Temat hos stickmadamen är "Himmel" och många såna bilder har jag.
Men jag tänker så här ..., det finns ju ett annats slags "himmel", till exempel .., himmel, vad jag tycker om den här bloggarens sätt att beskriva sin vardag som distriktsläkare någonstans i mellersta delen av vårt land.
En sommardag satt den där doktorn på vår altan och åt nybakad sockerkaka och drack kaffe.
Vi hade aldrig mötts tidigare och jag tänkte att jag tyckte så oerhört mycket om henne.
Den 11:e augusti kunde man läsa följande på hennes blogg:
nödvändighet
Djupet har blivit en nödvändighet på båda sidorna om tröskeln.
Jag känner mig obekväm, och blir uttråkad om för mycket skvalpar på ytan, utanför jobbet.
Jag gillar allvar.
Här, på mottagningen, kommer jag inte undan djupet och allvaret.
Jag kan inte vara doktor utan att följa med till det som det handlar om, det viktiga, om det än är förklätt till något annat. Om än det går både upp och ner, till höger och vänster innan det stannar upp, stannar till och blir allvar. Det finns en nödvändighet i det.
En mänsklighet.
Det är en ynnest att orka vara allvarlig i glädjen, i skrattet, i kärleken, i tystnaden, och i småpratet. Även sorg och saknad kräver allvar.
Jag övar mig i detta svåra svåra, och blir glad varje stund när livet blir nära på allvar.
eller så här ...
bindningar
"du räddade mitt liv första gången vi träffades"
Det är helt sant. Vi kommer ihåg det lika väl båda två.
Det berör mig fortfarande starkt, och jag är rörd när vi kramar om varandra.
Och tacksam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar