Den som varit med här ett tag ...

... vet att jag älskar den här mannen och hans sätt att göra reseprogram.

Just nu visas ett sådant på danska 1:an.

Och nu vill jag åka till Istanbul.

För dit har han tagit oss tittare ikväll .., tänk er själva .., från soffan Ektorp till Istanbul utan att ens mellanlanda!

Till Inga-Lill ...

Just idag fyller min kusin Inga-Lill 54 år.

Hon är moster Lisbets mellanbarn .., hon är lärare, mamma och mormor och bor i ett gult trähus mitt ute i skogen, inte långt från Vilhelmina.

Det var där vi hamnade i somras, då, när vi först hade ätit härlig middag på hotell Vilhelmina ...(med Inga-Lills man, min andra kusin Barbro .. underbara moster Lisbet och så pv och jag själv ..) och sedan blev det eftermiddagskaffe ute på altanen i Lövliden innan vi åkte vidare till Dikanäs och morbror Olaf med familj.

Så oändligt lycklig jag var!

Vilken värme som strömmade emot en från alla håll och kanter.

Så här kommer ett stort grattis till kusinen!

Handlingslapp ...

Och kallt blir det ju utan ...


Ibland (läs: väldigt ofta ...) beklagar sig pensionatsvärden över att jag alltid ligger och sover i särken.

Ja, vad då då ...?

Jag tycker om att ha nattskjorta på mig och vid femtiofem års ålder och efter tre havandeskap så är det faktiskt inte så mycket att briljera med; faktiskt ska han vara t a c k s a m att särken är på.

Själv ligger han i Adamsdräkten.

Inte vet jag väl om jag tycker att det är så fasligt upphetsande, direkt?

Nåja.

Det finns andra slags särkmänniskor.

Jag är inte helt alena.

Ja, kolla bara.

Här är en.

I tanken är jag långt borta ...

Nåt sånt kanske. Ett hus med Vackra Fönster.

Bakom kassan står jag och drömmer.

Tänk, tänk om pensionatsvärden hittar ett arbete här nere och tänk om man hittar ett hus på landet och tänk om man kan ha höns och galande tupp och en hund och Pelle förstås och Aklejor och Lavendel och Humle och Klematis och Vildkaprifol och en uteplats med stor parasoll och kunna dricka kaffe i solskenet och ha flera rum som man kan ha barn och barnbarn i!

Och att kunna få arbeta kvar bland arbetskamrater som man känner sig trygg med och ha sin lön som förut och känna att man har ett eget värde.

Ibland skojar pv och säger att jag kollar mitt saldo så ofta .., att jag är så hysteriskt noga med mina pengar.

Men så är det, att dom senaste tre åren av mitt liv har jag haft lögre lön än jag någonsin har haft och pengar är verkligen inte allt, men det är ändå mycket .., och att känna den där friheten som pengar kan ge .., - att inte behöva oroa sig så mycket, det har jag gjort tillräckligt i mitt liv -, det är för mig rena drömmen.

Sånt tänker jag på där jag står bakom kassan och småpratar med kunderna.

Upphittat ...

På Ica finns även nu den nya grönsaken "grillkål".



Och jag konstaterar att ..., ja, sommartid är handlingslapparna mycket färggladare.

Det ska jag absolut komma ihåg att ta upp när jag doktorerar i ämnet i fråga.

Jo, jo .., så kan det gå ...

När min cykel för två veckor sedan blev stulen och jag, i upprörda ordalag, berättade för pensionatsvärden om vilket straff jag ansåg detta borde rendera i ...(ja, offentligt spöstraff, alternativt värre saker ...), då tyckte han att jag var lite väl hård i tonen.

Kanske lite omänsklig.

Idag ...., upptäckte herr pensionatsvärd att någon har roat sig med att göra inbrott i hans bil.

Ja, någon har kraschat höger framruta och sedan härjat fritt.

Detta hände sig i den idylliska orten Svalöv.

Om jag säger som så .., så har herr pensionatvärdens åsikt angående den där straffskalan .., tja, den har förändrats lite.

Det där med spöstraff är nog inte så dumt ändå.

Tycker han.

Klockan 07.14 ...


Kaffekoppen urdrucken.

Det färska sportbräck-brödet uppätet.

Lokalradion berättar om en stökig kväll/natt i Malmö.

Och nu ska här cyklas till jobbet.

Dagens väder?

Ljust, ljust blå himmel.

Och datummässigt exakt en månad tills vi sitter på flyget till Grekland.

Söndagsfönstret ..

.... kommer också från Norrbotten, ty madamen från Västmanland visade sig vara en flitig fönsterfångerska.

Och jag bara tackar och tar emot.

Ett kvällsfönster från ...

.... ja, det ser ni nog.

Det är från Jom.

Storavanbildernas-mästare, nästan.

Ja, ellis är inte långt efter.

Bragdguldet till mr Hooker ...

Nåt sånt här blir det väl nästa fredag när det är dags för vägning.


Det är i det närmaste tomt i restaurangen när vi kommer till Marinan.

Inte en människa ser vi!

"Ojdå .., är det redan slut för säsongen ...?" frågar vi häpet.

Nädå, så är det inte alls.

Det visar sig att nästan alla bord är reserverade och vi får ett litet, litet ett .., och vänliga förhållningsorder att vara klara till klockan åtta.

En halvtimme senare v ä l l e r gästerna in!

Andra kommer och får vända om ..., "nej, här är fullbokat", förklarar servitrisen.

Och så sitter vi där och äter god mat och vinet är ljuvligt och så även den friterade osten med hjortronsylt och där utanför ser vi en segelbåt komma in till småbåtshamnen och där, där är stora färjan från Bornholm ..., och jag hejar på kunder som slår sig ner och där är en hel familj med en liten baby som får sitta i sin pappas knä (inte hela familjen, bara babyn ...) och titta sig omkring ..., och när vi har betalat och tackat för oss, möter vi Kent från Radio Active där utanför och vi pratar lite om maten och sedan cyklar vi iväg hemöver.

Jag cyklar på 3:ans växel och gläds över cykelkorgen som är djupare än min förra.

Och så avslutar vi med att ligga skavfötters i soffan Ektorp och titta på friidrott och det är som i hjältarnas Rekordmagasinet när den australiensiske stavhopparen gör sitt livs bragd och då blir man bara så glad och jag tänker att för mig hade det nog varit otänkbart att sällskapa med en man som inte vore det minsta idrottsintresserad utan hellre hade velat gå på teater och då menar jag inte att det är något fel med att gå på teater.

Sånt tänker jag på.

Och vid det laget är jag så trött så det är inte långt ifrån att jag har däckat.

Prick så.

Med tårna i sanden ....


Och nu ska vi gå ut och äta.

Jag behöver väl inte säga var?

Nä, jag tänkte väl det.

Efter jobbet ...

... tar vi cyklarna (obs.pluralis .., nu har jag också en egen cykel .., en lilafärgad histora med tre växlar och ååå, tänk ., att man kan bli så lycklig över en c y k e l!) och susar iväg längs lilla vägen som går bakom gamla regementet och så korsar vi Österleden och tar sikte på stranden.

Det blåser friskt.

Och vi lägger oss i lä och krumelurar med DN:s korsord och fastnar på två ord, ja, rent hopplöst är det och vi får inte till det.

"Hörru .., om du bortser från jobb och sånt .., ja, om du finge välja alldeles fritt, var skulle du då vilja bo ...?" säger pv helt plötsligt.

Ojdå.

Jag säger som det är.

"Ja .., får jag välja helt fritt .., då skulle jag vilja bo i Ystad eller i alla fall nära Ystad .., nära havet här i Skåne .., jo, så är det nog ...", svarar jag.

Det är då som pensionatsvärden letar fram husannonser i lokaltidningen Ystads Allehanda.

Ännu en insikt ....


Ja, jag tänker inte bli marataonlöperska i alla fall.

Tänker jag när den kenyanske löparen flera gånger kräks på upploppet.

Det är just som jag äter citronkaka.

Nån slags insikt ...

Ja, himla roligt är det att vid sextiden lämna sängvärmen .., och en halvtimme senare säga "hejdå, jag kommer hem vid halv två ...!" till en pensionatsvärd som har ledig dag och ligger där och njuter av ingen-tid-att-passa.

Men himlen är ljust blå och idag blir det frukost med rara Maria H och det ska nog gå bra.

Och i eftermiddag när jag kommer hem, då väntar min nya-men-begagnade-cykel på mig!

Det nyinköpta cykellåset är kraftigt och stort och jag säger inte vad det påminner om, men det är nånting som dinglar under hingstar.

Här ska cyklas!

Ajöken, sa fröken.

Lördagsfönstret ..

... finns i Norrbotten och det är ellis som tog bilden.

Rena rama snurren ...

På semestern åker bloggmadamen och pv norrut och mellanlandar hos bloggvänner runt om vårt land .., i Vaplan hos Gunnar, i Västmanland hos ellis .., på Rödön nära Östersund hos Eva och hennes M ., hos Jom i sommarstugan nära Storavan ..., och det blir lunch i Malå hos Ingela som komposterar lika idogt som pv .... och trevlig träff i Vilhelmina tillsammans med kusinen Barbro ..., och fika i Härnösand hos den alltid så minnesgoda Cecilia N.

Och sen åker Gunnar från Vaplan på en bloggrunda och njuter av ett möte med självaste Madonnan, samt övernattar på en soffa i Göteborg hos bloggerskan Annela, Annela som för övrigt var med på bloggträffen i våras.

Och Bloggblad kommer till Skåne på semester och äter middag på Marinan, tillsammans med bloggerskorna Hedgren, Lindalotta och bloggmadamen och inte att förglömma: kommentatorsdamen Bettankax.

Från Hamar i Norge anländer Bente som kommenterar flitigt och som för övrigt var ordförande i pv:s Vasalopps-fan-club i vintras, ja, Bente hälsar på i Ystad och sover gott på soffan Ektorp.

Sist av allt susar ellis iväg .., först till Micke som är i Umeå .., sedan till Anitha och Per-Erik i Adak och sist av allt hälsar hon på hos den eminente bildmakaren Jom i Norrbotten.

Var det nån som sa att bloggare är asociala typer ...?

Och fönstret har resemadamen ellis, som snart flyttar till Lund, fångat.

Det är sjön Storavan som speglar sig i glaset.

Vilken höjdhoppsfinal!

Och nu håller jag alla tummar för att undret ska ske och om det händer, då vinner den ystre och glade polacken.

(under tiden kokar jag köttsoppa .., och vi har kalasat på ljummen citronkaka .., konserverade persikor och Sias vaniljglass ....).

Titta här ...!

Om man har bott ute på landet och älskat att pyssla i rabatterna och man har planterat kryddväxter i stora krukor längs stengången och haft ett stenparti fyllt med aklejor och rosor och annat vackert .., då grips man lätt av abstinens när man väljer att bosätta sig inne i stan, i en liten lägenhet utan vare sig balkong eller markläge.

Så .., man får göra så gott man kan.

Alltså sätter jag ut några blommor på stentrappan mot gatan och jag frågar hyresvärden om jag får ta upp några kullerstenar och plantera Stockrosor under mitt fönster och han hummar nånting om att det ju inte är så bra .., och att jag måste ta vara på stenarna, "för om du flyttar härifrån ska allt vara som förut", säger han med myndigaste rösten.

Och jag lovar.

Med posten kommer då frön av Stockrosor och minns jag rätt, så kom dom från en alldeles omåttligt rar bloggvän vars dotter heter Ebba.

I våras spanade jag lite efter eventuell tillstymmelse till växtlighet, där ute under fönstret.

Icke, sa Nicke.

Men så plötsligt ...., titta här bara!

Och gissa två gånger hur glad man blir!

Blå pil är Stockrosor.

Pling i min inkorg ...!

Och där upptäcker jag en bildhälsning från sonen.

Ååå, så glad jag blir!

Så här är det.

Om någon människa skulle be mig säga vad jag tycker är typiska egenskaper för sonen, då skulle jag nog svara att ..."ja .., förutom att han har ett stort och varmt hjärta (köper man hamburgare till uteliggare, då har man i alla fall fått nån slags empatisk förmåga), men framför allt har han en stor glädje till själva livet. det tycker jag.

Och det tycker jag att bilden också visar.

Här ligger han vid vattnet i Stockholm och läser en bok, medan båtarna tuffar förbi.

En guldstjärnestund.

Förstås.

(Bilden tog han med sin mobil och den har han fått ärva av sin ena syster, som också har ett stort och varmt hjärta.)