Slut i rutan ...

Eller i alla fall på tre dagars ljuvlig ledighet.
Och jag tar hundarna på låååång promenad, då ju pv befinner sig i trakten av Sälen och vallar skidor som bäst .., ja, nu ska såväl harry som nelly vara nöjda och ligga och sova gott medan jag arbetar.

Vi tar rundan ner mot havet till.

Ser flera ejderhanar ..., såååå vackra, så vackra!

Och nere i lilla hamnen simmar herr och fru Svan med sin ättelägg, men han är en bit borta.

Den som har god syn, kanske skymtar honom - fjolårsungen - mellan pv:s båt och svanparet,.

Hela tiden hör jag lärkan ....

Går genom hästhagen .., upp mot sommarhusområdet, det som ligger längs kanten av hagen och ner mot havet till. Men här har jag svängt av rakt mot öster ...., och upptäcker en tomt närapå översållad av snöklockor! Som ett litet hav är det!

Det var det här jag saknade under tiden i Malå!
Har man en gång fått smak på det här med en långsam vår med vitsippor och vintergäck .., ja, då kanske man alltid när en längtan tillbaka till just detta. I alla fall var det vad som hände mig.
Fem år i Kungsängen utanför Stockholm satte spår i hjärtat.

Någon gång ska jag köpa mig en riktigt bra kamera med objektiv som fångar närbilder bättre.
Så länge får ni ta det som det blir.
Och jag tänker .., vem kom på att dutta dit dom där ljuvliga gröna prickarna?
Visst är dom fina!

Det är nästan ofattbart så vackert det är!

Innan vi svänger in på grusvägen mellan åkrarna, blir det en lång promenad längs kustvägen.
Vi möter nog ett tjugotal bilar .., det slår mig att nästan alla är vita och dom som är svarta, dom håller inte ut lika mycket. Underligt. Man borde verkligen forska om just detta.

Sista biten - på grusvägen -, får Nelly springa lös igen och nu tar hon täten .., vet att vi snart är hemma och väl inne i huset letar jag genast fram starka Alvedon .., anar att det kan bli ont i knäet innan passet är tillända.

En trevlig lördagkväll önskar jag er alla!

Favoriten ...

Läser och förundras.

Ett fönster från Jämtland ...

Förra helgen tillbringade Äldsta Dottern i Åre, tillsammans med goda vänner.
En rar madame som då fyllde fyrtio, skulle firas.
Någon av kvällarna blev det skotertur upp på fjället till en stuga .., och det var då bilden togs.

För några år sedan blev jag bjuden till London av Äldsta Dottern och med på resan fanns den då något yngre jubilaren, samt hennes mamma och vi bodde alla på samma hotell.

Vårt rum var till stor belåtenhet, men jubilarens rum stank av röklukt och så var deras duschdraperi äckligt och liksom försökte smita åt runt kroppen på den som duschade.

Om detta pratade vi en hel del och jag hade - helt ärligt - aldrig i hela mitt liv skänkt något duschdraperi ens den minsta lilla tanke.

Men nu ..., flera år efteråt gör jag just detta.

Och var gång jag slänger draperiet i maskinen, då tänker jag på den rara jubilaren och hennes filosoferande om vad ett duschdraperi kan få vara med om.

Skickade henne ett meddelande på mobilen: "tvättar draperiet och tänker på dig".

Och tack Maria för fönsterbilden!
(Bara några dagar kvar nu, innan hon susar iväg till lillasyster i Ghana).

Dag 3 ...

Tröttnar på att ingenting göra - eller tröttnar på att inte få se nånting annat än vardagsrummet -, så jag tar bilen och kör lite på måfå söderut. Inte långt. Först till Haverdal .., håller mig på höjden, på det som i folkmun kallas för Skallen .., med svindelutsikt mot bukten, men hela tiden när jag försöker hitta en bra fotoplats, har jag hus i vägen. Hus, eller träd.

Kör vidare ., svänger in vid Annies Gård .., vägen är extremt smal och slingrig .., passerar hästgårdar och lagårdar .., mitt emot en åker ser jag den mest underbara björkdunge - modell större -, parkerar bilen och tar några bilder .., sen vidare mot Harplinge där pv:s kusin Maria bor med sina tvillingpojkar och där bor även min före detta arbetskamrat Mattias, han - klippan i butiken - som nu är en i personalstyrkan på Hemköp i Halmstad.

Stannar till vid kyrkogården, där jag aldrig tidigare varit.

Det visar sig vara en otroligt välskött kyrkogård och jag strosar omkring i någon timmes tid .., förundras över mossbelupna gravstenar och jag tänker att allt är så annorlunda mot för hemma .., här  är var och varannan lantbrukare. Inga gruv, - eller skogsarbetare så långt ögat når och såklart är det bara männens titlar som finns på stenarna.

Många är saknade.

Och den ena vackra namnteckningen efter den andra ser jag ....

Drivna namteckningar.
Jag fantiserar och undrar vad dessa människor har arbetat med?
Siv ...., kanske satt hon på kontor och skrev ut fakturor ..?

Den 11:e september 1970 flöt en okänd man iland på stranden i Haverdal.
Nu ligger denne man på kyrkogården i Harplinge.
Vem var han ...?
Vad hände?

En enda verkligt annorlunda gravsten ser jag.
Den här.
Erkki Hälinen.

Och pv som brukar reta mig lite och säga att mer underliga namn än dom hemma i Västerbottens inland (mina systrars morbror som hette Oliver t.ex, och det uttalades som oliver som man äter .., och så alla Eufrosyna, Evalda, Hildedrott, Serudia .., och i Sorsele hemma fanns en kvinna som hette Binni Naftalia Damaris Lundström ....), ja, det kan väl omöjligen finnas, säger han .., men ser man på ..., här finns också namn som inte går av för hackor.
Paridon Hansson t.ex ..., och där finns även en Paridon Karlsson, född 1877.

Och herr Snorre Norrgren .., måhända hade han västerbottniskt påbrå?

En liten duva håller utsikt över sina närmaste.

Stora och små ....

Och jag bestämmer mig för att återvända om en månad ungefär.
En gång i månaden .., för att se skillnaden.

På väg hem stannar jag till vid Börjes Bageri i Harplinge och köper ett stenugnsbakat bröd.
Det är då jag ser skylten som sitter vid kassan.

Så här ser den ut.

Dagens fönster ...

"Det här är ett av mina absoluta franska favoritfönster. 
Det finns på en charmig vingård i närheten av oss och i verkligheten är hela byggnaden fylld med fönster och dörrar i denna absolut ljuvliga blå färg. 
Bilden togs i söndags då vi åt lunch med goda vänner där på "Mormors och Farmors dag".

Så skriver Monet och jag tackar tackar och bockar för ett vackert fönster.

Nelly ....

Bäst av allt ....

Tar bilen och kör till bageriet i Slöinge för att köpa baguette med parmaskinka och cheddarost, ja, som lunch till friherrinnan och mig själv.

Ett äldre par från Björketorp (vid Borås, om jag förstått det hela rätt ...) tvekar mellan semlor eller nånting annat smarrigt. Expediten är ett under av vänlighet .., ååå, så jag tycker om henne!

Lite småprat blir det .., paret från Björketorp har stuga i Varberg och åker nu omkring lite på måfå .., vi pratar om bageriet som är så trivsamt och kvinnan säger att ..."tänk, att sitta där under äppelträdet i sommar och dricka kaffe ...".

Efteråt kör jag till Haverdal och tankar.
Mätaren blinkar oroväckande ..,den är nu på nedersta strecket .., blink-blink-blink .., och jag kör sakta för att spara på dropparna och när jag kommer fram visar mätaren att jag hade kunnat köra i ytterligare ynka fem kilometer, sen har det varit finito med bensin.
Pust.

Så till friherrinnan som har ställt fram utemöblerna.
Vi sitter i lä, vid garaget.
Sparvar kvittrar ..., solen värmer våra ansikten.

När jag, någon timme senare, kommer hem, upptäcker jag att sommarhusgrannarna har kommit!
Vilken glädje!
Jag knackar på dörren och hälsar välkommen ..., och tänker att harry kommer att bli överlycklig när han upptäcker den så innerligt älskade Göran.

Det bästa - vinsterna - ....

Den här omgången är förstapriset en bok - "De yttre boulevarderna" - av nobelpristagaren Patrick Modiano.

Jag kunde ju i och för sig ha kvar den; låta den stå bland andra böcker i bokhyllan .., trängas mellan mina favoriter Frank McCourt och Hillary Jordan, så där i ett desperat försök att verka intellektuell, men nu var det så att den här boken inte strosade rakt in i mitt hjärta .., jag fick kämpa mig igenom sidorna och nu får den bli vinst i lotteriet.
Måhända är bloggvännerna mer kulturella och finner den outstanding?
(Alternativet finns ju att vinnaren - i sin tur - kan ge bort den ,-)

En liten grej som man sätter i kundvagnen - med texten "FRISKTANDVÅRD" -, i stället för ett mynt, följer också med.
Som tröst.

Det riktiga tröstpriset är det här armbandet, som säljs till stöd för cancerforskning.

Ja, då vet ni.

Nu är det bara att klura ut vad som har gjort eller gör er lite extra lyckliga eller småglada.

Ni har lång tid på er .., ni kan samla på er hur mycket glädje som helst .., för dragningen blir inte förrän nästa onsdag när herr Notarius Publicus återvänt från Sälen.

Välkomna med bidrag! 

(bisse151@gmail.com)

Ps. Förra veckans vinnare blev ellem i Skellefteå som tog hem den fina stickbocken - sponsrad av världsmästarinnan i stickning - Ulrika -, och andrapriset - dvd:n "Skiljas - den gick till självaste friherrinnan som lever som ensamseglare. Ja, ja .., filmen är helt klart sevärd ändå. Ds.

Ännu en ....

Sextioåringarna står som spön i backen .., nu är det Tankevågors tur - hennes blogg hette från början  Londongirl -. Lisbeth heter hon på riktigt och det är hon som har tagit bilden av elever som hon fångat i flykten. Eller i alla fall har hon fångat deras skor. Härligt!

Så här ser hennes handstil ut .., Snäll, är den.

Stort grattis till dig fina Lisbeth!

Dagens fönster ...

... speglar sig i ett gammalt ekskåp (arvegods från pv:s sida), allt uti ett gult hus på en kulle.

Ja, och såklart i landet Halland.

Och tadaaaa .., här är vinnarna!



Fyra minuter och tjugo sekunder - fort-fort - för att hinna med innan mörkret anfaller.

Grattis till er två som vann!

Och tack, alla raringar som delat med er av hjärtevärmen!

Det bästa för Eva i Tyresö ...

Daniel lugn och tillfreds.

Lill-Karin frisk efter en svår magsjuka.

Erik prao på hunddagis och min syster kommer på lördag!

Våren på gång.

Vad kan man mer begära?

Kramar från Eva i Tyresö

Idag blir det dragning ...

Helena/Cruella, hon har varit på vift och var dag har man på Instagram kunnat följa henne på strövtåg i Paris. Helt underbart har det varit! Dom där dagarna tillsammans med dotter och syster, det blev Helenas bästa.

Från Paris till Skellefteå!
Där har ellem fyllt sextio och blivit uppvaktad och allt blev till så mycket glädje.

I Dalarna bor Kerstin och hon är minsann en hejare på att sy!
Titta bara på hundbädden som hon förfärdigat!
Det var hennes bästa.

Friherrinnan i Steninge, hon har varit ute på ljuvlig skogspromenad med sin följeslagare, Shejken.
Och hans matte tänker på den annalkande våren och att marken då ska vara täckt av vitsippor ...
.

Barbro i Uppsala skriver så här:
"Det bästa i veckan är för mig är alla framgångar i skid VM! Underhållning på hög nivå.Nästan hjärtstillestånd stundtals. Imorgon hoppas jag innerligt att Johan Olsson vinner 5 milen och att det går bra för Anders Södergren, heder åt Hellner att lämna sin plats till honom.
Kram fr Babsan"

En alldeles underbar bild har mossfolk i Hallsberg skickat.

"Veckans bästa kan vara fredag eftermiddag. Här hemma har bakats kaka. Kaffebryggaren puttrar, Cosmos snarkar så att väggarna nästan vibrerar. Sonen sitter på golvet och är aningen frustrerad över att han inte får något grepp om den där skålen som hamnat upp och ner. Disneylistan på spotify går på repris. Så kommer maken hem. Kattdamerna kommer springande från ingenstans. Cosmos flyger upp och vet knappt till sig av glädje. Och sonen skrattar, gör glädjetjut och flaxar med armarna så att det nästan är ett under att han inte lyfter.

Fredag eftermiddag sådär runt klockan tre. Det går inte att inte känna sig lycklig :)"

Turtlan och hennes M, ja, dom äntrade tåget, sade hejdå till Karlstad och tog sikte på båtmässan i Älvsjö.
Att det dessutom var åtta år sedan första dejten .., tänkte Turtlan också på.
Med glädje!

Precis som Barbro i Uppsala kände Ann i Göteborg sån glädje över det här med skidåkningen under VM i Falun. 

"Det bästa än så länge var 10 km i VM i Falun för damer då Charlotte Kalla vann sin första individuella medalj – och det blev GULD!

 Det var också härligt att se de två amerikanskorna, som var så glada att de nästan inte kunde stå.

Oförställd glädje och härligt att se! Hurra för alla tre!

Jag säger som dig, Elisabet: Var hittar de som inte gillar sport samma mått av spänning som den man får när man ser sportevenemang?"

Min egen glädje .., ja, det handlar om tillsammansstunderna med harry och nelly ..., all tid vi har varit i hästhagen och när jag gömt små korvbitar under ljung eller stenar och hundarna sprungit som galna för att hinna först och få sig en smakbit!

Men det handlar också om sms och mail och instragrambilder.
Hänförelse över ett intressant arbete bland småttingar som är svårt sjuka, förklaringar om vad Ecmo egentligen är och vikten av samarbete och koncentration.

Och den andra som under en flygtur till Dar es Salam möter Tracey från Uganda. 

Eller ättapjötten som ringer och berättar om nånting som gjort honom lycklig.

Eller pv:s så uppenbara glädje över det stundande Vasaloppet. 

Och mötet med lilla My på jobbet .., hon som visade hur tjocka eller tunna böcker hon läser. 
Och tacksamaheten över att jag upptäckte att halva mejeribeställningen ramlat bort och felet var helt och hållet mitt .., men tack och lov, gick det att fixa till!
Småglädje och storglädje!

Jättestor glädje! 
Underbara boken om Tasha Tudors trädgård .., tack Rexxie/Anders! 
Och jag undrar just om han inte broderat det lilla hjärtat själv?
Fantastiskt! 

Och ja, texten blir mindre från och med mossfolks inlägg, men det blir så när jag lägger in det - jag lyckas inte ändra vare sig storlek eller typsnitt - så det får bli så här.

 

Dagens fönster ...

.... finns i Dalarna och Ulrika stod redo med håven.

Mitt eget bästa ...

Å, det måste vara morgonens promenad med hundarna upp på toppen av hästhagen .., med utsikt mot fabrikör Johanssons underliga byggnad och havet till vänster om oss och Falkenberg rakt norrut.

Doft av vår!

Och harry och nelly som springer och skuttar hit och dit och letar små, små korvbitar som jag gömt.
Idag hinner harry före ..., och törstig blir han också.
Bestämmer mig för att ta med kaffe i termos och gott fika och gå upp på toppen nån ledig dag när solen visar sig. Utsikten är bedövande.

Nelly har svårt att vänta på "kom-och-sök-ordet" ..., nej, hon låtsas noooosa på allt annat och försöker få mig att tro att hon är ute i helt andra ärenden än korvspaning och ligga bra till när det jag väl ropar.
Ideligen får jag platsa henne, ja, så snart jag vänder ryggen till har hon smugit sig fram någon meter.
Harry, han sitter där och tittar ut över havet.

På väg hem tror jag mig höra gulsparven.

Räknade ut att det varje dag går åt sex liter solrosfrön.
Nu är jag inne på femte säcken på 20 kg.

Fullt med besökare är det som flyger av och an.

Och tänk, riktigt fin är den ju, den lille blåmesen.

Hon heter My ....

Igår i kassan.

En liten tös med långa, ljusa flätor (påminner om äldsta dottern i samma ålder) gör sin mamma sällskap och det blir lite småprat.

Jag får veta (någon frågar) hur gammal tösen är.

"Sju år", säger hon.

"Jaha, då går du alltså i ettan ..., vilket ämne tycker du bäst om ...?" frågar jag.

Efter en stunds tvekan säger tösen att läsning, det är det allra bästa.

Då frågar jag vilka böcker hon tycker om?

Tösen funderar och funderar och måttar sedan med fingrarna .., ja, hon visar hur tjocka eller tunna böckerna är som hon läser och jag blir alldeles varm i hjärtat.

Så frågar jag om hon har läst boken om Jaguaren Elmer?
Den med rim?

Nej, det har hon inte, men hon  ä l s k a r   rimböcker!

Böcker skrivna på rim tyckte jag själv omåttligt mycket om (typ Hattstugan som jag läste konstant för mina töser ...) , men boken om Elmer är min favorit - nästan alla kategorier -, såväl bild som text är så helt underbara och ja, jag vet att jag har berättat om det tidigare.

Idag, strax innan två, ska den boken hamna i tösens postlåda.


// Om illustratören Anna Höglund kan man läsa här.

Och om författaren Ulf Stark finns nåt att läsa här.

I klassrummet ....

På malåsidan visas den här bilden .., ja, just det .., det är från lågstadiet, men knappast från första klass. Klassens buspojkar sitter alla - strategiskt utplacerade - på första raden.

Och Matz, som inte var med på gruppfotot, finns nu med här, som nummer två i raden närmast fönstret. Matz bodde i den delen av samhället där vi Udden-ungar sällan var.
Vad minns jag av honom?

Jo, att han i högstadiet uttalade engelska ord på amerikanskt vis och det tyckte inte magistern var särskilt lyckat .., och att han började stava sitt namn med ett z:a på slutet .., det vittnar väl om att han inte gick i samlad i tropp i alla fall. Matz var också den ende av klassens pojkar med samiskt ursprung; hans mamma Sigga kom bland annat att undervisa i samiska.

Jag tror att han bor i Borås och är nån slags ingenjör.

När den här bilden visas på Facebook skriver Matz så här: "Kul att se denna. Hedvig var en mycket sträng fröken. Jag tror att de flesta av oss var lite rädda för henne."

Det bästa för ellem i Skellefteå ...

Det bästa för mig var förstås min 60-årsdag! 

 

Många vänner kom och jag fick mycket blommor. Både “i nutid” och för framtiden med blomcheckar och frön. 

 

Söndagen var lite dagen efter, men plötsligt kom det ett gäng med flera vänner. 

Tur jag hade bakat mycket! 

Och paketet i brevlådan idag från bloggmadam och PV överraskade och gladde det också!

 

Kram från ellem

Det bästa för Helena / Cruella ...

Den allra läckraste av bilder!! säger Elisabet.

Det bästa i veckan var helt enkelt HELA VECKAN i Paris hos min syster, med dottern som formidabelt sällskap.

Ska inte trötta dig med en uppräkning av allt stort och smått (mest:) som fäster sig i minnet, men vi har druckit Ricard, varit på musikafton med tio personer i publiken på den lilla lilla teatern, sett israelisk film, ätit drömgod kalv med tomatsås och pasta, druckit billigt och dyrare vin, trampat tusen meter på museum, åkt lokalbuss, shoppat second hand... och varit på Versailles en solig, blåsig dag. Två bilder får du, jag kan inte välja.

Se där, nu blev det en uppräkning i alla fall!

//Cruella/Helena

I självaste Paradiset ....

... där har nog Anna i Sheffield varit!

Glöm inte att klicka på bilderna bara.

Och Dinah minns ....

"Mina minnen från lågstadiet är få, och inte har jag den blekaste aning om vad föräldrarna till mina klasskompisar gjorde. Sånt intresserade mig antagligen inte och gör fortfarande inte. Jag är inte så intresserad av vad människor försörjer sig med - däremot är jag intresserad av vad människorna har för inställning till andra människor.

Vi hade en syfröken i mellanstadiet som hette Aline Johansson (?) och som varje gång vi hade syslöjd första timmen bad om förslag till psalm. Och vi kom med olika käcka förslag, men det blev alltid "Din klara sol går åter upp". Antingen var det så soligt att hon tyckte att den passade eller också var det så grått och trist väder att hon tyckte den passade. Antagligen kunde hon bara spela en psalm på orgeln....
.
Vad som förvånade mig när jag såg ditt skolkort var att en del av eleverna inte ändrade sitt utseende från lågstadiet till högstadiet. Efter det har jag bara sett nån enstaka och en som jag har sett ser fortfarande ut som hon gjorde i ettan. Fascinerande."