Torsdagsfönstret ...

... finns i Ystad.

Bloggmadamen tog bilden, som nog tål att klickas på.
*Klick-klick*

Och detta ...

... att återigen ha en cykel i sin ägo, å, det är som paradiset!

Så jag tar min rosa väska, kameran och baddräkten och susar iväg mot havet.

Väljer Sandskogen .., förbi filmstudion.., ser ett stort partytält med den brittiska flaggan som samsas med den svenska .., jaha, det är där dom spelar in Wallander, men den engelska versionen .., , den som gjorde sådan succé i hemlandet .., och där står vita bussar märkta "Baltic Film".

Ystad har blivit en filmstad.

Och så vidare .., in i Sandskogen ..., slingrig väg .., möter för mig okända joggare och bekanta från affären.

Sneddar över Österleden .., havet på min vänstra sida .., frisk vind från väster .., det vill säga .. motvind.

Stannar till.



Sitter i sanden med uppkrupna ben .., småpratar med en liten fiskmås som trippar omkring alldeles i närheten av mig .., hela tiden två, tre meter ifrån bara .., försiktigt sneglande åt mitt håll.

Från höger kommer två män i min ålder.

En är klädd i badbyxor, den andre skyler könet med en blåvitrandig handduk av frotté.

Och så doppar dom sig.

Jag ser en bar stjärt som kommer upp ur vattnet med ojämna mellanrum och jag ler för mig själv .., längre bort syns en färja ..,. och lilla fiskmåsen bryr sig inte i vilket, utan kommer allt närmare.

"Och alldeles ensam är du .., hur trevligt kan det vara ...?" säger jag.

Sen cyklar jag hemåt.

Känner doften av grillos eller tändvätska eller båda delarna.

Upptäcker en svala .., och några sädesärlor.

Men det är ungefär allt.

Detta är ...

... en av orsakerna till varför jag tycker så mycket om Ystad.

Här är så sinnligt vackert.

Dagens fynd ...

Och så är det sedvanlig onsdagsloppis på Österporttorg.

Och precis som vanligt .., hittar jag de allra mest ljufvliga asietter.

Småblommiga.

Som gjorda för äppelkaka med vaniljsås!

Ett hundra kronor blev summan för åtta asietter av okänt ursprung ., fyra nyputsade dessertskedar, en osthyvel, samt en djuptallrik.

Tänk, när jag får mitt pensionat .., då ska där serveras efterrätter så det står härliga till!

På gågatan. Klockan är 14.15.

Och alla faller vi p l a d a s k.

Han heter Balder, den lille krabaten.

(Dom två knäböjande damerna är kollegor till mig, men från en annan icabutik. Kvinnan med krycka är dessutom mamma till Emelie på mitt jobb.
Balders husse är chef på el-giganten och kommer in till vår butik nästan dagligen.)

Ja, det ser bra ut ..

Ingen trängsel på stranden i alla fall.

I alla fall inte idag.

Om exakt fyra veckor är vi där.

Hopefully.

Tvärstopp ...

Allt är klart utom det inringade uppe till höger.



Ingen pv i närheten.
(Han tror att det är husesyn älgen går på .., det kan stämma).

Rexxie ...?

Detta är dagens Kvällspost/Expressenkorsord.

Uppdaterat:

Avsett är menat förstås ..
Blir torra: vattnade
Sockerform: strö
Färg: där hakade jag upp mig på olika färger .., pv sa att det ska väl vara RUTER? yes!
Ängel: seraf - tack Bert!
Dryck: saft .., det hade jag skrivit från början, men blev lurad till sake av pv ..-)
Ses i bridge: syd .., hade jag inte en aning om! tack pv!

Hos mormor ...

"Vi kan väl plantera humle längs husväggen ...?" bad jag pensionatsvärden.

Det var i våras.

Inte en tanke hade han haft på något sånt.

Men så blev det.

Nu når humlen stuprännan på pensionatet och när jag hittar den här bilden från det som en gång var min mormors hus .., då tänker jag ... "är det därför kanske .., som humlen finns i mitt hjärta ...?"

Brev från pElle ...

På väggen hänger en tavla, det är ett fotografi av Gunvor och Viking, ja, så hette hennes man och på bilden sitter dom på en klipphäll i Bohuslän.
Det ni inte ser, är att på bordet intill ligger Gunvors dagböcker.
Varje dag skriver hon med prydliga bokstäver och berättar vad som har hänt.
Matte säger att det märks att Gunvor har varit kontorist.

"Hej alla vänner!

Jag tänkte att ni skulle få en liten hälsning från mig, från pElle alltså, så här på onsdagen.

Om ni inte visste det, så bor jag fortfarande i landet Halland, hos pv:s mamma Gunvor.

Hon har en egen sommarstuga nära havet och här har jag varit sedan midsommardagen.

Jag har nästan glömt bort hur det är att bo i en liten lägenhet i stan, ja, det är sant.

Egentligen gör jag inte så mycket numera .. mest ligger jag i en egen stol på den inglasade altanen och Gunvor brukar sova middag på soffan mitt emot och ibland går jag och kollar så inte grannens katt får för sig att han ska hälsa på, men det gör han nästan aldrig.

Och så har jag varit i slagsmål.

Jepp.

Jag har slagits med just den katten och matte trodde att jag hade fästingar i pälsen, men det var det inte alls, det var ärr och sårskorpor, sa Gunvor.

Gunvor är så snäll ..., hon låter dörren till altanen stå öppen om nätterna, så jag kan smyga ut lite som jag vill och när det blir morgon, då brukar hon komma och locka på mig ..."lilla Pelle kom ...! kom nu Pelle!" hör jag henne ropa och efter en stund gör jag som hon säger .., fast inte direkt, jag är trots allt en äldre kattherre som är van att bestämma själv.

Idag på morgonen kom pensionatsvärden cyklande förbi; det var när han skulle till jobbet i stan.


Om ni klickar på bilden, så syns det hur vacker blomman är.
Ibland blommar den bara en enda dag eller natt, tänk er själva.
Fotograf var herr Pensionatsvärden.

"Titta mojan, din kaktus blommar ju!" hojtade han.

Han kallar sin mamma för mojan, det låter underligt, men hans pappa var från norra Skåne och där säger man så, tänk, att pv är halvskåning, det undrar jag om matte vet om ...?

I alla fall .., på pv:s altan finns en jättestor kaktus som brukar få såna där fina blommor och då blir pv så lycklig, så lycklig, men matte, hon tycker inte om kaktusar och bryr sig nästan inte alls.

Idag hade han med sig kameran och tog en bild av kaktusen som blommar och då ville han att vi skulle "posera", men det ville inte jag och det kanske syns på bilden?

"Nä Pelle, sitt nu stilla här hos mig en stund!" sa Gunvor och höll fast mig i ett stadigt grepp.

Ibland längtar jag efter matte.

Om två veckor kanske hon kommer hit.

Då ska jag ligga i hennes knä länge, länge.

Hejdå från er vän, pElle!"

Ps. Ni ser väl den blommande kaktusen? Ds.

Härligheter ...

Vänligen notera förvåningen. "Och vad är det här då ....? Jo, en ..."

Ledig dag.

Då läser jag morgontidningen .., och mail .., brygger Zoegas kaffe .., pratar med pv .., längtar att träffa Emil och Emma .., (första helgen i december ska jag vara barnbarnsvakt) .., fylls av glädje över rara vänner (det är när jag tillbakaläser om resan till Samos för två år sedan ., och jag vill ringa till Kent och säga "tack, som var så himla snäll och rar mot Emil!", men hittar inte hans mobilnummer ...) .., sedan går jag till Möllers och köper bröd och småsurrar med Kent från Radio Active, som också är där för att handla.

I kön framför mig står Jennys bror.

Det var Jenny som lärde upp mig när det gällde det här med kassabokföringen och allt.

Underbara, rara Jenny!

När jag går hemåt igen, ser jag blommorna utanför min port.

Stockrosorna ... (tack lindalotta!) och Narrhuvan (tack Mian!) och Aklejan (tack någon!).

Och imorgon får soffan Ektorp nattgäst .., då kommer ellis.

Livet känns rikt.

Nu ska här dammsugas.

Hört i lokalradion ...

"Ja, jag ser solen lysa över Köpenhamn .., det är nog bara någon timme innan vi har den här också ...", säger meteorologen i Radio Malmöhus.

Det låter bra det, ty just nu är himlen mörkt blå.

Och sen blir det musik.

Detta.

Lediga-dags-fönstret ...

Ellis, förstås.

Lugnt och vilsamt.

Precis som min lediga dag ska bli.

Hur många gånger har jag sagt samma sak ...?

Att hon är outstanding!

Att hennes bilder har så mycket känsla i sig?

Titta bara!

Ikväll 21.30 ...

....reprisen av Svenska Dialektmysterier.

Kvällens program handlar om skånskan.

Är det verkligen den fulaste av alla dialekter? frågar sig programledaren.

Ja, det får vi väl veta snart.

Och lite senare detta:

Å, det får jag inte missa!!

SVT kanal 1, Kl. 23.40

Taxibekännelser i New York

I en taxi mitt i New York har det hängts upp dolda kameror och mikrofoner.

Vanliga, lyckligt ovetandes, människor berättar och ocensurerat och öppenhjärtligt om sina liv.

Klappat och klart ...

Hotell Nebo, Istedgade i Köpenhamn.
Emil övar på trolleritrick.
Dagen därpå ska vi flyga till Grekland.

Såja.

Då är rum bokat på hotell Nebo, beläget i det som kallas "The red light district" .., ja, nästan som i Sodom och Gomorra, men så är det billigt också och nära till järnvägsstationen.

Fem minuter max.

Det är samma hotell som vi bodde på hösten 2007, Emil, smålänningen och bloggmadamen.

Ja, det är förresten tredje gången jag väljer det hotellet.

Just innan jag mötte herr pensiontsvärden, vankades det dejt med herr Akkurat & Morsomt fra Moss, i Norge.

Vi hade stämt träff i Köpenhamn .,. en weekend tillsammans, samma hotell, men med skilda sovrum.
(Ja, här ligger man minsann i särk och kyskhetsbälte, tro inget annat ...)

Som vanligt gjorde maten det mest bestående intrycket, även om herr Norrmannen visade sig vara en på alla sätt och vis rar och trevlig herre.

Nu blir det just det hotellet.

Perfectamente.

Återstår så att betala hotellvistelsen på Samos, men det är inte mycket.

Ni anar inte hur jag räknar ut, budgeterar och har mig.

Faktiskt borde jag ha blivit kamrer.

Just det.

Dam som badar ....

En aldeles underbar liten film på en och en halv minut ...., kan det vara nåt?

Jo, jag lovar att det kan det.

Klicka här.

Slut för idag - tack för idag ...!

Å ..., att först ha arbetat från sju till tre med alldeles helt underbara arbetskamrater .., sedan stämpla ut .., sitta i personalrummet en stund och småprata med Olof som snart blir granne med bloggmadamen (han har fått lägenhet alldeles intill Sec.handaffären), därefter cykla till Ohlssons Basar och köpa läsglasögon (två par .. en mig mycket närstående herre, allmänt kallad pensionatsvärden, tog med sig alla han hittade, däribland ett par som tillhörde lägenhetsinnehaverskan ..., ja, när han åkte härifrån ..., och i tre dagar har jag inte kunnat läsa Dagens Nyheter eller Bodil Malmstens lilla bok ...) och så hemåt via ÖP-hallen och solen flödar och det är högsommarvarmt och jag tänker att detta är livet på en pinne.

Och nu ska jag boka rum i Köpenhamn, så där inför "kvällen-innan-avresan-till-Grekland" och sen blir det ny cykeltur, nu till stranden och havet.

I morgon är jag l e d i g.

L e d i g.

Vilken gåva!

Ett konstaterande ...


Såja.

Alla räkningar betalda.

Det kallas för lycka det.

Och halleluja för internetbanken!

Dom som vågar ...

Tänk, att det finns männikor som velar hit och dit om dom ska flytta tjugo mil norr eller söderut.

Såna finns.

Människor som tycker att det är nästan som att byta liv, det där att bryta upp.

Bloggmadamen är en av dem.

Jag brukar tänka på min mamma som vid 58 års ålder tackade för sig och flyttade till andra sidan jorden och blev kvar där i tjugo år.

Inte ett ögonblick tvekade hon!

(Å andra sidan hade hon sin försörjning ordnad .., hon levde på sin änkepension).

Men det finns många modiga människor på vår jord.

Somliga tvingas att flytta av olika orsaker, men många väljer själv att Ta Språnget.

Här .., kan man läsa om just detta.

Tisdagsfönstret ...

.... till dig.

Från Finngården Rikkenstorp.

Du har nog fått en drös bilder därifrån redan. :)

Kram!

Ellis.