Det är eftermiddag i maj år 1993 och nästkommande dag ska jag ta tåget till Skåne.
Någon vecka senare kommer ättapjötten och hans pappa med flyttlasset.
Nu står jag i köket hemma i Malå och plötsligt ser jag genom fönstret hur en skara människor kommer promenerande i sakta mak längs Ringvägen och jag undrar vad som är på gång .., och böjer mig fram och tittar ut.
Men ååå, där går ju alla grannarna och somliga är finklädda, tant Margareta (som alltid kommer att få heta tant Margareta ..) har tagit på sig sin fina kappa och där är Granvalls och där är alla dom andra och ingenting förstår jag.
Så svänger sällskapet in på vår infart och jag lämnar mina sysslor och går ut på bron och där står dom alla, lite förlägna .., ingen vet riktigt vad som ska sägas .. , och någon börjar lite trevande att säga så där att .."ja, nu när ni ska flytta ..., ja .. vi vill överlämna ett minne .." och jag börjar gråta alldeles hejdlöst ., det är som all sorg/glädje kommer farande likt en mental tsunami.
Minnet som överlämnas, det är en akvarell målad av dottern till en före detta granne, hon heter Ohlin i efternamn och nu har jag glömt förnamnet.
Och så här ser den ut, tavlan.
När vi blev ensamseglare, mina barns pappa och jag själv, fick tavlan vara kvar i huset och där är den ännu och igår skrev jag ett mail till hans rara fru Karin och berättade och frågade om hon kunde ta en bild av den och det gjorde hon så gärna.
Dessutom skickar Karin med en bild av sin favorittavla och så här skriver hon:
"Så skickar jag min favorit, Lapporten av Greta Wennberg.
Tycker så mycket om färgerna och formerna i hennes målning.
Jag har bestigit den högra toppen, ett äventyr i sig."
Karin är född i Kiruna och är, som ni förstår, en riktig friskus.
