I julklapp fick pensionatsvärden en almanacka.Bilderna till varje månad hade jag tagit själv .., det var sånt som vi hade varit med om under åt som hade gått Det var resan till Irland .., segling med Emil och Emma och dr Böhlander .., det var Ellis på Ven .., ja, sånt. Och så Gerd från Norsjö.Hon och Kjell hade kommit susande genom landet för att hämta hunden Tyson och så blev det camping i Ystad och vi bjöds på middag. Det var då jag tog bilden av Gerd och hennes härliga byst.Ofta, när jag går förbi oktoberbilden, blir jag så glad och det är nog intet mot för vad pv blir.Om man är rehabpatient på pensionatet och själva vårdaren är på jobb, ja, då får man roa sig bäst man kan.
Och roa sig ska man ju absolut inte göra när man är sjuk, utan man får se till att ha det lite halvtråkigt.
Ja, man kan ha det
heltråkigt också.
Alltså tar patienten ut vilstolen och ställer den på altanen .., hämtar därefter deckaren av Peter Robinson .., placerar vattenflaskan inom räckhåll .., och lägger sig sedan raklång för att läsa.
Solen strålar.
Lite småfågelkvitter är allt som hörs.
Kan man tänka sig nånting tråkigare?
Eter en stund dråsar boken i backen och efter någon timme vaknar patienten av ett förfärligt oljud.
Någon har snarkat högljutt.
Ojdå.
Då går patienten omgående in och lyssnar till P1 och får veta att Barack Obama hade tilldelats fredspriset och om detta diskuteras det länge och väl och patienten tar av sig anoraken och lägger sig på soffan-som-inte-har-något-namn och efter en stund infinner sig sömnen där också.
Kanske har man drabbats av Sömnsjukan, tänker den arma människan när hon senare vaknar?
Om det eländet kan man läsa följande:
"Inkuberingstiden varierar från ett par dagar till ca 2 veckor.
Symtomen är bl.a. feber, huvudvärk, frossa,
aptitbrist och apati.
Dessa symtom kulmineras slutligen av
koma och dödsfall.
Ja, ja.
Aptitbristen har ännu inte slagit till.
Lär aldrig det göra heller.
Ajöken, sa fröken.