Elisabet

Det där med moral ....

På dejtingsidan där jag skuttade omkring för något år sedan eller mera, där fick jag kontakt med en stilig herre från västra Skåne.

Lärare, precis som pensionatsvärden.

En kväll ringde den stilige mannen och så frågade han vad det var som lät i bakgrunden?

"Hmm ..., har du besök?" sa han.

"Nää, det är bara tv:n som är på ...", svarade jag.

Då blev mannen alldeles förfärad och sa att själv hade han och hans dåvarande hustru minsann gjort sig av med tv:n .., ja, en lördagmorgon då dom satt vid köksbordet och åt frukost och tog snaps, ja, då bestämde dom sig för att likt en offergåva bära ut tv-apparaten till närmaste container och när han berättade om detta, så lät det som en frälsningsupplevelse.

"Ja, aldrig att jag vill vara utan tv!" utbrast jag förfärat.

Jodå.

Man måste följa sina principer, sa han.

Och detta med tv-tittande, det var ju bara fördärvligt och tog tid för annat, mer väsentligt.

Så jag undrade om han aldrig tittade på tv?

Aldrig någonsin?

"Ja, men då kör jag till min gamla mor i Höganäs och ser programmen hos henne ...", sade mannen.

Ojdå.

Det var en moral som heter duga.

Tänkte jag.

Sedan pratades vi inte vid mera.