakade, så ska jag säga att det såg ut som ensillage och smakade ungefär som jag tror att ensillage skulle smaka.
"Det är för att dom inte har rätta snitsen ...., vänta tills du får smaka min ..., då ..!" säger friherrinnan.
Just utanför samhället ser man enorma fält med högvuxen grönkål .., tydligen är "långkål" ett måste för en sann hallänning, precis som brunkål är det för skåningen.

Vid 17.00 ..., upptäcker jag vem som har legat ovanpå soffan och spanat ut genom
fönstret. Harry.

Vid 18.00 .., håller jag på att frysa ihjäl.
Upptäcker att det är 16.5 grader varmt (eller ...) i köket.
Nu blir det till att elda även i stora pannan!

Kring 19.00 blir jag hungrig .., steker upp lite kyckling, lägger det i ett tortillabröd,
duttar på chilimarinerad vitlök och lite sallad, sen är det klart.
Eftersom pv har körövning och inte kommer hem förrän sent, gör jag det enkelt för mig.
Sån är inte han.
Han kan ägna timmar åt att koka risgrynsgröt.
Sån är inte jag.

Vid 20.00 - tiden ..., ligger jag på soffan och tänker att ja, just det, i morgon blir det ett dagpass.
Bara två såna på en månad.
Slutar ett, vilket är helt perfekt. 
I morgon är det alltså jag som bakar bröd och kanske vaniljhjärtan .., beställer Wapnö (mejerivaror) och löser av vid rast.

Efter kl. 21.00 tittar jag på "Det kungliga lasarettet" från Australien, där man får titta på de
allra mest fascinerande kirurgiska ingrepp, ja, ett knäbyte ter sig som att ha fått en sticka i fingret vid jämförelse och man fattar inte vilka hemska sjukdomar som finns!

Och nu tackar jag nog för mig ..., och hoppas att pv snart kommer hem från körövningen.

"Idag är jag ...." och dagens fönster.

... så lyder rubriken på Ulrikas utmaning.

Och jag säger så här .., idag är jag .., ledig.

Vilken frihet!

Fönstret är från i somras.

Nu ..., i november, är så gott som alla träd avlövade .., nja, inte körsbärsträdet ser jag .., där fröautomaterna hänger och lockar så många småfåglar, men även fyra fasanhönor och en tupp som går nere på marken och pickar i sig lite frön.

Å, jag tycker så mycket om dem!

Dagens fönster ...

... var det som i somras plockades bort och ersattes med ett spröjsat.

"Ibland retar det mig att ..."

Vaktmästarens irritationsmoment ....

.... människor är så trångsynta, ja, alltså enligt mitt sätt att se det.

Under mina år i lilla ettan i Ystad planterade jag stockrosor utanför mitt fönster,
så där som på bilden.

Gatan för övrigt var helt steril .., inte en blomma, knappt ett träd så långt ögat nådde.

Då kom kvarterets vaktmästare och sa att så där fick jag absolut inte göra .., hur skulle det se ut om alla började plantera blommor lite hur som helst!!

Jag tänkte att det skulle se alldeles bedårande ut.

// Och detta "ibland retar det mig att ...", var dagens tema hos Onekligen.

Ulrikas utmaning dag 18 ...

Dagens tema är "rum".

Om man vid 56 års ålder lämnar ensamseglarlivet, tar sitt pick och pack och flyttar lite norrut, till en kapten som levt i lugn och ro på sin båt och seglat lite som han velat i mer än tjugo års tid ., då är det inte alldeles givet att man känner sig hemma så där på direkten.

Det gjorde jag inte heller.
Min loppisfåtölj och soffa fick följa med (hans guldbrokad-variant står i garaget ...) ..., ja, lite så blev det. Och det tapetserades om!  I somras blev det nya fönster - det var pv:s idé - men jag hade länge framfört tanken att vackra fönster är husets själ ., ja, hur oändligt mycket det betyder med rätt fönster.

Nu känner jag mig ganska hemma i det här gula huset och framför allt i det här rummet.
Här tillbringar jag en hel del tid.

På väggen hänger en tavla - en affisch inhandlad i Ottenby på Ölands södra udde .., här finns det stora ekbordet (arv från pv:s släkt) och här står min favoritkopp .., tre par läsglasögon ligger slängda lite hipp som happ .., där är värmeljuset med fåglarna som snurrar runt-runt .., förra veckans vinster som ska postas idag ...(grattis Ann i Göteborg och sportigajenny!) ..., och längst till höger skymtar ett tidningsurklipp från gårdagens Hallands Posten.
Det är Hilda, pv:s dotter, som har recenserat akrobatgruppen Cirkus Cirkör.

Tidningsklipp eller hela sidor ligger ofta på bordet i det här rummet.

Morgondagens tema är "idag är jag .....".

 t a c k !!! 

alla goa, rara, underbara människor med två, tre och fyra namn och nån med bara ett!

ni har gjort min dag och kväll och säkert morgondagen också.

då ska jag sammanställa och räkna och se hur det står till med antalet namn.

nu ska jag gå i säng

mitt vänstra - nya - knä, är kanon!
jag märker aldrig av det

men det högra .....

ellem skriver
För länge sen, innan skatteverket övertog folkbokföringen, kom det en gång in en kvinna på pastorsexpeditionen och skulle lämna namnuppgifter på sitt barn. Det barnet skulle ha sex namn! Föräldrarna hade tre förslag var och kunde inte enas.... ellem 

Det bästa för Eva i Tyresö ...

Igår såg jag Karl Gerhard-pjäsen på Stadsteatern!
Mycket bra och Rikard Wolff var strålande!
Vilka härliga gamla kupletter Karl Gerhard gjorde!!!!! 

Från Eva i Tyresö

// Här kan man lyssna på en sådan.

Och en till.

Utmaningar dag 17 ....

Hos Ulrika är dagens tema S som i ....

Jag väljer S som i  s a k n a d.

Å, så jag saknar Gösta Pehrson, pv:s underbart fine morbror!

Och hos Onekligen är det "Hepp! Dagens tv-tips!"

Det får bli dokumentären 112 bröllop. 

Jag älskade den!
Synd, att den endast kan ses i Sverige.

Men "Hallå Dakar"., den kan ses över hela världen!
Och den är  u n d e r b a r!

Måndagens bästa för friherrinnan ....

Foto: storstäderskan ... med två namn.

Friherrinnan som en längre tid inte känt sig riktigt på hugget, drabbades igår av våldsam arbetslust och började röja i köket, ja, inte bara där ., stora skafferiet i hallen åkte på en omgång, för att inte tala om spiskåpan och den gamla vedspisen.

Och all koppar, förstås.

Inte är det ju direkt underligt att hon sedan somnade och för första gången på länge sov hela natten rakt av!

Allt det berättade hon vid det dagliga halvelva-samtalet och det får bli måndagens bästa.

Vem vet?
På onsdag kanske hon vinner fem miljoner på Lotto.

Kanske drömmer Lena om att vinna det fina julkortet som Eva på Frösön gjort?
Färgerna är inte riktigt lika skarpa som på bilden, men jag ville få fram konturerna lite.
Det julkortet är en av veckans vinster i lotteriet.

Baksidan.
Ett cellofanhölje finns med, med självförslutande tejp .., så att inte kortet smutsas ner.
Finurligt.

Två eller tre namn ....
Eller kanske bara ett ...

Äldsta dottern, hon har bara ett. Maria. Hunden hette Tina.

I inlägget här nedanför berättar jag om hur jag på jobbet i helgen gjorde en egen liten undersökning, så där hur många namn man har?

Det började med att en liten tös frågade vad jag hette och jag sa Elisabet och så frågade jag henne och det ena gav det andra .., och så skrattade jag och sa till nästa kund .."ja, då är det väl lika bra att jag frågar dig också ..?" och så där höll det på.

Många skratt blev det och jag vågade inte fråga alla .., men dom jag känner mig trygg med.
Nästan alla hade två namn.

Så kom lillasyster. Hon fick också bara ett. Anna.

Och då - i föregående inlägg - passade jag även på att fråga er som läser här.
Hur många namn har ni?

Det visade sig nämligen att frånsett en man som heter Claes, så var jag den enda med bara ett namn.
Många blev så häpna .., va, bara ett enda namn! 
Så är det även med mina systrar. Rigmor och Birgitta.
(Det lustiga är att chilimadamen Birgitta Palm Andersson, hennes syster heter också Rigmor!)

Sen kom lillebror. Han fick tre!! Per Ivar Anders.

Så vågar ni, så är ni välkomna med era namn, så ska jag minsann forska vidare :)

Min mamma hette Ann-Gerd Reine och skämdes våldsamt över sitt andranamn.
Pappa hette Karl Gustav Ivar.

Först ut är Lena i Östersund:
"Självklart bidrar jag till din forskning. Jag har tre namn, Anna Lena Margareta och kallas för Lena.
Mina tre barn har två namn vardera men två av mina mina barnbarn har fyra!! namn, och långa namn dessutom.
Lycka till med din intressanta forskning önskar Lena i Östersund."

// Ser man på .., fyra namn! Det var inte illa!

En annan Lena - friherrinnan i Steninge - berättar:
"Jag heter Lena Margareta, min mamma hette Dora Hermine (tyska namn), min mormor Karin Linnéa och min morfar Karl Peter (född i Danmark, med en tysk far)."

// Här var det två namn rakt av, ser jag.

Bert i Luleå skriver så här:
Jag har två namn: Bert och Ove. (Nummer två är numera lämpligast när jag är sur och tvär. :-) )

Men det där med namn är knepigt. Särskilt i mitt (numera avlagda) yrke.

Internationella flygresor är numera riktiga thrillers, eftersom vi har många gäster, gästforskare, lärare, professorer från Långtbortistan, som ska komma hit för korta eller långa sejourer. Där är det ibland inte bara för- och efternamn som gäller. De har ofta långa haranger, som de av praktiska skäl förkortar till vardags. Sedan glömmer de att vi måste ha alla snirklar, när vi gör bokningar. Vi måste ha det som står i passet och det är inte lite. Det händer till och med att det namn vi "känner" dem under knappt ens finns med, när vi får reda på resenärens verkliga namn.
Det är tredubbla efternamn och minst två förnamn. Ja i vissa kulturer vet de själva knappt vad som är deras för- eller efternamn. "Family name", frågar vi försynt, vilket inte gör något tydligare för kunden. För i vissa länder har man inte samma efternamn i samma familj. (Där behöver vi bara gå till Island, även om islänningar oftast vet vad de heter i efternamn.) ;-) Det har hänt, inte bara en gång, att resenärer med felaktigt namn i flygbokningen, stoppats i gaten och inte fått följa med den tänkta flygningen. Då får vi rycka in och försöka rädda situationen. 

// Hur intressant som helst, Bert!

Ulrika står på stort och drar till med hela släktens namn! 

Här får du en hel massa namn! :-)

Jag: Ulrika Charlotta.

Mina barn: Christian Marco och Andreas Carl Jonas.

(Orättvisa även hos Ulrika .., Christian får två och Andreas, den äldste, tre!)

Min syster: Linda Gabriella.

Min systers barn: Julia Izabella, Robin + 1 till, Elias + 1 till (skäms, Ulrika!).

Mamma: Eva Margareta.

Pappa: Bo Sven Krister.

Mormor: Eivor Kristina.

Mormors syskon: Gunny, Ellen, Lars Ture Leopold, Jonas Evert, Olof Valter.

Mormors mamma: Elin Katarina.

Mormors pappa: Jonas.

Morfar: Arne.

Morfars syskon: Ture Emil, Åke.

Farmor: Vivan.

Farfar: Sven.

// Här var det många två-namn, tror jag, utom din pappa ...han hade nog kunnat starta ett dansband?

Barbro i Uppsala.
"Och jag fick bara ett ,Barbro...skulle egentligen hetat Åsa men min storbror var lite osams med en flicka med det namnet så då fick det bli Barbro.Hade nog fördragit Åsa.
Mina två äldre bröder fick också bara ett namn."

Gunnar i Jämtland ...
Nils Gunnar är mina namn.
Telia, skatteverket, banken och en del telefonförsäljare kallar mig för Nils, övriga säger Gunnar.
Min son fick bara ett namn - Joakim.

Kattis säger så här ...
Min pappa heter Stig Bertil, och min mamma Monica Kristina.
Jag heter Maria Katharina, P Pierre Rune Thomas, och killarna Carl Gustav Christian och Viktor Valentin.

DU är underbar! :) 
//Se där, två barn till med olika många namn! Tack för snällord, Kattis!

Rexxie (som egentligen heter Anders, som min son ...), hänger på ...
Anders Olov, pappa Bengt Olov och mamma Åsa Birgitta och syster Marianne Elin.

Sportigajenny ....
Och här har vi en Jenny Cecilia!

Båthuspernilla ...
Jag heter Pernilla Maria, min man Frank Edward och vår dotter Maja Linnea.
Mamma heter Ingegerd, pappa Per Jakob, mormor hette Maj Eleonora, morfar Erik Hugo, farmor Irja och farfar Jakob Torvald. Farfar tilltalades dock alltid med Ture.

// Underbart Pernilla! Ler åt Jakob Torvald som kallades Ture! Helt obegripligt!

Benved ....
Kulkul, nu får jag ju också hänga på-
Jag har två av femtiotalets vanligaste namn Eva Elisabeth, det sista efter mamma och mormor.
Mina tre döttrar har tre namn var.
Benved.
//Så roligt att se ditt namn här, Benved!

Ann i Göteborg ....

Namn är intressant!

Jag gavs som liten två namn: Ann Margareta, som vuxen har jag lagt till “Johanna”, efter mamma, och har nu tre namn.

Mina söner har två namn vardera, och alla har släktnamn

Carl Henrik

Per Johan

Anders Axel

Mamma hette: Maj-Ethel Elna Johanna och pappa hette Sune Elvir.

(Mormor hade dille på dubbelnamn och gärna ovanliga namn: hennes barn hette, förutom mamma då:

Majken Inga-Lill

Sven-Åke Roland

Alf Seved

Rind Sara Gunnel Yvonne)

Mannen har tre namn

 // Fyra namn på din mamma, Ann! Det är inte många fyranamnare här!

Agnetha i Skellefteå ...

I min familj har vi tre namn. Pappa hette Sven-Erik Lennart och mamma hette Kerstin Elly Ingegerd. Jag heter Mona Eva Agnetha och mina barn heter Eva Tina Petronella, Sven Åke Rickard och Eva Maria Emelie.

//Där var det tre-namn så det står härliga om det, Agnetha!

Solbritt från Ystad ...

Fast jag inte hör till"the inner circle" vill jag ändå berätta att jag som andranamn heter,håll i dig nu,(plats för trumvirvel)....ELISABET.
Solbritt

// Det var det dummaste jag har hört, Solbritt! Alla tillhör the inner circle, alla som vill vara med!
Nog känner du mig väl ändå så pass! Kram på dig!

Tinna berättar ....
Å vilken rolig undersökning! Jag heter Britta Christina Margareta och mina tre systrar har alla tre namn var. Liksom mina syskonbarn och föräldrar. Min ena syster bor i Danmark och fick "slåss" lite med sina barns pappa för att få igenom tre namn på barnen. Det är tydligen inte lika vanligt med fler namn där. Kram Tinna.
//Så roligt att du kom med! Tack som berättade!

Annica i Karlstad ....
Jag har två namn, Annica Maria. Men det var nära att jag fick heta Ulrika men mamma ändrade sig. Tydligen så bestämde farmor lite för mycket ang min brors namn så när jag kom så skulle hon minsann bestämma utan farmors "råd". Så då blev det Annica.
Min bror han fick tre namn, men ett är ju ett dubbelnamn. Två namn räcker bra tycker jag.
Annica med C ska det också vara! 
//Och min pappa ville att jag skulle heta Berit - han hade säkerligen varit förälskad i nån sån tös -.
I skolan kallades jag ofta Gunilla, ja, av lärarna.
Det lustiga var att när sedan började i Lycksele, nio mil hemifrån, var det samma sak där.

moster mjölgumpa ...
Jag heter 'Åsa' Cecilia Kristina. Tilltalsnamnet fick jag efter Röde Orms mor. Min storasyster tyckte att jag skulle heta Fesnål, vilket betydde Säkerhetsnål.
Min son heter Sven Ola 'Elias', och så fort han fyller 18 tänker han byta till bara Morris.
Dottern heter 'Celia' Tilda Louise.
 // moster mjölgumpa är den roligaste bloggare jag vet! ni har väl sett det här ..?

Jessica i Västerås ....
Jag heter Jessica Marianne.
(Min mamma heter Kerstin Marianne)

Min äldsta dotter heter Amelie Maria Mikaela.
(Amelie för att det är så vackert, Maria efter hennes farmor och Mikaela för att jag tycker det är så fint)

Min yngsta dotter heter Ebba Cornelia.
Ebba efter min farmor och Cornelia eftersom det är så fint och barnens pappa älskar Cornelis Vreswijk

Monet i Frankrike ...
Kanske är forskningsprojektet över? Om inte bidrar jag med mina tre namn. Astrid Monica Svantesdotter. Det sista heter också mina tre systrar. Här i Frankrike är det hopplöst att få till namnen rätt. Man kallas för sitt första namn så här är jag hela tiden Astrid som man känner väl till efter prinsessan Astrid, hon som dog ung i en bilolycka. När jag som ung var i Frankrike döpte man om mig till Monique men numera känner man till italienska skådespelerskor som heter Monica så nu får jag heta som jag heter. Men med betoning på A:et!

För att göra det ännu mera komplicerat uppger man också här sitt flickefternamn vilket känns väldigt konstigt för mig. Mina barn heter Hans Christian, Claes Fredrik och Anna Therese. De kallas för sina namn nummer två. Första namnen är efter Min dotter som vistats i fransktalande länder sedan efter studenten är inte nöjd med sitt franskklingande Therese. Det heter bara gamla kvinnor här efter nåt gammalt helgon! Så kan det gå!

// Monet fick sannerligen vara med om ett äventyr som heter duga ..., här kan man läsa om det!

Bloggblad berättar ...
Jag hann inte med där riktigt, men har tre namn.
Marianne för att min bror, då tre år, var kär i en Marianne på sju år.
Rut efter farmor och Elisabeth efter en moster.
Som barn trodde jag att jag hette Mariann Erut Elisabeth och presenterade mig alltid så.
(Det har jag slutat med) 

// Jag ser att vi är ganska många Elisabettor ...., i alla fall vi äldre bloggare.

Eva på Frösön säger ...
Jag heter Eva Birgitta. Egentligen skulle jag heta Eva Charlotta och kallas för Eva-Lotta, det hade min storebror bestämt när jag låg i mammas mage. Hon läste Mästerdetektiven Blomqvist för honom när hon väntade mig och där fanns en Eva-Lotta. Allt var bestämt men så kom farmor och farfar upp till dopet och min farmor sa blankt nej. "hon kan väl inte heta något som rimmar på potta! Hon kan ju bli retad när hon blir större." Så sa min farmor. Så det blev Birgitta istället, för så heter min mamma i andra namn. Jag tror att jag skulle ha passat att heta Eva-Lotta :)

// Det tror jag med Eva :)

Eva i Tyresö ...
Jag heter Eva Maria och har alltid varit nöjd med det.
Min syster heter Karin Gerda och skäms över andra namnet.
Det får aldrig firas. Det fick hon efter sin mormor.
Vår son fick inte heta Kalle sa dom på pastorsexp. 1971 så han heter Karl.
Men aldrig har någon sagt det.
Vår dotter heter Maja Lisa och har alltid varit nöjd. 

Söndag. 
Ghana och vad man heter.

Någon vet vad mamman gärna läser i dagstidningar och skickar en bild från en Ghana-tidning .., en
dödsannons som inte ser ut som våra och där vi får veta att den 47-åriga kvinnan på bilden avled på Military Hospital den 23:e oktober, efter "a protracted illness".
Aha .., långvarig sjukdom, alltså.

Kvinnans pappa är Nana  Boateng, Akwamuhene Anyinase ..., och visning av den avlidna kommer att ske nu på lördag mellan 4 a.m. till 8:30 a.m i familjens hem i Anyinase, Bosome Prebo District, Ashanti Region.

Barn och syskon är, precis som hos oss, också uppräknade i annonsen.

Jag tycker att sånt här är hur intressant som helst!

Foto: AP

Och på lördagen är dottern ledig och går på promenad i Accra.
När jag ser hålen i trottoaren och bristen på gatlysen .., undrar jag just hur många som ramlat och brutit näsor eller handleder när dom dråsat i backen!

Själv går jag inte på promenad i ett afrikanskt land, nej, jag arbetar från halv tre till åtta i en liten butik i landet Halland och jag pratar med underbara kunder om hur många namn dom har .., så där som två, eller tre - förutom efternamnet - och den undersökningen visar att två namn är det i särklass vanligaste .., endast två kunder har tre namn.

Hon som heter Inga Kerstin gapskrattar och säger att se den frågan har hon aldrig någonsin fått i en affär .., och Claes som är i min ålder och ibland har golfbyxor och fluga (sååå stilig!), han har - precis som jag själv - endast ett enda namn och det tycker han är hur praktiskt som helst!

En kvinna - jämngammal med min äldsta dotter -, heter Anja Maria Katarina och det tycker jag är så fint.

Undersökningen påbörjades i lördags och innan vi stängde igår kom en man i 40-årsåldern och handlade och så looooog han och sa .."nå, hur går det med din undersökning Bettan, blir det doktorsavhandling av det hela snart ..?"

Den mannen heter Lars Henrik och har således två namn.

Sånt kan man få veta om man arbetar i butik.

Vilket underbart jobb!

Ps. Kattis pappa heter - det skriver hon i sitt inlägg - Stig,  men jag gissar att han har fler namn.
Hur är det med er övriga., om nu någon människa läser här? Ett eller två? Eller tre namn? Kan ni inte berätta, så blir min forskning ännu mera grundlig!? Jo, det tycker jag att ni kan. Själv heter jag alltså bara Elisabet. Ds.

// Mina två äldsta barn har bara ett namn vardera och tycks nöjda, sonen - som kom långt senare, då jag bestämt mig för att Göra Allting Rätt - han skulle minsann döpas i kyrkan också, fick tre namn. Han är inte nöjd med ett enda ett av dem ...
Pv har tre namn: Nils-Gustav Thomas. Det är bindestreck mellan Nils och Gustav, men det låtsas pv inte om.

Dagens fönster ...

Egentligen får jag närapå-ångest av stängda fönster, men är där inte en liten glipa nere till vänster, eller är det bara en annan bräda ...?

Och tegel .., visst är det vackert med tegel!

Fönsterfångerska var stickmadamen Ulrika.

Och här är vinnarna! 



Stort grattis!

Den som drogs först, får förmånen att välja vinst.

Och tack snälla, rara Anne i Mantorp, som stått för fiolerna,

(Nu börjar det bli svårt att få till ljus så det räcker .., vi får se hur vi gör nästa vecka.)

Dagens bästa - hittills - ....

Såja, nu är lamporna hämtade på Matöppet i Slöinge.
Två stycken - här finns nu lampan "Helg" i tre exemplar -.

Tack Ingvar för att du förgyller vårt hem.

(Och som den uppmärksamme ser, är allt klart för dragning i uppmuntringslotteriet ...).

Utmaningar, dag 16 ...

Hos Onekligen är dagens tema ..."kolla, så här ser min autograf ut!"

Det säger nog en hel del om mig .., att jag inte är så tålmodig .., fort ska det gå ..,
jag bryr mig aldrig om h:et i mitt namn (som finns där från början).

Sen beror det väldigt mycket på vilken penna man skriver med.

Men vänta .., när ni får se Kattis namnteckning, då kommer ni att ramla baklänges!

Jag har  a l d r i g  sett en vackrare handstil än hennes!

(I morgon är det dags för ett tv-tips som tema).

Hos Ulrika är dagens tema "Morgonstund".

Jag tar en i högen, en som ännu värmer hjärtat .., en sommarmorgon i Gunnars kök .., frukost tillsammans .., tunnbröd .., fil ... och sen dopp i Alsensjön!

Morgondagens tema är "S ... som i ...".

Idag är det dragning ....

Och just nu ligger följande madamer och skvalpar i glasbyttan ...

Det är ..

sportigajenny (inte längre så sportig, men nu ....!)

Monet i Frankrike (införskaffande av Apple-tv, nu gäller det bara ...)

Åtta julkort utan kuvert .., helt bedårande, plus bokmärket, det magnetiska.

Friherrinnan i Steninge ... (träff med gammal kompis och V75-spel som gav några fyror)

Ulrika i Dalarna eller Närke .... (tacksam för katter och hund som ger energi ...)

Turtlan (som kalasat på mumsig panacotta!)

Ann i Göteborg (Halv åtta hos mig .., inte kattskit, vill jag lova ...).

samt

Eva i Tyresö (det autistiske barnbarnet har fått medicin och allt känns bättre - för alla -!)

Det bästa för sportigajenny ....

Vilken helt underbar bild, Jenny!

... är den promenaden på ca 5 km jag gick förra söndagen. 

Förr i tiden då tränade jag fotboll flera dagar i veckan men kunde ändå klämma in löprundor och gymbesök med jämna mellanrum.

Nu är det jobbigt att behöva gå till affären, en promenad på kanske 5 minuter... Så när jag då helt plötsligt får för mig att en promenad vore trevligt, ja då är det bara att snöra på sig skorna!

//sportigajenny (som tyvärr inte är så aktivt sportig längre...)