Fredag ...

Nyputsade fönster.
Vindstilla.
Absolut vindstilla.

Och jag putsar fönster .., skriver inköpslista .., telefonsurrar .., plockar bort lite .., dammsuger golven .., upptäcker pelargonieblommor lite här och var, mest bakom soffan .., och lyssnar till detta.



Snälla grannarna lovar att titta till sigge nilsson och pElle.

Då och nu ...

En 4-årig bloggmadame.
Ännu lyckligt ovetande om vad som komma skulle.

I småskolan hade vi Hedvig som fröken.

Hedvig var en barsk kvinna, som lika gärna hade kunnat söka tjänst som officer inom försvarsmakten.

När jag i ämnet välskrivning skrev ordet honom som "honon", med n på slutet, fick jag ställa mig på en stol och inför alla klasskamraterna skriva h o n o m femtio gånger på svarta tavlan.

Men kanske var jag dyslektiker på nåt vis, för det blev ändå honon med n och nu blev det femtio gånger till ..., och så småningom ytterligare femtio gånger.

Hundrafemtio honon på tavlan och det doftade krita och jag ville kräkas.

Och jag minns att den snälla Annika Johansson knackade på fönstret till klassrummet där jag i ensamhet , stod och skrev alla honon-orden ..., och hon pekade och ville visa att det blev fel igen ..., men jag trodde henne inte.

För mig stod det honom.

Hedvig var en sån som smällde med pinnen mot bänken, och skamvrå-bestraffning hörde till ordningen, där brukade Dan eller Johnny hamna.

Och hade vi räkning på schemat (det hette inte matematik på den tiden), kunde jag sudda sönder bladet i räkneboken, i skräck för att visa upp ett felaktigt svar.

Hur väl minns jag inte klasskamraten som stod uppflugen på en stol i klassrummet och jag minns kisset som rann nerför hennes ben ..., och skräcken för frökens ilska.



Allt det där tänkte jag på, när jag, alldeles nyss, klistrade igen kuvertet till Handels A-kassa i Östersund.

En sån där känsla av att "tänk, om jag har gjort fel!" kom seglande över mig.

Rädslan att bli uppläxad.

Dumgjord.

Och ändå - en markant skillnad -.

När jag hade klistrat dit frimärket, tänkte jag .., ja, ja, det är inte hela världen .., det ordnar sig.

Och så fyllde jag kaffe i älsklingskoppen .., ställde mig vid fönstret och tittade ut.

Fredagsfönstret ...

... kommer även det från Norrbotten

Det är Guy som har varit framme med fönsterhåven och det tackar man för.

Hälsning från Grekland ...

Mellanbarnet.
Hon som aldrig kunde sova borta.
Alltid fick vi hämta hem henne!
Från Betsele, från moster och kusinen i Luleå och från ridlägret i Bohuslän.
Nu är hon trettiofyra och det mesta är sig likt.
Hon längtar hem.

"Ååå, pussa lilla råttan!
(Nelly, som är hos Dr Böhlander och som vi kommer att träffa i morgonkväll).

Hon verkar dock ha det grymt bra hos Maria.

Idag har hon varit på utflykt och fått äta hamburgare som hon fått smaka av alla barn :)

Hon vill nog aldrig komma hem igen!

Rhodos, är fasiken i mig riktigt bra.

Men såklart är inget bättre än hemma.

1 och 1/2 dag räcker gott.

Nu är jag redo att åka hem igen.

Jag är sannerligen en sann och äkta vagabond - NOT!

Har dock en vecka kvar.

Nåja, tur jag har det bästa sällskapet.

Kram."

Jaha .. nu vet man ...

Inte är detta en gräshoppa inte!
(Den som kröp in i min blusärm i dag ...).

Inte en syrsa, heller.

Nej, madamen i Västergötland som är så fenomenal på djur och natur, hon kom med en diskret liten vink på facebook.

"Hjälpte du vårtbitaren loss ur sanden?" skrev hon.

Såg ni?

V å r t b i t a r e.

Var det.

Inte gräshoppa.

På mottagningen ...

Ja, någon stjärna i skolan har jag aldrig påstått mig vara.
Men 1981 var jag en liten stjärna.

Det är tjugoåtta år sedan jag gick den där vårdbiträdesutbildningen.

Som en evighet sedan.

Och herr pv har minsann inte hyst så stor tilltro till mina vårdkunskaper, nej, jag fick inte ens ta mig en titt i hans öga, då, när han hade det som värst i fjolvintras.

Men sen .., till min förvåning, tillät han mig att plocka bort några suturer på ryggen, från ett bortopererat födelsemärke.

Och ser man på ..., nu, medan Mona Sahlin intervjuas i tv, frågar han om jag kan ta bort suturerna efter blindtarmsoperationen.

"Javisst, inga problem!" säger jag och går för att leta efter nagelsaxen.

Den hittar jag inte, det är en dålig sköterskemottagning det här, ingen ordning och reda alls, så jag hämtar husets näst minsta sax och säger att jag ska göra ett försök.

Och så får patienten fick lägga sig raklång på soffan Ektorp.

"Ligg still nu!" säger jag myndigt, så där som sköterskor brukar göra.

Och patienten, iklädd blå kalsonger vars resår nästan försvunnit, ligger stilla och blundar.

Det är inte långt ifrån att han ser förskräckt ut.

"Ja, ja .,. ta det lugnt nu .., det här ska nog ordna sig ...!" säger jag tröstande.

Och så börjar jag att klippa.

Det är åtta suturer som ska tas bort.

Lirka in saxen under tråden ..., klipp-klipp, men inte på knuten .., (saxen är slö) ... och så: dra ut hela tråden!

Vips, bara!

Det går hur bra som helst, frånsett dom två yttersta, som sitter lite snävt till, men det går bra ändå.

"Så där ja, nu är det klart .., nu kan du gå och duscha!" säger jag myndigt.

Och patienten ler och suckar lyckligt.

Hälsar Syster Nilsson.

Elva år ...

... och ingen lillkille, längre.

Skillnader ...

Igår.



Idag.

Bilderna är klickbara.

Sannerligen en insikt ...

Att fylla i kassakort för arbetslöshetsersättning, det är ett heltidsjobb det.

Kan jag lova er.

Så här står det längst ner på papperet.

"LÄMNAR DU FELAKTIGA UPPGIFTER RISKERAR DU ...

... att bli återbetalningsskyldig för felaktigt utbetald ersättning

... att uteslutas ur a-kassan eller frånerkännas ersättningsrätt

... att polisanmälas för bidragsbrott

Och har man inte tidigare haft anlag för psykiska sammanbrott .., kan man nog få det, ja, innan man har fyllt i detta på rätt sätt.

Hälsar en något kallsvettig madame.

Ännu mera glädje!

Och jag tackar Sheffield-Anna som fick mig att skutta till Hipp-Hipp-sidan.

Sånt som irriterar ...

Helt ärligt begriper jag inte var Anna i Sheffield hittar allting!

Men det här gjorde min morgon.

Jag har g a p s k r a t t a t!

Att tyda drömmar ...

Och så är dom där igen; drömmarna där jag alltid har glömt nånting!

I natt har jag alldeles glömt bort att ge stövarna mat och från köksfönstret i Malå ser jag hur dom står och hoppar mot dörren i hundgården .., svansarna går av och an och jag säger till mamma - som plötsligt har återuppstått från det döda eller aldrig lämnat detta jordeliv -, "men åå, hur kunde jag glömma att ge dem mat .., dom fick inte igår heller!" och mamma tar fram en stor hink med matrester från hotellet; det är revbensspjäll och torrfoder om vartannat och medan jag gör i ordning hundskålarna, upptäcker jag att skolan har börjat och aldrig att jag kommer att hinna i tid .., och mina byxor är försvunna och i drömmen bär jag svarta badbyxor av herrmodell.

Det blir cykel till skolan och cykeln är en slags chopper, med styret så högt uppe att jag nästan inte kan styra, och väl framme vid skolan meddelar några elever att hemkunskapen, den håller nu till i scoutstugan uppe i Tjamstan och Kerstin Sjölund är lärare.

Då har det plötsligt blivit meterdjup snö.

"Hjälp, hur ska jag kunna förklara den här frånvaron ..?" är allt jag tänker på medan jag plumsar i snön upp mot berget.

Då, äntligen, seglar drömmen sin väg.

Vad är det min själ vill berätta för mig?

Det undrar jag.

Dagens fönster ...

..... kommer från den här madamen, som berättar om ett blåsigt Norrbotten.

I alla fall kring Storavan.

Nån fler som minns ...?

Hos Anna i Sheffield blir det prat om tv-shower.

Frasier, bland annat, som är min favoritshow, alla kategorier.

Men så kommer jag ihåg detta.

Lucy Show!



Ååå, så jag älskade den showen!

Onsdagkväll ....


..... tittar på djursjukhuset (ja, jag älskar Klara Zimmergren som programledare!)

.... läser norske Joe Nesboes "Frälsaren" - tycker bättre om den, än om Wallanderboken -

.... mina ben i pv:s knä

.... och ute är det höststorm på gång .., eller i alla fall styv kuling!

(Och varför tycker jag bättre om den här boken? Jo, jag föredrar Harry Pole framför Kurt Wallander - som i mina ögon till sist blev till en gnällgubbe - och jag tycker att det är mer spänning här .., nästan hela tiden faktiskt. Ibland är det rent av djävulskt spännande. Och då ni ...!)

Styv kuling ...

... i landet Halland.

Här ligger grannens eleganta spaljé och spretar i luften.



Och detta är stranden där jag brukar promenera.

Faktiskt tror jag att den här bilden gör sig bäst i klicka-på-format.



"Pl.marm.-2010" .., ligger på marken.

Nedblåsta.

Tur att vi har plockat mycket björnbär.

På agendan ...

Lilla hamnen där vi nu har fått båtplats.
Här ska den ligga.

Kl.7.45.

Telefonen ringer.

Det är pv.

"Vill du göra mig sällskap till Stockholm i helgen ?" frågar han.

Han ska köpa båt, en kombinerad segel,- motorbåt, så där så vi kan fiska och ha båten liggande i lilla hamnen här intill.

I Oskars Hamn.

"Till Stockholm, javisst!" säger jag.

För mig är det inte båtköp som hägrar.

Nej, jag blir överlycklig .., ååå, jag vet precis vad jag ska göra!

Tidig morgon ..

Bilden: Nelly spanar efter fisk.
Idag flyger yngsta dottern och hennes man till Grekland.
I mailboxen har jag nu på morgonen ett brev där hon - den yngsta, projektlederskan - berättar vad som ska ske om det allra värsta skulle hända; om planet dråsar i havet.
Nelly hamnar då hos storasyster, Dr Böhlander. (Hon är den som skulle älska Nelly mest, skriver Nellys matte).
Och lillebror Anders, han kommer att bli miljonär.
Hästen Taurus får en pålitlig ryttarväninna ta hand om.


Halv sex ringer väckarklockan, men då har jag redan varit vaken en halvtimme.

Natten har varit fylld av drömmar!

Jag har arbetat på Ica och inte kommit ihåg hur man byter kvittorullar och i drömmen har jag också glömt en tandläkartid på Folktandvården hemma i Malå och jag har åkt bil till Kriberg, där cowboy-Maria plötsligt har fått lägenhet och för att hinna till tandläkaren, får jag låna hennes telefon och så ringer jag till mina barns pappa, - han bor då också i Malå med sin nya fru - och jag frågar om han kan hämta mig, men han har inte tid, han tittar på hockey-VM, säger han.

Det är väl ungefär då jag vaknar.

Och jag tänker att på nåt sätt måste jag komma i fas .., så jag stiger upp, gör frukost och dukar fint på bordet och pv blir häpen när han kommer ner.


En annan slags frukost, på Samos.
Emil och mormor.

"Å, har du kokat ägg också?" säger han.

Det är på gränsen till storm ute.

Torkvindan har blåst omkull .., och skottkärran .., och min baddräkt har seglat iväg och ligger nu ute på gräsmattan.

Alldeles galen är sigge nilsson!

Hela tiden jagar han den morgontrötte pElle och blir till sist utskickad, så där så pElle får lugn och ro.

Och nu, när pv har åkt till jobbet, tänker jag lägga mig raklång på soffan Ektorp och läsa tidningen.

Ja, jag har faktiskt redan kommit i fas.

Just så.

Dagens fönster ...

... finns i ett av mina favoritlandskap, nämligen i Bohuslän.

Såja.

Nu har jag läst ut boken som pv tyckte var så fenomenalt bra, Henning Mankells "Den orolige mannen".

Vad tyckte jag då?

Ja, om man är intresserad av u-båtar, roddbåtar, spioneri, militära hemligheter och strategier och annat inom den kategorin, ja, då är det nog en toppenbok.

Annars är den som vilken bok som helst.

Men liiite spännande mellan varven.

Betyg: 3 fönster av 5.