Efteråt och om att ta död på sig själv ...

En fin midsommarafton blev det och lugn och vilsam, så där som det ofta blir hos oss. Middag klockan 19.00 hos grannen Birgitta, tillsammans med Ecke och Britt och mycket prat om allt och inget; från klimatpåverkan till Antikmagasinet och jag berättade om den lilla filmen om tatarerna i Ryssland och mest hela tiden satt vi ute på altanen. 

Bilden här intill visar det uppdukade bordet hos Birgitta. Salladen - med bitar av chèvre blandat med vattenmelon /honungsmelon och där själva getosten hade penslats med flytande honung och lite balsamvinäger - var underbart god!

Under den rutiga handduken ligger den paj vi hade med oss. 

Några timmar tidigare hade vi tittat in hos Eva från Tyresö och hennes make (för dagen slipper han vara halvlång). 

Den arma Eva har det inte lätt just nu, utan satt som en liten sparv ute på altanen. I mitten av juli blir det troligtvis operation, hade läkaren meddelat henne.  

En annan slags midsommar för många år sedan. 

Och där sitter Gösta med gitarren och ingen anade väl att två månader senare skulle Gösta inte längre vara i livet. Och Sonja böjer sig fram vid bordet .., tio år senare är hon så tunn och liten och fyllde nittioett i slutet av maj. Till höger sitter sonen Mats i grön t-shirt och dottern Maria - som ibland är vår kattskötare - sitter längst till vänster. 

Det är tio år sedan bilden togs. 

Igår fick jag ett mejl från min syster i Australien och hon hade ju tidigare i veckan drömt att Anders och jag själv skulle skjutsa henne till Köpenhamn, ja, i akt och mening att hon skulle få somna in (vilken mardröm!) och nu berättade hon följande:

"Vad gäller euthanasia är jag ganska ambivalent - är rädd att det kan missbrukas av läkare eller arvingar. Vi hade en bekant (kallar hen X) som helt enkelt bestämde sig för att dö, det var helt barockt. Denna X slutade att äta, drack endast ett halvt glas öl per dag och när slutet närmade sig bjöd X in oss och några till på en lunch, som X förstås inte åt av själv. Innan vi gick därifrån gick X i säng och vi fick komma in två och två för att säga adjö. Två dagar senare var X död. Nej,det var inte någon dödlig sjukdom som föranledde detta, det var mest småkrämpor, men X sade sig helt enkelt vara less på livet vid åttiotre års ålder."

I motsats till min syster finner jag det inte alls makabert, utan helt enkelt ett eget val en människa har gjort, då, när livet inte känns meningslfullt längre. Många svårt dementa slutar ju också att äta .., min egen mamma, t.ex. Intressant var det ju hur som helst.

Nu ska jag börja förbereda lite inför seglatsen söderut i morgon. Vi siktar på Humlebaekk på Själland. Tittade på Youtube som hade en drönarfilm över den ganska trånga hamnen. En sak är säker, där gäller det att bogpropellern fungerar som den ska. 

Kanske blir det en övernattning innan vi kommer dit.

Dagens fönster ...

... fångades av annannan och jag bara älskar spetsgardinen!

Tack!

Dagens fönster ...

 

Se där! Ännu ett fönster från Sikhjälma fiskehamn på Hållnäshalvön! 

Tack Maja i Tyresö! Och en riktigt, riktigt  fin Midsommarafton tillönskas den som tittat in här.

 Av en händelse  ....

... råkar jag komma till den här underbara lilla filmen. 

Tolv minuter där vi får följa en rysk tatarfamilj i deras vardag. 

Hårt slit i vinterkyla. 

Allra mest beundrar jag kvinnan.

Stadsbesök ...

Bilden visar Nissans utlopp mot havet. Inte långt från silosarna på bilden låg vi i hamn för två år sedan och jag har föreslagit pv att vi - kanske i sommar eller höst - kan segla hela vägen in till småbåtshamnen som är belägen  bortom bron. En övernattning bara ..., gå ut och äta något gott på restaurang (den indiska, t.ex), ja,, men det vore väl inte så dumt? Nu när vi inte har Harry (som vi aldrig lämnade ensam i båten), finns ju möjligheten. 

Egentligen har jag aldrig haft någon känsla av samhörighet med Halmstad, trots att det är fjorton år sedan flyttlasset gick från Ystad till .., ja, i alla fall Halland, om än inte just till Halmstad. Dessutom bor vi ju precis mitt mellan Falkenberg och Halmstad (2 mil åt vardera hållet) och ofta har jag tyckt att människorna i Falkenberg är så mycket mer lättsamma .

Dels beror det väl på att vi inte är inne i stan särskilt ofta .., det har varit sjukhusbesök i så fall och när vi hälsade på Sonja och Gösta som för många år sedan hade lägenhet alldeles vid Nissan, bortom bron på bilden. 

Men plötsligt, det var i våras när det blommade så fint överallt, hände något. Nu tycker jag att det är vackert här i stan! Det kan också ha att göra med att jag hittat en frisör som jag trivs med och salongen ligger kanske 100 m från vattnet och då lärde jag ju även känna frisörskorna (eller känna och känna, men ni förstår ..). Plötsligt får man en slags anknytning. 

Bokade tid hos samma "trainee" som tidigare. Nu har hon inte långt kvar tills hon är klar och jag tycker att hon klipper bra. Men trots att jag var gång säger att "du behöver inte göra så fint .., jag ska åka till Skallkroken och bada efteråt ...", så kämpar hon på. 

"Vill du ha hårspray ..?" frågar hon när jag är färdigstajlad. 

"Nej, aldrig i livet!" svarar jag och hon tycks så förvånad. 

Hann även med ett besök i en sybehörsaffär - modell pytteliten - belägen nära Slottet. 

Det var som att komma in i ett dockskåp och en hel vägg var bräddfylld med knapp-rör och där var dragkedjor i mängder, för att inte tala om alla hundratals Gütermanns trådrullar, sorterade efter olika nyanser. 

Kvinnan, som haft en hel drös olika yrken (vaktmästare på olika skolor, fabriksarbetare .., var bara några) köpte butiken av ett äldre par för åtta år sedan och stortrivs. 

"Men finns det underlag för en sån liten - om än aldrig så välfylld butik - frågade jag. 

"Om! Jag har en stadig kundkrets och har satt upp en skylt utanför - du kanske såg den ..., - att jag inte kan ta emot fler beställningar, ja, med allt som hör till .., uppläggningar och ja, du anar inte hur mycket det finns att göra!" svarade kvinnan som hade en slags krans av prästkragar i håret. Utanför dörren, på väggen, hängde svenska flaggan. 

"Det är ju för att det är Midsommar ...", förklarade hon och jag tänkte på Danmark där det ofta hänger danska flaggor utanför olika butiker, vare sig det är vardag eller annan viktig dag. 

Jo, men det blev ett trevligt besök i Halmstad.

Dan före dan ...

Strålande solsken. Blåsigt, som det så ofta är numera. 

Hämtade in röda vinbär och några jordgubbar att ha i frukostfilen - så härligt - och ska ta mig an gräsmattan när grannarna vaknat till liv. Såg från mitt sovrumsfönster hur ungdomarna - sent igårkväll - satt vid rumsbordet .., det var tända ljus på bordet och tycktes trivsamt. 

Vad pv ska ägna dagen åt, det vete sjutton. Insamling av spillvirke, förmodar jag. Upptäckte en stor hög med dylikt vid det snart helt färdiga nybygget, då, när jag gick hem från busshållplatsen igår. 

"Men hur mycket rymmer vi egentligen ...!?" frågade jag. 

Jo, han påstår att det går in lite till. Eller kanske mycket.

Dagens fönster ...

 ... fångades av ellem (tack ellem!!) i Skellefteå och så här skriver hon: 

"Här kommer fyrfönster från Jävre. Vi fikade och köpte med oss rökt havsöring hos Bea´s restaurang och rökeri. 

Ett trevligt ställe med god fisk och gott fika. 

Hälsningar ellem."

Tur och retur och Sommarkortets glädje ..

... men inte på samma dag. Kom till Malmö (igår) en ynka timme innan fotbollsträningen tog sin början och det var lika roligt att titta på femåringar, ja, som när vi var åskådare då tioåringar spelade i Haverdal! 

De yngre hade träning, tioåringarna hade match och han som snart fyller 2 år, han tyckte minsann att han också kunde få vara med i spelet!

Och så hem igen idag. Hade funderingar på att äta lunch i Helsingborg, men struntade i det hela. Tänkte att snart stundar segling och dyra hamnavgifter och allt annat som följer med, lika så bra att ta det lugnt. 

Så OTROLIGT många resenärer nu i Sommarkortstider! Många äldre-äldre kvinnor som reser i sällskap, eller har med sig cyklar och lååångt fler kvinnor än män är det som väljer tåget. Kom hem vid tretiden, men så här såg det ut när jag satt vid Halmstad Resecentrum (så vackert utformad!) och väntade på buss 350 som skulle ta mig sista sträckan - hela vägen till Lilla Skipås. (Nästan som en mjölkbuss. Det är - när man väl kommer till Haverdal - en hållplats i minuten!). I bildens bakgrund skymtar det relativt nybyggda hotellet, det som Rexxie tyckte var så anskrämligt. Jag tycker att det är ganska fint i all sin enkelhet.

Så vackert vårt land är i sommartider! Eller det kanske alla länder är?  Hela tiden, från Malmö till Halmstad, såg jag dessa ulliga, bulliga moln mot himlen.

När vi passerade Helsingborg tog britterna vid min sida upp mobilerna och filmade mot Helsingör till. 

Havet var grönturkosfärgat, så där som jag alltid tyckte att havet var, just i Helsingborg.

Fick promenera sista kilometern hem och tänkte att aldrig har jag sett så många blommor längs vägrenarna som den här sommaren! 

Och många husägare har valt att låta slänter och delar av gräsmattor bli något som liknar ängar, det är såååå fint! 

Såg ett antal fingerborgblommor, harklöver, renfana i mängder vilka ännu inte blommade, almöke, blåeld, hundkäx, någon slags skräppa .., ja, men det bara avlöste varandra.

Kom hem till ett handskrivet brev; med handgjort kuvert. U n d e r b a r t! Mindre underbart var att ett av orden i brevet var skrivet med versaler. CANCERCELLER, var ordet. Det handlade om ett provsvar.

Så är det med livet. Intet vet man.

Dagens fönster ... 

.. vackra blomster och skifferplattor - allt hos Monet och hennes lagvigde i deras seniorboende -.

Tack! säger jag.

Dagens fönster ...

I förrgår kom från Porto följande rader: "Är på guidad tur i mina egna kvarter. En historiker och en arkitekt som ordnar. (Architectours Porto). 

En av hennes bilder (ni förstår förstås vem det handlar om) visar en av guiderna, en stilig man i trekvartsbyxor, snygga röda sportskor,  solglasögon och en svart tröja och mannen håller  upp en svartvit bild, ja, kanske visar han hur platsen såg ut tidigare?

Men det är inte den bilden som ni ser här intill, nej, här är det en liten katt som står i ett öppet fönster och tittar ut!

Lustigt hur kaklet på väggen liksom tog slut, där vid fönstret?

Och himlen var ljust blå. 

Tack för bilden! säger jag.

En vanlig tisdag ...

Solsken och blå himmel, ja, det brukar ju liksom höra ihop. 

Pv är ute och lägger de allra sista skifferplattorna; numera utan att bry sig om att hämta mig för att höra hur det blir, men det blir bra. Vi har kanske hittat någon medelväg vad gäller hur långa eller korta avstånd de ska vara mellan stenarna. 

Är dom inte fina, dom här små blomstren som växer ovanpå piren i Skallkroken? Nere till vänster en malva, uppe till höger "Strandkämpar" och jag tror att det är gatkamomill, men kan förstås ha fel? I så fall är det baldersbrå.

Så vackert det är med det lite vildvuxna! Tidigare var där bara en jordbank, men nu skymtade jag även några blåklockor, kungsljuset förstås och några andra kortväxta skönheter. 

Och det är alltid lika trevligt att vakna, ställa sig vid fönstret och titta ut .., (står råbocken där i backen ..?), se småfåglarna leta mat (nej, matte har inte kommit ut ännu, men snart!) och framför allt: att se att sommarhusgrannarna anlänt. 

Nu blir det bara ett kortare besök, men ändå, de lär ska komma åter. 

Fortfarande ovant att inte se eller höra Jockum, han som gick bort fjolvåras, på tok för ung! 

Och själv tänker jag nu göra i ordning för att preimär-använda Sommarkortet och ta tåget till Malmö. En annan dag tänker jag mig ett besök i Eslöv. Ytterligare en annan dag i Kristianstad, kanske för att hälsa på Kent som lämnat Växjö för den stad där han en gång växte upp. Och Ystad förstås.

Dagens fönster ...

... fångades i Skallkroken och jag blev så glad när jag upptäckte det!

Ny vecka ...

Midsommarveckan. Massor med bilar på Ankarets parkering. Måhända tänker sig många att handla i god tid, allt för att slippa evighetslååånga köer i kassorna, då, när det närmar sig. 

Vid charkdisken upptäcker jag ett äldre par som ser ser så undrande ut. Jag frågar om jag kan hjälpa dem, men dom bara ler lite förläget .., så då byter jag till engelska .., nej, inte det heller .., och då försöker jag med den lilla tyska som finns kvar i hjärnans arkiv. Jo, dom visade sig  verkligen vara från Tyskland.

Och ..., aha, dom letar något till köttförpackningen som kvinnan håller i handen och hon upprepar ett ord som jag inte för mitt liv någonsin har hört .., och det känns ju eländigt. 

Kommer till kassan, ropar högt till alla kunder och frågar om någon är bra på tyska och känner sig manad att hjälpa paret vid charkdisken, men icke. Ja, då är det inte så mycket att göra. Synd att jag inte hade mobilen med mig, då hade det ju ordnat sig.  

Börjar dra undan kundkorgar och hör - så där vid sidan om - en kvinna be om ett häfte frimärken och jag ser på en gång att den unga sommarkassörskan inte har en aning om vad det handlar om .., hon går  mot pakethyllorna och tittar sig omkring, så jag vinkar till mig henne lite vid sidan om och säger att "vi hade i alla fall frimärkshäften i lådan här intill när jag arbetade., här, dra ut den får du se, där är dom!" och så löser sig det hela. Ååå, så jag saknar detta att få lära dom nya på riktigt .., att få dem att känna sig säkra i sin roll som kassörska! (Och hur många ungdomar skriver brev och använder frimärken numera ..? Inte många, tror jag.)

Vidare till Skallkroken, där pv ska tvätta båtdäcket. Återigen frågar han om jag inte ville lära mig att gå in med aktern före till vår plats. Frågan har varit uppe flera gånger, men nej, jag har inte haft det minsta lust att följa hans råd. Att göra som alla andra, lägga till med fören mot piren - det vållar mig ingen ångest - (jag kör ju båten när pv tar ner storseglet eller ska fixa med någon trixande lina) - men att inför allt båtfolk backa in .., nej. 

Nu blir det så att jag tar oss ut ur hamnen, vänder i gattet och går in igen .., men något backande, nix, det får han allt sköta själv.

Kommer hem. 

Fixar middag (ugnstekta kycklingklubbor med ugnsrostade morötter och potatis) och gjorde tidigare idag en ratatouille som blir bra att frysa in i portionslådor. 

I morgon ska jag för första gången nyttja Skånetrafikens Sommarkort. Planerar att åka till Malmö, men göra ett stopp längs vägen .., titta på 5-åringens fotbollsträning och åka hemåt igen.

Man kan låna ut kortet också - digitalt, via appen - så i morse fick sonen och 5-åringen ta buss-tåg-buss till Skillinge i Skåne och därefter blev det racerbåt med sonens kompis sedan skoltiden, till Ystad.  

Vilket äventyr för dem båda! Så här fungerar det:

"Med sommarbiljetten reser du så mycket du vill inom Skåne från 15 juni till 15 augusti. Ni kan resa tre tillsammans på en biljett om max en av er är över 20 år. Du kan också låna ut biljetten när du själv inte reser. Det gör du smidigt och enkelt i appen där du kan låna ut en gång per dag, totalt 31 gånger och till fem olika mobilnummer. Sommarbiljetten säljs från och med måndagen den 20 maj. Till och med 30 juni är priset 595 kronor. Därefter gäller ordinarie pris 829 kronor. Du kan köpa biljetten både i appen och till ett reskort.

Efter midsommar blir det högst troligt segling. Kanske till Anholt, enligt pv det närmaste paradiset man kan komma.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som är annannan, på ..., kanske konferens eller något liknande, i Lausanne: 

"Jag klev ut genom dörren från mötessalen och såg denna fasad. Din AP kommer att förstå vilken viktig byggnad detta är. Inget fönsterfoto du behöver publicera förstås, det är inte för sin skönhet den är av betydelse. Visste inte att det låg i Lausanne."

(Visade sig vara hästsportens motsvarighet till UEFA.) 

Tack annannan! säger jag.

Kvällsrundan tillsammans med pv ...

Det är första gången sedan den 6:e mars som vi går tillsammans längs havet. 

Luften är ljummen. 

Håkanssons får har kommit på plats .., vi ser dem på avstånd. Jag tittar efter orm ., pv förfasar sig över ett oräkneligt antal mördarsniglar, ja, dom är överallt. 

Från stranden till hör vi ljudet av fiskmåsar .., tärnor som är så gracila .., strandskator, gravänder och så gransångaren som håller till mera inåt buskar och snår. Ja, vi hör säkert en massa andra fåglar också, såna som vi inte känner igen. 

På toppen av backen, just där jag brukar slå mig ned med Harry och spana ut över havet, blir det tvärstopp. Jag tänker att kanske skulle man just där .., vid den där platta stenen, strö ut hans aska? Men oj, vad det bär mig emot. Ännu får han vila i den vita pappkartongen.

Helgdag ...

Medan vi inväntar bättre seglingsväder och helt fria dagar (hämtning av Edvin från förskolan, t.ex och möte med Vägföreningen), pysslar pv med annat. 

Att lägga ut skifferplattorna som bidat sin tid under ett helt år, är ju inte så dumt. Alldeles enkelt är det inte, för när vi prov-går har vi olika steglängd, men det har ändå löst sig rätt bra. 

Tyvärr är inte alla plattor formade så där som man önskar ha dem (lite lagom rundade), nåja det får gå ändå. 

Och nej, vi har inte grundat med sand och annat viktigt, han gräver ner dem i gräsmattan och så får vi helt enkelt fara med gräsklipparen över det hela. 

Varför inte en grusgång ..? kanske ni tänker. 

Nej, det är så vasst, jag vill ha det mjukt och solvarm skiffer är ju bara helt underbar. (Fanns hos jägmästargrannen Wretlind hemma i Malå, då, i ett annat liv. Hur ofta sprang jag inte barfota på deras skifferplattor när deras barnbarn Karin tillbringade några sommarveckor hos sin morfar och mormor, våra då närmaste grannar! Karin var uppvuxen i Oxelösund, hade massor med fräknar och alltid några marsvin med sig när hon kom. I många, många år kom vi att brevväxla. Hon bodde på Folkegatan 30. Jag tyckte väldigt mycket om henne. Och ja, jag vet att jag berättat det förut.)

Från Skåne kommer uppdatering vad beträffar staketbygget. Det blir nog fint. 

Tidigare idag: Fotbollsmatch för pojkar 10 år från Harplinge-Gullbrandstorp-Haverdal (går under benämningen HGH och i Harplinge bor ju Sonjas dotter Maria och det var hennes tvillingpojkar som nu spelade match, inte i samma lag, men för samma förening. Två matcher som pågick nästan samtidigt alltså. 

Vi hade med oss var sin brassestol, kaffe i termos, tunnbrödmackor och pv:s kärleksmums och det blev en hel del prat, hejarop och svårt med split-vision, då ena sonen spelade på planen alldeles intill och framför oss var det Elliots lag.

Och det kan jag säga, att vi fick se betydligt fler mål än vad som visats i Tyskland på fotbolls-EM!  Det  ena laget fick oavgjort med slutresultatet 8-8. Sexton mål alltså! (Motståndarna kom från Vinberg).

Så var den här dagen. En på alla sätt härlig söndag.

Dagens fönster ...

... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland. Och rabatten översvämmas av ormbunkar och blodormrots-blader och en stor daggkåpa som snart ska göra mig galen och lite törel har uppenbarat sig och jag tycker att det, trots att det är så fullt i rabatten, är helt underbart!

Återbördade .... 

Kom till Bunkeflo vid halv fem i torsdags (då hade pv först hjälpt sin kusin Maria med att ta ut gammal kyl/frys och därefter sätta in dom nya) och nästan genast satte sonen och pv igång med grunden till respektive staketstolpes bottenplatta. 

Efter ett oerhört kämpande kom den första stolpen ner i sin grop och hölls därefter på plats med bland annat spännband och skotet från gamla segelbåten. 

Människor passerade .., sneglade på vad som pågick .., och det blev lite småprat, bland annat med näramaste grannen som varit ute och rastat sina två airdale-terrier.

Så blev det paus och tre timmars flyttkarlsjobb hos en kollega till sonen och så på´t igen när dom väl kom hem. 

Krångligt blev det med stolpe nummer två och oj, oj, oj ..,  jag tänkte på deras ryggar när dom stod där och höll emot och försökte få stolpen i våg och ja .., hjälp.

Vi hade med oss cementblandaren hemifrån och han som är 5 år hjälpte till att slänga in sand i blandaren .., han räckte dem brädor och rullpinnar och var så uppenbart lycklig över att känna sig delaktig.  Minstingen, han lullade på lite för sig själv. 

Att bre ut cement tillsammans med sin pappa ..., vilken lycka ..., och att få beröm och höra att man kämpat på så bra ...., och få göra high five och stråla som en liten sol. Behövs det så mycket mera. Egentligen. 

"Thomas, Thomas .., vi bygger en polisstation!" sa Elliot. Den minste ville helst riva allt som storebror byggt.

Vid halv 5 i morse hörde jag den minste ropa "ma-ma! ma-ma" och när jag vid halv sex lämnade sängen och gick in i vardagsrummet, då låg mamman och sov på soffan och intill henne satt minstingen och tittade på Barbapapa och oj, så jag förstod henne!

Några timmar senare såg det ut så här, det var efter frukosten. Och klockan nio var vi på återvinningen som heter Ollebo (härligt namn!) och slängde sånt som blivit över och även ett bord och en soffa från flytten dagen innan och så iväg hemåt. Möttes av en sömnig Sigge - han kom från uterummet och jaaaamade lite så där som han brukar göra - så fick han extragod mat och gick sedan ut igen. Sommartid är det minsann inte mycket vi ser av den krabaten. Mest ligger han på en av trädgårdsstolarna där inne och ibland på soffan.

Ja, så var dessa två dagar i Skåne. Fint väder precis hela tiden. Bjöds på grillat från kvällen innan och ett underbart gott rött vin - Lynx - sååååå mjukt och fint!

Nu är det EM-fotboll som gäller, plus regn och blåst och eld i kaminen. 

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

Det är såå roligt med sommar, ty då liksom öppnas dammluckorna för fönsterbidrag! 

Idag säger jag tack till Maja i Tyresö, det var hon som hade håven med sig!

Så här skriver hon:

"I Sikhjälma fiskehamn på Hållnäshalvön i norra Uppland - ett av få ställen på östkusten där man kan se solnedgång över havet - finns dessa fönster. 

Kanske enda stället solen går ner över havet på östkusten? 

Det är båthus som nuförtiden är sommarstugor. 

Rullgardinen med fiskmotiv gillar jag, kanske har de skapat själva? 

Huset med rullgardinerna syns i sin helhet på sista bilden, inget stort bygge precis…

Hälsningar Maja."

Fredag i ett annat land ....

Ja, i landet Skåne. Tidig väckning, redan vid halv-5-tiden hörde jag den minste ligga och småprata för sig själv .., så kom han lullande in till vårt rum, kröp ihop mellan oss och tittade på bilder av Sigge och Harry i min mobil. 

Sedan halv 6 har åtminstone övertecknad, den minste (tillika yngste), hans mamma och jag själv varit uppe. 

Bäst hittills idag: att få hålla i farmors handspegel och kolla in den där lillkillen med rufsigt hår. 

Och om det nu går som det är tänkt, så ska dom här två granitstolparna á 200 kg/stycket komma på plats idag. 

Pv har filurat på hur det ska lösas, sen får vi väl se om det det blir som planerat .Ja, Anders har såklart också tänkt ut det. Det blir spännande det här. 

Vid halv sju på morgonen kanske, tittade vi på någon repris av brittiska Antikrundan. 

"Titta, vilken fin blå kofta tanten har och titta där, där en fin hund och där en till hund och farbrorn har också en blå kofta och titta där, vilken fin medalj farbrorn har, hans farfar (eller möjkligen morfar) räddade många liv i en gruva och nu är där ännu en hund, titta, så fin .., vilken lång svans den har!" 

På så sätt kan Antikrundan bli ett litet äventyr och alldeles prick stilla satt minstingen, lojt tillbakalutad mot farmors bröst. 

Och en timme senare lämnade pv sängen och då blev det Legobygge, frukost och plocka bort och nu är hon som är farmor trött.

Dagens fönster ...

När man saknar den fyrbente vän som man hade omkring sig under så många år, då blir man extra glad när det dyker upp ett fönster där en hund tittar ut! 

Kanske är det varmt där inomhus .., och säkert ser hen (ser ändå ut som en hanhund, tycker jag) något spännande .., öronen står rakt upp. 

Måhända en annan hund inom synhåll? Eller en katt ..? Eller väntar den på att matte eller husse ska komma hem? 

Står den på en pall ...?Undrar vad den heter?

Tack till annannan som tog upp mobilen!

Dagens fönster ...

Herr Ögonblick i norr är på semesterresa på Rhodos och passade då på att fånga ett fönster. 

Det tackar man för! Tack, tack Bert!

En vanlig onsdag ...

Och gubbe nr 3, förfärdigad av Britta Holmlund i Malå, får också vara med. Snygg färg på kroppsgarnet, det grönaktiga. Vi hade en ryamatta hemma i Malå, ja, i den färgen. Mönstret var designat av Ingrid Skerfe-Nilsson.  H u r  kan något sådant, som denna kvinnas namn, fastna i ens minnes arkiv?

Det är en gråmulen morgon och jag kan konstatera att vi numera sover längre om morgnarna än tidigare, särskilt pv. Han kan omöjligen begripa varför? Jag säger att det kanske beror på stigande ålder. 

Och det händer allt oftare att även husets herre tar sig en liten tupplur, liggandes i solstolen ute på altanen. 

Efter sexton år tillsammans, blir det rutiner med det mesta. Jag förbereder allt inför frukosten redan kvällen innan, fortsätter på morgonen .., och han diskar undan. 

Idag tittar jag på Ambulans kod röd där det handlar om en del verkligt svårt skadade patienter, nästan så att jag - mellan varven - viker undan blicken. Särskilt när dom har så ont att dom skriker av smärta.

Under tiden ägnar sig Pv åt mejlväxling med Nordea. Som kassör i Kammarkören har det varit ett krångel med att posten går till den föregående kassören och det kan tyckas vara en bagatell att ändra, men se, det har det inte varit. 

Och så har kungsljuset återigen visat sig nere vid hamnen i Skallkroken! Det är ett år sedan senast,

Tjopp bara, så stod det där - på exakt samma plats som tidigare somrar - och så mycket större än andra än växter i närheten. Högrest. På gränsen till mallig.

På något vis känns det tryggt med det som år efter år återkommer. Det som liksom är bestående. 

Just så är det med kungsljuset.

Forts. Kod röd. Medan jag skriver detta får en ung man som kraschat med sin motorcykel hjälp att dra benet i rätt läge. (Senare ska vi få veta att hans lårben var brutet och benet låg i en helt galen vinkel!) Trots ketamin och lustgas skriker den unge mannen högt ("men du kommer inte att minnas smärtan efteråt!" säger den kvinnliga läkaren och det låter ju trösterikt ...) och jag tänker att ofta är det motorcykelolyckor som är det allra värsta, plus människor som dråsat ner från ett tak och då ofta hamnat  på ett betonggolv.

Och så det ständiga krånglet att få ner åldringar från övervåningen i brittiska hus, där trapporna är extremt branta och smala. All heder till sjukvårdspersonal som arbetar med sådant, ja, med allt annat också, för den delen!

Nu ska jag vaska golven!

Dagens fönster ...

 

Så här skriver avsändaren som är ellem i Skellefteå: 

"Ett sjöbodsfönster från ett av mina badställen. Skönt att simma en stund. 12 grader i vattnet. ellem"

//Tack ellem! säger jag som också har badat ikväll, men glömde termometern hemma. Gissar på kanske 18 grader och vattnet var saltare än tidigare. Kanske har det varit nordliga vindar ...?

Ett litet guldpärleprogram ....

Om ni vill träffa en stor personlighet och se vackra vyer och mest sitta och smajla hela tiden .., då är detta ett helt perfekt program! 

Där är den yrkesstolte kaptenen ombord som berättar om ångbåtanarnas historia och vilken enorm betydelse dessa hade för vårt land, men så är det även de övriga .., eldaren/eldarna .., kökspersonalen, styrmannen som är gift med en thailändska som ansvarar för restaurangen/köket och hennes systrar, vilka också arbetar om bord. 

Se, den båten hoppas jag få åka med någon gång i sommar eller höst!

Tack Håkan Pieniowski och Astrid Ohlsén för den här pärlan! 

Det var för övrigt denne Håkan Pieniowski som gjorde filmen "Jag älskar dig Natajsa!" - den handlade om ryska kvinnor på BB. Och jag i min tur älskade den filmen! För den tilldelades han Stora Journalistpriset år 2000. Den här dokumentären kan ses i hela världen. 

Och här kan man ta del av Astrid Ohlséns produktioner.

Söndag förmiddag ...(ja, jag vet att det är tisdag .., men det känns som söndag ,-)!

 Och detta är vad jag ämnar ägna mig åt, i alla fall delvis, idag. 

Vindstilla är det också, det är knappt att man tror sina ögon! 

Är fortfarande glad åt 200-meterslöparen Erik Erlandsson som kom fyra i VM igår, vilken sensation!Vilken kille! Blev så upprymd så jag hade svårt att somna .., lyssnade i stället - återigen - till reprisen av Naturmorgon (nu börjar jag få kläm på Vänerns fågelliv) och sov därefter ljuvligt gott!

EU-valprat i Nyhetsmorgon. Hemma i Malå blev V klart största partiet och det är så intressant att se hur olika det röstas i valkretsar som ligger bara några kilometer ifrån varandra. 

Kunde också konstatera att i vår egen valkrets, Långasand - Ugglarp, röstade 65% av de röstberättigade.

Ännu ett Britta-Holmlund-alster ...

 

Så här ser den ut och fångades av den äldsta under rundan med hundarna.

Tack Maria!

Dagens fönster ...

Om man är hamnvakt eller hamnvärd eller helt enkelt bara medlem i Skallkrokens båtsällskap, då har man tillgång till "klubbstugan" och där kan man, om man så önskar, slå sig ned i en av tre skinnfåtöljer och få den här utsikten. 

Jag tycker att den är helt ljuvlig!

Där inne finns tv, möjlighet att köpa något gott till kaffet .,. där finns böcker att låna, fullt utrustat kök, diskmaskin, rejäla sittgrupper och där samlas t.ex de som tillhör Måndagsgänet, ett sällskap pensionärer som ideellt utför alla möjliga jobb inom föreningen. 

Fin hemsida har föreningen också, tycker jag. Och en vilsam 5-minutersfilm från hamnen, skapade herr Hartmann från Tyskland.

Dagens hemifrånbild ...

Hon är ute på hundpromenad .., går längs Kärleksstigen och plötsligt säger hon: "Vänta mamma, jag ska bara ta en bild!" och det är den här. 

Tänk, att detta hade vi nedanför vårt hus. Detta växte man upp med. 

Fiskyngel som simmade i det grunda vattnet, sälg i mängder, aspar i slänten och Kung Karls Spira i buskarna nära vattnet. 

Sälgens hängen. Häggen i backen nedanför gungan 

Dom virkade figurerna på lyktstolpen är gjorda av Britta Holmlund, en gång föreståndare på apoteket i Malå. Pratade skånska. Bara det .., så ovanligt. Gift med Fred, som är borta sedan länge. 

 

 

 

Här är Fred och Britta på den tiden det begav sig, då, när de båda arbetade tillsammans. Jag minns hur ovanligt jag tyckte att det var, detta att hon var chef över sin make. Det var då det. Om nio år kan denna härliga Britta ha 100-årskalas. 

Bilden är från Malåsidan och fotografen är tydligen okänd.

Dagens fönster ...

... fångades i köpcentret "Hallarna" utanför Halmstad. 

Något skoinköp blev det inte, däremot en prinsesstårta.

Det är takfönstren som speglar sig i det - enligt mitt sätt att se det - vackra golvet.

Efteråt ... 

 

Dagen efter EU-valet sitter vi som vanligt och äter frukost framför tv:n. Idag SVT och inslag med suveräne Fouad Youcefi som kallats hem från korrespondentjobbet i USA och är snabbare än all teknik ..,  och pv säger ...."jaa du .., där hade det blivit många fel om jag skulle gjort detta!"

Mona Sahlin och Carl Bildt är inbjudna och recenserar valet. De känns som gamla (trivsamma) bekanta som är på besök .., och Mona har ljusrosa läppstift, ännu ljusare än mitt, men hon tycker väl om det förstås, på samma sätt som jag håller mig till mitt.

Ja, bara att gratulera V som gjort ett bra val och detta säkerligen tack vare Jonas Sjöstedt som varit så rak och tydlig i alla debatter; bättre än alla andra, tycker jag. Pv är nöjd .., håller sig som alltid till Miljöpartiet och jag stod länge och velade ., hade för första gången tänkt ge dem min röst, men så blev det inte. Det kan också bero på att jag då känt mig som en som inte har en egen åsikt och röstar som min sambo. Och ja, det är ett fånigt resonemang. 

Min äldsta syster röstar som vår pappa gjorde och skulle nog aldrig ändra sig, vad som än hände.

Annat ..? Lyssnade nu på morgonen till P1 och där var en kort intervju med utrikesminister Tobias Billström. Tänk .., vad erfarenhet gör! Jag minns hur osäker han tycktes i början och nu var det som att lyssna till en helt annan människa. Inte stöddig, det det är inte så jag menar, men så mycket tryggare i sin roll. Fascinerande hur människor växer in i sina roller. Och nej, jag röstade inte på Moderaterna

Och i Frankrike är det kaos och Macron utlyser nyval.

Avslutar med älsklingsbilden av en älskad hund. Den togs förra sommaren och jag vaknade vid femtiden på morgonen och förvånades storligen över att Harry inte låg vid min sida, så där som han alltid gjorde. Det visade sig att han hade hoppat upp från akterruffen och låg på sittbänken vid ratten och sov så djupt och gott .., hörde mig inte ens. 

Det är länge sedan jag grät när jag tänkte på Harry, men nu får jag verkligen svälja och bilden blir dimmig. S o m  jag önskar att jag kunde stryka honom över huvudet!

Perfect Days ...

Två timmar och fyra minuter lång är den japanska filmen, den som blev Japans Oscarsbidrag och med samma namn som rubriken. Regisserad av tyske Wim Wenders och baserat på ett manus av denne Wenders, plus Takuma Takasaki. 

När klockan var halv sex började jag titta och nu tog jag paus. 

Detta är den i särklass mest annorlunda film jag tror mig ha tittat på. 

Tycker jag om den? Ja! Ja, verkligen .., så där som jag så ofta gör när det gäller japanska filmer och inte kan jag precisera vad det hela beror på? 

Jo, men där är någon slags sakta lunk .., mycket vardag .., och huvudrollsinnehavaren - Kōji Hashimoto - t.v. här på bilden, arbetar i filmen som städare på några av Tokyos offentliga toaletter och uppvisar en yrkesstolthet som är makalös. Å, så jag tycker om honom!

Men filmen har såå många lager och allt eftersom är det som att öppna ett paket som innehåller ännu fler paket .., eller kanske som dom här ryska dockorna, ni vet? 

Bild från filmen , tagen med min mobil mot min laptop. Så kan alltså en offentlig toalett se ut i Tokyo.Bilden hitttade jag på nätet och det var någon arkitekt som skrev att "Varför arkitekter borde åka till Japan ...?" Ungefär så.

Såg jag den på bio? Nej, hemma i soffan Ektorp. Hyrde den hos TriatPlay.se för 49:-. Om det är som förut, har man 48 timmar på sig att se den film man betalat för. 

Ger inget betyg, då jag inte sett den klart.

Uppdatering: Jag ger den full pott. En 5:a.