fredag 21 augusti 2009

Titta här ...!



Om man har bott ute på landet och älskat att pyssla i rabatterna och man har planterat kryddväxter i stora krukor längs stengången och haft ett stenparti fyllt med aklejor och rosor och annat vackert .., då grips man lätt av abstinens när man väljer att bosätta sig inne i stan, i en liten lägenhet utan vare sig balkong eller markläge.

Så .., man får göra så gott man kan.

Alltså sätter jag ut några blommor på stentrappan mot gatan och jag frågar hyresvärden om jag får ta upp några kullerstenar och plantera Stockrosor under mitt fönster och han hummar nånting om att det ju inte är så bra .., och att jag måste ta vara på stenarna, "för om du flyttar härifrån ska allt vara som förut", säger han med myndigaste rösten.

Och jag lovar.

Med posten kommer då frön av Stockrosor och minns jag rätt, så kom dom från en alldeles omåttligt rar bloggvän vars dotter heter Ebba.

I våras spanade jag lite efter eventuell tillstymmelse till växtlighet, där ute under fönstret.

Icke, sa Nicke.

Men så plötsligt ...., titta här bara!

Och gissa två gånger hur glad man blir!

Blå pil är Stockrosor.

7 kommentarer:

Bloggblad sa...

Du kan då verkligen hitta små guldkorn i vardagen! (säger hon som skäms över sin misskötta trädgåd...)

Rexxie sa...

Man får väl hoppas att sprickan i grunden strax ovanför stockrosen inte beror på just densamma....

:-)

Elisabet. sa...

Bloggblad: ja, man tager vad man haver ,-))

Rexxie: först brakade sängen .., sen ...,-)

Linda sa...

Tänk att de tog sig :)
Och det finns massor av småplantor att fylla på med om så önskas, här har nämligen inte rensats så noga så det finns plantor lite varstans... :)

Och nästa sommar, då kan du öppna fönstret och titta på humlorna som myser i blommorna :)

Eller gå förbi om fönstret tillhör någon annan då... :)

Har de i Halland överlevt flytten till annat land?

Elisabet. sa...

Lindalotta: jodå, dom lever och frodas och står mot husväggen .. mot altanen där ni stod ,-)

Bente i Norge sa...

Där är jo min burk også m på bilden.......

Elisabet. sa...

Bente: javisst, den står där ännu ..-)

Som ett slags minnesmärke!