Ett köksfönster från Härnösand ...

Från den här madamen kommer följande rader.

"Utsikt från köksfönstret, balkongen är rätt snöig kan man säga ..."

För exakt två år sedan ....då skrev jag detta.

Om ni klickar på bilderna, så flytta stolen lite bakåt .., det är uppenbar risk för vattenstänk!
Och hör ni BRUSET ...?!

Det är lördag i början av februari år 2006.

I några månaders tid har jag mailat friskt och så småningom telefonpratat ännu mera, med en för mig dittills obekant man från Halland.

Vi har träffats på en dejtingsida där jag sedan en tid tillbaka har hoppat av. (Jag hade ju fått tillbaka pElle och kände mig nöjd och glad .., vem behöver en man, när man har en katt!?).
Nåväl, två idoga män fortsatte att höra av sig, en av dem, skulle komma att kallas för pensionatsvärd.

Och så skulle jag alltså hälsa på och jag låtsades att det var ett vandrarhem eller ett pensionat som jag skulle besöka .., ett eget rum skulle jag få - det hade jag blivit lovad - och jag ville på inga villkor att det skulle heta "dejt", då blir det lätt så spänt och otrivsamt, så där som om man ska på besiktning.

Så .. jag hyrde en bil .., tog sikte norrut och gav mig av.

Till pensionatet.

Efteråt skrevs detta.

"Så här är det: när jag kommer körande och har svängt av från Stora Vägen som går från Malmö till Göteborg och därefter svängt höger och sedan vänster och så rakt fram längs en liten slingrig väg med gärsgårdar på höger sida och passerat ett litet skolhus som ser ut som det tillhör rekvisitan till en film som illustrerar Barnen i Bullerbyn .., då ..., efter en liten raksträcka .., upppenbarar sig plötsligt havet framför mig!

Jag är femtiofyra år, men har aldrig varit med om en sån total-upplevelse .., så där så jag på riktigt Tappar Andan.

Hela vägen från Landskrona och norrut har jag häpet konstaterat hur ovanligt högt vattenståndet är och i Helsingborg är havet turkosfärgat och alldeles skummigt och nu har jag ett STORMANDE och vredgat hav framför mig och jag svänger höger och fibblar med kameran och tänker att detta är inte sant!


Glöm inte att klicka nu ....

Jag befinner mig i Halland.

Kusten är kargare än i Ystad.
Klippor .., ljung .., vindpinade enar.

Åååå, det är så vackert!

Och min första tanke är: "hit ska jag ta ellis när hon kommer nästa gång, hon kommer att älska detta rakt av!"



Området nere vid vattnet är Naturreservat.

Det blåser inte: det s t o r m a r!

Min stickade mössa blåser av mig och landar i gräset.

Vinden piskar mot kinden.



På radions väderleksrapport talas om snöoväder.

Man tittar mot himlen och undrar ...



Men där nere vid vattnet strålar solen.
Några upp-och-nervända båtar väntar på vår och sommar.



Och inte ser jag någon Rödbena ...



Och inte någon Strandskata heller.



Men jag upptäcker fönster som gör mig vimmelkantig av glädje!



Och där är hela tiden havet!

Det är eftermiddag när bilderna tas.

Senare på kvällen ska jag komma att äta en god middag gjord på räkor och lite annat gott; jag ska dricka ett glas vin och jag ska sitta med min rosa älsklingshalsduk (den som var lika dyr nästan som insatsen till en mindre lägenhet ...) runt halsen och jag ska se säkringar komma och på och jag ska komma att sova i ett rum med lilafärgade tapeter och i en säng vars madrass är hård och alldeles ljuvlig för min rygg och jag ligger där med högerarmen som vanligt hängande utanför sängkanten och det är alldeles, alldeles tyst och mörkt och inte ett endaste gatlyse når in till rummet.



Och tänk .., inte en susning har jag om vilket äventyr jag ska få vara med om nästkommande dag; inte en aning har jag om vilken magnifik människa jag ska få möta (Axel Jonsson hemifrån) och tänk, att det nog är tio år sedan vi sågs senast, och inte vet jag heller att jag ska få mumsa på hembakt frukostbröd med hackade valnötter i på morgonen .., nej, allt jag i den stunden vet är att detta är ett enda stort äventyr och att det känns bra.

Precis så är det."


// Var det .., hälsar bloggmadamen två år senare.

Morgon i landet Halland ...

Snöyra!

Och rejäl blåst!

Så jag tar på mig kappan utanpå nattsärken och plumsar ut i allt det vita .., trampar upp snön nedanför fågelbordet och slänger ut frön på det nedtrampade, så där så att fåglarna ska komma åt maten.

Jag hinner knappt ta fem steg därifrån, så kommer den lille Rödhaken, flygande.

Tisdagsfönstret ...

Frånsett ellis, så är nog Rexxie en av dem som varit med på den här sidan allra längst.

Ja, fast då var det den första bloggen som gällde, den som påbörjades i september 2005.

Och från "Darling Rexxie" (som jag faktiskt har träffat i Stockholm under några timmar, en sådan sympatisk man ..) kommer dagens fönster, passande nog med pelargonior som prydnad, ja, det hade kunnat vara mitt ystadsfönster.

Jag undrar jag om han själv har broderat tavlan?

Och nu ska jag berätta nånting som jag tycker är så himla roligt.

Då, i början när man bloggade, fick man ju inga kommentarer, ja, möjligen från dom närmast sörjande, dvs, trogna vännen Leina och någon annan stackare som man väl mer eller mindre tvingade att höra av sig.

Till slut tänkte jag .., näää, man får allt vara lite innovativ, så jag skrev själv en kommentar som lät ungefär så här: "Men ååå, det här var då verkligen en trevlig blogg!" och så klickade jag iväg den.

Döm om min fasa och skräck när jag såg texten: "Elisabet säger: ....." och så berömmet till mig själv!

Och det var knappt jag visste hur man skulle bära sig åt för att få bort eländet!!

Jo, jo.

Man ska akta sig för att vara lögnaktig!

Ord för dagen ... eller natten.

Hopi Indianerne sier:

"Menneskene er en del av en stor elv.
Denne elven tiltar i styrke.
Elven har et naturlig endested.
Mange vil prøve å holde seg fast ved elvebredden.
De vil bli revet i stykker.
Det som nå er viktig er å komme seg inn på midten av elven, og la seg bli ledet.
Se da hvem som er sammen med deg der.
Og gled deg over det som er.
Gled deg over livet".


Och detta kom från vännen Bente i Hamar.

Hemifrånbilder ...

Från ellem i Skellefteå (till Skellefteå åkte man på skolresa .., tolv mil enkel väg .., därefter det storslagna Äventyret att få åka rulltrappa på Domus eller hoppa i klorerat vatten i Skelleftehamns Badhus ...,och i Skellefteå på BB har jag fött två av mina tre barn, det äldsta och det yngsta ... och otaliga är de gånger jag fick följa pappa till "stan", på hunduställning .. och jag har som tonåring suttit tillsammans med skolkamraten och grannen Bosse i deras bil med en nyköpt undulat i bur i Bosses knä och gissa, vem som kom på den geniala idén att vi skulle ta ut fågeln och hålla i den .., - jag säger inga namn, men det börjar på E .... - och fågeln flög som en galning inne i bilen och pust, blev slutligen infångad innan Bosses mamma och pappa återvände ...!) , jo, från ellem kommer inga fönsterbilder, utan i stället istappsmotiv!


Så här skriver hon.

"Istapparna sitter på en elcentral eller dylikt här intill och orsakas av ventilerna på väggen.

Dagen därpå när vi gick förbi, hade de längsta rasat ner tillsammans med snösjoket ovanför!"


//Intressant läsning om "forkörning" finns här.
Läsvärt!

Några kvällsfönster från ...

Notera det otroligt vackra kaklet till höger.

Ja, vad tror ni ...?

Jo, från Portugalsmadamen.

Hon som på ett så härligt sätt berättade om sin skånske far och om hans katt och deras envig om köksstolen.


Annannan säger ...

"Mellan min pappa och katten L har det pågått en tyst kamp om en av köksstolarna i minst fem år. Stolen mitt emot fönstret är där pappa vill sitta så att han kan se ut över ägorna.

Varför katten L vill ligga på den vet jag inte.

Var gång pappa ska äta något (och det är ju rätt ofta med den matordning en skånsk hedersman håller sig med) har han tagit stolen och liksom hällt över katten L på stolen bredvid.

Men härom veckan rapporterade han en revolution.

Han hade kommit fram till att han ser ännu mer av ägorna från stolen bredvid, så nu sätter han sig alltid där.

Katten L fortsätter att ligga på den stol hon alltid valt.

Oklart vem av dem som vann.

Kanske win-win, som man säger nu för tiden."

Om solens mat ....

Och hade detta varit Sverige och någon livsmedelsinspektör hade kommit på visit, då hade det nog, tämligen omgående, varit slut med den osttillverkningen.
Aja, baja, där finns ju inget handfat inom 1 meters avstånd från bänken!!
Och inte använder mannen några plasthandskar heller!
Fy skäms!
Man kan verkligen fråga sig hur det italienska folket överlever?


Varje gång jag sitter i soffan Ektorp och tittar på Solens Mat, detta övermåttan ljuvliga program som får snålvattnet att rinna och reslusten att ta fart .., då tänker jag att hälften eller mer än hälften av det som gör programmen så härliga, det är ju sättet som det hela filmas på.

Herr Hagströmer i all ära, men det är själva helheten .., alla människor som flimrar förbi .., som kommer cyklande eller promenerande .., alla små inblickar som man som tittare får i det italienska vardagslivet.

Just sånt.


Som här: en liten get som gärna vill ha godis.

Och inte att förglömma musiken!

Hur mycket gör inte den för programmet?



Fotograf i det här programmet och kanske i alla, är den här mannen och ååå, vad jag tycker att han är duktig!

Bilderna här ovanför har jag bara tagit rakt av från datorskärmen.

Faktiskt ...

... så finns det inga ord för hur glad jag är över fotoväggen i hallen.

Nu känns det som om bloggmadamen finns i huset.

Och längst ner i mitten, Emmas fina tavla av mormor och några ballonger.

Fattas gör bilder av "Dr Böhlander" och av Gunvor och hennes man Viking.

Men det kommer.

Ännu flera fönster ...

Hej!

Här kommer några vinterfönster som jag fångade idag under en helt underbart ljuvlig tur längst ute på Hammarö Sydspets.

Där ute finns en fågelstation och en fyr.

Jag njöt något så helt otroligt.



Det var så vackert och stilla.

- 15 C men jag frös inte det minsta.

Varma kläder och allt det vackra värmde mig.

Ha det gott där vid havet från mig vid ett innanhav.

Turtlan."


// Ojdå. Det var tänkt att dessa skulle bli morgondagens variant, men nu klickade jag fel.
Det spelar ju heller ingen roll. Min kära svägerska i Alingsås, hon älskar alla fönsterbilder och blir nog lycklig. (NOT).

Vad sägs om ....

".... ett fönster med en liten tant som inte syns ...?", undrar avsändaren, hon som ofta tycks ha fönsterhåven med sig.

Och var den lilla tanten finns?

Jo, i Portugal.

Måndagsfönstret ...

.... finns i landet Halland.

I ett litet pluttigt hus nära pensionatet.

Ja, ni känner nog igen det.

Glöm nu inte .....

Klockan 20.00 i SVT 1.

Namnsdagsbarn ...

Han som inte bara bär en grön väska,
utan även sin morfars namn.


När sonen skulle döpas i kyrkan hemma i Malå, var det tänkt att han skulle heta Per Anders.

Anders, som tilltalsnamn.

Prästen hade skrivit namnen på dopljuset och på något papper, allt var klart för själva dopceremonin.

Då .., plötsligt .., översköljs jag av nån slags vemod.

"Näää, han måste få heta Ivar också, som min pappa ..!" säger jag.

Och prästen bara gapar .., men .., han har ju redan skrivit dit namnen och ..., ja, det var ju bestämt?

"Ja, men gör en klammer .., skriv dit Ivar också .., jag vill att pappa ska få vara med!" säger jag.

Och så blir det.

I tio år hade då min pappa varit död, men ååå, det kändes som om han tittade in så där lite-lite i kyrkan.

Som om han stod där intill.

I smyg.

Och oj, så svårt jag hade att hålla tårarna borta, då, när prästen läste upp den lille gossens namn: Per Ivar Anders.

Så var det.

"Vasaloppshopp skadad!"

Ja, föga hjäper "Racing Special" när man har ont ...

Tanken var att pensionatsvärden, tillika vasaloppsåkaren, även idag skulle ge sig iväg på en träningsrunda här ute på åkern.

Det var tanken det.

Förmodligen har de nya skidskorna tryckt på nåt konstigt vis på höger fots ovansida och sååå ont har herr skidåkaren, att någon tränginsrunda, ja, det blir det inte.

I stället promenad med bloggmadamen.

Fyrtio minuter i snåblåst - och östlig vind som går genom såväl märg som yllekappa, fast i omvänd ordning - och efter halva tiden blir jag "strakbent" och börjar halt-gå .. men det fixar sig ändå.

Att promenera i busväder är ännu härligare än i solsken, det tycker jag.

Och nu stundar hembakade semlor med kaffe.

"Hälsa dina vänner att hur skulle man kunna äta semlor om man hela tiden skulle tänka på att utesluta kolhydrater, ja, en semla utan mandelmassa och bröd ...,, vad blir det ., bara grädde, näää, aldrig i livet!" säger pensionatsvärden och ser så lycklig ut när han ropar att kaffet är klart och att Oskar Svärd vann skidåkningen.

Nu mot soffan Ektorp!

Hallen ...

Ser ni den lilla träbiten på bordet?
Den tog pv med sig från Villvattnet hemma i Västerbotten.
Så här skrev jag om stunden där .., det var i somras.

"Det var i Villvattnet, den 28:e juni, som pv och bloggmadamen stannade till efter besöket i Kalvträsk.
Och det var där, vid den lilla badstranden, som två elvaårspojkar försökte fånga fiskyngel med en håv och det var där och då, när pv lyckades (med fiskfångsten) i första försöket, som en av pojkarna utbrast: "men du är ju Guuud!"
Själv låg jag raklång på en handduk i sanden och kände mig som den lyckligaste människan på jorden."


Igår målades hallväggarna vita .. ja, inte knallvita, utan lite mjukare.

Och äntligen fick jag upp min bildvägg, den som betyder så mycket!

I Malå .., i Bjäresjö och i lilla ettan i Ystad .,. överallt har jag haft såna här bilder-som-betyder-mycket-hörnor.

Några nya ramar ska inhandlas .., det blev lite provisoriskt igårkväll, men det kommer att bli bra.



Och pinnen som jag köpte på Hemslöjden här i stan, den är nu uppe.

Pv:s röda jacka åkte in i garderoben när bilden skulle tas, men min dyra och högt älskade halsduk, den fick minsann hänga kvar ....


Klicka på bilden, så får ni se ....

Alldeles helt bedårande är en liten, liten tavla som Hilda, pensionatvärdens dotter, har målat och förfärdigat i yngre dagar!

Åååå, jag tycker att den är ljuvlig och den hänger också på bildväggen.

Insikt nr 207 ....


Det finns sånt som är trevligare än att städa ett diskbänksskåp.

Speciellt som man då upptäcker att Familjen Mus med släktingar har detta som sitt vardagsrum.

Och toalett.

Insikt nr 206 ...


Vaknar tidigt.

Lyssnar till P1.

Vågskvalp och paussignal, men inte samtidigt.

"Dum, di, dum, di, duuuuum, dum, dum!"

Ligger under täcket och räknar ..."dum, di, dum, di, duuuum, dum, dum!"

Sju signaler.

Längtar efter Naturmorgon.

Fem i sex blir det sjörapport.

"Nordkoster .., Vinga .., Nidingen .., Hallands Väderö .,. Drogden .., Hanö .., Ölands södra udde .., Harstena .., Gustav Dahlén .., Arholma .., Härnö .., (hej Cecilia N) .., Kemi fyr .., Storön. Och det är kuling och lätt kuling över Kattegatt och södra Östersjön".

Sedan nyheter från Ekot.

Längtar ännu mera efter Naturmorgon.

Snart så.

Rättar till täcket.

Härligt!

Och nu är nyheterna tillända.

" ... ja, och nu blir det Andliga sånger", säger radioprataren.



Fullkomligt UNDERBAR är han, herr Malmberg och nog måtte han ha varit med på något väckelsemöte i sin uppväxt!

Va?

Naturmorgon sänds på lördagar.

Och idag, till min förvåning, är det faktiskt söndag.

Ojdå.

Dagens fönster ...

"Fönster från stadsdelen Barceloneta i Barcelona, som ligger vid havet.

Stadsdelen befolkades förr av fiskare och sjömän, med ett gytter av smala gator, små torg och ålderstigna barer.

Jag tycker att det var den trevligaste stadsdelen jag besökt.

Jom.

Granngården ...

Grannen.

Det gula huset på kullen - pensionatet, alltså -, det tillhörde en gång i världen det större huset på andra sidan vägen .., en bit bort.


Det är inte det här huset (100 m bort) som påminner om en herrgård.
Det huset har kolonner och ser fånigt ut här på landet.

Det huset påminner mer om en herrgård och lagården som hör till, är jättelik, men står numera tom och öde.


Lagården .., med jättelika dörrar.

Mitt emot pensionatet, tvärs över vägen bara, finns två små hus - före detta arbetarbostäder -.

Och själva pensionatet, det var rättarbostaden.

Alldeles intill det gula huset, åtskiljt endast av en vacker gärsgård, ligger det vita huset som syns på bilden längst upp.

Å, hjälp, så fint där är!

Ja, det var nog bara det.