Lördagmorgon i ett annat land ...

... kan se ut så här. Först hela natten då den svartvita/lurvig katten som kallas Paddan kom in när vi just gått i säng och faktiskt meddelade att hon tänkte sig att sova hos oss i sängen. Så det gjorde hon, fram tills femtiden, då musjakten kanske lockade. 

Vid 06-tiden kom hennes syster in och hoppade upp och kröp ihop hos pv (alltid hos pv ...) och där har hon legat fram tills nu, en timme senare. En lenare päls än den här kattens, har jag aldrig varit med om, jo, den orangefärgade  katten hos Sonjas dotter Maria, den pälsen är lika len. 

Undrar om ni kan höra spinnljudet genom rymden ...? Den som har katt, kan nog göra det. 

Om några timmar beger sig pv iväg norrut till årsmötet på Salsta slott, men jag blir kvar här. Hade ett så fruktansvärt krampanfall i höger sida av buken på morgonen (alltid samma sida), det absolut värsta jag hittills varit med om i den vägen och jag började nästan kräkas under tiden, så ont gjorde det. 

Det var länge sedan sist nu. Läkare har förklarat det med sammanväxtningar/ärrbildning efter hysterektomin för evigheter sedan och eventuellt spelar endometriosen in också. Det blir som sendrag inne i buken och man blir alldeles kallsvettig. Nu har det gått över. Halleluja!

Lyssnar samtidigt som jag skriver .., till Naturmorgon - idag bland annat från Hallands Väderö -. Hallands Väderö som egendomligt nog ligger i Skåne, mitt emot Torekov,  m å s t e  vi lägga till vid i sommar! Båtförbindelse finns också .., den tuffar iväg med jämna mellanrum och det brukar vara  m ä n g d e r  med människor ombord vilka tillbringar hela dagen eller bara några timmar på ön. Här en länk om någon vill ta sig en titt. (Tycker såå mycket om rösten hos reportern Jonatan Martinsson).

Här är Paddan som egentligen heter något helt annat, men det namnet finns i skrivande stund inte i mitt huvuds arkiv .

Duktiga musjägare är dom också, de båda systrarna .(Ja, här blandas de och dom). 

På agendan idag ..? Ska, när ljuset är bättre, kanske ikväll .., försöka ta mig till någon av kyrkorna vi passerade under gårdagen, i akt och mening att spatsesra omkring på kyrkogården. 

En rabarberpaj väntar till kvällen och Eurovision-final. Måtte det avlöpa utan bekymmer.

Dagens fönster ...

 ... fångades av madamen i Portugal .., och vilken fin katt som tittar ut och kanske har det tvättats kläder och dom hänger på tork ..? 

Tack annannan!

Fredag i landet Uppland ... 

Men bilden är från igår när AP lockade med sig pv ut på en rejäl cykeltur - in i skogen och ut ur skogen  och på vanliga vägar och leriga vägar - och eftersom herr Göransson inte har cyklat fem mil om dagen, så där som när han arbetade som vanligt, kändes det nog aningen ..., ja, hur skulle han ha det med konditionen egentligen?

Nåja, det gick bra. En och en halv timme senare kom dom åter, med byxor som fått nytt mönster, nu av lera som sprutat upp. Hur skorna såg ut, kan ni ju bara tänka er. 

Igårkväll blev det så försenat och förtidigt födelsedagsfirande i Gamla Stan. En libanesisk restaurang var målet, men innan dess fick vi en rundvandring av AP, som visade sin arbetsplats på Kungsholmen. 

Hjälp! Det var som att komma in i en tv-serie .., vilka lokaler! Och vilka helt fantastiska fönster! Och så totalt annorlunda i jämförelse med vad jag själv upplevt vad gäller arbetsplatsmiljöer! 

Sen till restaurangen. Där väntade Emma och Emil, dessa så mjuka och fina barnbarn, nu 27 och 25 år.

Vi valde att få in .., ja, någon slags smakmeny och det tog aldrig slut .., med jämna mellanrum kom servitören in med nya rätter, den enda godare än den andra! 

Många gäster i lokalen och det kändes nästan som om vi befann oss i något land långt, långt härifrån. Underbart med så blandat klientel bland gästerna!

Det blev taxi dit med en pratglad man med ursprung från Polen och taxi tillbaka till Kungsholmen (och den parkerade bilen) med en man från Lahore i Pakistan och den mannen talade så ofattbart lågmält, ja, jag har aldrig hört någon tala så tyst. 

Ja, men det blev en på alla sätt och vis trivsam kväll. 

Nu är det lördagmorgon och födelsedag för AP. Fyrtioåtta år. Hon föddes vid 11-tiden på Karolinska i Solna .., barnmorskan var ett under av vänlighet och just den dagen slog kastanjerna ut utanför sjukhuset. Precis nu är födelsdagsdamen i stallet. Hon har utsläpp idag, skulle mocka, ge hö och kraftfoder och såklart ta ut hästarna. En sak är ju säker, de som har häst kan i alla fall inte tillhöra latmaskarnas släkte. 

I kylen väntar två tårtor, bakade igår. Det bara jäklades .., jag höll på att bli tokig. Nåja, det får gå ändå. Idag står - förutom tårtätandet - ett besök på en handelsträdgård på programmet, plus lite annat. 

Så är det.

Dagens fönster ...

Ännu fler fönster från värmlänningarnas roadtrip söderöver. 

Det här fångades i landet Halland och så här skriver Turtlan: 

"Håven fångade in ett fönster här i Varberg ikväll. Samma fönster. Bara på olika håll. Där inne höll visst en glaskonstnär till.

Synd att det var stängt. Hade gärna tittat in. Nu kikade jag i fönstret istället."

//Tack Turtlan! Bild nr 2 kommer senare.

I landet Uppland ... 

Som bjuder på fyra plusgrader och gråväder. Nåja, är man en frekvent besökare hos SMHI, så visste man ju vad som väntade. För någon vecka sedan hängde jag in min kappa i garderoben - tack och hej - nu skulle det ju ändå bli sommar och tomatplantorna sköt i höjden och likaså salladen .., och i garderoben hänger ännu kappan och här är jag, långt hemifrån. 

Nåväl. Sticketröjorna fick följa med och stora sjalen också. 

Kom till Slagsta vid 17-tiden (efter ett längre och två kortare stopp längs vägen) och färjorna går med tio minuters mellanrum, iaf morgon och eftermiddag, så det blev ingen lång väntan. 

Hemma mötte oss husets två katter som jaaamade och en av dem nosade länge på min tröja .., kände väl doften av Sigge, förstås. 

Katternas matte befinner sig i stallet där även hovslagaren är .., men vi har installerat oss och har det bra. 

Fint bäddat i "vårt" sovrum och med handdukar prydligt utlagda på sängen, precis som på hotell.

Hoppas på lite mera värme i morgon bara.

Det blev sedvanligt stopp i Ödeshög, dels för att ladda bilen, men också för att äta lunch. 

Förr om åren var där ett stort härligt salladsbord, men nu var det ytterst begränsat (rivna morötter, coleslaw, vanlig sallad och små haricotvert). Tvekade mellan en grönsakssoppa eller laxpudding. Det fick bli det senare. 

Utanför restaurangen stod den här trottoarprataren. Ja, det hade varit något för Harry det. Man undrar vad "något gott" är.

Och så en bild till Bloggblad. Nej, frisyren är inte lika prydlig som direkt efter besöket hos frissan, men när det blir det så? Inte för mig i alla fall. Jättelockigt där bak, men det har jag vant mig vid. 

Ni skulle se Babsan i Roslagen .., hon har det härligaste lockiga hår jag har skådat, ja, hon är tjusig hela hon!

(Bilden togs idag i bilen. Nu är det sticketröjläge som gäller. Och ja, jag skelar på vänster öga. Det finns fler defekter än så).

Dagens fönster ...

... fångades igår och visar Halmstad Slott. Jag älskar färgen! 

Här kan den som så önskar gå en virtuell rundtur i slottet.

Som vanligt blir det akut-akut när man (jag) känner att nu, nu bara måste jag  få håret klippt! 

Att ha kort hår, är sååå mycket dyrare än när jag alltid hade långt och uppsatt och kanske besökte frisören två gånger per år. 

Nu får jag boka tid ungefär var 6:e vecka. Och allt hår som gick förlorat när jag var så dålig i covid, har kommit tillbaka - om än gråare/vitare - än tidigare. Det gör inget. 

Således drabbades jag idag av "nu-måste-det-ske!" och jag ringde den frisering som kapat lockarna de två senaste åren (förutom 2 ggr i Upplands Väsby) och fick en tid bara några timmar senare. 

Tog bilen, parkerade vid slottet och promenerade en stund vid grönområdet vid parkeringen .., såg blommande rhododendron och maskrosor i mängder (så vackert!) och ormbunkar nere vid vattnet, ja, det var outsägligt vackert. Så här såg det ut vid slottet. 

Av någon outgrundlig anledning vill jag alltid vara i VÄLDIGT god tid; det spelar ingen roll vad det gäller. 

På jobbet när det begav sig (ofta en halvtimme tidigare), samma sak vid sjukhusbesök och nu var jag tjugo minuter före utsatt tid hos frisörskan. 

Salongen ligger alldeles nära Nissan; liksom en trappa ner från gatunivån. 

När man sitter i frisörstolen ser man i spegeln människor promenera utanför på trottoaren. 

Frånsett "min frisörska" var jag den enda som talade svenska. Intill mig en kvinna från Slovenien, i frisörstolen en kvinna från något annat land - kunde inte urskilja riktigt pratet, men hon hade precis lika lockigt hår som jag själv och var så fin! Hon sa att när hon blir äldre, då ..., då ska hon låta håret bli lika grått som mitt! 

En annan frisörska såg ut att härstamma från kanske .., Irak och hon gick omkring och fyllde på med frottéhanddukar och gjorde fint i hyllorna med diverse mousse och balsam. Det blev VÄLDIGT mycket prat mellan oss alla .., mest om våra barn och om dessa drabbats/förunnats (bara att välja) hår med självfall.

Frisörskan frågade hur jag ville ha det med håret? 

"Gärna uppklippt där bak och i sidorna .., jag trivs inte när det bullar ut eller blir varmt i nacken!". 

Den unga frisörskan fixade det med den äran. 

Salongen i sig är inte märkvärdig. När det är dags för hårtvätt är det lätt hänt att ens blick fastnar mot taket .., och tanken slår en .., kommer öht taket att sitta kvar ...? Där är många sprickor och ser rejält "raddigt ut". 

Innan klippningen tar sin början, frågar frisörskan om hon får bjuda på kaffe, te eller kanske en kopp choklad? (Nej, tack).

Ett svart, vedervärdigt förkläde som effektivt tar död på den lilla hals man förunnats, kommer på plats. Och så frågor hon hur jag har det med benan? 

"Jodå, jag vet att där finns en, men jag tycker inte om att ha tydlig bena .., det påminner mig om min barndom när pappa alltid kammade mitt hår och var så himla noga med benan ..", förklarar jag.

Kände mig glad när allt var klart och pengarna swishade. 

Promenerade därefter i sakta mak längs Nissan till parkeringen .., körde direkt till Haverdal och  inhandlade en god toscabulle till pv .., och lite annat inför resan till landet Uppland. 

Efter någon timme eller mera i Skallkrokens hamn, bar det av hemåt. Tvättade, samt dammsög och torkade ur bilen. 

Pv är på körövning .., vi fick veta att Hilda efter helgens äventyr ligger däckad i hosta .., och Den Äldsta ringde och berättade att hon, efter kvällspasset och på väg hem längs de nio milen till Malå, var såååå nära att krocka med en älg! 

"Ja, jag blev alldeles skakig efteråt .., så nära ögat var det!" sa hon.

Och jag har ägnat en del av förmiddagen till att klippa gräset.

Så här såg det ut intill slottet. Där är den stora tvåmastade segelbåten som alltid ligger vid kaj .., och i hyreshusen längst till höger på bilden, där bodde under några år Sonja och Gösta. Det här är alltså utloppet till havet. En lyftkran skymtar långt till höger i bilden och där någonstans - i det som kallas yttre hamnen - låg vi med båten två nätter för några år sedan. 

Over and out!

Den där körkortskollen ....

Sä här skriver min syster, när jag bad henne förklara vad som ingår i undersökningen.

"Det där intyget är mera som ett medicinskt lämplighetsintyg. Blodtryck, syn, hörsel undersöks och doktorn måste fylla i vilka mediciner man tar och varför, om man tidigare haft stroke, hjärtinfarkt etc.  Sedan fyller han också i vad han tycker om ens mentala kapacitet mm, mm.  

Det är ett tryckt formulär i 4 sidor som skall fyllas i. Inte här, men i vissa andra delstater, måste man köra upp igen när man fyllt 85, vilket min väninna I gör i juli och hon gruvar sig, för numera kör hon väldigt sällan, men vill ändå ha körkortet kvar."

// Att under många år få träffa samma läkare - som då förstås får en bild av ens mentala tillstånd - är ju en nåd att drömma om, i alla fall om man bor i en inlandskommun där hyrläkare är mer regel än undantag.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som är Monet: "De här fönstren är från poolen i området. Vi har inte börjat simma där än men det kommer snart. Ett jättestort gym och egen bastu hör också dit. Så vi har fin närservice här om vi vill! Men bor framförallt enormt vackert!

//Tack Monet! säger jag.

Måndagmorgon i ett regnigt Halland ...

Medan pv tar cykeln och ger sig av till Skallkroken för att få seglen på plats, skriver jag ett långt mejl till min syster i Australien och frågar på vilket vis ett besök hos en läkare kan visa att man - trots hög ålder - är lämplig som bilförare. 

I dagens mejl från henne, skriver hon: "I morse körde jag först till Seaford Meadows och Motor Registration för att lämna in ett intyg från min doktor på att jag är kapabel att fortfarande köra bil. Här måste man ha ett sånt varje år om man är över 75 år.  Behöver ni inte det i Sverige????"

Så jag undrade ..., den där lämpligheten, är det vad man själv anser? Gäller det enbart synen? Kan en läkare verkligen veta om man, till exempel, håller på att bli dement? 

Jo, jag inväntar med spänning svaret. Nej, jag tror verkligen inte att min syster är på väg in i demensens dimmor, men jag tänker .., rent allmänt.

Efteråt, när jag bifogat några bilder från helgen som gått och sagt hej då,  tittar jag på "Den stora älgvandringen" där den ena älgen efter den andra vandrar/simmar över till andra sidan och det är så vackert så man nästan dånar och medan älgarna försiktigt ger sig ut i älven, lyssnar jag till Söndagsintervjun med Martin Wicklin. Bilden här intill togs av Filip Bohm. 

Igår var det Stina Dabrowski som intervjuades och jag har alltid varit så fascinerad av den kvinnan. Lyssnar just nu, medan jag skriver det här. Ganska intressant intervju. Känns ärlig.

Dagens fönster ...

Från Skåne där Turtlan och hennes M varit på roadtrip och inkasserat påhittiga (för att inte säga geniala) bröllopspresenter i form av olika övernattningar, kommer det här fönstret!

Så här skriver hon: 

"Vinden jobbade på bra när vi stannade till i Abbekås hamn häromdagen. Det var inte många fler än vi där.  En av sjöbodarna bjöd på detta fönster som gav en fin spegling."

// Tack, Turtlan!

Ett sent söndagfönster .... 

Tack, du Irene Lundmark Alm i Hemmingen hemma i Västerbotten, för att du tog dig tid att fånga en hel svärm med skånska fönster! 

"Utsikt från ett hotellrum i Kristianstad." skriver hon.

Ett kyrktorn skymtar i fjärran. 

Den här bilden kom också med; men stående. 

Jag vände den Irene .., är lite osäker på hur det var tänkt.

På natten ...

När man vaknar och inte kan somna om .., då brukar jag lyssna till reprisen av Naturmorgon i P1. Gårdagens program var trivsamt, men allra bäst var veckans "Kråkvinkel", signerad Thomas Öberg. Så underbar den var! 1:36:00 ungefär in i programmet, kan man lyssna till detta fina. 

Fem (5) minuter tar det.

Och nu Kunskapskanalen och programmet "Järnvägar och arkitektur". Repristittar. Det handlare om järnvägsstationen i Borås. Här en länk om någon är intresserad.

Söndag i maj ...  

Tre dagar fyllda med dels övernattning för Hilda och Edvin .., dagen därpå utökades pojkskaran med Elliot och Viggo, då sonen och exet kom upp med dem, för att därefter (med Hildas Toyota Yaris som kan ta med större last än vad man får med elbilar) ta sikte på Lilla Edet, där sonen köpt två granitstolpar vilka så småningom ska bli staketstolpar. 

Å, du milde tid så mycket bus och påhitt en snart 6-åring, en nybliven 5-åring och en minsting på 1 år och 9 månader kan åstadkomma! Den där minste krabaten har en fart som är makalös och att springa och bli jagad .., det är nog det allra bästa han vet! Och hur roligt är det inte att Edvin och Elliot finner varandra från sekund 1. Sen är det full syra! 

Vid 17-tiden kom Toyotaherrarna tillbaka. Jag stekte hamburgare och därefter iväg igen. Vår bil lämnades hos Hilda, vi körde sonens Kia och hade dom skånska småkillarna hos oss .. och exet och sonen körde Toyotan och tänka sig, vi kom fram exakt på pricken samtidigt, trots att vi inte samkört. 

Gick till sängs tidigt och då vi hade en tid att återlämna släpvagnen på, gällde det att få loss 400 kilo granitblock från vagnen, så att vi kunde ge oss av. 

Jag har sagt det förut och säger det återigen, pv är fenomenal när det gäller att förflytta eller lyfta saker och med hjälp av en stark bonusson, så ordnade det sig. 

Och så hemåt. Rapsfält både här och där och det doftade himmelskt.

Kom hem, däckade i uterummet och pv gav sig av för konsert i Martin Luther-kyrkan inne i Halmstad

som börjar klockan 18.00. 

I morgon ny vecka. Ny giv. En resa till Sthlm väntar (något slags årsmöte eller dylikt - det gäller energi - för pv), gemensam libanesisk middag med den som fyller år och ett barnbarn som redan har fyllt och ett annat som fyller år i juni. Lite sånt. Så trevligt! Så mycket som händer när det våras!

Och den här minstingen .., den mest matglada unge jag någonsin träffat .., som säger "m mmmmmm!"när man bjuder på en skiva vattenmelon och som springer såååå fort och kan sjunga så många barnvisor och har bättre taktkänsla än sin farmor!

Av pv fick han låna stafettvase-mössan på vilken det står Team Taurus. Tur det, för när man har bråttom och tror sig om att klara det mesta, då kan det bli många kullerbyttor och då skyddar den tjocka mössan bra.

Dagens fönster ...

Medan jag väntar på att pv ska hämta tre nya glasfönster till växthuset (dessa ständiga stormar!) siter jag i bilen och tittar mig omkring. Tänker att å, så varmt det måste vara i dessa fem husen från vänster .., alla med balkonger precis som gjort för sol i mängder av timmar, men så hade de flesta också dragit för gardinerna eller något annat som skyddar för värmen. 

Dom här husen är tämligen nybyggda. Jag tycker rätt bra om dem. Satt länge och funderade på hur arkitekten planerade färgläggningen. Den roströda färgen påminner lite om den kulör som finns på Halmstad Slott. Men hu, så trist att sitta i bakongerna till vänster .., helt till allmänhetens beskådande. 

Hundra meter det här kvarteret finns butiken där vi fick Harrys klor klippta. Och bakom ryggen på mig, där är Rammakeriet där jag låtit rama in ganska många tavlor. Så alldeles omåttligt vänlig är självaste rammakaren.

Dags igen ... 

Så vankas koranbränning igen, nu i Malmö. På lördag. Precis när det är Eurovisionfinal och tiotusentals besökare i vår tredje största stad.

Ja men så perfekt. 

Som om vi nu inte har nog med elände och terrorhot, så ska polisresurser läggas på detta. 

"Jaha, hon är emot yttrandefrihet ...?" tänker någon. 

Nej. 

Men jag tycker att det är så enormt onödigt. 

Så alldeles omåttligt provocerande.

Hemma ... 

På väg hem från Iva-jobbet i Lycksele - nio mil enkel väg - och precis innan man kommer in till Malå, var detta vad Den Äldsta såg .., ett slags löfte om en fin morgondag, kanske. Vad kan klockan ha varit ..? Arbetspasset slutade 22.00 .., ja, tio över elva kanske? 

Den här infarten är helt ny för min del och kom till långt efter att vi flyttat. 

Jo, det ska bli spännande att komma den här vägen nästa gång vi besöker Malå. Där bakom kröken ligger hembygdsgården och vårdcentralen (den som vi alltid bara kallar sjukstugan, jag minns att mamma svarade "Malå sjukstuga, syster Ann-Gerd") med Tjamstaberget som som en sköld intill och där berguven hördes hooooa om kvällarna. 

På vänster sida vattnet - Malån -. Ännu tar det några veckor innan isen tackar för sig.

Dagens fönster ...

Under hotellvistelsen i Helsingborg passade den värmländska madamen på att fånga ett antal fönster och att få dem, känns lite lite som att följa med  längs resan södeut. 

Dessa fönster finns således på Grand Hotell i Helsingborg och om man struntar i att ta hissen från sitt rum några våningar upp och i stället väljer trapporna, då är detta vad man ser. 

Fint trappräcke också, tänker jag. 

// Tack Turtlan! säger jag.

En torsdag i början av maj ...

Men i onsdags - igår alltså - hade vi ju värmlänningarna hos oss och innan herrskapet tackade för sig, så tog vi lunch på golfkrogen i Haverdal. 

Och så här tjusig är man efter tre sex månader med en annan diet än den vanliga. Lika mycket som fem 3-kilos julskinkor tackade då för sig, eller tänk, 15 liter mjölk!

Så bra gjort!

Efter lunchen tackade herr och fru B för sig och tog sikte på landet Skåne. 

Tack för att ni kom och övernattade! Sååå trivsamt!

Idag .., Skallkroken igen. Det är verkligen så mycket "pill" med segelbåtar. Idag har pv fixat med de olika stagen, han har satt upp bommen, kopplat in strömmen till lanternorna (men akterlanternan måste åtgärdas) och när vinden behagar avta, då ska seglen upp. 

Först ska den fästas på masten (som en skåra där plastbrickorna löper - dom heter "travare", säger pv) och så likadant på bommen.

Och så gäller det att få fart på bogpropellern.

Medan pv ägnade sig åt tekniskt pill, tog jag två dopp. Fyra simtag på det första, fem på det andra. Alla under ytan. Lågvatten, men helt okej. 

Låg sedan på däck och solade - ja, solade! - främst benen. Aldrig i mitt liv har jag haft vitare ben, nästan skelettfärgade och det ville jag få ordning på. Jodå, det fungerade. 

Nya båtgrannar dök upp. Efter ett par års väntan hade dom nu äntligen fått plats i hamnen och så himla trevliga dom var! Kvinnan tvekade länge om hon skulle ta sig ett dopp och jag sa att det skulle hon nog inte ångra och efter någon timme så .., jodå, det blev t.om två dopp! 

Kom hem vid tretiden. Däckade totalt. Lade mig i uterummet och lyssnade på Europapodden. Älskar Marie Nilsson Boij som sååå levande berättade om hur det förhöll sig i Frankrike, Spanien och Italien, nu inför det stundande EU-valet. 

Här kan man lyssna till när hon berättar om ett besök i hemlandet, dvs, i vårt land.

Dagens fönster ...

Det har varit sååå trivsamt att ha värmlänningarna på besök och idag tackade de för sig och tog sikte på Sundets Pärla, ja, i Helsingborg. 

Här, på Grand hotell, huserar herrskapet och vilken tur för mig att Turtlan hade tagit med sig fönsterhåven! 

Tack! Tack!

Tänk .... 

... att man kan somna på soffan och sova nåt så obegripligt djupt, så där så när man vaknar, vet man inte om man är levande eller död. På riktigt, alltså. 

Det är som att befinna sig i ett annat universum.

För övrigt har pv:s storebror nu hamnat på sjukhus, med trolig hjärtifarkt som diagnos. Imorgon färd till  Karlskrona för kärlröntgen och andra undersökningar, men just nu på lasarettet i Ljungby.

Dagens fönster ...

1:a majmorgon. 

Pv är uppe med tuppen och cyklar iväg hemifrån vid sjutiden - det är idag masten på båten ska komma på plats -. Klockan 09.00 kommer kranbilen till hamnen. Det blåser ganska friska vindar och det kan nog bli spännande att se masten dingla i vinden. 

I gästrummet ligger värmlandsfrämmandet och sover. Jag har precis tagit ut "nattjästa baguetter" från ugnen .., dukat och gjort klart, så det är bara att koka ägg och sätta igång kaffebryggaren så är frukosten färdig. Det här med att man måste ta med sig presenter vid besök, det tycker jag är så onödigt, då menar jag när människor kommer  h i t, till oss. 

Hade planer på att ringa och säga till dem att nej, nej, kom bara som ni är, men det blev inte av och det var lika tur, för vilka finurliga presenter vi förärades - nämligen  två lokalproducerade ostar med bockhornsklöver som krydda -! (Jag trodde först att det var kummin, men icke). Vi har öppnat den ena och sååå god den var! Perfekt till ostbrickan! 

Här en länk till fabrikanten.  Tack Annica och Martin!

Det blev en helkväll i uterummet och prat om allt och inget. Mycket båtprat förstås .., husbilssurr .., hårda vindar, båtar som tippat omkull .., Göta Kanal .., ja, sånt. Och tänk, i nästan en veckas tid har jag sovit hela nätterna fram till femtiden - helt utan att vakna -! Vilken skillnad det blir! Sååå mycket bättre man mår! 

Och gråten över att Harry inte längre är med oss, börjar hålla sig borta. På köksbordet står ännu den vita kartongen med hans aska .., nej, jag kan för mitt liv inte förlika mig med att den ska strös ut eller grävas ner .., men ska försöka hitta en fin låda att förvara den i. Kanske kan pv snickra ihop en sådan till sin bäste vän?

Valborgmässoafton 2024 ... 

Då väntar vi besök från Karlstad, nämligen Turtlan och hennes M och det är nog bara halvtimmen kvar, så är dom här. Vi har haft en helt vidunderlig sista april med strålande solsken och nu vid halv fyra visade biltermometern på +22 ute. Det blev en sväng till affären och därefter till Skallkroken, där pv fixade med båten och jag tog ett alldeles vanligt dopp - det vill säga - jag valde inte den branta stegen ner till djupt vatten, utan gick ut från land. Betydligt skönare! 

Dök och simmade tillbaka och tala om  l i v g i v a n d e! 

I morgon mastning av båten och röd dag. Någon i kassan på Ankaret var lycklig för den sakens skull, då hennes äkta hälft har ett yrke där röda dagar betyder ledighet, något som butiksanställda och många andra yrkesgrupper aldrig är med om. Där bara rullar det på. Minns exet som hade tjänstgöring fyra julaftnar på raken! 

Så får jag önska den som tittat in här en fin Valborgsmäss! Äldsta dottern vittnade om att snön börjat smälta även i Norra Norrlands inland och fjälltrakter, dvs, även i Malå. Det finns alltså hopp om livet.

Så blev det alltså ... ..

Och det var inte oväntat. 

Medan jag stod och jobbade med växthuset och de nyinköpta plantorna, upptäckte jag Sigge som satt så underligt och tyst på gräsmattan och vad sysslade han egentligen med ...?

Gick dit. 

Jo. Han knaprade på en liten död ekorrunge. 

Huvudet först - eller enbart -.  

Det är så det brukar vara. 

Och jag minns åren i Ystad när vi i tvättstugan (med kattlucka) hittade huvudlösa ekorrar liggandes på golvet. Avrättade. 

Pv blev vansinnig på Sigge, men det kan man ju inte bli .., vi äter själva kyckling, ungnöt, jag har ätit hästkött, harpaltar, älgkött, tjäder och ripa och en hel drös med fiskar, så vilka är vi att döma Sigge för att han tar en ekorrunge, om än aldrig så fin?

Dagens fönster ...

... fångades av Monet, som skriver att i köksfönstret vågade sig några blyga violer upp från påskplanteringen. 

//Tack Monet! säger jag.

Glädjepiller ...

Fick idag sms-svar från såväl Emma som Emil angående gemensam födelsedagsmiddag tillsammans med AP, då, när vi om drygt en vecka ska tillbringa tre dagar hos AP och katterna på Ekerö.

Ja, dottern ska på ridkurs fredag - söndag, men vi hinner i alla fall träffas på torsdagen!

Fem mil norrut och lite krångel ...

Idag bestämde vi oss för att köra till Varberg för att köpa plantor. Varberg är en lustig stad; den känns som landets absolut längsta infart ., man möter en skylt där det står Varberg, men sen tar det liksom aldrig slut. 

Lördag är största marknadsdagen och om man inte har el-bil, kan det vara ett elände att hitta en ledig p-plats. Råkar man nu ha en el-bil, då finns det alltid plats alldeles vid torget, där några laddstolpar står sp perfekt till!

Några meter framför bilen, finns den här statyn och vad tänkte jag på .., som inte försökte hitta namnet på skulptören?

De båda ungdomarna försöker fånga en boll, men det framgår inte här. 

Däremot här.

Vilka vackra kroppar! tänker jag. Och fin skulptur.

Nu vet jag: Skulpturen "Badande barn" är gjord av Bror Marklund och placerades på torget 1937. 

Ja, det är klart .., det blir väl vatten runt omkring ungdomarna sommartid!

Inte många bilder blev tagna under halvtimmen som vi vandrade mellan de olika stånden, men morötterna föll mig tydligen i smaken. 

Köpte vi något?

Jo, en hängampel att ha utanför ytterdörren .., tre tomatplantor, på plantor till perennrabatten, plus tämligen frodiga salladsplantor. 

I vanliga fall VIMLAR det av odlare som säljer alla möjliga sorters plantor (grönsaker, alltså) , men nu var det ytterst sparsamt .., ja, nästan omöjligt att hitta nånting. 

Det torde väl vara den sega våren som orsakat det hela?

En korvhandlare hade skurit upp smakprover av olika styrka. Den starkaste hette Belsebub och det kan jag säga, att en hetare korv har jag aldrig i mitt liv smakat!

Mannen, som inte var av den yngre sorten, drog samma försäljningstrick hela tiden. "Ja, eftersom man inte får sälja sex i vårt land, så gäller priset 5 korvar för ..., och 7 korvar för ...". Det tyckte han nog var himla roligt.

Tidigare idag gjorde pv ett försök att få igång startmotorn och efter att ha skiftat batteri, så löste det sig. Då krånglade i stället bogpropellern. 

Så här såg det ut när herr Göransson närmade sig vår båtplats och försökte backa (då är bogpropellern underbar, det vill säga när den fungerar ..) och jag stod på bryggan, redo med båtshaken och jodå det gick bra till slut. 

Stor glädje!

Idag var det flera mindre båtar som sjösattes och då med hjälp av hamnens egen kran. Det gick bra, men där var även idag någon som fick paddla till sin båtplats, då parets utombordsmotor strejkade -  i alla fall tillfälligt -. 

Resten av dagen har gått i långsamhetens tecken. Vi borde ta hand om plantorna, men det är rent obegripligt så trötta vi är på eftermiddagarna. Nåja, det får bli plantering i morgon i stället! 

Så har dagen varit.

 Fredagkväll i landet Halland ... 

En bra dag. Efter att i nästan två veckors tid känt oss hängiga (jag gissade ju på Covid ett tag), börjar det gå åt rätt håll. Om vi bara inte vore så gräsligt trötta på eftermiddagarna! Nåväl. Det hade kunnat vara långt mycket värre. 

Sjösättning idag på förmiddagen och det gick geschwindt - dubbelt så fort som förr om åren -! En ny kranbil (eller en ny kran) som tycktes nå till himlen, plockade upp den ena båten efter den andra och själva armen var så lång, så den behövde inte köra fram till raden av båtar .., den stod lugnt kvar en bra bit därifrån och nådde båtarna utan problem. Den påminde om en insekt. (Var tillverkad i Tyskland).

Som vanligt när man har med båtar att göra, krånglar det inte bara hos en, utan hos flera. Det var utombordsmotorer som vägrade starta och en inombordsmotor (vår) som gjorde likadant (förmodligen slut på batteriet) och en rätt stor motorbåt, ja, den tog in vatten och fick lyftas upp igen och i med ny bottenplugg och så i tillbaka i sjön. 

Mötte en före detta kund i affären, när jag stod ute på bryggan. Jag minns att den kvinnan anmärkte på mitt gråa hår, då för flera år sedan när jag skippade allt vad hårfärg hette. Hon kunde bara inte förstå hur man kunde förfalla på det viset. Nu började hon själv få grå hårstrån, men dessa skulle tas bort och vi kom att prata om ålder och hon sa att "jag vägrar att säga hur gammal jag är, jag säger att jag är evigt tjugoåtta!" och det står ju var och en fritt att göra så. 

"Jag är i alla fall sjuttio!" sa jag. 

Vi fick lämna vår båt vid kajen där den nu laddas upp och förhoppningsvis ska vi kunna få den på sin egen plats i morgon. Den här bilden togs för flera år sedan, då med den gamla Shipman-båten. Harry på plats i aktern, som alltid. Vi kan ha varit i Torekov. 

Och jag svängde förbi golfkrogen och köpte en portion dagens lunch och så satt vi där i den båt vi nu har och jag översköljdes av sorg och bedrövelse när jag såg den såååå tomma platsen där Harry brukade ligga eller sitta.  

Det är en tomhet som känns som det allra största gruvhål .., hur djupt som helst och jag anade att det skulle bli så här .., ja, den här allra första gången ombord utan vår fyrbente kamrat. 

Han har varit med sedan första gången jag satte min fot på båten  .., han hörde liksom till. 

Låg där intill mig - med kopplet i min hand - var gång vi var ute till havs. Bytte plats ibland .., fick vara i akterruffen sista biten innan vi kom till en ny hamn och hoppade  överlycklig upp när vi lagt till. Tittade sig omkring .., så där "jaha, är vi här, den här platsen känner jag igen!" och så snabbt ut på kissrunda med husse, allt medan jag röjde upp och fixade kaffe och hade allt klart när de båda återvände.

Och väl i hamn brukade han ligga på däck och hålla koll. 

Nu är det kväller och Muren på tv. Det programmet ser vi alltid. Har pratat med alla tre barnen ikväll. Den förste på väg hem från jobbet och prat om småttingar och tapetsering av att sovrum .., den andra om en gårdagkväll på Tyrol (Mamma Mia) i Stockholm tillsammans med före detta kollegor från KS ..., och den tredje om jobbet, om en hästkurs och hur kräsna katter är när det gäller mat. 

Mycket roligt att se fram emot ändå. Vi får besök från Karlstad över Valborgsmäss (det rara brudparet på vars bröllop vi var i augusti förra året) och sååå roligt ska det bli! En dryg vecka efter Valborg kör vi till Sthlm/Ekerö och uppvaktar AP och får förhoppningsvis äta tillsammansmiddag med AP, Emil, Emma och kanske Fabian .., vaktar två katter (då matten är på den där hästkursen) och så har pv vindkraftsmöte på lördagen. Hem igen på söndag. 

(Mötte förresten en familj som var på besök i hamnen, tillsammans med sina tre hundar. Ungerska hundar, vanvettigt skälliga och  a r g a. Paret som ägde dem varnade alla för att komma nära och jag frågade om dom verkligen skulle bita .., jo, om någon kom för nära. Så hemskt att tvingas vara på helspänn och liksom dra sig undan så snart andra människor eller hundägare passerar eller råkar komma i närheten!)

Dagens fönster ...

... finns i det som - vad det lider - ska bli ett vardagsrum här i det gula huset på kullen. Sex nya fönster ska på plats, ny panel förstås, trägolv med värmeslingor och nytt tak. Det ska bli spännande värre.

Va ...? 

Igårkväll tittade vi på Studio 65 som då handlade om nedsatt hörsel, ja, hos oss som är äldre då. 

Det handlade också om oviljan att öht använda hörapparat, även om den bevisligen behövs.

De flesta äldre tycker sig ha bra hörsel, medan anhöriga kan ha en helt annan uppfattning. Alla är ju inte heller som Gudrun Schyman (V) som vittnade om hur hon - då med dålig hörsel, men ovilja att göra något åt problemet - läxat upp människor som höll något anförande och beordrade dem att tala T Y D L I G T  och att arrrtikulerrra bättre! Att problemet låg hos henne själv, tycktes inte ha slagit den forna partiledaren.

Det var mycket igenkänning i det programmet. 

När vi är på besök i Bunkeflo är deras ljud på tv:n så lågt, så jag undrar ofta om dom hör nånting av det som sägs ..? 

Nu brukar Maja höja ljudet (utan att vi sagt nånting), vilket får mig att le .., så omtänksamt av henne!  

Igår skrollade jag runt på Instagram och där var ett inlägg som handlade om syrsor. Jag förstod ingenting .., höjde ljudet på mobilen, men inte var där någon syrsa! Jaha, ja. Den kunde jag inte höra.  

Studio 65 är ett så intressant program  - det känns hemtamt - och med ofta hörvärda gäster. Dessutom tycker jag om programidén med att intervjua så kallat "vanligt folk" ute på gatan .., det betyder mycket tycker jag. Bra programledare (Anders Palmgren och med bisittare Ingmar Skoog) är det också.

Dagens fönster ....

Så här skriver avsändaren som är Monet (som bifogat 2 bilder, det här är det ena): "Det första är en helt magnifikt scilla-blommande liten ”rondell” utanför vår uteplats som jag tagit bilden ifrån. De nedre fönstren på byggnaden bakom är det här seniorboendets (obs, inte äldreboende utan helt vanliga lägenheter för 65 plus) stora pool med tillhörande bastu och stort gym - det du! 

Vi har inte varit där ännu men det lär vara fint att simma där med utsikt mot hängbjörkarna i parken ner mot Stora Värtan."

// Tack! säger jag.

Sånt man blir glad av ...

Under besöket i Bunkeflo, några dagar innan vi tog sikte på Litauen, gjorde jag Maja sällskap till plantskolan TrädgårdsPaletten i Malmö.

Det var där jag föll pladask för den lilla, bulliga vasen - som kanske inte är såå liten - för en tämligen billig penning. 

Ser fram emot att få ha riktiga blommor i vasen, i stället för dom här plastiga, men så länge får dessa duga. 

Med den här kylan, ja, då lär det väl dröja innan syrénerna får komma in.

Väntar också på en ytterkruka (som säkert blir fin som vas också) från någon firma på nätet. 

Googlade "gröna ytterkrukor" och det bara vimlade av dem, men så .., dök den upp!

 Så vacker var den på  b i l d e n, med exakt den gröna nyans jag tycker så mycket om, men det kan ju visa sig vara något helt annat, när den verkligen dyker upp. Fri retur är det i alla fall.

Ps. Röran kring Åbergs Trädgård i Ystad, vilken gick i konkurs eller i alla fall lades ner - tycks ha lagt sig. Nu såg jag på Facebook att Kjell & Lena Åberg driver det hela vidare i egen regi, om än i betydligt mindre skala. Underbart! Ds. 

Ungefär som Vinterstudion ... 

Den Stora älgvandringen hos SVT får mig att stup i två passera tv:n i vardagsrummet. Ibland gör pv mig sällskap .., då dricker vi kaffe eller knåpar lite på något kvarglömt korsord - de som vi inte hann med när vi var i Vilnius - och precis så är det just nu. 

Och så tittar vi upp och tittar på tv:n ..., ser tallgrenar och kvistar som knappt rör sig i vinden och där är sjöfåglar och kluckande vatten och nu och då någon älg.

I ugnen en mjuk pepparkaka .., solen har gått i moln och det är endast +5 ute idag.

Dagens fönster ...

... finns i uterummet, det som byggdes för x antal år sedan .., ja, det håller på att vara ett tag sedan nu. 

Och där sitter Sigge. Alldeles övertygad är han nog att det här uterummet byggdes uteslutande till hans ära, ty nästan hela sommaren ligger han där inne och gottar sig på någon trädgårdsstol. 

Att där blir varmt som i en bastu, tycks inte bekymra honom det minsta.

Nå, den här våren är det precis motsasen .., risken är att han fryser något hemskt. 

Virket som ligger ute på gräsmattan, är sånt som hämtades igår hos den byggande f.d grannen. Det här kånkas hem på skottkära och det är uppförsbacke dit (rakt upp i himlen nästan) och det blir kanske tyngre på hemvägen .., detta att bromsa skottkärran och då finns det ju tyngd i den.

Hur ser en hjältemodig människa ut ...? 

Möt Halya, en 24-årig läkarstuderande som arbetar som frivillig sjukvårdare i krigets Ukraina. 

11:40 in i gårdagkvällens Rapports sändning får vi följa denna Halya som vittnar om sitt arbete.

Måndagmorgon, Tasha Tudor och älgvandring utan älgar ...

Det är rent obegripligt hur det - från år till år - kan skilja mellan hur långt våren har kommit, eller som nu, knappt kommit. Så här såg det ut för tio år sedan. Om nätterna fick då blomlådorna med sina blomster visserligen tillbringa svalare nätter i växthuset och så lade jag över dem några tunna fleecefiltar, men ändå. 

Nu, tio år senare, går det så  l å n g s a m t. 

"Den stora älgvandringen " i SVT har tagit sin början just idag. Några älgar har jag inte sett till, men å andra sidan brukar det väl inte vimla av dem så här i början av sändningarna och själv har jag mest rensat och sorterat i två av kökslådorna, så kanske har jag missat någon? Egentligen är inte själva älgarna det mest intressanta för egen del .., det är nog mer att bara följa med i naturens gång där uppe vid Ångermanälven. Titta på sjöfåglar.., se vattnet som är strömt .., närbilder på sovande gräsänder, ja, lite sånt. Nytt är att programmet även sänds i Tyskland (det kan man ju förstå, så så fascinerade som många tyska turister är av älgar). Även Finland  kan följa våra älgars vandring mot bättre betesmarker.

Det lär vara så att det finns människor som t.om planerar in semesterdagar/veckor för att följa detta äventyr. 

Följande står bl.a att läsa på SVT:s sida. 

"Precis som förra året finns det även kameror utplacerade vid en rovdjursåtel. Chanserna är med andra ord stora att vi även kan få se björn, järv eller örn. Sändningen från Kullberg kan i år också ses i Tyskland och tyska journalister har rapporterat från det som kallas ”riggen”, alltså då kamerorna placeras ut och kablar dras i terrängen. Johan Erhag, projektledare på SVT för Den stora älgvandringen, säger att alla myter om tyskarnas fascination av älgar har bekräftats. Tyskarna älskar älgar, de är oerhört pepp, säger Erhag."

Pv säger - vi sitter i vardagsrummet och han läser DN på nätet - att "ja, jag har t.om seglat på Ångermanälven ...". Han hade, tillsammans med goda vänner, seglat till Härnösand, tog sen en dagstur upp till Lunde (med båten) för att därefter vända åter till Härnösand. Vilken lång seglats! Från Halland till Skåne, upp längs östkusten till Sthlms skärgård och därefter vidare norrut till Härnösand. 

Samma sträcka hemöver förstås. 

Men Tasha Tudor ...? kanske någon tänker. 

Ja, hennes paradisiska trädgård kan man spatsera i (åtminstone andligen) om man klickar på den här länken; en länk som kom från Rexxie (fick en bok också av honom, en bok som handlade om just denna kvinna, boken står på hyllan här i vardagrsummet). 

Alldeles underbara och då menar jag verkligen UNDERBARA bilder/fotografier av denna Tasha Tudor, sååå sinnliga - finns att njuta av på den här bloggen.

För övrigt intet nytt. Sonen ringde som vanligt och innan han ens hann fråga om dagens ambitionsnivå, hade jag svarat att vi pustade ut efter barnvaktandet. När vi slutat att prata, ja, det var då jag tog mig an kökslådorna. Nu ligger på bänken ett antal små batterier, skruvar och annat som jag knappt vet vad det är, att tas om hand av husets herre. Två förpackningar Vick honung frisk hittade jag också, samt ett antal klädnypor.

Dagens fönster ...

Från Svalnäs seniorboende där Monet och hennes make nu huserar, kommer den här bilden. 

Så här skriver hon: 

"Du anar kanske det vårgrönskande trädet där framför fönstren mittemot. Idag med lätt singlande snöflingor och minus två grader den 21 april!"

//Jovisst, anar jag det! Tack Monet! säger jag.

Efteråt ... 

... när mamma Maja packat in sönerna i bilen och kört nerför backen och jag stått där uppe och vinkat och kastat slängpussar, precis som när ens egna barn åker iväg, tar jag mig an dammsugaren. 

Och tvättmaskinen. 

Och tömmer damsugarpåsen, ger fåglarna frön och lite matrester .., lägger ut en tunn ullmatta som jag ska tvätta försiktigt där ute .., och jag slänger överkasten från Ikea i maskinen .., och hittar gröna små, små bollar av någon slags trolldeg under rumsbordet. 

Att ha en femåring i huset är inga problem ., men en 1.5 åring fylld med energi, som öppnar ytterdörren utan knot och spatserar iväg .., som är så spjuveraktig så det inte är sant ., ja, då vill det till att man är två som barnvaktar ,-). Passet började vid halv tio och slutade ungefär vid fyratiden. Pv kom hem just efter tolv. Vi gick långa rundan till lilla hamnen här i Stensjö där det var bomiläggning .., och på hemvägen tänkte jag att minstingen i vagnen nog ville promenera själv och det ville han, bara inte åt det håll som farmor tänkt sig. (Bilden visar 5-åringen som hittade en rakknivsmussla på stranden. Den har vi nu sparat och ska lägga i ett litet skåp med glasad ruta, där han kan förvara dyrgripar från stranden).

Ja, om jag säger som så .., så däckade jag efter femton minuter i sängen igårkväll. Intill mig låg 5-åringen och det blev lite prat - eller mycket - innan han blev allt tystare och till slut var det bara andningen jag hörde.

(Jag övergav t.om filmen Alcatraz som är så himla bra .., den blev alltför spännande och jag visste ju slutet, men ändå ...).

Bilden t.v.Knubbiga små händer och knubbiga små lår som man nästan vill äta upp. Och ingen har väl någonsin - inte ens Ecke och 5-åringen - gapat sååå stort som när pannacottan med druvor, jordgubbar och physalis kom på bordet. 

Bästa presenten ever - som jag fyndat på loppisen i Harplinge och köpt till småkillar - var i alla fall dom två gammaldags telefonerna. Som det har ringts .., till polisen, till Ica eller Hemköp .., till farbror Peter i Upplands Väsby och till faster Anna, faster Mia, till farfar och till mormor och morfar! Ja, på låtsas förstås.

Men nu är här lugnt och stilla. Gick ut och gav fåglarna matrester och slogs av att en kråka och en skata alltid kommer tillsammans, så även nu! Hörde strandskatornas typiska skrin .., ett helt sällskap flög ovanför Eckes - förmodligen på väg till eller ifrån stranden - och igår upptäckte jag två sädesärlor ute på gräsmattan. Jo, det är flera veckor sedan jag först såg dem nere i tången vid havet, men hos oss, på tomten, har jag inte skymtat dem förrän nu. Kul!

Så har helgen varit. Gläds åt att USA äntligen godkänt ekonomisk hjälp till Ukraina. Vinner Trump valet i november, kan detta ha varit den sista ekonomiska hjälpen Ukraina får från USA.