Annorlunda och ändå lika ..


Sedan drygt trettio år tillbaka bor min ena syster i Australien.

Punktligt var morgon har jag ett mail i min inkorg från henne.

Inte ett dugg lika är vi, men på en punkt (eller rättare sagt två ...) ser jag ett klart släktskap ..., vi skriver båda om mat och väder och vind.

Och nu är det höst här.

Och vår där, ja, nästan sommar.

Så här skriver hon.


"Hej, här är det nu onsdag em och solen flödar från en molnfri himmel och det är ca 23C.
I går var det 30C, vilket var ännu skönare.

Vi har nu fått klart utomhus och det är så fint - rosor och pelargonior och annat, som jag inte vet namnet på, blommar för fullt och citronträdet dignar av frukt.

Så nu kan jag verkligen vara ute och bara njuta i stället för att se allt skräp man måste ta hand om efter vintern. SKÖNT!!

Veckohandlade på förmiddagen och var på biblioteket där jag för en gångs skull lyckades få tag på några nyutkomna böcker.
Annars skyltar bokaffärerna här nu med Stieg Larsson och hans böcker, men de har vi ju redan läst.
Jag har alla i bokhyllan och de har gått runt hos svenskgänget. Synd att han dog och inte kan skriva fler böcker.

I går var jag till optikern för ögonundersökning och utprovning av nya glasögon. det blev naturligtvis ingen billig historia, ja, trots att jag hade ett presentkort på 150 dollar, så gick kalaset för min del på 595 dollar, då bara linserna kostade 500.

kram
Birgitta."

Lediga-dags-fönstret ...

... det finns här hos mig.

Fast utan gardiner ., dom ska få åka till landet Halland och förgylla någons vardagsrum.

Är det tänkt.

P l a n e n ...

Just så där ska pElle ligga och vila i det lilla rödmålade huset.


I morgon tänker jag köpa mig en Trisslott eller två.

Eller en dubbeltriss.

Om jag vinner ett ansenligt antal miljoner, ämnar jag ringa min snälle chef och meddela honom att "tack och adjö!", men nu har jag arbetat som affärsbiträde det jag ska.

Och så packar jag ihop mina pinaler ., köper ett litet rödmålat hus på landet och slår en signal till pv och säger att där finns nog plats till honom också.

Och till pElle.

Och en hund, förstås.

Kanske blir jag hemmafröken.

Ligger på soffan Ektorp och läser böcker och vickar på tårna och när jag blir less, åker jag till Grekland till mitt lilla vitkalkade hus alldeles vid havet och med olivträd utanför husknuten och det blir grekisk sallad till såväl lunch som middag och massor med grillat lammkött (ja, jag förtränger att det är små, söta lamm som fått sätta livet till ...) och tzatziki förstås och jag ska simma i havet varje dag om det är möjligt.

Å, det ska minsann bli en härlig tillvaro!

Ajöken, sa fröken ....


Till frukostfikat på jobbet, har vi ofta haft Euroshoppers färdigskivade ost.

Gouda eller Edamer.

Det är det slut med nu, i alla fall för min del.

Till min förvåning berättade Hanna E att den osten innehåller ett färgämne .., såklart för att göra den gulare och få den att se mer aptitlig ut.

Mer lockande.

Mer naturlig, kanske.

Och ja, man äter gladeligen godis i alla de färger och bryr sig inte alls.

Men i osten ...!

Nä.

Där går gränsen för mig.

Verkligen en insikt.


Det finns så otroligt många bloggar som jag tycker om.

Det finns dom som tar bilder så jag nästan ramlar baklänges, så härliga är dom!

Bloggare med vardagsbilder.

Bloggare som har lekt med orden när dom namngivit sin blogg.

Där finns bloggare födda i Jämtland.

Och där finns bloggare uppvuxna i Småland!

Det finns dansanta bloggare.

Och bloggare som är journalister.

Där finns terrierägarbloggar.

För att inte tala om mössbloggarna!

Och getostbloggar! Jodå, såna finns!

Det finns även "nu-har-jag-slutat-blogga-bloggar!"

Färgglada bloggar ...

Och drömbloggar.

Det finns bloggare som är otroligt engagerade!

Fantomenbloggar!

Uppe i norr finns även vävstolsbloggen.

Och så finns förstås stolta-mormors-bloggarna!

Och där finns mängder med lärare som bloggar. En av dem hittar man här.

Och det finns såna som berättar och visar bilder av sin familj .., så där så man tycker sig känna dem.

Och det finns såna som skriver så där så att orden spatserar rakt in i ens hjärta.

Och såna som är totalt oförutsägbara och helt unika i sitt slag.

Och såna som är så himla roliga!

det finns bloggare som skriver lite hipp som happ och aldrig använder komma och alltid bara små bokstäver och en av dem är brorson till pv och om träning och renlevnad finns platt intet att läsa på hannes blogg men jag älskar den!

Sen finns det bloggar som är som små dokumentärfilmer.

Och andra som påminner om Mitt i naturen!

Det finns även snålvattenframkallande mat-orgiebloggar.

Och bloggar där man läser ett inlägg och sedan skrattar i veckor bara man tänker på just det inlägget och det k a n ju bero på .., att det finns viss igenkänningsfaktor i det hela.

Och det finns bloggare med husdjur som är hur filuriga som helst.

Och bloggar där man får veta allt om hur en 54-årig smålänning tränar .., men det blev inte så värst mycket med det bloggandet skulle jag vilja påstå inför nästa års Vasalopp.

Och som om det inte vore tillräckligt, så finns det även bloggar där själva bloggaren är så otroligt kreativ.

Det finns bloggar som stämmer till eftertanke.

Bloggar som väcker ens reslust och påminner om Packat och Klart.

Och bloggar som bland annat handlar om glädjen i att vinna.

Och såna som tittar bakåt i tiden.

Och heminredningsbloggar!

I Västmanland finns vackra-vyer-bloggen!

Och småbarnsbloggar!

Och en underbar, underbar soffblogg!

Det finns bloggar från Portugal.

Från Australien.

Och från Amerika.

Och Frankrike!

Och inte minst fra Norge!

Jomenvisst! Det finns minsann flickfotografer också.

Bloggare som bor nära Ystad.

Och ganska långt ifrån.

Och såna som är hemifrån.

Och andra som har flyttat hemifrån.

Det finns bloggare med de allra mest underliga intressen.

Och såna som älskar London!

Och såna som man saknar alldeles omåttligt.

Ja, det finns hur många som helst och nu har jag bara tagit med ett litet, litet axplock.

Och så finns det bloggar som är så vackra att man nästan tappar andan.

Det var egentligen den jag hade tänkt blogga om.

Nu, alltså.

Men så kom jag ju på alla andra.

Ack, vilken härlig bloggvärld! tänker bloggmadamen.

Men tisdag ...

... är Bästa Dagen.

Då cyklar bloggmadamen hemåt klockan tre och stämplar inte in igen förrän torsdag klockan elva.

Det är minsann också en slags lycka.

pElle ...?

Han är kvar hos pv:s mamma i landet Småland.

Men när hans matte har blivit opererad och ska tillbringa tre månader på pensionatet, dåååå .., ska pElle få göra henne sällskap!

Matte, alltså.

Dagens fönster ...

Kväller ...

Ikväll blir det uppstekt fläskpannkaka till middag.
Det här var vad vi åt prick varje dag till lunch, då, när vi var på Samos för en tid sedan.
Ja, vi åt det varje kväll också, för den delen.


Måndag är värsta dagen.
(Men tänk, vad lite kan betyda mycket! Mitt i det jag vid sjutiden sitter och inventerar alla lotter, knackar någon på dörren och så öppnas den och jag ser en varmt leende Maria H som säger ..."godmorgon Bettan!" Mer behövs inte. Länge efteråt känner jag av värmen.)

Måndagen är lång och intensiv och det ska beställas växel och göras kassascheman och sen är det ledningsmöte som varar i nästan en och en halv timme ..,. och var och en får redogöra för sin avdelning och för bloggmadamens del är det kassan som gäller och det blir diskussioner om detta med långa eller korta köer och ska vi ropa på hjälp till kassan inte fullt så ofta eller ....?

I alla kundundersökningar som vi har haft, får vi beröm för just detta att vi aldrig låter köerna bli långa, men samtidigt innebär det att den som är andra - eller tredjekassörska - ideligen får lämna det den för tillfället håller på med, allt för att hjälpa till i kassan ..., och det känns väl som om det blir varken hackat eller malet för den personen.

Jag är en sån som verkligen tycker om detta med korta kassaköer, kanske beroende på att jag själv a v s k y r att stå och vänta och vänta och vänta.

Att handla på Ö o B är för mig rena fasan.

En kassa öppen och tjugo personer i kö!

Jag tycker att det är skamligt.

Om sånt pratar vi och om allt möjligt annat förstås; om hur vi kan förbättra oss och vad som ska förändras i hyllorna och i sortimentet .., och det pratas om egenkontroll och inte minst rengöring av dom långa frysarna (den som inte arbetar i affär kan inte ens i sin vildaste fantasi drömma om hur mycket som ska kontrolleras .., det ska mätas temperaturer på varor som kommer och allt ska dokumenteras och skrivas i pärmar och hela tiden blir det bara mer och mer pappersarbete!) och under mötet blir somliga rödflammiga om halsen och en annan somnar nästan och tre gånger på raken fummel-tappar jag den röda pennan på golvet .., tills Lasse som sitter intill mig .., ja, tills han skrattsäger att "men nu får du väl ändå skärpa dig Bettan!"

När arbetsdagen är tillända sätter jag mig på kontoret och skriver ut mötesprotokollet.

Där råder lugn och ro och nästan som en roman blir det.

Minst fem kapitel ..., och jag får behärska mig för att inte skriva så där som jag pratar .., för det är precis vad jag nästan alltid vill göra, men ett protokoll är förstås ett protokoll.

Kanske ,-)

Ajöken, sa fröken.

Måndagsfönstret ...

.... fångades i flykten.

Det var på ön Samos i Grekland.

Ingen insikt alls ...

Har man inget annat för sig, - och det hade man ju tack och lov -, ja, då kan man ju ägna sig åt detta.

Det var vad sonen gjorde igår.

Klicka fram till 6:37

Och heja Anders, så bra gjort av dig!

På jobbet ...

Det är tidig söndagmorgon.

Nästan mörkt i alla fönster när jag cyklar till jobbet.

På väg till kassan passerar jag mejerikylen och häpnar över hur fint någon har gjort.

Och det var inte bloggmadamen.



I lilla kontoret ligger handdatorn; den som används till varubeställning och inventering.

Bland annat.



Och Maria H har fullt upp på morgonen.
Överblivet bröd ska plockas bort .., kycklingar och spjäll ska in i grillen .., mejeriet fyllas på .., och så ska soptunnorna vid pantmaskinerna tömmas.

Det här med återvinning av burkar och flaskor är förstås hur bra som helst.

Men oj, vilket slitsamt göra! tänker jag .., medan tidningsreturerna görs i ordning och redovisas via nätet ..., och så ska kassorna på plats och nya tidningar tas in ..., och cigaretter och bärkassar fyllas på ..., och har man tur - och det har man inte den här morgonen - blir det en kopp kaffe just innan butiksdörrarna öppnas.

Söndagsfönstret ...

.... finns någonstans på ön Samos i Grekland.

Här har du ditt liv ....


Ikväll med den här madamen.

Och tänk om programledaren helt kunde lägga ner kidnappningen och låta någon annan ta över den biten.

Nu påminner det om spexandet i På Spåret, där han och domaren klädde ut sig och lekte pajas, ja, det blir enbart fånigt.

"Nä, det lyfter aldrig ikväll ...", säger pv när vi ändå kollar till slutet.

Ibland brukar pv skoja och komma med det där skämtet som lyder ..., "det var bättre förr, ja, ju förr desto bättre!".

Och när jag tittar på det här ., då är det precis vad jag också tänker.

Och så blev det helgdagskväll ...

... men inte i timmerkojan.

Utan hos mig.

Och Mariza sjunger så fint, så fint.

Verkligen en insikt ...

Bilden togs i S:t Stephens Park i Dublin.
Det var i fjolhöstas.

På Irland bor pensionatvärdens brorsdotter Joanna.

Jag har nyss läst hennes inlägg.

Tänkvärt .., är bara förnamnet.

Lördageftermiddag ..


... blir Ring-så-spelar-vi från webben och jag tänker att ååå, så jag saknar Hasse Tellemar och allra mest Tord Carlsson .., och på soffbordet brinner ett ljus och jag ska skala potatis och ordna lite så det blir god middag när pensionatsvärden dyker upp ikväll.

Mellan varven läser jag DN som jag inte hunnit med.

Och gläds nånting alldeles omåttligt över detta.

Dagens fönster ..

... finns i Gamla Stan i Stockholm .. närmare bestämt på Västerlånggatan.

Innehavaren heter Roberta och ser ut precis som en indian.



Sandalerna är mina.

Och alldeles oerhört ljuvliga att ha på sig, dvs, om man inte har besvär med sitt knä.

Knappt någon insikt alls ....


Halv sex kom jag hem från jobbet.

Dödens trött.

Klockan sju hade jag allvarliga funderingar på att gå och lägga mig.

Halv åtta blev det dusch.

Och sedan telefonprat med sonen som ikväll och inatt arbetar som garderobsvakt i Stockholm och därefter surr med dr Böhlander som också arbetar natt - extra - inom den palliativa vården.

Och så blewv det facebook-chatt med mellandottern som var så himla rolig och fick mig att gapskratta.

Och trevligt surr med en träningsnöjd pv.

Och nu är klockan halv tolv.

Gissa, vem som är jättepigg!

Just det.

Bloggmadamen .., som ska upp klockan sex i morgonbitti.


Litet ps. Om någon läser här och undrar varför jag kallar äldsta dottern för Dr Böhlander, så är det inte för att malla mig på något vis över den titeln. Nej, det beror på att bloggmadamen i fjol halkade på golvet i affären och bröt handleden. Helt oförmögen (i alla fall under två dagar ...) att blogga, bad hon sin dotter att meddela bloggvännerna vad som hade hänt. Det gjorde hon också och kallade sig Dr Böhlander. Så var det. Och sen har hon fått heta Dr B. Egentligen heter hon Maria.)

Skavlan på 1:an ..

... men det tittar inte tvärs-över-grannen på.

Han bowlar i vardagsrummet.

Kväller ...

Och jag kommer hem från affären och faller ihop i en hög på soffan Ektorp.

Hela dagen har det varit omåttligt med kunder och vi säger unisont att ..."men åååå, så många danskar!", men kommer sedan på att ..."jaha, ja .., dom har ju haft efterårsferie och halva Själlands befolkning tycks ha sommarhus på Bornholm och är nu på väg hem igen ....".

Det är alltså därför.

"Å, vad trevliga danskarna är .., alltid så glada och vänliga ..!" säger Emelie (som är precis likadan själv ..) och jag håller med.

"Ja, men så får du ha en god dag ..., farvel ...", säger många och ler filurigt.

Och min arbetskamrat från lilla affären, Karina, sitter också i kassan och hon är, precis som Emelie, en ängel.

Åååå, så roligt det är att arbeta såna dagar!

Och vid tretiden kommer underbara Maria Hansson och när man ringer på jourtelefonen och hon svarar, blir hjärtat glatt.

Nu stundar arbete lördag, söndag, måndag, tisdag och torsdag .., sen är det helg igen.

Fast ojdå, det var ju det här med att leva i nuet, ja.