På agendan ...


I morgon arbete till tre och på kvällen middag nere vid småbåtshamnen.

Lördagmorgon åker jag bil till Halland, tillsammans med pensionatsvärden.

Söndagkväll: hem igen.

Tisdageftermiddag: tåg till Halland.

Torsdagmorgon: tåg till Lund och därefter X 2000 till Stockholm.

Torsdag dag: promenerande i ett - hopefully - soligt Stockholm.

Fredag: avslutning för sonen i Sthlms stadshus, på kvällen middag och fest i Upplands Väsby.

Då är han polis.

Hjäääälp!

Lördag: hemresa igen.

Och så ..., dom sista fyra veckorna i Ystad.

Tack .....!

Till Monet, Annas Mamma och Båthuspernilla .., dvs, ni som har arbetat eller ännu arbetar inom antingen sjukvård, forskning eller läkemedelsindustrin ..., och tack till er andra också .., ni som har egna erfarenheter och så generöst har delat med er av dessa, ja, när det gäller den här diskussionen angående byte från en medicin till en annan, men med "samma innehåll".

Jag har nu börjat om med Cozaar och tänker fortsätta med den också.

Så blir det.

sigge nilsson ...

... är spräcklig i pälsen.



Men tassarnas undersida ..., åååå, är alldeles svarta!

En resa .., så där mitt i livet.

Planering.

Öresundståget från Göteborg till Malmö är rejält försenat, men det är bara bra, då slipper man stå på evighetslånga perrongen och vänta på ystadtåget och när jag väl har klivit ombord, upptäcker jag Lena och Kjell Åberg som sitter mitt emot varandra och diskuterar vad som ska finnas på "trädgårdstallriken", den som serveras på deras café.

"Mangold ..?" hör jag Kjell säga.

Lena bläddrar i mattidningar och skriver ner sånt som verkar bra.

Mitt emot mig sitter fyra flickor i tolvårsåldern, alla från någon malmöskola och nu på väg till Tosselilla sommarland.

Alla har dom var sin I-pod och det pratas om Lady Gaga och vita naglar och någon pekar på den lilla i-podskärmen och visar hur skor ska se ut numera och det pratas om killar och om det där gula på fälten utanför tåget.

"Solrosor!" ropar en av flickorna.

"Nej, det är rapsfält ..", säger jag.

Flickan intill mig har slöja, flickan rakt mitt emot mig kan vara från något afrikanskt land .., intill henne en tös med arabiskt ursprung och intill henne, närmast fönstret, en pratglad fröken som kanske kommer från Sydamerika och jag tänker att så helt annorlunda detta är - ja, i jämförelse med min egen uppväxt -, där det mest exotiska var en klasskamrat som kom flyttande från Dalarna, annars var det mest malåbor och någon enstaka elev från Lainejaur, Mörttjärn eller Springliden!

Ja, och från Fårträsk, inte att förglömma.

Den pratglada flickan berättar lyriskt om Stockholm och hur vackert där är och att stan är uppbyggd på öar.

Det märks att hon inte är uppvuxen i Skåne.

Hon säger "laaaakrits", med a som i apa.

Dom andra uttalar det som "lackrits".

Och en pojke som pratar som Zlatan, tappar ut stora delar av sin läsk och det rinner på golvet och på hans joggingbyxor, men pojken hämtar papper och torkar och torkar, även på golvet.

"Himla bra gjort av dig!" säger trädgårds-Lena.

När vi har passerat Svarte och närmar oss Ystad, blir det alldeles tyst vid våra platser.

"Ååååå, titta .., havet!!" säger en av dem till slut.

En annan säger att hon minsann ska flytta till Ystad när hon blir vuxen.

Då är vi nästan framme.

Och här utanför hörs göken ...


Outsäglig lycka = att få sova en hel natt och vakna klockan fem när väckarklockan ringer.

Jag säger INTE att det beror på bortplockandet av den nya tabletten.

Men åååå, vilken tacksamhet jag känner för den här sömnen.

Och sigge nilsson och pElle har båda två sovit i sin nya lägenhet.

Tillsammans.

Torsdagsfönstret ...

... finns i det lilla gula huset, inte långt från ett annat gult hus på en kulle.

Bilden togs igår.

Till Mian ...

Det är väl den här skönheten du menar?
Den vi fick av dig?


Ååå, den är så frodig och fin och står intill vinrankan.


Här var, fram tills i fjol, det som pv byggde som dansbana till sitt femtioårskalas.

En slät yta bara.

Och ja, han tycker om att dansa!

Nu har där blivit lite annorlunda.

Dels den här påbyggnaden och så brudspireorna som vi planterade för några veckor sedan.
Det kan vara en miss av mig. I tanken såg jag spireorna hemma i Malå .., dom blev såklart inte så höga som dom kan bli här nere.

Nåja, i värsta fall får dom väl byta plats.
(Hoppas inte pv läser detta ...)

Och dansat har vi inte gjort.

Ännu.

Ett kvällsfönster från ..

madamen som flyttade från Västmanland till Norrbotten.

pElle har fått eget rum ...

Ja, faktiskt nästan som en egen liten lägenhet.
Och ååå, så härligt han tycker att det är att få krypa in där i skuggan!


Har man dessutom en matte som pyntar och gör lite fint, så känns det förstås ännu bättre.

I den grå korgen växer luktärtor ..,. och humlen som pv var så tveksam till i fjol .., titta, så fint den nu breder ut sig över väggen!

På samma husvägg finns också två eller tre kaprifoler .., två stockrosor och en klematis.

Här ska bli lummigt och fint vad det lider.


En fläderbuske (den t.v.) har trängt sig in genom vindskyddsspjälorna.

Den får vara kvar .., hur fin som helst är den!

(Vi har lite olika åsikter om hur en rabatt ska vara funtad, pensionatsvärden och jag själv.
För min del spelar det inte så stor roll om blommorna skuttar iväg lite hit och dit .., eller om där plötsligt finns ett vackert ogräs, dom får gärna stå kvar. Herr pv vill ha lite mera ordning och reda bland blomstren. Ungefär som med cd-fodralen ..)


Fläderblad i kvällsljus.

Lärarens lön ...

I dagens Sverige ...

Att kunna snippa in på Apoteket Cura, beläget i samma byggnad som Ica Maxi, det är i alla fall höjden av bekvämlighet!
(Alternativet är att köra in till Halmstad, leta parkeringsplats, betala några kronor och sedan promenera till apoteket ...).

Och att där få ut sina hett efterlängtade piller, bara genom att visa sitt id-kort, det är också finurligt.

Så nu får man väl se om alltsammans har varit rena inbillningssjukan, eller om det verkligen blir annorlunda med den "gamla vanliga" medicinen?

Det spelar egentligen ingen roll.

Blir det bra, så är det ju fantastiskt.

Min mamma berättade att många kronikerpatienter ofta fick placebo-piller för nattsömnen.

Låtsaspiller, alltså.

Typ Tulo, fast med annan smak.

Och åååå, så gott dessa patienter nu hade sovit! berättade dom på morgonen för mamma.

Så är det ju.

Hur man känner sig pigg, spelar kanske mindre roll?

Huvudsaken är att det fungerar.

Tro, eller vetenskap.

Och visst tror jag också att allt som händer i mitt liv just nu, spelar in.

Självklart.

Avslutningen med jobbet .., Anders som blir färdig polis .., flytten till Halland.

För den som - likt bloggmadamen -, inte vill att tillvaron ska ta alltför våldsamma skutt, är detta m y c k e t.

Men det blir nog bra.

Kanske en insikt .....?


Det viktigaste i livet är förstås inte att ständigt gå omkring och vara saligt lycklig.

Alldeles bestämt tror mig tillhöra de förnöjsammas (enfaldigas .., tycker nog många) skara, vi som blir glada och lyckliga av nästan ingenting och som inte bryr oss så mycket i karriär och status hit och dit.

"Å, mamma, du är som tjuren Ferdinand ..", sa yngta dottern en gång.

Joo.

Det kan nog ligga nånting i det.

Om lycka kan man hur kan man hur som helst läsa om här.

Hos madame M.

Nära pensionatet ..

Körsbärsblom och äppelblom .., smörblommor .., hundkäx .., styvmorsvioler .. och vita och lilafärgade syrénblommor!



Och nere vid havet .., en liten paradstig kantad av trift!



Fem minuter kanske, är vad det tar att promenera från det gula huset på kullen, till stranden.

På bilden är jag på hemväg.

Strax efter postlådorna svänger man höger uppför en liten backe.

Då är man hemma.

"Vad det innehåller ..."


Det finns ord som jag tycker krånglar sig mer än andra.

Ingrediens är ett sådant ord.

Jag måste alltid kolla upp så att jag stavar det rätt.

i n g r e d i e n s

Ofta, som i ett inlägg här nedanför, förkortar jag det.

"Ingr".

Såja. Då har man löst det problemet.

Och inte är det vackert heller - ingrediens -.

Som audiens, nästan.

Skilde är ett annat krångelord.

Dom är skilda eller har nyligen skilt sig.

Skiljt sig? Med j?

Googlar jag hittar jag den stavningen också, t.om. i tidningar.

Nej, jag tror snart att det blir skilsmässa från dom här orden.

Grattis Agnetha!

Idag fyller hemifrånvännen Agnetha år!

Världens härligaste skratt har hon och ingen bankanställd har varit så vänlig och rar som denna madame! Numera förtjänar hon sitt levebröd som läkarsekreterare.

Dessutom är hon, eller har i alla varit, lika enjängd som jag själv.

Under en period i livet åt hon nämligen makrillfiléer i tomatsås till lunch, ja, närapå veckans alla dagar.

Här kommer stor grattiskram från mig!

Så här svarar Agnetha i en kommentar:

"Apropå enjängd, jag är fortfarande det, jag äter knäckebrödsmackor med leverpastej till förmiddagsfikat varje dag, börjar få kommentarer av mina arbetskamrater, de undrar om jag inte håller på att vara less på dessa mackor och prova på nåt annat. /Kram Agnetha"

Ett annorlunda förhållande.


Mitt förhållande till läkemedel är synnerligen krumelurigt.

Krångligt, helt enkelt.

Efter en narkos kräks jag timmavis!

Smärtstillande morfin får mig att omedelbart ropa på kräkpåse!

Blodtryckssänkande Ramipril gav mig våldsam torrhosta som varade i två månader, tills den underbare läkaren på vårdcentralen i Ystad insåg att detta är biverkningar av medicinen och jag får då bums byta till Cozaar och mår därefter som en prinsessa!

För någon tid sedan skulle jag hämta ut ny laddning av Cozaar.

"Nej, du förstår du får Losartan Teva i stället, Cozaar är för dyrt, men detta är samma sak och femhundra kronor billigare ..", förklarar apoteksdamen.

Ååå, jag känner att jag gärna vill behålla medicinen som har fungerat så bra, men femhundra kronor är ändå femhundra .., och säger hon nu att det är på det viset att .., ja, där är ingen skillnad alls, så får jag väl tro henne.

Efter tre, fyra dagar med den nya medicinen, börjar eländets elände.

Jag, som i hela mitt liv har somnat efter tre minuter under täcket, ligger nu vaken till tre, halv fyra på nätterna och klockan sex ska jag stiga upp och cykla till jobbet och därefter vara skärpt i kassan och inte göra några felslag.

Och plötsligt får jag smärtor, som träningsvärk i bröstbenet ..., och i ryggen och på vänster sida, vid njuren.

Och det är som tusen ettriga myror springer i mitt högerben när jag försöker sova.

Mina barns pappa, han brukade - filurigt leende - säga att jag borde söka anställning hos någon läkemedelsfabrikant, ja, så skulle dom slippa prova ut nya mediciner på tiotusentals människor, för finns det en biverkning, nog får jag den!

Nu på morgonen har jag kontaktat vårdcentralen i Ystad och pratat med en sååå vänlig kvinna med gotländsk dialekt.

"Elisabet, int ska du behöve ha det på det här vise ..., jag ska prate med doktor Malin idag, så får hon kontakte dig under dagen ..., nog ska vi fixe det här nog", säger hon.

Det är så där så man nästan vill falla i gråt av tacksamhet.

Dagens fönster ...

Vid pilen syns den aldrig vilande grannen.

..... finns på pensionatet ., i det som kanske kan kallas för matsalen.

(I "matsalen" finns även cd-hyllorna och innan herr pv cyklar iväg till sitt arbete nu på morgonen, tar han mig resolut i örat och säger att nu får det verkligen bli någon ordning på detta hur jag hanterar cd-skivor. Titta bara, flera stycken som inte har något fodral!! Och helgens gäst som gärna ville lyssna till den här sångerskan, ja, inte hittade han den skivan inte! "Men den är ju här, den ligger ju rakt framför dig ..!" svarar jag och håller upp skivan, ja, visserligen utan fodral, men ändå.
Denna min protest betyder minsann ingenting och jag lovar, dyrt och..., tja, kanske inte så heligt, men ja, ja .., jag lovar att bättra mig, för jag inser ju att för honom är detta nånting viktigt.
I gengäld får han lova att fälla ner toalettlocket efter varje besök och kanske också att få lite ordning på sko-kaoset i hallen. Helt ärligt minns jag inte om han godkände förhandlingen. )



Från fönstret har man utsikt över grannarnas vackra hus.

Uppflugen på garagetaket håller Göran på att måla.

Denne Göran, f.d. lärare och smålänning, är garanterat Sveriges mest ihärdige man.

Bakom vedboden ...

Titta på syrénerna .....

I grannens backe ...

Solstrålar färgar skogen röd.

Göromål en tisdagkväll ....

Sekatörklippande av spretig humle ..., och knips-knips så åker en bit av vinrankan .... och knips-knips så får pensionatet en underbar bukett med syréner på bordet!

Från den inglasade altanen som så småningom ska bli ett vanligt rum, hörs hammarslag.

Intill mig ett glas martini.

Och nej, det bekymrar mig inte alls.

Tisdagkväll är för mig vad fredagkvällar är för andra människor.