(lifelivingitnow på instagram)
... var att klä julgranen med barnbarnet J
Första året som han är medveten om vad som händer och pratar en massa 
Kram Kerstin i Dalarna
lördag 2 december 2017
Det bästa för Cecilia N ....
I tisdags var det ridning igen. Samma häst
som förra veckan, en svart vänlig som heter Pamela.
Vi kommer bra
överens.
Hon påminner mycket om älskade Humlan på förra ridskolan så jag
är lite förälskad.
I tisdags skulle vi ta oss
över bommar. En del låg på marken och några var i knähöjd.
Och det var
SÅ ROLIGT! (AP: 5 1/2:a och en motsvarande i galopp)
Då tänkte jag: inte kan väl veckans bästa komma så tidigt i veckan?!
Men jo, det kan det!
Jag befarar att jag är lika enjängd som bloggmadamen själv säger sig vara.
Cecilia N
Det bästa för Barbro i Brämhult ...
(walkaboutsweden)
Hej!
(walkaboutsweden)
Hej!
Det är tur att du påminner lite om veckans bästa, på din blogg. Jag verkar inte alls hänga med i tidens gång.
Igår
fick jag följa med svärdottern när hon skulle fotograferas för en
modellagentur, som vill bygga upp en katalog av ickeprofessionella
modeller för ev. framtida reklamkunder.
Jag skulle sköta både min egen kamera plus Emmas videokamera, så jag hade fullt upp.
Kul och intressant att få vara med.
Trevlig advent till dig och alla andra deltagare i veckans bästa!
Barbro D ♥
fredag 1 december 2017
Summering ...
Jaha, en sån dag blev det.
Vaknar av en telefonsignal som jag i drömmen tror är en väckarklocka.
Det är äldsta dottern på väg hem från nattpasset.
Alldeles oriven är jag och kan knappt ta mig ur drömvärlden.
Det är som ena hälften av hjärnan är kvar i drömmen och den andra i verkligheten.
Fryser och huttrar.
Mår illa.
Avbokar trerättersmiddagen på pv:s jobb, ´så friherrinnan, Sonja och pv får dinera på egen hand.
När vädret skiftar är det ett elände .., och jag bad forskarassistenten i Hässleholm att ta upp det som en fråga i det formulär som skickas ut till oss som deltog i undersökningen, ty sååå många som jag träffat med knäprotes säger samma sak; detta att man nästan slås ut när vädret slår om.
På tv är det barndop.
Tjusigt klädda människor skyndar in i slottskapellet och som så ofta tänker jag att Stefan Lövens fru är sååå snygg och alltid så stilig! Och ser så sympatisk ut!
Själv ligger jag under ett vinrött påslakan, med harry vid fotänden.
Vår egen kronprinsessa är vacker som en dag i helröd klänning, oj, så hon har vuxit i självkänsla sedan hon blev äldre och kanske sedan hon träffade sin blivande man och fick barn. Äldsta dottern ringer och säger att Expressen och jag själv sannerligen inte delar uppfattning i klädfrågan.
Journalisten tycker att Victoria liknar tomtemor.
Nu ska jag krypa ner under påslakanet igen.
Och jag är inte så eländig att ni behöver önska god bättring eller skicka "styrkekramar", även om tanken är hur god som helst, men det innebär att man då aldrig vågar vara så där halvdålig, eller så vågar man i alla fall inte berätta det ,-)
(I min tidiga ungdom fick jag såna här dagar då jag liksom däckade totalt. Jag minns att mamma tog mig till lasarettet i Skellefteå och det togs en mängd olika prover, fast något resultat minns jag aldrig att dom kom fram till. Det är väl helt enkelt bara så att ibland är det upp och ibland är det ner.)
Och i morgon och fyra dagar framåt vankas jobb.
 |
| Elegant klädsel vid prinsdopet .... |
Jaha, en sån dag blev det.
Vaknar av en telefonsignal som jag i drömmen tror är en väckarklocka.
Det är äldsta dottern på väg hem från nattpasset.
Alldeles oriven är jag och kan knappt ta mig ur drömvärlden.
Det är som ena hälften av hjärnan är kvar i drömmen och den andra i verkligheten.
Fryser och huttrar.
Mår illa.
Avbokar trerättersmiddagen på pv:s jobb, ´så friherrinnan, Sonja och pv får dinera på egen hand.
När vädret skiftar är det ett elände .., och jag bad forskarassistenten i Hässleholm att ta upp det som en fråga i det formulär som skickas ut till oss som deltog i undersökningen, ty sååå många som jag träffat med knäprotes säger samma sak; detta att man nästan slås ut när vädret slår om.
På tv är det barndop.
Tjusigt klädda människor skyndar in i slottskapellet och som så ofta tänker jag att Stefan Lövens fru är sååå snygg och alltid så stilig! Och ser så sympatisk ut!
Själv ligger jag under ett vinrött påslakan, med harry vid fotänden.
Vår egen kronprinsessa är vacker som en dag i helröd klänning, oj, så hon har vuxit i självkänsla sedan hon blev äldre och kanske sedan hon träffade sin blivande man och fick barn. Äldsta dottern ringer och säger att Expressen och jag själv sannerligen inte delar uppfattning i klädfrågan.
Journalisten tycker att Victoria liknar tomtemor.
Nu ska jag krypa ner under påslakanet igen.
Och jag är inte så eländig att ni behöver önska god bättring eller skicka "styrkekramar", även om tanken är hur god som helst, men det innebär att man då aldrig vågar vara så där halvdålig, eller så vågar man i alla fall inte berätta det ,-)
(I min tidiga ungdom fick jag såna här dagar då jag liksom däckade totalt. Jag minns att mamma tog mig till lasarettet i Skellefteå och det togs en mängd olika prover, fast något resultat minns jag aldrig att dom kom fram till. Det är väl helt enkelt bara så att ibland är det upp och ibland är det ner.)
Och i morgon och fyra dagar framåt vankas jobb.
torsdag 30 november 2017
Ledig dag, nummer två och friherrinnans blodtryck ...
Då blir det först johanssonrundan med hundarna och det är så underbart fint ute, så det är knappt möjligt att ens försöka beskriva det.
Som jag älskar när luften är så där mild och len .., och ljuset blått.
Och att det har regnat mängder är inte svårt att se!
Det "tjaskar" under skorna .., och Nelly blir blöt och lerig under magen.
Lillgumman!
Hur länge har jag bott i landet Halland?
Jo, i sju och ett halvt år.
Och tänk .., ännu har jag inte blivit hemma (eller borta)-blind!
Ofta blir jag stående här uppe på toppen av åsen och bara tittar ut över havet.
Det bästa med det här landskapet, det är att det inte är så inställsamt .., det är mer åt det kärva hållet och passar mig som hand i handske.
Här har jag vänt mig om och tittar åt det håll vi kom ifrån.
Där är Stora Hus och så dom två vita nybyggena, ja, dom har ett par fyra, fem år på nacken nu.
Och himlen så där mjukt, mjukt blå!
Milda färger.
Ungefär som dom ryamattor mamma knöt .., samma nyanser.
Och droppar som ännu inte ramlat ner.
När vi kom hem blev det frukost för hundarna och mig själv .., och Nelly som stöp i sin nya, fina korg och nu sover så gott .. , och det blev trevliga telefonsamtal med mycket skratt (pratar nu och då med mina barns pappa som ju också fått ny knäprotes och det är hur intressant som helst att dela den erfarenheten och jag säger att är det nånting jag skulle önska fanns inom vården, så är det uppföljningssamtal, ja, t.ex. som i Halmstad när min andra protes skulle på plats, då var vi en grupp på kanske tio personer vilka skulle få antingen höft, - eller knäprotes och detta var innan operationen, men bra mycket mer intressant hade det varit om vi fått träffas e f t e r å t , kanske en månad eller mera .., för att utbyta erfarenheter och ja, jag inser att vården har ont om personal etc, men det hade inte behövt vara en läkare som vore ansvarig .., kanske någon sjuksköterska inom det gebitet?).
Och finaste namnsdagsbarnet - tillika sonen - ringde också.
Ja, det är ju Anders idag.
Så grattis darling Rexxie och grattis till Anders i Göteborg - Anns son - och grattis Lisbeth Dannes man, även han en Anders och inte att förglömma mossfolks Anders!
Fler samtal! Så småningom även från friherrinnan, vars blodtryck var uppe i oanade höjder, då Nordea - för andra gången - dragit dubbelt på hennes konto och säger att det kan dröja upp till tio-tolv dagar innan pengarna kommer på plats igen! Jag förstår henne; jag skulle bli galen.
I morgon ska friherrinnan (vars blodtryck då hopefully nått lägre nivåer), Sonja och jag själv möta upp pv på hans arbete och där äta en trerättersmiddag, tillagad av eleverna på restaurangprogrammet.
Härligt!
Och fy på er Nordea!
Så har den här dagen sett ut, hittills.
Torsdag idag .., snart dags igen för Det Bästa .., om ni känner för det!
Då blir det först johanssonrundan med hundarna och det är så underbart fint ute, så det är knappt möjligt att ens försöka beskriva det.
Som jag älskar när luften är så där mild och len .., och ljuset blått.
Och att det har regnat mängder är inte svårt att se!
Det "tjaskar" under skorna .., och Nelly blir blöt och lerig under magen.
Lillgumman!
Hur länge har jag bott i landet Halland?
Jo, i sju och ett halvt år.
Och tänk .., ännu har jag inte blivit hemma (eller borta)-blind!
Ofta blir jag stående här uppe på toppen av åsen och bara tittar ut över havet.
Det bästa med det här landskapet, det är att det inte är så inställsamt .., det är mer åt det kärva hållet och passar mig som hand i handske.
Här har jag vänt mig om och tittar åt det håll vi kom ifrån.
Där är Stora Hus och så dom två vita nybyggena, ja, dom har ett par fyra, fem år på nacken nu.
Och himlen så där mjukt, mjukt blå!
Milda färger.
Ungefär som dom ryamattor mamma knöt .., samma nyanser.
Och droppar som ännu inte ramlat ner.
När vi kom hem blev det frukost för hundarna och mig själv .., och Nelly som stöp i sin nya, fina korg och nu sover så gott .. , och det blev trevliga telefonsamtal med mycket skratt (pratar nu och då med mina barns pappa som ju också fått ny knäprotes och det är hur intressant som helst att dela den erfarenheten och jag säger att är det nånting jag skulle önska fanns inom vården, så är det uppföljningssamtal, ja, t.ex. som i Halmstad när min andra protes skulle på plats, då var vi en grupp på kanske tio personer vilka skulle få antingen höft, - eller knäprotes och detta var innan operationen, men bra mycket mer intressant hade det varit om vi fått träffas e f t e r å t , kanske en månad eller mera .., för att utbyta erfarenheter och ja, jag inser att vården har ont om personal etc, men det hade inte behövt vara en läkare som vore ansvarig .., kanske någon sjuksköterska inom det gebitet?).
Och finaste namnsdagsbarnet - tillika sonen - ringde också.
Ja, det är ju Anders idag.
Så grattis darling Rexxie och grattis till Anders i Göteborg - Anns son - och grattis Lisbeth Dannes man, även han en Anders och inte att förglömma mossfolks Anders!
Fler samtal! Så småningom även från friherrinnan, vars blodtryck var uppe i oanade höjder, då Nordea - för andra gången - dragit dubbelt på hennes konto och säger att det kan dröja upp till tio-tolv dagar innan pengarna kommer på plats igen! Jag förstår henne; jag skulle bli galen.
I morgon ska friherrinnan (vars blodtryck då hopefully nått lägre nivåer), Sonja och jag själv möta upp pv på hans arbete och där äta en trerättersmiddag, tillagad av eleverna på restaurangprogrammet.
Härligt!
Och fy på er Nordea!
Så har den här dagen sett ut, hittills.
Torsdag idag .., snart dags igen för Det Bästa .., om ni känner för det!
Dagens fönster ...
.... kommer från Ulrika.
"Ett fönster från mitt jobb", skriver hon.
När man tänker på olika människor så förknippar man dem ofta med vissa saker.
Pv: - cykling, skidåkning, segling.
Äldsta dottern: suveränt snabb på att ordna stora middagar, ljudböcker, hörlurar.
AP: hästar förstås, skidåkning, gapskratt.
Anders (som har namnsdag idag): träning, jobb, trygghet.
Mamma: golvvaskning, ett evigt diskande, syltande, effektivitet.
Pappa: gick på ett särskilt sätt, ryggsäck, friluftsmänniska, camping.
Min rödvitrandiga syster: hembakat bröd, fint dukat, omtänksamhet.
Syster i Australien: gapskratt, rättframhet, jordnära.
Och när jag tänker på Ulrika, då tänker jag förstås på stickning och numera förstås även matlagning och bak. Rally också.
Men även på detta:
Det var från henne jag fick tipset om Carpenters julmusik.
Tack Ulrika!
.... kommer från Ulrika.
"Ett fönster från mitt jobb", skriver hon.
När man tänker på olika människor så förknippar man dem ofta med vissa saker.
Pv: - cykling, skidåkning, segling.
Äldsta dottern: suveränt snabb på att ordna stora middagar, ljudböcker, hörlurar.
AP: hästar förstås, skidåkning, gapskratt.
Anders (som har namnsdag idag): träning, jobb, trygghet.
Mamma: golvvaskning, ett evigt diskande, syltande, effektivitet.
Pappa: gick på ett särskilt sätt, ryggsäck, friluftsmänniska, camping.
Min rödvitrandiga syster: hembakat bröd, fint dukat, omtänksamhet.
Syster i Australien: gapskratt, rättframhet, jordnära.
Och när jag tänker på Ulrika, då tänker jag förstås på stickning och numera förstås även matlagning och bak. Rally också.
Men även på detta:
Det var från henne jag fick tipset om Carpenters julmusik.
Tack Ulrika!
onsdag 29 november 2017
Det bästa för Barbro i Uppsala ....
(Babsan, alltså ...)
Har nu gjort min axeloperation.
Allt som jag gruvat mig för sedan augusti var lätt som en plätt.
Innan jag åkte in i morse var jag kolugn, ofattbart.
Slapp tub i halsen utan sövdes på mask. Klockrent !
Det är på ett litet sjukhus kändes nästan att jag var VIP
(Babsan, alltså ...)
Har nu gjort min axeloperation.
Allt som jag gruvat mig för sedan augusti var lätt som en plätt.
Innan jag åkte in i morse var jag kolugn, ofattbart.
Slapp tub i halsen utan sövdes på mask. Klockrent !
Det är på ett litet sjukhus kändes nästan att jag var VIP
Nu ska jag ta det lugnt (och lovar att göra det) med fri mobilisering som det heter.
Har gjort en se-på-TV/Film lista och har böcker så jag klarar mig.
Bandaget ska sitta till 11/12 då stygn ska tas.
//Ha nu en skön rehabilitering Barbro och jag måste säga att det här ser långt blodigare ut än vad mitt knä gjorde! Huuuuu!
På jobbet ...
Efterdyningarna av Black Friday fortsätter.
Nu är det tredubbla leveranser av postpaket, men utrymmet är detsamma som tidigare, frånsett en vagn på hjul med kopieringsapparaten - den har fått flytta ut i pantrummet -.
Igår log postchauffören och berättade om en större butik som fått FEMTON burar med paket och personalen hade slitit sitt hår i förtvivlan .., men VAR skulle allt placeras?
"Men bygg ut! Gör plats!" kanske man tänker.
Ja, men paketen måste ju hållas innanför kassalinjen och vara lättillgängliga .., det är inte alldeles enkelt att frigöra så mycket utrymme, särskilt när leveranserna blir jättelika enbart under vissa delar av året.
Att tömma tre eller fyra burar i sig är inte det svåraste, nej, det är detta att försöka få plats med allt.
Hyllutrymmet är som sagt begränsat och till slut får man stapla på golvet och att då börja leta efter det rätta paketet kan ta tid.
Så här såg det ut på lagret igår när chefen hade börjat tömma den jättelika pappkartongen från Postnord och så körde vi in paketen allt eftersom och underbare Kalle tog vid.
Dom vanliga postburarna var redan tömda.
Gissa, hur lycklig (eller inte) man blir när någon kund kommer in och säger ..."ja, men hej, du förstår jag har ingen postavi och inget kollinummer, det har jag glömt hemma, men du kanske kan titta bland paketen och se om mitt har kommit .., jag skulle behöva det genast ..".
Vilka är då vinnarna i Black Friday-racet?
Ja, Footway måste ligga bra till och Boozt .., sååå många paket som kommit därifrån och dom är ju lätta att hantera, värre är det med jättepaket från Jollyroom.
Maxvikten är 20 kg per paket, men ni kan ju räkna ut hur många kilo det blir att man lyfter på någon timmes tid när allt ska först plockas upp från buren, därefter placeras på en hylla/alt.golvet och sen upp med paketet igen när det är dags att lämna ut varorna till kunderna!
Mitt högra knä var abnormt svullet i förrgårkväll, men nu är ju detta sista Black-Friday-omgången för min del, så det ordnar sig. Och i det stora hela ä l s k a r jag post-delen av jobbet. (Nu vet jag vad friherrinnan kommer att skriva .., hon AVSKYDDE det ,-).
 |
| Bara en liten, liten pjutt av det som kom igår ... |
Efterdyningarna av Black Friday fortsätter.
Nu är det tredubbla leveranser av postpaket, men utrymmet är detsamma som tidigare, frånsett en vagn på hjul med kopieringsapparaten - den har fått flytta ut i pantrummet -.
Igår log postchauffören och berättade om en större butik som fått FEMTON burar med paket och personalen hade slitit sitt hår i förtvivlan .., men VAR skulle allt placeras?
"Men bygg ut! Gör plats!" kanske man tänker.
Ja, men paketen måste ju hållas innanför kassalinjen och vara lättillgängliga .., det är inte alldeles enkelt att frigöra så mycket utrymme, särskilt när leveranserna blir jättelika enbart under vissa delar av året.
Att tömma tre eller fyra burar i sig är inte det svåraste, nej, det är detta att försöka få plats med allt.
Hyllutrymmet är som sagt begränsat och till slut får man stapla på golvet och att då börja leta efter det rätta paketet kan ta tid.
Så här såg det ut på lagret igår när chefen hade börjat tömma den jättelika pappkartongen från Postnord och så körde vi in paketen allt eftersom och underbare Kalle tog vid.
Dom vanliga postburarna var redan tömda.
Gissa, hur lycklig (eller inte) man blir när någon kund kommer in och säger ..."ja, men hej, du förstår jag har ingen postavi och inget kollinummer, det har jag glömt hemma, men du kanske kan titta bland paketen och se om mitt har kommit .., jag skulle behöva det genast ..".
Vilka är då vinnarna i Black Friday-racet?
Ja, Footway måste ligga bra till och Boozt .., sååå många paket som kommit därifrån och dom är ju lätta att hantera, värre är det med jättepaket från Jollyroom.
Maxvikten är 20 kg per paket, men ni kan ju räkna ut hur många kilo det blir att man lyfter på någon timmes tid när allt ska först plockas upp från buren, därefter placeras på en hylla/alt.golvet och sen upp med paketet igen när det är dags att lämna ut varorna till kunderna!
Mitt högra knä var abnormt svullet i förrgårkväll, men nu är ju detta sista Black-Friday-omgången för min del, så det ordnar sig. Och i det stora hela ä l s k a r jag post-delen av jobbet. (Nu vet jag vad friherrinnan kommer att skriva .., hon AVSKYDDE det ,-).
Morgon i landet Halland ....
(Den första lediga dagen av tre ..).
Att ha två hundar i sängen på nätterna, det är nästan det bästa som finns!
Det känns tryggt .., som om flocken är samlad.
Harry ligger nere vid husses fötter och Nelly bakom min rygg .., ibland har hon nosen mot min hals.
Och sååå glad Harry blir när Nelly äntligen har vaknat!
Vid halvsextiden går pv ut med harry och sen kommer den senare lyckligt skuttande upp till sängkammaren igen och innan pv ger sig av på rullskidor, blir det ett besök i sängkammaren - jag får dra ner reflexvästen över hans tunga ryggsäck, t.ex. - och så blir det lite gos med Nelly, som är den mest morgontrötta lilla hund jag någonsin varit med om.
Ååååå, så hon strääääcker på sig!
Nu är det eld i kaminen .., hundarna har fått mat .., jag dricker kaffe och äter en macka och livet känns som bäst. Det där enkla livet som är så härligt.
(Den första lediga dagen av tre ..).
Att ha två hundar i sängen på nätterna, det är nästan det bästa som finns!
Det känns tryggt .., som om flocken är samlad.
Harry ligger nere vid husses fötter och Nelly bakom min rygg .., ibland har hon nosen mot min hals.
Och sååå glad Harry blir när Nelly äntligen har vaknat!
Vid halvsextiden går pv ut med harry och sen kommer den senare lyckligt skuttande upp till sängkammaren igen och innan pv ger sig av på rullskidor, blir det ett besök i sängkammaren - jag får dra ner reflexvästen över hans tunga ryggsäck, t.ex. - och så blir det lite gos med Nelly, som är den mest morgontrötta lilla hund jag någonsin varit med om.
Ååååå, så hon strääääcker på sig!
Nu är det eld i kaminen .., hundarna har fått mat .., jag dricker kaffe och äter en macka och livet känns som bäst. Det där enkla livet som är så härligt.
tisdag 28 november 2017
Mesialt och distalt ...
Idag på morgonen hade jag tid hos Folktandvården i Söndrum, några kilometer utanför Halmstad. Där var jag igår också.
Till tandvård har jag ett något kluvet förhållande.
Under mitt första år som ensamseglare - orolig att inte klara ekonomin och annat - spräckte jag tre tidigare lagningar och det blev en dyr historia med rotfyllningar och annat elände.
Enligt tandläkaren hade jag helt enkelt pressat sönder tänderna .., stress och annat.
Nåväl.
Nu är det annorlunda, men jag lever ändå med sviterna av allt detta, det är helt enkelt så att mina tänder har haft det jobbigt.
Dagens besök blev en kostsam historia (farväl julklappar!), men det må vara hänt, när personalen är ett under av vänlighet! I en timme och fyrtio minuter låg jag i tandläkarstolen och att då känna en varm hand mot kinden som säger "ååå, vad du kämpar på bra Elisabet!", det betyder hur mycket som helst. Och den kvinnliga tandläkaren som bara är tjugofem år, är så ömsint och försiktig.
Inför det här inlägget googlade jag här på min sida och hittade ett annat inlägg, med en kommentar som verkligen visar att kropp och själ hör ihop. Det är raderna här under och det är Monica i Lysekil som kommenterade. Året var 2012.
Så här lyder hennes rader:
"I går var jag hos tandläkaren och drog ut en tand.
Jag tänkte det själv, och tandläkaren bekräftade att det är troligt att orsaken är sämre immunförsvar som följd av min reaktion efter att jag förlorade min man.
Och så slapp jag smärtan och den långvariga processen med rotfyllningen.
När det hela var över, var jag dock otroligt lättad,och jag såg ut genom detta fina fönstret med sol utanför!
 |
| Foto: Monica i Lysekil ...., från januari 2012, |
Idag på morgonen hade jag tid hos Folktandvården i Söndrum, några kilometer utanför Halmstad. Där var jag igår också.
Till tandvård har jag ett något kluvet förhållande.
Under mitt första år som ensamseglare - orolig att inte klara ekonomin och annat - spräckte jag tre tidigare lagningar och det blev en dyr historia med rotfyllningar och annat elände.
Enligt tandläkaren hade jag helt enkelt pressat sönder tänderna .., stress och annat.
Nåväl.
Nu är det annorlunda, men jag lever ändå med sviterna av allt detta, det är helt enkelt så att mina tänder har haft det jobbigt.
Dagens besök blev en kostsam historia (farväl julklappar!), men det må vara hänt, när personalen är ett under av vänlighet! I en timme och fyrtio minuter låg jag i tandläkarstolen och att då känna en varm hand mot kinden som säger "ååå, vad du kämpar på bra Elisabet!", det betyder hur mycket som helst. Och den kvinnliga tandläkaren som bara är tjugofem år, är så ömsint och försiktig.
Inför det här inlägget googlade jag här på min sida och hittade ett annat inlägg, med en kommentar som verkligen visar att kropp och själ hör ihop. Det är raderna här under och det är Monica i Lysekil som kommenterade. Året var 2012.
Så här lyder hennes rader:
 |
| Min egen bild från ett besök hos rar tandläkerska i Helsingborg. |
"I går var jag hos tandläkaren och drog ut en tand.
Förhistorien
till detta är att jag efter att min man dog i sommar, bet ihop
tänderna så hårt på nätterna att det blev en irritation vid tandroten.
Senare utvecklade det sig till en bakterieinfektion från den vanliga floran i munnen.
Jag tänkte det själv, och tandläkaren bekräftade att det är troligt att orsaken är sämre immunförsvar som följd av min reaktion efter att jag förlorade min man.
Man
kunde försökt rotfyllning, men jag fick höra att det var stor risk för
att tanden måste dras ut senare i alla fall. Jag bestämde mig därför
för att dra ut den med en gång eftersom det var tanden näst längst bak - jag har också en visdomstand bakom på den sidan.
Och så slapp jag smärtan och den långvariga processen med rotfyllningen.
Billigare blev det ju också.
Men det är ju naturligtvis inte så roligt att vara tvungen att dra ut tänder, allra helst när ens mamma som är 81 år har alla tänderna i behåll!
När det hela var över, var jag dock otroligt lättad,och jag såg ut genom detta fina fönstret med sol utanför!
Skickar fönstret till fönstersamlingen!
Många hälsningar från Monica i Lysekil".
//Tack än en gång Monica för såväl bild som kommentar!
måndag 27 november 2017
Hjärtevärmen ....
Här är den samlad .., förra veckans glädje!
Det var Eva på Frösön som bakat tunnbröd och fick lite lugn och ro; en möjlighet att samla kraft kanske, då tillvaron rämnar lite - när man blir mamma till sin mamma -.
Och det var Cecilia N som hade haft möte med komfirmander och därefter övernattat hos en kompis, i stället för att köra hem i halkan.
Friherrinnan är på benen igen - rent mentalt - och det kan jag verkligen intyga! Hon har börjat baka bröd och kakor och pyntar och gör fint i sitt nya hem.
Turtlan - Annica i Karlstad - hade tillsammans med sambon Martin besökt Linköping och tog bilder av vackra trähus med liggande panel (som jag älskar!).
Kerstin i Dalarna hade varit i Stockholm på konsert och lyssnat till Pink-Floyd-musik och var lyrisk över föreställningen och inte minst maten före eller efter och boendet på Globe Hotel. Nu stundar och barnbarnskalas.
Barbro i Brämhult /(walkaboutsweden) kände glädje över att sonen fått jobb på hemmaplan och allt vad detta innebär.
En annan Barbro - i Uppsala - hade fyndat på loppis .., en liten fin korg för 20:-.
Ulrika hade en kanonlördag (och kände på sig detta redan innan) med trevligt sällskap och kvällspromenad i Örebro .., och stjärnhimmel och många skratt!
Och själv .., ja, det var mycket som kändes bra, men middagen hos friherrinnan och Lilly 4 år som vinkade så glatt till mig i affären .., det var nog det allra, allra bästa.
Fortfarande förundras jag över att ni hakar på!
Ni är bara så underbara!
Det var Eva på Frösön som bakat tunnbröd och fick lite lugn och ro; en möjlighet att samla kraft kanske, då tillvaron rämnar lite - när man blir mamma till sin mamma -.
Och det var Cecilia N som hade haft möte med komfirmander och därefter övernattat hos en kompis, i stället för att köra hem i halkan.
Friherrinnan är på benen igen - rent mentalt - och det kan jag verkligen intyga! Hon har börjat baka bröd och kakor och pyntar och gör fint i sitt nya hem.
Turtlan - Annica i Karlstad - hade tillsammans med sambon Martin besökt Linköping och tog bilder av vackra trähus med liggande panel (som jag älskar!).
Kerstin i Dalarna hade varit i Stockholm på konsert och lyssnat till Pink-Floyd-musik och var lyrisk över föreställningen och inte minst maten före eller efter och boendet på Globe Hotel. Nu stundar och barnbarnskalas.
Barbro i Brämhult /(walkaboutsweden) kände glädje över att sonen fått jobb på hemmaplan och allt vad detta innebär.
En annan Barbro - i Uppsala - hade fyndat på loppis .., en liten fin korg för 20:-.
Ulrika hade en kanonlördag (och kände på sig detta redan innan) med trevligt sällskap och kvällspromenad i Örebro .., och stjärnhimmel och många skratt!
Och själv .., ja, det var mycket som kändes bra, men middagen hos friherrinnan och Lilly 4 år som vinkade så glatt till mig i affären .., det var nog det allra, allra bästa.
Fortfarande förundras jag över att ni hakar på!
Ni är bara så underbara!
Dagens fönster ...
"Hej!
På tidig söndagspromenad i Gamla Linköping. En pärla att besöka och än mer nu när det är få besökare så här dags.
Vid parkeringen finns den här butiken.
Jo, vi kan gå in där innan vi åker sa vi. Det är ju bra att handla närproducerat ;-)
Turtlan på tur."
//Tack snälla! säger jag och tänker på reklamslogans som "ta det rätta, ta cloetta!"
Det kommer man ihåg.
"Hej!
På tidig söndagspromenad i Gamla Linköping. En pärla att besöka och än mer nu när det är få besökare så här dags.
Vid parkeringen finns den här butiken.
Jo, vi kan gå in där innan vi åker sa vi. Det är ju bra att handla närproducerat ;-)
Turtlan på tur."
//Tack snälla! säger jag och tänker på reklamslogans som "ta det rätta, ta cloetta!"
Det kommer man ihåg.
Bäbisfabriken ....
Om titlar på olika program kan man fundera över ..., alltså tyckte jag inte att "Bäbisfabriken" lät som nånting intressant. Originaltiteln är "Motherland" och det tycker jag speglar verkligheten mycket bättre. Men v i l k e t program!!
Som tittare får vi följa livet inne på det som sägs vara världens största BB - Fabellasjukhuset i Manila på Filippinerna -. Här föds i genomsnitt sextio barn per dag och där är så trångt och sånt liv och en sån total kvinnovärld .., och när jag sent igårkväll tittade på filmen, var jag nästan förstummad.
Eget rum? Glöm det!
Här ligger kvinnorna ibland skavfötters och en bister sjuksköterska med mikrofon i handen uppmanar dom nyblivna mammorna att duscha och hålla sig fräscha, ty "annars möter er man en sexig kvinna och då är det ajöss!"
Vad handlar filmen om?
Jo, mycket om kvinnors tillvaro .., om en fattigdom som man nästan inte kan föreställa sig .., om familjeplanering - eller inte -, om traditioner och mormödras påverkan och hjälp .., om glädje, om oro ..., och tänk, inte en enda gång hör jag en kvinna som skriker när hon föder!
Filmen är gjord av Ramona Diaz och hon ser ut så här.
Fotot har jag lånat från en filmsida.
Filmen är prisbelönad och jag förstår varför.
Och jag tänkte på hur oändligt bra vi har det i vårt land .., och hur olika våra förutsättningar är.
Kanske tyckte jag att det var långt med tretton mil enkel väg till BB, då, när det begav sig, men allt är ju som bekant relativt här i livet. Jag låg på eget rum, pappan fick förstås vara med och där rådde ett lugn på avdelningen.
Sånt kan man tänka på när man tittar på filmen.
Jag rekommenderar den varmt! (minst trettiofem grader!)
Om titlar på olika program kan man fundera över ..., alltså tyckte jag inte att "Bäbisfabriken" lät som nånting intressant. Originaltiteln är "Motherland" och det tycker jag speglar verkligheten mycket bättre. Men v i l k e t program!!
Som tittare får vi följa livet inne på det som sägs vara världens största BB - Fabellasjukhuset i Manila på Filippinerna -. Här föds i genomsnitt sextio barn per dag och där är så trångt och sånt liv och en sån total kvinnovärld .., och när jag sent igårkväll tittade på filmen, var jag nästan förstummad.
Eget rum? Glöm det!
Här ligger kvinnorna ibland skavfötters och en bister sjuksköterska med mikrofon i handen uppmanar dom nyblivna mammorna att duscha och hålla sig fräscha, ty "annars möter er man en sexig kvinna och då är det ajöss!"
Vad handlar filmen om?
Jo, mycket om kvinnors tillvaro .., om en fattigdom som man nästan inte kan föreställa sig .., om familjeplanering - eller inte -, om traditioner och mormödras påverkan och hjälp .., om glädje, om oro ..., och tänk, inte en enda gång hör jag en kvinna som skriker när hon föder!
Filmen är gjord av Ramona Diaz och hon ser ut så här.
Fotot har jag lånat från en filmsida.
Filmen är prisbelönad och jag förstår varför.
Och jag tänkte på hur oändligt bra vi har det i vårt land .., och hur olika våra förutsättningar är.
Kanske tyckte jag att det var långt med tretton mil enkel väg till BB, då, när det begav sig, men allt är ju som bekant relativt här i livet. Jag låg på eget rum, pappan fick förstås vara med och där rådde ett lugn på avdelningen.
Sånt kan man tänka på när man tittar på filmen.
Jag rekommenderar den varmt! (minst trettiofem grader!)
söndag 26 november 2017
Bara så jag vet ...
Pv räknade idag ut att han har 124 arbetsdagar kvar, innan han blir friherre.
Själv har jag 114.
Då är semesterveckan i Sälen (AP och pv som ska åka nattvasan tillsammans) borträknad.
Och så måste jag lägga in om ledighet när Emil tar studenten i början av juni.
Tänk, att man kan längta så mycket och ändå älska sitt arbete över allt annat.
Pv räknade idag ut att han har 124 arbetsdagar kvar, innan han blir friherre.
Själv har jag 114.
Då är semesterveckan i Sälen (AP och pv som ska åka nattvasan tillsammans) borträknad.
Och så måste jag lägga in om ledighet när Emil tar studenten i början av juni.
Tänk, att man kan längta så mycket och ändå älska sitt arbete över allt annat.
Det bästa för Eva på Frösön ...
Hej!
En tung vecka är över. Som jag
har fixat kring mammas hemkomst från sjukhuset. Inget fungerar. En
urusel hemtjänst och en sjuk och orolig mamma. I morgon måste jag göra
omtag med distriktssköterska och biståndshandläggare.
Men just idag fick jag en fin
stund. Timmarna ute i vår f d bagarstuga var läkande. Jag tycker så
mycket om att baka tunnbröd till jul, jag är ingen hejare på det men
tycker ändå om det. Den gamla bagarstugan är en lugnande
oas i turbulenta tider.
Där finns varken el eller vatten och när dagen
började skymma tände vi ljus i de ljusstakar som har stått där ända sen
jag flyttade ut till vår f d gård ( och säkert längre än så).
En skön avslutning på veckan.
Kram Eva
Om att inte veta vad man heter ....
Natten mot idag när jag var alltför pigg för att somna, lyssnade jag till P4-dokumentär .., det handlade om detta med demens. Åååå, så mycket igenkänning!
Om någon här har en anhörig som närmar sig eller redan har stiftat bekantskap med herr eller fru Alzheimer, så är nog det här programmet intressant att lyssna till.
För mig var det i alla fall så, men jag önskar att jag hade hittat det långt innan mamma dog.
Här är länken.
 |
| Foto: Jonna Berglund. Mannen heter Staffan Olofsson. |
Natten mot idag när jag var alltför pigg för att somna, lyssnade jag till P4-dokumentär .., det handlade om detta med demens. Åååå, så mycket igenkänning!
Om någon här har en anhörig som närmar sig eller redan har stiftat bekantskap med herr eller fru Alzheimer, så är nog det här programmet intressant att lyssna till.
För mig var det i alla fall så, men jag önskar att jag hade hittat det långt innan mamma dog.
Här är länken.
Mitt eget bästa ...
Det allra, allra bästa, ja, men det var nog middagen hos friherrinnan i torsdagskväll.
Underbart god mat och så avslappnat som det bara kan bli hos riktigt goda vänner där man känner sig trygg .., där man - efter maten - kan kura ihop sig på värdinnans säng i hörnet och där ligga och titta lite på fotbollsmatch och nästan-somna, men ändå kunna följa med i småpratet mellan friherrinnan och pv. Alldeles ljuvligt var det.
Att vi igår lyckades lösa DN:s lördagskryss kändes också bra.
Liiite knepigt var det, särskilt nere i det högra hörnet, men ändå, det gick!
Och för en gångs skull fixade jag längsta ordet, det längst till vänster.
Och så promenaderna med hundarna och lilla Nelly som efter tio minuter äntligen blir pigg och börjar skutta och spralla sig! Vid lagården i Lilla Stensjö upptäcker vi en död duva. Jag räknade till ett trettiotal härom dagen; kanske är någon less på dem och tänker sig att minska antalet ..?
Eftermiddagssolen mot Stora Stensjös enorma lagård.
Så vackert!
Kapten Haddock som råkat hamna i den lilla skålen som jag köpte vid en av slussarna på väg hem från Stockholm ..., denne lille figur som jag tycker så mycket om och som brukar stå på bordet när jag dukar till gäster. Nu har han snavat över ett musselskal från Cornwall och kanske har han blivit insnärjd av spindelväv också, men jag blir ändå glad att jag hittar honom!
Men h u r hamnade han där?
Två saker till: Lilly 4 år som vinkade så försiktigt vid charkkylen när jag passerade .., ååå, sicken glädje! Och så dagens middag: torskrygg som hamnade i ugnen tillsammans med fint slantade morötter, grädde, kryddor, citron och en hel massaharicots verts brytbönor. (Kommer hädanefter alltid att benämna dem just brytbönor! När jag var yngre skrev jag honon i stället för honom med m, det är lika hopplöst med haricots verts .., jag skriver fel hela tiden ,-)
Lägg därtill ett underbart gott vitt vin till detta - Petit Chablis - så var allt fullbordat.
Tänk, så mycket som kan bli till glädje!
Enkla saker - inget märkvärdigt alls -.
Och pv säger att han nu har 120 arbetsdagar kvar tills han förvandlas till friherre.
Då ska han ta sig an den stora altanen, säger han.
Det allra, allra bästa, ja, men det var nog middagen hos friherrinnan i torsdagskväll.
Underbart god mat och så avslappnat som det bara kan bli hos riktigt goda vänner där man känner sig trygg .., där man - efter maten - kan kura ihop sig på värdinnans säng i hörnet och där ligga och titta lite på fotbollsmatch och nästan-somna, men ändå kunna följa med i småpratet mellan friherrinnan och pv. Alldeles ljuvligt var det.
Liiite knepigt var det, särskilt nere i det högra hörnet, men ändå, det gick!
Och för en gångs skull fixade jag längsta ordet, det längst till vänster.
Och så promenaderna med hundarna och lilla Nelly som efter tio minuter äntligen blir pigg och börjar skutta och spralla sig! Vid lagården i Lilla Stensjö upptäcker vi en död duva. Jag räknade till ett trettiotal härom dagen; kanske är någon less på dem och tänker sig att minska antalet ..?
Eftermiddagssolen mot Stora Stensjös enorma lagård.
Så vackert!
Kapten Haddock som råkat hamna i den lilla skålen som jag köpte vid en av slussarna på väg hem från Stockholm ..., denne lille figur som jag tycker så mycket om och som brukar stå på bordet när jag dukar till gäster. Nu har han snavat över ett musselskal från Cornwall och kanske har han blivit insnärjd av spindelväv också, men jag blir ändå glad att jag hittar honom!
Men h u r hamnade han där?
Två saker till: Lilly 4 år som vinkade så försiktigt vid charkkylen när jag passerade .., ååå, sicken glädje! Och så dagens middag: torskrygg som hamnade i ugnen tillsammans med fint slantade morötter, grädde, kryddor, citron och en hel massa
Lägg därtill ett underbart gott vitt vin till detta - Petit Chablis - så var allt fullbordat.
Tänk, så mycket som kan bli till glädje!
Enkla saker - inget märkvärdigt alls -.
Och pv säger att han nu har 120 arbetsdagar kvar tills han förvandlas till friherre.
Då ska han ta sig an den stora altanen, säger han.
Det bästa för en friherrinna ...
Det bästa denna veckan är nog ganska mycket.
Det bästa denna veckan är nog ganska mycket.
Fått upp
en ljuskrona i taket (tack Pv) som blev bara så fint.
Köpt lite härliga
stolsdynor, så nu tycker jag att det känns så skönt i mitt nya boende.
Ja, ni som följt min resa de sista månaderna ska veta en sak: friherrinnan
är på gång igen.
En Skorpion ger aldrig upp, även om jag var under
anklarna ett tag.
Nu ska jag åka och fira en väninnas son som fyller 50 år idag.
Ska bli så roligt.
Friherrinnan
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)