Det där med moral ....

På dejtingsidan där jag skuttade omkring för något år sedan eller mera, där fick jag kontakt med en stilig herre från västra Skåne.

Lärare, precis som pensionatsvärden.

En kväll ringde den stilige mannen och så frågade han vad det var som lät i bakgrunden?

"Hmm ..., har du besök?" sa han.

"Nää, det är bara tv:n som är på ...", svarade jag.

Då blev mannen alldeles förfärad och sa att själv hade han och hans dåvarande hustru minsann gjort sig av med tv:n .., ja, en lördagmorgon då dom satt vid köksbordet och åt frukost och tog snaps, ja, då bestämde dom sig för att likt en offergåva bära ut tv-apparaten till närmaste container och när han berättade om detta, så lät det som en frälsningsupplevelse.

"Ja, aldrig att jag vill vara utan tv!" utbrast jag förfärat.

Jodå.

Man måste följa sina principer, sa han.

Och detta med tv-tittande, det var ju bara fördärvligt och tog tid för annat, mer väsentligt.

Så jag undrade om han aldrig tittade på tv?

Aldrig någonsin?

"Ja, men då kör jag till min gamla mor i Höganäs och ser programmen hos henne ...", sade mannen.

Ojdå.

Det var en moral som heter duga.

Tänkte jag.

Sedan pratades vi inte vid mera.

Insikt nr 134 ...


Alltså ..., n´ Gunwald Larsson, ja, han är inte så jäkla pjåkig.

Kan man ju säga.

Från sjuksalen ....


Hela dagarna ägnar jag åt tv-tittande.

Jag gör som kapten lintott, zappar friskt.

Och jag tittar hänfört på program i danska ettan eller tvåan och jag häpnar över forskarnas upptäckter angående polarisen som smälter så raskt; jag ser ett alldeles fantastiskt program som handlar om ekologisk arkitektur ..., och som pricken över i lyssnar jag till några japanska forskare, vilka vittnar om allt elände som kan drabba den som lider av sömnapné.

Det är inte lite det, kan jag lova.

En gammal svensk långfilm med Lilla Fridolf och hans Selma, ja, den tittar jag också på.

För att inte tala om Kobra, Gokväll, Fråga Doktorn och alla nyhetsprogram (men vill avstå den terrier-ettrige Lennart Persson i Aktuellt ...) och såklart tittar jag på den vackra och allvetande Doktor Quinn och hennes stilige indianman.

Och Lilla Huset på Prärien, förstås.

När jag ledsnar på tv:n, löser jag korsord.

Och tar hostmedicin och äter Vicks honungstabletter.

Tittar ut genom fönstret.

Ser grannen mitt emot stå i sitt fönster och begrunda omvärlden.

Sedan i lördags har jag varit bosatt på soffan Ektorp och helst vill jag förklara för mannen som står där att det inte är av lättja som jag bara ligger här .., nej, att jag helst av allt vill känna mig pigg och alert och få cykla till jobbet och göra frukost och prata med alla kunderna och inte behöva oroa mig för att nästa lön ska bli så mycket lägre.

Pelle, han ligger på sin fårfäll nedanför elementet.

På bordet syns resterna av en skalad apelsin.

Och nu, nu är det Sportnytt Martin Beck på 2:an danska 1:an.

Ahaaa ....


Det var därför det såg så bra ut på mitt konto.

Jag hade glömt att man ska betala hyra.

Se det var ju en överraskning.

Förmiddag ...

Stranden i Haverdal, inte så långt från pensionatet.
Bloggmadamen tog bilden som har visats förut.
Och jag säger som Jom: "klicka!"


... och jag ligger under det blommiga täcket och lyssnar till gatuljuden här utanför.

Bilar som startar.

Snabba steg mot trottoaren.

Ungdomar som skrattar.

Ljud som dör bort.

Och här inne .., radioprat.

P4.

Agnes som sjunger "Release me".

Ja, just det.

Och själv är jag förfärligt hostig och känner mig totalt mörbultad.

Se detta, det var en mindre eller större pärs.


(Detta sista skrivs inte för att få medömkan, det är bara ett krasst konstaterande.)

Tisdagsfönstret ...

.... kommer från Västmanland ., från vännen ellis.

Tack snälla, rara! säger bloggmamaden med whisky-host-hes röst.

Slutsats ...


Jaha ..., då har man i alla fall rensat tårkanalerna ordentligt.

Ojojoj.

Tack Hedgren som tipsade.

Tvärstopp ...

Plötsligt känns det som om livet sakta vänder åter.

Så man brygger kaffe och renbäddar sängen.

Läser veckogamla dagstidningar.

Duschar.

Tittar på tv.

På sånt här.

"Där ingen skulle tro att någon kunde bo"

Norsk reportageserie från 2007.

Om människor som valt att bo långt från staden, men nära naturen.

Del 5.

För ett par år sedan fick Sisco och Karl Viggo Waldersløw nog av stressen och storstadslivet i Oslo. De sålde allt de ägde, tog sitt pick och pack och flyttade till en gård utan såväl ström som vatten i väglöst land i Ottadalen.

Med tiden har de byggt till huset och dragit in både el och vatten och idag är "nybyggarna på Heggerusten" överens om att de har fått ett långt bättre liv än de hade tidigare.

Sen ..., blir det liksom tvärstopp.

Mer än så räckte inte orken till.

Guldkorn ....

Ester Henning.


Har man inget att göra på sjukavdelningen, så tittar man på tv.

Hela tiden, nästan.

Man byter inte kanal .., zappar inte för att kolla vad som lockar någon annanstans, nä, man blir kvar.

Man är SVT trofast.

Så jag ligger på soffan Ektorp och faller pladask för programmet som handlar om konstnärinnan på avdelning 22; en film av Maud Nycander.

Det är en film som går rakt in i hjärtat!

Dels är det själva handlingen som är en sån fantastisk historia i sig, men sen är det också sättet på vilket själva filmen är gjord.

Alla svartvita klippen!

Ljudet!

Musiken!

Allt tillsammans .., det är fullständigt genialiskt, tycker jag.

Man blir ledsen och glad och allt på en gång.

Man får hopp om mänskligheten och inser att precis som att det finns människor som inte är direkt goda, så finns det människor med stora hjärtan.

Den här filmen b e r ö r.

Här hittar ni den.

En hel drös måndagsfönster från Norsjövallen ...

"Hej Elisabet!

Jag har varit i Umeå och hjälpt min dotter att flytta till en ny lägenhet så jag har inte hunnit läsa din blogg tidigare.

Jag hoppas att du känner dig bättre från din förkylning(?)!

På vägen hem stannade vi i Norsjövallen och jag tog ett par kort av kvarnen som står och lutar där.

Den har i alla fall många fönster...

Jag läste om din jobbdröm på kontor. Jag undrar om det ändå inte skulle vara att slösa bort en social begåvning. Jag tror att du skulle ha ett jobb där du har mera med människor att göra än med papper...

Kramar och kryapådighälsningar
Jom."

Måndag

Ringer jobbet.

Meddelar H, som själv nyligen har varit hemma en vecka på grund av nån slags influensa, att hon kan stryka mig från schemat i morgon.

Gör mig kaffe.

Passerar lilla spegeln och upptäcker en gammal tant i spegeln.

Ojdå.

Det är visst jag det?

Och nu ....


På eftermiddagen åker pensionatsvärden hem till landet Halland.

Själv ligger jag på soffan under blommiga täcket och nyser och nyser.

Svettlockigt hår.

I flera timmar tittar jag på kulturella program i svt2.

Somnar.

Tittar igen.

Lyssnar till Händel.

Allegro.

Applåder.

Tända ljus på mitt bord.

Pelle som snarkar.

Alldeles totalt slut på är jag.

Nära livet.


Just så.

Söndagsfönstret ..

Pelle, som hela natten var sur och puttrig .., ger upp.
Till slut hoppar han upp på loppisbordet och lägger sig för att sova.
Madame Avocado är lika hängig som bloggmadamen.

Ovanför min säng, nere vid fotänden, finns en stor spegel.

Där ligger jag .. vänd mot spegeln och tar en bild.

Och jag är sjukare än jag någonsin i mitt liv har varit, tror jag.

Ont överallt.

Hög feber på morgonen.

Huvudvärk.

Den snälle pensionatsvärden som nu börjar känna sig någorlunda, ska åka och handla färsk ananas, apelsiner, grape och citroner och även ta hem min fruktpress .., jag längtar efter juice så jag blir galen!

Nu mot sängen igen.

(Och med tiden blir pv en duktig bloggare .., nu har jag från soffan dirigerat hur man lägger in bilder här på sidan ....).


Ajöken, sa fröken.

Eftermiddag ..,

Trogna, trogna vännen Ellis vet vad som behövs till tröst .., några härliga fönster!

Så här skriver hon:

"En gammal liten stuga inte långt från vårt hus.
Mitt i skogen.
Flera fönster i en smäll! :-)
Knäppte bilden i förbifarten så den är inte så skarp, men jag tycker om den ändå.

Kram!"

Tack snälla rara! säger jag.

Och jag duschar och duschar och öppnar fönstret och äter apelsiner (precis vad bloggmadamen alltid gör när hon mår dåligt, liksom denna oförklarliga längtan efter färsk ananas .., eller färskpressad juice!) och vid middagstid steker jag lammkotlett (min) och pepparbiff (någon annans ..).

"Men HUR kan du vara hungrig när du mår så dåligt ...?!" säger en häpen pv och jag säger att försvinner min matlust, då är det nog Döden som väntar .., och så värmer jag potatisgratängen från igår och medan jag står vi spisen tappar jag all ork och kraft och känner mig ungefär som en urvriden disktrasa.

Vinet, som inköptes till härlig lördagsmiddag, får stå kvar på bänken.

Bara vid tanken på ett glas rött, blir man kräksjuk!

Mest hela dagen har vi legat på soffan Ektorp.

Skavfötters.

Pensionatsvärden tittar oavbrutet på tv.

Tennis (Davis Cup), Bandy och Storslalom.

Säkert nånting annat också.

Pelle vill också ligga på soffan, men puttas ner.

"Nä, jag vill inte .., gå ner .., det blir för varmt!" säger jag och sover vidare.

Och Pelle förstår rakt ingenting .., sitter på golvet och funderar vad som har tagit åt matte?

Pensionatsvärden hostar.

Ute faller skymningen.

Tv visar bandy.

Läget ....


Treo

Panodil

Vattenglas

Frossa

Tennismatch på tv

Kravaller

"Asfaltera Malmö!"

Systerprat

Ont i kroppen

Ring-på-dörren

Hand-affisch

Tacksamhet

Täcke

Hårspänne

Orkeslöshet

VIKTIGT MEDDELANDE



P g a hög feber hos bloggmadamen blir det inget fönster idag. Hon har numera tagits i besittning av det virus som tidigare i veckan härjade hos PV.
Men vi önskar er alla en trevlig helg.

PV, icke leg v.bitr
men en gör så gött en kan

Så orättvist kan det va ...

... du sitter med kalasbyxor på trappen och fjolårsdoftar på lavendel.

Är det rättvist..?

Jag har en underbar vårvintertid framför mig - är det rättvist?

Kolla in torkställningen - mycke snö är det .-)

--
/gunnar i vaplan/

Min alldeles egen hemsida:
www.vaplan.com


Tack snälla, rara Gunnar! säger jag.
(Ni kommer väl ihåg vem som vann fågeltävlingen hos honom ....? Det gör ni väl ..? Och bilden tog Gunnar.)

Hittat hos Annela ..

Tåget ..., bilden togs av min datasupport och gode vän Christer Nilsson.


Hos Annela hittar jag detta och hakar på.

Jag är femtiofem år och är uppvuxen i Västerbottens inland.

Jag gillar att bada i havet och helst simma under ytan

Jag äter skalet på den kokta potatisen

Jag säger ja "gärna!" när någon frågar om jag vill gå på bio.

Jag ger mig sällan in i väldigt trånga utrymmen, typ grottor.

Jag är duktig på att alltid bädda sängen

Jag stör mig på folk som slänger skräp överallt
Jag läser inte lika ofta nu som för några år sedan.

Jag är vackrast när det skymmer ...
Jag skrattar åt filmer som "I hetaste laget" eller "Stoppa pressarna".
Jag är en människa som är väldigt förnöjsam.

Jag har aldrig kunnat (vågat) dyka från femmeterstrampolinen.

Jag är lycklig om jag sitter på en flygplats eller i en bil och är På Väg.

Jag trivs inte på krogen eller på stora fester

Jag är dålig på kräva ommålning av min lägenhet

Jag är rädd för att något eländigt ska hända människor i min närhet

Jag älskar att bli pillad på armen!

Jag uppskattar omtänksamma människor

Jag tror på någon form av öde.

I mitt nästa liv ...

Paus.

En sak vet jag i alla fall; i mitt nästa liv ska jag inte arbeta som affärsbiträde.

Nej, då ska jag bli kanslist på kommunkontoret och ha ett eget rum med snurrfåtölj och utanför dörren, på höger sida av väggen, ska där finnas en sån här grej där det lyser olika .., grönt och rött .., "upptagen ..", "var god vänta ..." eller "stig in".

Alldeles lagom med arbete ska jag ha.

Mellan varven ska jag kolla min blogg och skriva några privata mail och så där nån gång per dag hoppas jag att vänliga arbetskamrater ska titta in och slå sig ner i besökarfåtöljen och då ska vi prata lite om livet och vad vi ska göra när det blir semester och jag ska fråga om arbetskamraten vill ha lite kaffe och det vill hon säkert (ja, det är en hon ...) och kanske tar vi något gott till och när telefonen ringer, då trycker jag på knappen som gör att svararen säger "personen ni söker är på tjänsteärende och återkommer på måndag".

Jag ska ha sju veckors semester och aldrig behöva arbeta helger och vill det sig väl, får man gå hem redan klockan ett på fredagarna.

Vi ska ha två fikaraster per dag, frånsett lunchen, och då ska arbetskamraterna och jag själv sitta i lugn och ro och telefonerna ska inte ringa.

Fastän jag kollar mina mail och surfar runt lite bland olika bloggar, ska min chef tycka att jag gör ett utomordentligt arbete och när det är dags för personalsamtal ska han eller hon sitta mitt emot mig och titta på mig med vänliga ögon och så ska jag få veta att självklart blir det löneförhöjning, eller vill jag kanske hellre ha några exta semesterdagar .., ja, det blir vad jag väljer.

På kvällen ska jag ta moppen hem.

Jag bor då i en slags länga på landet och där väntar två hundar och en katt på mig och kanske också pensionatsvärden.

Eller glöm kanske.

Vid husknuten växer frodig humle som slingrar sig upp längs väggen och överallt finns lavendel och annat som doftar gott.

Såklart ska svalorna bygga bo under husgaveln.

Så ska det bli.

Just så.

Fredagsfönstret .

... kommer från den här madamen.

Så här skriver hon:

"Hej Elisabet!

Här kommer ett litet tillskott till din fönstersamling. Tyvärr blev det lite mörkt i förgrunden så det är svårt att se den frodiga gullrankan som slingrar sig runt fönstret i stället för gardin. Det är den här utsikten jag har till morgonteet. Jag har bra koll vad grannen har för sig…

Kram och en trevlig helg så småningom önskar.

Ingrid - Musikanta."

// Tack snälla, rara! säger bloggmadamen.