En hel massa tisdagsfönster ...

"Hej igen Elisabet!

Här kommer jag med ännu en målad bild.

Många fönster innehåller den och tvätt på tork!

Den är gjord 1820 och motivet är från Berlin.

Konstnären hette Ludwig Deppe och det finns endast ett par verk av honom kvar.

De flesta av hans målningar överlevde inte andra världskriget.

Dörrarna till höger ser ut att leda till utedass.
Lufthålen förefaller hjärtformade.

Hälsningar från Lundafarmorn Agneta."

Stort tack ...

Bild: Ö-vikshasse.

Till er alla som kommenterat detta om vad man känner och tycker: det inlägget har jag lagt åt handlingarna nu; dvs, jag har med varsam hand tagit bort det, men sparat det till mig själv.

Alla kommentarer också.

Jag är rädd att det blir en långbänk av det hela och jag vill ha det ur världen.

T a c k .... för alla kommentarer, oavsett vad ni har skrivit!

T a c k ..... till pv också, som hoppade rakt in i getingboet ,-)

Tack som engagerade er!

Och nu är det kväll och jag har tittat på Allsång från Liseberg och nu är det repris på Allsången på Skansen, den som Gunnar i Jämtland tycker är m y c k e t bättre.

I morgon har jag kort dag och är glad bara därför.

Halv åtta till tre.

Åååå, så härligt!

Är vädret som idag, blir det stranden och havet.

Längtan ...

Och tänk, att snart, på onsdageftermiddag närmare bestämt, kommer kommentatorsvännen Bente fra Hamar hit, tillsammans med sin son!

Längtar jag?

Om!

Ja, vi bloggare är sannerligen asociala varelser som mest sitter och stirrar framför en datorskärm.

Absolut.

Åååååå, vad jag tycker att allsång på Liseberg är bra!!!

Så mycket mera värme och spontanitet!

Heja Lotta Engberg!

Igenkänning ...


Vad då?

Vem jag hade i kassan idag?

Som frågade var närmaste bankomat fanns ...?

Som till min förvåning var så mycket kortare än jag hade förväntat mig.

Som såg så himla rar ut.

Och med väldigt lätt-igenkännlig röst.

Jo, det var den här madamen.

Ullevi ikväll ....

.... kapten Lintott är också där och så hans blivande hustru.

Somliga i släkten är minsann inte räddhågade för att visa känslor.

Första matchen avklarad ...

Emma Elisabet är nu på sitt livs första Gothia-Cup-turnering.

Och idag spelades premiärmatchen; mot Enskede.

Jaså, ni vill veta hur det gick?

Jodå, riktigt bra.

BSK, flickor -97, vann med 6- 0.

En av töserna gjorde fyra mål.

Jag säger inte vem.

Men hon är släkt med bloggmadamen.

Heja, heja BSK!!

Ett måndagskvällsfönster ...

Så bra det passar med en bild på hängande tvätt .., för det är precis vad jag ägnar mig åt ikväll .., eller så kan man säga att "jag har tid i tvättstugan".

Innan dess har jag cyklat krokiga spåret till stranden och havet.

Simmat under vattnet.

Nitton grader, kanske.

Det är det absolut bästa som finns i livet.

Och vem skickade bilden av tvätt-på-tork i södra Frankrike?

Jo, den här madamen förstås.

Ny vecka ....

Från morgontv hörs Flamingokvintetten sjunga om Mona Lisa.

Och här ska snart cyklas till jobbet.

Sju till fem.

Och ute är det hällregn!

Det blir till att cykla i Tour-de-France-fart till affären!

Måndagsfönstret ..

.... finns i Gamla Stan i Stockholm.

Och vem tog bilden ..?

Jo, den här resglada madamen.

"Men dom var ju här ....?!!"

För några år sedan bodde herr och fru Undulat hos mig.

Ja, fru och fru Undulat, visade det sig senare vara.

Att fågelburen stod i fönstret som vetter mot secondhandaffären, det kommer lilla Nelly ihåg!

Så snart hon kommer in rusar hon fram till fönstret .., hoppar upp på loppisstolen och så börjar hon att spana.

Att s p a n a.

Nääää, ingen fågel!

Men Nelly är ihärdig.

I två timmars tid håller hon stenkoll.

Och nu blir det Sportspegel ....

Emma Elisabet ska vara med om sitt livs första Gothia Cup.

Som deltagare i BSK, flickor f.-97.

Ni kan ju tro hur spännande det är!

Och mormor håller tummar och tår!

Eftermiddag ...

Utsikt från vårt bord på Marinan.
Sanden 1 dm från våra fötter.

Det blir Hedgren & jag själv och Marinan, nere vid havet.

Förstås.

Pratet rör sig om allt från tzatziki, bilköp .., till skilsmässor, bra och dåliga chefer, samt båtliv.

Och detta att segla ensam på livets stora ocean.

För, - och nackdelar.

Solen mot mitt ansikte.

Någon timme tidigare har jag simmat i havet, vid den stora stranden.

Huvudet mot en båtsida ., små, små myror på badlakanet.

Havet är svalt.

På gränsen till iskallt.

Aldrig är jag lyckligare än just där .., i vattnet.

Just nu hos mig ...


Strålande sol!

Ljust blå lite molntussig himmel.

Mozzarellaost med sallad.

Och om en och en halv timme kommer den här pratglada madamen på besök.

Då är vi två pratglada madamer.

Och ikväll blir det fika tillsammans med Anna-Panna, Micke och lilla Nelly.

Sicken härlig eftermiddag!

Dagens fönster ...

Målning av Lars Lerin.
"Nattblock II".

Min rara kusin Ingalill som bor utanför Vilhelmina, har varit på utflykt till Värmland.

Till Munkfors, bland annat.

På konstutställning.

Det är om detta hon skriver på vykortet som kom neddimpande häromdagen.



Det är inte ofta det kommer Riktiga Vykort numera.

Desto gladare blir man!


Mer att läsa om konstnären finns här ...

Mormor Bettan ....

I morgonbitti arbetar jag för ovanlighetens skull inte med cowboy-Maria, hon den evigt lugna och underbara, utan med Magnus.

Han är precis tvärtom.
(Ja, han är underbar han också, men han är absolut inte lika lugn.)

Magnus tar sig fram med bråttomsteg; nästan springer fram genom affären.

"Men då du Bettan .., då blir det alltså gofika på förmiddan .., helst ägg och bacon!" säger han filurigt smajlande när jag är på väg hem.

Han tror förstås inte att han ska få det.

Men se ..,. att han ska.

Lördagsfönstret

... finns i Ystad, på kultförklarade Fritidsbaren.

Saknad ...

Mammas hand och min.

Femtiofemochetthalvtår är jag och ligger på soffan och tänker på min mamma.

Det är mer än ett år sedan hon dog.

Ibland glömmer jag nästan bort henne och då får jag förfärligt dåligt samvete och tänker att .., jaha, är det så här det ska bli .. man lever ett långt liv och så är man borta och det är inte mer med det.

Men ikväll är det annorlunda.

Jag tänker på natten i Dikanäs när vi sov på övrevåningen och med så mycket mormor i väggarna och jag tänkte på alla gånger jag var där tillsammans med mamma och nu var allt annorlunda och jag tänker på när personalen från Ejdern ringde och sa att jag måste skynda mig dit för nu var slutet nära och mamma, varm och go när vi kom fram, sonen och jag .., och hur jag höll henne i famnen och pussade på kinden och alldeles borta var hon; som utflugen ur rummet.

Blicken tom.

Ibland önskar jag att hon hade fått ligga i ett fack i ett kylrum och så kunde man dra ut lådan och sitta och prata lite och stryka henne över tjocka håret.

Småprata bara.

"Om jag ligger alldeles, alldeles, alldeles prick stilla kanske jag kan höra eller på nåt sätt känna henne ...?" tänker jag och så gör jag just det .., ligger alldeles stilla på soffan Ektorp och medan mörkhyade kvinnor springer runt, runt i en tv-sänd friidrottstävling, försöker jag få nån slags kontakt med mamma.

Inte det minsta vill det sig.

Hon är väl någon annanstans, förstås.

Kväller ...

Nej, bild och text hänger inte ihop.
Men det behöver dom ju inte heller göra.
Det var i Rögla hos Hasse och Tina som den lilla katten tittade ut genom hålet i väggen.
Det var då det.
Nu är Hasse och Tina skilda och själv har jag seglat ensam sedan 2003.
Mer eller mindre.
Mest mindre.

Friidrott på tv ....., räkskal på en tallrik.

Bilar som kör förbi.

Tangentknatter.

Och levande ljus och telefonprat.

Bloggvännerna förgyller ens tillvaro.

På söndageftermiddag kommer den här madamen på besök .., då blir det middag nere på Marinan eller kanske på Fritidsbaren och säkerligen massor av prat.

Två dagar senare anländer den såå rara Bente fra Norge, tillsammans med sin son.

Det är bara att hoppas att vädret står sig .., att det inte blir hällregn och elände.

Tänk, att få visa Österlen!

Baskemölla, Kivik, Skillinge .., och picknick i Sandhammaren!

Och imorgon kommer yngsta dottern med man och lilla Nelly!

Och har man tur, dyker Jämtlands-Gunnar upp vad det lider.

Eller ner.

Lite guldstjärneglitter i juli månad.

Så blir det.

Till er som har Dagens Nyheter:

Ni har väl sett den där lilla spalten som ibland finns på Familjesidan, den med rubriken "Så träffades vi" ...?

Är man inte inutivarm när man börjar att läsa, så blir man det efteråt.

Det är läsare som har skrivit in och berättat om hur det gick till när dom träffade den som skulle bli deras partner och ni anar inte hur fantastiskt livet ibland kan vara!

Och hur många modiga människor det finns!