onsdag 3 november 2010
Jan-Olofs vänstra hand ...
Det här här Jan-Olofs vänstra hand.
Han arbetar åt Anticimex och just idag ska han inspektera det som en gång var Gunvor och Vikings sommarhus och jag får agera nåt slags ombud, dvs, köra dit och öppna dörren och vara med under själva inspekterandet.
Och vilken trevlig inspektör det här är!
"Nu Elisabet .., du ser hur jag mäter fukten med den här .., ja, och här, ja, det är så här att ...", säger han och förklarar hela tiden mycket noga.
Dialekten är väldigt halländsk.
Allt möjligt pratas det om; hur han trivs med jobbet ( 9 av 10 möjliga), om han är storebror eller lillebror (det senare, han har en storasyster), vilket stjärntecken han är född i (jag gissar på Vädur, han är Skorpion .., "aha, då har du nyss fyllt år då?" säger jag och det har han ...) och om han har vänster eller höger tumme upp (höger, haha .., "ja, men jag är en kreativ människa!" säger han leende).
Eftersom jag ibland saknar alla hämningar, frågar jag om ålder också.
Jag gissar på 35, men säger 30, så där för att hålla nere, så han inte ska bli ledsen om det visar sig att han är yngre än så.
"Håhå, nu Elisabet har du allt räddat min dag! Jag är fyrtiofyra!" säger han ännu mera leende och tar till och med i hand och tackar.
Se det var ett trevligt möte en alldeles vanlig dag i början av november.
En av dem blev vår!
Idag ....
... fyller herr Göransson år.
Uffe .., nummer tre av tre bröder .., lillebror i sällskapet.
Det brukar heta att det äldsta syskonet blir lärare eller chef av något slag och den som kommer sist, sprallar iväg och gör nånting helt annat.
Nästan så blev det här också.
Nr 1 är ingenjör .., nr 2 är mattelärare och han som kom sist, är musiker.
Ja, Herr Göransson är trumslagare och mellan varven sjunger han och spelar på äldreboenden och så renoveras det i huset utanför Lund.
Det händer att han målar hus också.
Och sig själv.
Stort grattis kommer i alla fall härifrån!
Här finns han med ...
Onsdagsfönstret ...
"Hej Elisabet!
För några veckor sedan besökte jag den franska brödbutiken La Boulangerie i Malmö (nära Triangeln) och fångade då deras fönster på bild.
Fransk musik i butiken, härliga nybakta bröd, bland annat baguetter med tranbär och choklad - sån't gör en lycklig att finnas till!
Kram från Torun!"
tisdag 2 november 2010
På eftermiddagen ...
Så här låter kvinnan, ja, innan telefonen ringer.
Hon heter Inger Askanas och hinner prata i exakt 11 sekunder.
Ja, medan regnet öser ner och mörkret är totalt, sitter jag på soffan Ektorp och tittar på ett program från Kunskapskanalen.
Programmet handlar om döden.
Där finns en panel med människor från olika yrkeskategorier (en underbar begravningsentreprenör som tänkte precis som jag själv ..., "å, det här skulle jag vilja göra annorlunda!") .., där är läkare, kuratorer, anhöriga och många fler.
Ett oerhört intressant program.
Sist av allt blir det frågestund och panelen får rada upp sig på scenen.
Längst ute till höger står en kvinna med gråsprängt hår.
Och så tar hon till orda.
Och tänk .., genast blir jag så inutivarm!!
Hon måste vara från Skellefteåhållet, tänker jag.
Och så springer jag och hämtar lillkameran och spelar in dialekten.
Den där hjärtevärmen, den sitter i ännu.
Just så ..., kan det vara med dialekter.
När kontot blir länsat ....
Jag kan lova att det blev brått att kolla saldot på kontot, när jag läste detta.
Jo, jag var ju i Ystad för inte så länge sedan.
Och i Uruguay, av alla platser på jorden, där sitter förmodligen någon olydig människa och gnuggar händerna av förtjusning.
Jag kan lova att det blev brått att kolla saldot på kontot, när jag läste detta.
Jo, jag var ju i Ystad för inte så länge sedan.
Och i Uruguay, av alla platser på jorden, där sitter förmodligen någon olydig människa och gnuggar händerna av förtjusning.
Tisdag ...
telefonen ringer
"han har vaknat upp nu, mannen med infarkten, men har dåligt minne och allt är kaos, men han lever .., och pratar med sin fru och med sina barn ..!" säger pv
och nu vill han
- pv -
ge mig en systemkamera
ja, just idag
"det är ju vad du alltid har önskat dig och så är det ju, ja, man vet aldrig hur det blir med nånting, varför vänta ...?"
säger han
- fast senare på dagen ringer en man från bilverkstan -
och pratar om sånt jag inte begriper
men slutsumman
den förstår jag
ja ...
vi kan nog avskriva den där kameran
just idag
tror jag
Morgon i landet Halland ...
Lokalradioprat om hur det luktar i Skutskär och själv fixar jag kaffet.
Zoegas Skånerost.
Och sigge nilsson har kommit in efter nattens äventyr.
Tisdagsfönstret ..,
"Nu var det visst länge sen du fick ett franskt fönster från mig?
Det här fina hittade jag i den lilla byn Carcis nära Grasse här i Provence.
Utsikten från den här byn var svindlande - man såg ut över en dal och ner mot Cannes och Medelhavet.
Men vackra vyer som den här fanns också längs bygatorna.
Kram från Monet."
måndag 1 november 2010
Ett sent kvällsfönster ...
.... från Portugal.
När jag skulle göra "i ordning" bilden, blev den så underlig i färgen, så jag tog helt enkelt bort allt.
Den fick bli vit.
Vem som höll i fönsterhåven, det anar ni nog?
Just det.
Den här madamen .., hon som har stickat en grön tröja som är bland det ljuvligaste jag har skådat.
Måndagsbesök ....
Bilplåtslagare och hårfrisörska. |
På väg till ett annorlunda liv, i alla fall i sex månader, tittar Dennis, Åse och Torun förbi.
Det är Åse och Dennis som byter liv .., ja, som i eftermiddag kliver ombord på planet som ska ta dem till Australien. Till Melbourne. Först och främst dit.
"Sen får vi se .., vi tänker försöka jobba oss fram ...", säger dom unisont.
Dennis är Vädur, storebror och har fram tills nu arbetat som bilplåtslagare.
När jag frågar flickvännen om hans mest typiska egenskap, funderar hon en liten stund.
"Ja, men han är alltid så vänliga mot alla människor, det tycker jag verkligen om", säger hon.
Dennis arbetar som bilplåtslagare.
Eller gjorde.
"Om jag trivs med jobbet? Nej, jag har just sagt upp mig", säger han leende.
Åse - storasyster och Kräfta -, har dagen till ära målat naglarna och är tjusig värre.
"Vad som är mest typiskt för Åsa ..? Tja .., hon .., hon utstrålar g l ä d j e!" säger Dennis stillsamt.
"Möjaliv med Emmy och Enok", är bokens titel. |
Torun, alltid så generös, har med sig presenter.
En alldeles ljuvlig bok, ja, en "minnesresa tillbaka i tiden", står det på första bladet.
En resa som börjar på 1880-talet och slutar hundra år senare.
Och Torun är Tvilling och storasyster även hon.
Vi pratar om egenskaper .., jag säger att för mig är Torun så oerhört godhjärtad och omtänksam.
"Ja, det tycker jag med ...", säger dottern, hon som är på väg bort.
Och hembakat hårdbröd som liknar Finn Crisp. |
Brödbakerskans hand. |
Frukostbröd och så det där hårda. Och färsk timjan. TACK Torun! |
Det här ...
.... är i mina ögon en helt suverän programledare.
Johar Bendjelloul är namnet.
Alltid vänlig och artig mot sina gäster, utan att bli mesig och underdånig.
Hans intervju med Pål Hollender i Gomorron Sverige, var inget annat än excellent!
På kvällen ...
telefonprat
förfäran
massiv hjärtinfarkt
femtio år bara
nedsövd
respirator
skräck
fru och barn
ena stunden frisk
i nästa sekund
poff bara!
brister allt
på tv visas sport
Dagens fönster ...
"Hej!
Det här fönstret fick Du för några veckor sedan av mig.
Då lyste höstfärgerna för fullt runt om fönstret.
Nu lite senare är det bara några löv kvar.
Hösten skrider på mot november.
Turtlan."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)