Tisdagmorgon ....

Från köket hörs vispande av ägg .., det ska bli äggröra och bacon till frukost, tydligen.

Igårkväll blev det bad i viken här nedanför .., alldeles stilla låg vattnet och en bit ifrån kom en man i sin båt .., han hade varit och fiskat .., och det var skönt att svalka sig och håret blev superlockigt och efteråt stöööp jag i sängen och låg här i lilla rummet och hörde pv prata med paret från Örebro.

"Vandrarhemmet" är litet och pyttigt .., våra rum ligger intill varandra.

Så där lite hemtrevligt, skulle jag kanske säga.

När jag nyss hämtade något från bilen, mötte jag kvinnan som förestår det hela.

Det blev lite småprat så där .., jag hämtade min blus som jag hade tvättat igårkväll och upptäckte att den inte alls hade torkat under natten .,. så nu hänger den så elegant under svenska-flaggan-vimpeln på verandan.

Idag blir det alltså Ulvön.

Så spännande det ska bli!

Och det är redan afrikavärme eller i alla fall närapå.

Lindalotta .....

Vi håller alla tummar och tår och önskar dig, Micke, Pyret och mormor lycka till!

Måndagkväll i Mjällomsviken i det fagra Ångermanland, klockan 19.45.

Så här blev det.

Vi lämnar Skellefteå vid tiotiden och åker söderut .., fikar längs E4:an på och bussar och bilar susar förbi ..,. passerar sedan Örnsköldsvik allt medan Hasse Alfredsson sommarpratar i P1 ...., och pv frågar om jag kommer ihåg vad backhopparklubben i Ö-vik heter och blir förvånad när jag svarar ..."jovisst, Friska Viljor!"

Lika varmt som igår.

Bilrutorna nervevade

Vi turas om att köra.

Tanken är att vi ska slå läger i Norrfällsviken, ute vid havet.

Om detta Norrfällsviken har jag hört så mycket gott, så vi åker raka eller slingriga spåret dit och bestämmer oss för en liten stuga till priset av 450:- för en natt.

Åååå, så besvikna vi blir när vi öppnar dörren!

Där finns en våningssäng och ett bord, det är allt.

Själva stugan står på sandig mark med en massa andra exakt likadana stugor på rad intill och på varje "bro" står en ful röd skurhink med mopp och där finns inga trappsteg, bara en cementklump att kliva på ...., och på ovansängen har träribborna gått sönder och kylskåpet har ett vinande ljud ., det låter som om vi hade bosatt oss på Antarktis och med viiiinade snöstorm utanför huset!

Å, vad jag deppar.

Efter tjugo minuter säger jag till pv att "näää, jag vill inte ...!" så jag går till receptionen och säger nästan som det är .., och den rara värdinnan förstår precis och vi får pengarna tillbaka, packar ihop det lilla vi tagit fram och ger oss av.

En halvmil senare tar vi in på ett vandrarhem eller mer som ett litet gult hus bara och här finns några uthyrningsrum och det är hur spartanskt som helst, men här finns en veranda med utsikt över vattnet och här finns ett bord med blommor och ett fullt utrustat kök och en tv och ett litet vardagsrum och framför allt; här finns en rar värdinna som visar oss runt och det känns så himla bra.

Priset?

Trehundra kronor för ett rum med två sängar.

Så snart vi har installerat oss, tar vi bilen och kör några km bort, tvärs över liksom, till Mjällomslandet.

Tänk er en slingrig väg som går ner mot vattnet och tänk er berg på andra sidan och vikar och rödmålade sjöbodar och helt tyst och lugnt!

Vi sätter oss på bryggan och vi har med oss kaffe i termos och Stenbergs tunnbröd och vi doppar oss i iskallt vatten och pratar med ett par som ägnar sig åt nåt slags strandrensning och inte kan man invänta solnedgången bakom bergen, för den går ju nästan aldrig ner .., så vi vänder om och är nu tillbaka till lilla vandrarhemmet, som är mer som ett vanligt hus.

Ett annat par har också kommit .., dom är från Örebro och har tänkt sig att åka till Piteå Havsbad.

I morgon tar vi båten ut till Ulvön.

Där tillbringade mina systrar en hel del barndomstid .., då deras moster och morbror bodde just där.

Etthundrasjuttiofem kronor per person kostar en t o r-biljett med båten och då åker man kvart i elva och kommer tillbaka vid kvart i fyra.

Därefter blir det raka spåret till Härnösand där vi hoppas få träffa Cecilia N som ofta kommenterar här på sidan och sist av allt, åker vi till Stockholm och lär väl komma fram sent.

Jag har tagit massor med bilder från det underbara Mjällomslandet och två bilder från det sterila Norrfällsviken .., men det är usel mottagning här, så ni får se senare.

Nu ska vi kolla på tv i lilla vardagsrummet!

Ajöken, sa fröken.

Norsjö, halv ett natten mot söndag.

Och alldeles uppenbarligen efterlevs förbudet.

Vid älven ...

Här, vid Inger och Olles lilla sjöbod, satt vi igår.

Motorbåtar puttrade förbi .., svenska flaggor vajade i vinden ..., och två gånger badade jag.

Farbror Erland

Pappas äventyrlige storebror, Erland.

Han, som med ritningen i sitt huvud, byggde ett flygplan och fick fyrtio dagsböter för att han fortsatte att flyga utan att presentera ritningen.

En tjurskalle, var han.

Och jag minns när pappa berättade om Erlands uppfinningar .., den där bössan som han gjorde på egen hand och så lät han lillbrorsan - min pappa - testskjuta .., medan konstruktören själv gömde sig bakom några buskar.

Och så s n ä l l han var, farbror Erland!

Han hade en hund som hette Rita och gift två gånger var han .., först med Anna, sedan, när Anna dog, gifte han sig med Annas syster, Beda.

A och B.

Och alldeles för ung dog han .., nästan i min ålder.

På väg till Kalvträsk ...

Måndagsfönstret ..

... finns i lilla sjöboden alldeles vid Skellefteälven.

En massa känslor ...

Efter besöket hos Kjell och Gerd, kör vi vidare mot Kalvträsk.

Kalvträsk.

Där växte min pappa upp.

Senast jag var där var på min farbrors begravning .., nu har åren susat iväg och jag är femtiofem år och ska leta efter min pappas fotspår.

"Vänta! Där är nog huset som pappa växte upp i, ja, innan hans pappa och mamma dog!" hojtar jag till pv och vi backar tillbaka och tittar på det gula huset och på lagården och det ser tomt ut och alldeles säker på min sak är jag inte, men jag t r o r att det är så.


Karins hand.
I lokalen övas det för fullt inför en lokalrevy.

Vi åker vidare .., upptäcker Kalvträsk Museum och stannar till.

Dörren till själva muséet är låst, men en rar kvinna säger att det nog ska gå att ordna så att vi kan få se och förresten .,. har jag någon anknytning till Kalvträsk?

Jag säger att jag är dotter till Ivar Nilsson och då bara gapar kvinnan som har bruna ögon och ett så varmt leende.

"Ivars dotter! Men du .., då är vi ju släkt .., min pappa hette Harry Nilsson och var kusin med din pappa och hans syskon, ja, men dom växte ju upp tillsammans hos deras farbror och faster som båda var barnlösa och delade bostad ..!" säger kvinnan som visar sig heta Karin.

Hennes pappa och min pappa var alltså kusiner.



I rummet som är som själva utställningslokalen, finns allt möjligt samlat om Kalvträsk.

Där är pärmar med idrottsresultat och två bilder på min friidrottande pappa som står tillsammans med andra unga män med efternamn som klingar så bekant för mig .., namn som jag har hört talas om när pappa livfullt berättade om äventyr i sin ungdom.

Och där finns nästan en hel vägg med urklipp som handlar om min pappas storebror Erland, han som byggde sig ett eget flygplan och det flygplanet blev vida känt över världen, ja, fabrikörer från såväl USA som Canada hörde av sig och ville starta serietillverkning av just det planet.

Jag frågar om huset som vi körde förbi ., är det möjligen ..?

"Jo, visst är det det!" säger Karin, men berättar också att när pappa och hans syskon och hennes pappa Harry blev föräldralösa, flyttade dom alla till fastern och farbroderns hus som fanns nära kyrkan, ja, det är för övrigt på den tomten som hennes hus står nu.


Så vi åker tillbaka till det gula huset.

Där är tomt och tyst .., jag kikar in genom köksfönstret och ser en öppnad kylskåpsdörr .. kanske är det bara ett sommarhus numera?

Och jag går runt lagården och tittar .., och jag tar bilder och plockar vildblommor som ska sättas på farmor och farfars grav, om vi hittar den.

Farmor och farmor som båda dog i 40-årsåldern.

Känslorna tumlar runt inom mig.

Nu, när jag går runt lagården där pappa har sprungit som barn .., kommer jag ihåg alla historier han berättade .., ja, som då när han skulle ta hem korna från skogen och upptäckte en stövare som jagade en liten ekorre och hur pappa alldeles glömde bort korna och fick omåttligt med stryk när han kom hem .., och aldrig att pappa kunde förstå hur hans egen far kunde bli så arg för något sådant?

Sånt, tänker jag på.

På kyrkogården hittar jag inte gravstenen, utan sätter blommorna i en grön strutformad plastvas på farbror Erlands grav.

Det går det med.

Och sedan åker vi vidare.


Vi ser en älgkalv på ett hygge .., vi badar i Villvattnet och småpratar med två pojkar i elvaårsåldern som försöker fånga fiskyngel.

När pv med samma håv fångar en fisk i första försöket, utbrister en av pojkarna: "men han är ju en GUD!!"

Vi badar .., dricker medhavt kaffe och säger att detta är livet på en pinne.



Och så åker vi vidare och landar vi hos Olle och Ingrid, båda två journalister på hemtidningen.

Dom bor utanför Skellefteå, alldeles vid älven.

Inger bjuder på en himmelsk fisksoppa och ett lika himmelskt grekiskt bröd och vi sitter på deras balkong med Skellefteälven tvärs över vägen .., vi badar i älven och pv springer en runda och senare på kvällen kommer hemifrån-agnetha, som numera bor i Skellefteå, tillsammans med sin dotter Emelie och vi går ett hundratal bort till Båtcaféet och sitter och pratar bort nån timme.

Agnethas hand.
Hon är Tvilling och storasyster och arbetar som läkarsekretare.
Höger tumme upp.
I Malå var hon nog en av mina allra bästa vänner.
Hon var gift med Jonny och gifte om sig med Johnny.
Jag var gift med Tommy och träffade Tommy.

Och sedan Thomas. som blev till pv.

Emelie är dotter till Agnetha .., hon är Stenbock och har vackra bruna ögon.

Barnbarnen..

Medan mormor är på turne i Norrland har Emil /kapten Lintott kämpat hårt i Aroscupen.
Killarn slutade på en 9:e plats av 64 lag, mycket bra jobbat!
Trots det var det tårar & besvikelse för Lintotten när han gick av planen, men efter bad med lagkompisarna var humöret på topp igen!
Storasyster Emma var med som supporter, men hon var mest nöjd med att få se Måns Zelmerlöv uppträda, själv trånade man efter Herreys....
Men Dr Böhlander hade inget emot att få lyssna på Måns, ja titta lite också.....

Hoppas ni har en trevlig sommar i värmen! Njut!!!!!!
Sommarhälsningar från Dr Böhlander

Minns ni Tyson ...?

Kommer ni ihåg honom ...?

Tyson, som vi mötte för första gången i fjolsomras när hans matte och husse hade hämtat honom i Hillerstorp i Småland .., ja, just den hunden.

Tyson, som blev så svårt biten av en hund här i Norsjö.

Nu har vi träffat honom igen!

En mer underbar liten lurvtuss är väl svår att hitta och alldeles lugn och trygg är han.

Att hamna på trädgårdsbordet och bli förevigad .., tja, roligare kan man ju ha om man är hund .., men Tyson är med på allt.

Och inget hår för ögonen har han heller .., här är det fri sikt!

Dagens fönster ...

Fem mil från Malå ligger Norsjö och Norsjö och Malå har i alla tider varit rivaler.

Fotbollsmatcher dem emellan var på Liv och Död.

Men nu tillbringar vi lördagen hos vännerna Gerd och Kjell just i Norsjö och det är subtropiskt varmt och vi blir bjudna på himmelskt god mat (älgfilé i tunna skivor .., ugnsrostade grönsaker ., det är så gott, så gott ..!) och det blir väldigt mycket surr ute på deras altan och Kjells kusin Kent kommer på besök och då blir det prat om dejtingsidor och "kvinnoavgiftning" och lite annat och det skrattas friskt där ut i sommarljuset.

Vid midnatt går vi på lååång promenad med deras hund Tyson; ner i byn går vi .. mot hembygdsområdet och förbi kyrkogården där det är hundra miljoner mygg och pv säger att detta är en prövningens stund .., hans ena öra blir stunget och svullnar upp och vi tar var sin rönnruska och viftar med runt våra huvuden ..., men alldeles ljust är det och Gerd är lyrisk .., tänk, så härligt med ljusa sommarnätter!

Natten tillbringas i husvagnen som står ute på gården och frukosten är avklarad .., det tycks bli subtropisk värme även idag .., himlen är ljust blå och man får liksom ta sats innan det är dags att sätta sig i bilen.

Planerna för dagen?

Jo, vi ska åka till min pappas barndomsby Kalvträsk .., tre mil härifrån .., och kanske hittar vi Ö-vikshasse i Burträsk, men bara kanske .., och sedan blir det Skellefteå och i morgon åker vi söderut, mot Höga Kusten.

Nu ska hunden Tyson förevigas!

Här är Jom!

"Ja, det var en kväll i juni ....".

Vid bordet sitter Jom .., den väldigt artige PV .., Joms hustru och bloggmadamen.

Plus en massa mygg.

Och härligt var det.

Och resan går vidare ....

Joms rara och fräkniga hustru tar hand om disken.
Utomhus.
Det är underbart.

Mitt på dagen får vi skjuts till land - vi sitter i båten och Jom är kapten - och det sägs hej och tack och man är så inutiglad och lycklig över ännu ett möte med vänliga människor.

Så kör vi till Arvidsjaur där Storgatan är uppbruten och eländig .., vidare mot Abborrträsk och Rönnliden .., Mörttjärn och Lainejaur ... och så hemma i Malå igen.

Hämtar släppträsk-tunnbrödet som jag bett Jonny lägga undan på Ica, min arbetsplats under fjorton år ..., och där finns den rara Catrine .., evigt glad arbetskamrat .., som jag inte har sett på evigheter!

Och vi svänger förbi kyrkogården och jag plockar vildblommor och lägger på pappas grav.

"Kronoj. I Nilssons familjegrav" är allt som står på gravstenen och det börjar regna lite och jag känner igen massor av namn på gravarna .., det är som om halva Malå har försvunnit till kyrkogården!

Och så åker vi vidare.

Nu ..., är vi i Norsjö, på Vintergatan 13, hos Kjell och Gerd.

Maten är i ugnen .., vinglasen på bordet (kan någon vänlig själ lämna tel.numret till Anonyma Alkoholister? Den här resan slutar nog illa ...).

Apropå var vi är ..., så har vi under resans gång passerat Kina, Frankrike, Betlehem, Stensjö, Ljungby, Lund och säkert någon annan by med ett lite annorlunda namn.

Bara så ni vet.

Vi har även tvärhälsat på hos Kerstin Sjölund i Svedjan.

Kul!

Och Tage Lundmark i Malå .., dina ord värmer ännu i hjärtat!

Lördagsfönstret ...

... finns här i sommarstugan vid Storavan.

Bilden togs i natt, när vi satt ute på altanen och pratade och pratade.

Molnen kom in över land.

Solen sänkte sig lite, lite där bakom bergen.

Middag vid Storavan ...

Den tillagas över öppen eld i en slags wokpanna, jag kan ordet, men vet inte hur det stavas.

Finurligt .., själva pannan sitter längst ute på en svängbar arm .., så drar man bara undan det hela när det är klart.

Morgon i Norrbotten ...

Filbryta till frukost.
Långfil.

Vid niotiden på morgonen blir det frukost här hos Jom och hans rara hustru, hon som är alldeles fräknig och talar en ljuvlig finlandssvenska.

Hon är från finska Österbotten, mitt emot Umeåtrakten, och jag blir så glad när jag hör hennes "tjungande tje-ljud".

Vi sitter runt deras köksbord ..., med utsikt över Storavan.

Före frukosten har jag tagit mig ett dopp och simmat i det ganska kyliga vattnet .., håret är lockigt och jag har glömt såväl hårtork som plattång i bilen som står på land, men nu får det vara som det är.

"Nå, hur är den här Jom ..?" kanske ni undrar.

Jo, det ska jag berätta för er.

Han är stor och lång och talar ganska långsamt .., han har en mörk röst och plirig blick.

Snäll, är han.

Pedagogisk (vänster tumme upp), men så har han ju arbetat som lärare också.

Den fräkniga hustrun, hon med dom härliga tje-ljuden, är Lugnet Personifierat och så vänlig, så vänlig!

Ungefär så är det.

Fredag ...

Bilden togs, tro det eller ej, av bloggmadamen.

Utsikten från Joms altan.
Faktiskt tror jag att ni ska klicka på bilden.


Samma här. Bloggmadamen tog bilden.
Nu vet jag minsann .., Jom bara sitter där och väntar på jesus-kommer-bilder .., det är så svindelvackert att man nästan inte tror sina ögon!
Detta är utsikten från hans altan.

Så här är det.

Först blir det besök hos den rara Ingela med familj i Malå.
Tanken är att hon ska hjälpa mig att få ordning på usb-minnet, men det blir på ett annat sätt .., alla mina bilder läses in på cd-skivor och så får jag ett helt nytt kameraminne igen!

Efteråt bjuder Ingela och hennes man på lunch .., grillad kycklingfilé med bulgursallad och annat gott och vi sitter ute på altanen och det pratas om fjärrvärme och lite annat sånt.

Sist av allt tar vi en sväng på byn .., och så badas det i Solviksbadet.

Vid fyratiden åker vi mot Slagnäs till Jom och hans hustru.

Resan blir längre än vad vi har tänkt oss .., det är fler mil, helt enkelt .., men till slut är vi framme och parkerar bilen lite avsides till och Jom är redan där och väntar med sin båt.

Jag säger bara en sak: vilken underbar kväll det har varit!!


"Ja, när man fotograferar ska man tänka på det där med ...", förklarar Jom.
Att han har vänster tumme upp, behöver jag väl inte säga.

Det blir mera bad (femton meter från altanen ligger Storavan ..) och det blir wokat kött över öppen eld och det blir prat och surr i flera timmar.

Mycket skratt.

Tårar också.

Och mera skratt och prat.

Nu är klockan halv ett och vi ska göra natt .., det är förstås helt ljust ute och vi har fått en egen Friggebod att sova i ..,, och unisont säger vi att detta är den allra mest fantastiska resa man kan tänka sig!

Släkten är värst .., eller bäst.

Av den underbara moster Gunhild får jag en almanacka.

Almanackan är utgiven av Dikanäs Hembygdsförening och gör mig salig inombords.

Titta bara!

På bilden här ovanför syns "Erhard Westerlund", han som står som nr 2 från vänster.

Han med det tjocka, mörka håret.

Det är min morfar det, han som dog i brusten blindtarm bara 30 år gammal.

Och titta här, vilket helt underbart kort!

(Kolla bondbrännan .., alldeles vita nedanför halsen ..-)

Morfar Erhard längst till vänster (han lär ha varit nästan 2 meter lång och morbror Olaf berättade att dom Westerlundska männen räknades som otroligt starka ...)och hans två bröder August (längst t.h) och Evert (tvåa från höger).

Evert har två barnbarn i Malå, Lasse och Bosse Lundgren.

Som nummer tre från vänster står Henning, som eventuellt också kan vara en bror till morfar.

Nummer två från vänster är Haqwin Bergman och tänk, när min morfar dog, då gifte sig Haqwin med min mormor och länge, länge trodde jag att han var min riktige morfar.

Gästinlägg från en svettig pensionatsvärd ...


Gud gifve att vi får lite snö idag.

Natten har varit på gränsen till outhärdlig, fick stiga upp och spola kallvatten på mitt påslakan för att få en blund i ögonen.

Och på önskelistan står att någon släcker ljuset på natten, detta börjar bli tufft och jag längtar hem till solnedgångar där solen verkligen går ner.

Ska det vara så här????

PV