Också en insikt ...

Så duktig och ambitiös hon är, min kusin!

Tänk, om man ägde en tiondel av den tågan.

Själv känner jag mig mer som .., tja, som Pelle.

Dagen innan man är ledig ...

... gör man inte mer än nödvändigt.

Man landar, liksom.

Kollar Allsången och Kommisarie Morse Barnaby.

Pratar i telefonen.

Mumsar på djupfrysta hallon.

Löser DN:s korsord eller försöker i alla fall.

Man ställer inte klockan på ringning.


Mest så bara njuter man.

En slags insikt ...

Kapten Lintott tittar på tv .., på minneshögtiden till Michael Jacksons ära.

Faktiskt kan han inte förstå varför man inte får se mannen i kistan, det fick man ju i fjol när gammelmormor låg där på det vitrutiga täcket, ja, då när kapten Lintott kände på hennes händer och på hennes panna och häpet sa att "men ååå, vad kall hon är!"

Då, när allt blev så naturligt och enkelt.

När döden inte längre blev farlig.

Bara så ni vet ....


Ska ni turista norr om Stockholm .., se till att ha vad som helst, men inte Telenor som mobiloperatör!

Eller: helst ska man tydligen ha Telia där uppe.

Knappt en enda gång kunde vi använda våra mobiler och då bara om vi kom till ett större samhälle eller en stad.

Sedan ..., farväl till mobilprat och sms!

Uppdaterat:

Ja., det är nog telefonen som har fått någon svårartad sjukdom .., sa Jesper på Telenors kundtjänst och med simkortet i min gamla telefon (ära vare den! med stora tangenter!) så kan man ringa eller sms:a mig, så det tycker jag verkligen att ni ska göra ..-)

Ja, numret är detsamma som den senaste tiden.

Så här är det.

Min mobil har fått spader och hjärter och allt på en gång och när jag har laddat den och ska till att kolla om där är några trevliga meddelanden .., så där som ..."å, vad jag saknar dig! hur ska man stå ut i en segelbåt i fyra veckor utan en sån trevlig människa intill sig!?", då får jag hela tiden upp en liten ruta där det står "telefonlås" och så ska jag slå en kod.

Det är bara det att ingen av dom koderna som jag har uppskrivna till den telefonen fungerar.

Då beslutar jag mig för att kontakta www.telenor.se och höra om dom kan hjälpa mig.

På Telenors hemsida arbetar "Emma", en konstgjord människa förstås och jag har ingen större lust att prata med den sortens Emmor och för att då kunna kolla min egen sida, så måste jag skriva in ett lösenord och det lösenordet har jag glömt bort vad det är, men Telenor är vänliga förstås och meddelar att dom kan skicka lösenordet till min mobiltelefon.

Men den kommer jag ju inte åt!

Jag kommer ju inte in i den!

Det är är väl det som kallas för Moment 22.

Dagens fönster ..

... finns i Kalvträsks vackra kyrka, hemma i Västerbotten.

Det är inte kyrkoherden som syns på bilden, utan herr PV.

Fredagkväll hos Jom ...

Nog brukar jag tycka att himlen känns som en ostkupa här i sydöstra Skåne.

Och på Österlen.

Och vid Landskrona.

Men att den var så stor och ostkupeaktig som vid Storavan i Norrbotten .., nä, det trodde jag väl inte.

Om man har lust att krypa in i ostkupan, så klickar man lite försiktigt på bilden.

Så där klick-klick.

(På lördagmorgonen gick jag raka spåret från sängen till vattnet ..., vadade ut .., dök och simmade och kände mig lycklig.)

Stol i Kalvträsk kyrka ...

Ja,för all del. Klicka gärna.

Alla dessa ljuvliga skuggor.

Ljus och mörker.

Allt på en gång.

Möte med Solveig ...

Solveig är 60 år och har figur som en pinuppa.

I Mjällomviken i Ångermanland, där, i ett gult hus som inte alls är det minsta märkvärdigt, där sköter den rara Solveig ruljangsen och tar emot gäster och delar ut rum till resande.

Solveig är så där varm och go som en värdinna ska vara.

"Här är köket och här är tv-rummet och ni kan slå er ner på altanen där ute och titta på utsikten .., ja, här finns lite broschyrer om Höga Kusten och om ni vill så kan jag visa alla motorerna i museet här utanför .., ja, det gör jag så gärna ...", säger Solveig.

På det vandrarhemmet känner man sig hemma.


Solveig är Kräfta .., nr två i syskonskaran (av fyra systrar) och hon har höger tumme upp.

Dessutom är hon ganska nyskild och vi pratar om hur det kan vara och då säger hon att "aldrig mera att hon ska ha nån karl att bo ihop med!"

Nej, åååå, vad hon njuter av all denna friheten!


Ute på altanen sitter Solveig och njuter av solskenet.

Att hon tycker om att lösa korsord, förstår vi rätt snart.

Och så har hon höger tumme upp och säger själv att hon är envis som synden.

Olaf Bergmans vänstra hand ...

En gång i tiden var Olaf nästan heltidsjägare och fiskare.

Det är han ännu, men nu i tanken.

Oavsett vad vi pratar om, kommer han tillbaka till jakt.

"Sextonkalibers .., du vet ...!"

Olaf är yngst av sex syskon.

Kräfta.

Bor i södra Lappland, i Dikanäs och är hårt drabbad av cancer.

En kämpe är han.

Olaf är min morbror och jag tycker så mycket om honom.

Hos Anna ....

Helt underbar var hon, Gunnars mamma Anna.

Ni vet, Gunnar i Jämtland.

Och hennes hem ..., så trivsamt!

Gamla möbler.

Massor med böcker.

Tänk, hur det kan slumpa sig!

Översta raden fr.v: min moster Margit, Ivan som var blind och dog bara 21 år gammal.
Och längst till höger en rultig mamma Ann-Gerd.
Hon skulle senare komma att väga kring 56 kg.
Undre raden: mormor Betty Bergman, moster Gunvor som var så konstnärlig, lilla Lisbet och morbror Olaf i sin pappas knä.
Jag var säkert elva, tolv år när jag insåg att Haqwin inte var min biologiska morfar och så häpen jag blev!

Egentligen tror jag inte det minsta lilla på det här som kallas slumpen.

Jag tror att människor kommer in i våra liv när det är tänkt så och att det är därför som det med vissa känns så alldeles omåttligt rätt.

Eller mer så här: jag tror på nåt vis att det är en mening med allting.

Och ibland blir allt så härligt galet!

Titta på bilden här under.



Längst till vänster står Erhard Westerlund som är min morfar, han som jag aldrig fick träffa.

Till höger om honom står Haqwin Bergman.

Så här är det.

Min mormor Anna Fransiska Elisabet Hansson, hon gifte sig med Erhard som dog bara 30 år ung.

Med honom fick hon tre barn, Margit, Ivan och mamma.

Och så, flera år senare, gifte hon om sig med Haqwin, han som på badbilden står intill min morfar.

Tre barn till fick hon .,. Gunvor, Lisbet och Olaf.

Tänk, om dom där unga männen på bilden hade anat vad som komma skulle ...

Den allra första arbetsdagen ...

... får jag svårt att hinna med allt som jag i vanliga fall fixar lätt som en plätt.

Och jag kommer knappt ihåg i vilken ordning saker och ting ska göras.

Just ja!

Alla lotterna ska inventeras och presentkorten sorteras och skickas för inlösen och det ska beställas hem växel och bärkassar och inte att förglömma frimärken, ty nu köper turisterna massor med Wallandervykort och frågar man då om dom vill köpa ett frimärke eller rent av ett häfte, så svarar dom nästan alltid "ja, just ja!"

Affären svämmar närapå över av sommarbesökare och där är en man som säger ..."men ååå, vilken fin dialekt du har!" och så ler han så varmt, men härlig dialekt har han också och det visar sig att han kommer från finska Österbotten, alltså är vi nästan-grannar, i alla fall förr i tiden .., och det är förstås nån slags hemifrån-igenkänning som han reagerar på.

Och där är alla småttingarna; Hugo och Ida, till exempel .., och där är mängder med stockholmsturister och några från Västmanland och Dalarna och så alla de andra .., danskar, tyskar och polacker och vi sitter i alla fyra kassorna och Marianne som har arbetat på sjukhusapoteket frågar hur semestern har varit och jag berättar om Jämtland och alla möten och snöklädda fjälltoppar och där kommer Fru Grå och ger varm kram och när tröttheten sedan slår till med besked, försöker jag med mental träning ..., ja, jag tänker på den där kvällen i Mjällomsviken och bryggan vid vattnet.

På det där l u g n e t.

Och jag tröstar mig med att vi är många som har återvänt efter ledigheten.

Där är Maria som är så brunbränd och vacker och liknar en spanjorska med sitt mörka, lockiga hår .., och där är Magnus som har varit i Turkiet och han berättar om 40-gradig värme och ett hav som inte svalkar det minsta lilla!

"Å, Gud, så hemskt!" säger jag.

"Men hjälp, så härligt!" säger Rickard.

Och Anna har också återvänt, men vi hinner knappt prata med varandra och Rickard var ju bara borta en enda vecka .., och nu har andra gänget givit sig av och andra får ta över deras uppgifter.

Olof (som jag kallade för Alfons Åberg, men inte nu längre ...) är charkansvarig och har mycket att tänka på .., det är inte världens enklaste sak att veta hur mycket kött som ska beställas hem, för kommer regnet ösande blir det tvärstopp med grillandet och kanske massor med svinn!

När klockan närmar sig halv fem, känns det som om jag ska avlida.

Faktiskt.

Men det gör jag inte .., och när jag har handlat och stämplat ut, cyklar jag till Ohlssons Basar och köper mig nya läsglasögon för en billig penning och nu sitter jag här hemma, nyduschad och med tre öppna fönster och livet känns ändå rätt bra, men nog hade jag gärna fortsatt det där härliga semesterlivt.

Just så.

Ungefär så här ....

... som katten Boll i Småland, har jag känt mig under sjutton dagars ledighet.

Avslappnad.

I nån slags total harmoni med tillvaron.

Nu är det måndagmorgon och när klockan är fem vaknar jag och kan omöjligt somna om.

Lyssnar till P4.

Tänker på jobbet.

Sju till fem.

Hör mistluren nerifrån hamnen.

Ute är det kompakt dimma och kvavt och fuktigt.

I min garderob ligger arbetsbyxor av syntet och väntar på att träda i tjänst.

Och röd tröja, också i syntet.

Jag antar att detta kommer att kännas som en dag i klimakteriehelvetet.

Ungefär.

Måndagsfönstret ...

"Hej Elisabet!

Jag såg det här fönstret igår och tänkte att det kanske Elisabet skulle gilla.

Det är från ett viktorianskt hem i slutet av 1800-talet i en liten by söder om Sheffield.

Här bodde William Tyzack med familj som ägde stålverket Abbeydale Works.

Anna från www.steelcityanna.blogspot.com."

Ett kvällsfönster från ..

"Hej Elisabet!

Ett fönster från grannens stuga vid Storavan där man kan se vår båt.

Den ligger som vanligt ordentligt förtöjd.

Kramar
Jom."



// Till saken hör att Joms båt, under vårt besök där i paradiset, låg och guppade alldeles fritt ..,. så det där med "ordentligt förtöjd" .., det ska man nog ta med en nypa salt.

Mormor är olydig ....

Av pv har kapten Lintott fått ett alldeles eget munspel.

Flera gånger spelar vi Plump, då, när vi hälsar på hos kapten Lintott, Emma och deras mamma och pappa.

Det blir förfärligt spännande och alldeles otroligt jämnt!

Ena gången vinner hon som är mormor, det är bloggmadamen det.

Nästa gång vinner kapten Lintott efter en hård duell mellan honom och pv.

Det är då, efter den vinsten, som det blir intervju.

Litet brev från Pelle ...

Hej alla vänner!

Ni har väl inte glömt bort mig?

Det är jag, pElle, som skriver.

Om ni visste hur bra jag har det!

Ja, först var jag två månader hos pv ute på landet, sen fick jag komma hem till matte ett tag och det var inte alls roligt .., tänk er själva .., att bara få spankulera omkring i hennes lilla, lilla lägenhet och aldrig få gå ut och sträcka på benen!

Sen tog matte med mig till pensionatet igen och efter bara några ynka dagar sa hon att nu skulle jag få vara hos pv:s mamma, hon som heter Gunvor.

Jag har träffat Gunvor flera gånger förut och jag har till och med bott hos henne några dagar, men nu skulle jag vara där i mer än två veckor, sa matte!

Ni kanske tror att jag blir rädd eller ängslig när jag ska vara borta så länge från matte eller pv, men det blir jag inte, inte det minsta.

Jag trivs jättebra hos Gunvor!

Gunvor bor i ett litet sommarhus nära havet och jag får gå ut och in som jag vill och på kvällarna säger Gunvor att "nu ska vi go to bed Pelle!", ja, hon kan prata lite engelska och jag har också lärt mig och förstår precis, så jag följer Gunvor in och hoppar upp i hennes "bed", det betyder säng.

Igår kom matte och pv tillbaka från sin semester och jag tänkte att nu måste jag nog återvända till Ystad.

Så blev det inte alls!

Eftersom pv har människor som bor i hans hus och dom har tre kattor .., så sa Gunvor att hon tyckte att jag kunde stanna hos henne hela sommaren!

Åååå, så glad jag blev!

Här har jag nästan ett eget rum, - det är altanen - jag får ligga på soffan om jag vill eller i en fåtölj och ibland går jag och lägger mig under en jättestor buske som heter Rhododendron .., där ligger jag när det är varmt.

Om det finns Rödhakar här?

Nä, jag har inte sett en enda.

Fast .. jag bryr mig inte så värst mycket om fåglar längre .., Gunvor och jag, vi har det så bra tillsammans .., vi tycker jättemycket om varandra!

Och matte och pv .,. dom var så glada och sa att det hade varit en jättebra semester och hela kvällen igår berättade dom för Gunvor och visade bilder och sa "ååååå, titta, så vackert!" eller .."det där är Gunnar i Vaplan ., känner du igen honom ...?" och det gjorde Gunvor och matte sa att pv hade varit så trevlig att resa tillsammans med .. ja, hon tycker bara ännu mera om honom nu än tidigare!

Jag tror att matte kommer att flytta till landet Halland snart, det är vad jag tror.

Ja, nu vet ni hur jag har det.

Jag tänkte att ni kanske undrade?

Allra mest hälsar jag till Lindalottas katt .., det kan inte vara så enkelt att ha fått en baby i huset, hon heter Ebba , har matte berättat.

Och sen hälsar jag till alla andra bloggkatter .., det vimlar ju nästan av dem!

Jam-jam från er vän.

pElle.

Mians Alice sa...

Åh pElle, så kul att höra att du haft det bra hos Gunvor.
Min lillmatte har berättat för mig att hon tror att din matte snart kommer att flytta till landet Halland. Du har du hela din flock samlad sedan - det blir bra det.
Hälsningar från cairnflickan Alice.

Lindalottas Selma sa...

Åh vad jag har saknat dina brev Pelle!

Nu känner jag mig lugn när jag vet att du har det bra.

Ja, precis som du skriver så har det hänt en del på hemmafronten.
Det är en liten krabat som kräver husses och mattes fulla uppmärksamhet, men jag får lite extra god mat och får vara ute hur länge jag vill!
Jag nosade på den där krabaten härom natten och hon luktade inte fy skam, men när hon låter för mycket går jag till ett annat rum.
Men det kommer säkert att bli bra.
Det som är absolut bäst är att matte har berättat att hon kommer att vara hemma hur länge som helst nu!

Nosgos på dej :)

Mossfolks Lurvig sa...

Kul att höra ifrån dig pElle och så jättebra du verkar ha det! Vilken tur att du får stanna hos Gunvor hela sommaren.
Det där med att komma och gå som man vill är toppen. Jag får med det just nu, men min matte måste man hålla ordning på, så jag håller mig i närheten av henne.
Tänk så bra om ni kunde flytta till landet Halland för jämnan!

Rexxie sa...

Vilken härlig sommar du verkar ha!

Hälsa matte att hon skall titta på TV2 kl 21.45 ikväll..

Till er alla ...

När jag kommer hem till mig och sätter mig vid datorn, upptäcker jag mängder med kommentarer som jag aldrig har sett medan vi varit på resande fot!

Där är t.ex. två härliga kommentarer från annannan som har varit eller är på vift i Nottingham, England .., och ett från den rara Agnetha i Skellefteå, och där är ett helt underbart, bedårande fönster från Anna i Sheffield ..,där är ett från Kambodja (Jom) och Babsan har skickat fönster från såväl Öregrund som från Akers Hus i Oslo!

Och pv:s dotter Hilda har varit flitig och kommenterat och ett enda har jag svarat på, de övriga har jag inte hunnit med!

Det finns säkert flera .. och jag säger bara att det ibland har varit stört omöjligt att ta sig ut på nätet och när man äntligen har fått kontakt, har man skyndat sig och skrivit ett inlägg och att sedan börja leta efter kommenterar, det har helt enkelt tagit för mycket tid.

Det beror i n t e på ointresse!

Bara så ni vet.

Hemma igen ...

Avresa från Halmstad 13.04 ..., och i Malmö har ystadtåget som alltid har gått från spår 12, nu plötsligt flyttat till spår 3.

Av bara farten har jag promenerat från spår 3 (dit halmstadtåget anlänt) till spår 12 .., tillbaka till spår 3 .., för att upptäcka att där finns ingen sommarkortsautomat.

Inne i centralhallen är båda automaterna trasiga.

Ny promenad till spår 3 .., pratar med tågvärdinnan som säger att jaha, då får jag gå till kundcentret, där på spår 10, finns en automat.

Nåja, det är ju bra med motion, tänker jag. (inte alls).

Hinner med nöd och näppe med tåget.

I trakten av Skurup v r ä k e r regnet ner.

I Ystad är det skyfall och översvämning.

Och hemma hos mig har grannen party.