torsdag 4 november 2010
nån slags insikt ....
enligt en vetenskaplig undersökning
visar det sig
att japanska kvinnor och män
har sex en gång i veckan
i snitt alltså
lägsta sexfrekvensen i hela världen!
skriver journalisten
som nog är en ung man
ja ja
men jag känner människor
- tro mig -
som inte har haft sex på många månader
ja
inte ens på flera år
- trots att dom är gifta -
och heter herr och fru
och sover i samma säng
och helt säkert
älskar varandra
inte pratar dom japanska heller
enligt en vetenskaplig undersökning
visar det sig
att japanska kvinnor och män
har sex en gång i veckan
i snitt alltså
lägsta sexfrekvensen i hela världen!
skriver journalisten
som nog är en ung man
ja ja
men jag känner människor
- tro mig -
som inte har haft sex på många månader
ja
inte ens på flera år
- trots att dom är gifta -
och heter herr och fru
och sover i samma säng
och helt säkert
älskar varandra
inte pratar dom japanska heller
En torsdag i bilder ...
Vi hinner bara komma hem, så letar pv fram såna här förfärligt fula lågenergilampor.
Såna som spretar.
Nåja, han ska väl åka till jobbet någon dag .., då vet man aldrig vad som kan hända.
Ps. Jodå, alla lampor fungerar, vi hade bara inte satt i den sista.Ds.
Först åker vi till Varberg för att hämta lampan som jag hittade i gårdagens tidning.
Jag har glömt såväl vägbeskrivning som telefonnummer, men vi hittar ändå.
Säljarna bor i Apelviken, inte långt från havet som är skummigt och vresigt och där skymtar såväl kitesurfare som den vanligare sorten och på sluttningen upp mot stan trängs sommarstugor som inte ser ut som lyxiga sommarvillor, utan just som små stugor.
Och jag betalar lampan (det är min idé att köpa den) och vi tackar det vänliga paret som nu har sålt sitt hus (ojojoj ..., så fint det huset är!) och ska flytta till lägenhet mitt i stan ("det är mycket att hålla efter, det är ju två hus som ni ser och vi säljer ut det mesta, vi ska ju bo på 82 kvm nu ... och vintrarna tillbringar vi oftast utomlands", förklarar kvinnan som egentligen kommer från Dalarna ..), och efteråt, när vi krånglat in lampan i bagaget, tar vi sikte på Coop Forum, också i Varberg, och storhandlar.
Vilken fin butik!
"Är det här salladskål?" ropar en ung kassörska till sin kollega i "vår kassa".
Och jag frågar vilket plu-nummer som gäller .., och det visar sig att Coop och Ica har nästan identiskt lika nummer och åt det skrattar vi och jag får testa på avocado, apelsiner och isbergssallat och kassörskan ler.
I Falkenberg tittar jag in i affären som söker ett "Affärsbiträde".
Det visar sig vara något i stil med f.d. Fridhems Livs i Ystad, fast kanske en tredjedel så stor och ingen sitter i kassan ., hyllorna gapar halvtomma .., grönsaksdisken är eländig .., och från ett kontorsrum dyker en liten kille upp och frågar om jag vill nåt?
"Nä, jag skulle bara titta in lite ...", säger jag och gömmer kuvertet med arbetsbetyget från Ystad.
Tidigare idag: pv visar lyckligt upp sin nya cykel.
Den gamla ska tydligen föräras någon som ska cykla Vätternrundan.
Och så hemma.
"Men vad i ...! Har du gjort detta!?" utbrister pensionatsvärden förfärat.
Ja, jag avskyr kaktusar, ja, jag tycker överhuvudtaget inte om växter eller buskar som sticks, men det gör husets herre.
Den här kaktusen har stått i tvättstugan och jag måste säga att jag blir nästan överlycklig vid åsynen av vad dom har hänt ...,-)
Men oskyldig är jag.
Sist av allt, efter kaffe och uppvärmd giffel .., blir det sigge och pElles tur.
Ingenting i världen gör små och stora katter så sprittande lyckliga som ..., just det: fisk!
Precis hela tiden medan strömmingen kokar, sitter sigge och spanar mot spisen till.
Torsdagmorgon i landet Halland ...
Bordet är dukat.
Där finns allt det vanliga (ja, här bor enjängda familjen, den vackra duken som jag fick av min systerdotter, kommer förmodligen att ligga på bordet i minst tio år ...).
Men, där finns också en kopp som står framme till vännen Gunnar i Jämtland.
"Saki - jaki!" sa jag till Gunnar när han var här i somras och om morgnarna uppenbarade sig i den eleganta kimonon.Och så bugade vi artigt.
Nu på morgonen ringer jag till Jämtland ..,och när Gunnar svarar ropar vi unisont: "saki - jaki"!
"Vill du äta frukost med oss?" frågar jag sedan och tänk, det vill han.
Efteråt känner man sig så glad.
Å, vad vi tycker om Gunnar!
I väntan på att äggen ska koka, slår sig den nu höstlovsledige pv ner vid databordet.
Under tre dagar har han och andra kollegor haft studiedagar.
"Hur har det varit idag ..?" har jag frågat när han svettig kommit hem från stan och pustande lagt ifrån sig cykelhjälmen - efter att först ha tittat på Tiden, förstås -.
"Ja, ja, rejäl motvind .., 1.01.13, ja, det får duga .., vad sa du, hur dagen har varit ..., ja, helt ärligt har det väl känts som en massa flum .., men idag var det faktiskt riktigt intressant", har han svarat.
Men nu är han ledig.
Det eldas i pannan .., skidpjäxorna står prydligt på plats och väntar på en rullskidetur senare idag.
Och från gomorron-tv hörs den stilige författaren från Västerbotten berätta om sina år som alkoholist och himlen är gråblå och det blåser friskt, men regnet håller sig ännu borta.
Det blir nog en bra dag.
Dagens fönster ...
... finns inte i landet Halland .,. inte heller i Arvidsjaur eller Gallejaur .., inte i Värmland .., och inte hos Monet i södra Frankrike.
Dom här tjusiga exemplaren finns i: *tadam!!* - Portugal -!
Och då vet ni .., just det.
onsdag 3 november 2010
S t o r m .....
Den som vill se klippet bör nog skruva ner ljudet.
Och ja, det är inte så enkelt .. jag försöker minsann att hålla för dom där små hålen som är mikrofon, men det hjälper föga.
Jan-Olofs vänstra hand ...
Det här här Jan-Olofs vänstra hand.
Han arbetar åt Anticimex och just idag ska han inspektera det som en gång var Gunvor och Vikings sommarhus och jag får agera nåt slags ombud, dvs, köra dit och öppna dörren och vara med under själva inspekterandet.
Och vilken trevlig inspektör det här är!
"Nu Elisabet .., du ser hur jag mäter fukten med den här .., ja, och här, ja, det är så här att ...", säger han och förklarar hela tiden mycket noga.
Dialekten är väldigt halländsk.
Allt möjligt pratas det om; hur han trivs med jobbet ( 9 av 10 möjliga), om han är storebror eller lillebror (det senare, han har en storasyster), vilket stjärntecken han är född i (jag gissar på Vädur, han är Skorpion .., "aha, då har du nyss fyllt år då?" säger jag och det har han ...) och om han har vänster eller höger tumme upp (höger, haha .., "ja, men jag är en kreativ människa!" säger han leende).
Eftersom jag ibland saknar alla hämningar, frågar jag om ålder också.
Jag gissar på 35, men säger 30, så där för att hålla nere, så han inte ska bli ledsen om det visar sig att han är yngre än så.
"Håhå, nu Elisabet har du allt räddat min dag! Jag är fyrtiofyra!" säger han ännu mera leende och tar till och med i hand och tackar.
Se det var ett trevligt möte en alldeles vanlig dag i början av november.
En av dem blev vår!
Idag ....
... fyller herr Göransson år.
Uffe .., nummer tre av tre bröder .., lillebror i sällskapet.
Det brukar heta att det äldsta syskonet blir lärare eller chef av något slag och den som kommer sist, sprallar iväg och gör nånting helt annat.
Nästan så blev det här också.
Nr 1 är ingenjör .., nr 2 är mattelärare och han som kom sist, är musiker.
Ja, Herr Göransson är trumslagare och mellan varven sjunger han och spelar på äldreboenden och så renoveras det i huset utanför Lund.
Det händer att han målar hus också.
Och sig själv.
Stort grattis kommer i alla fall härifrån!
Här finns han med ...
Onsdagsfönstret ...
"Hej Elisabet!
För några veckor sedan besökte jag den franska brödbutiken La Boulangerie i Malmö (nära Triangeln) och fångade då deras fönster på bild.
Fransk musik i butiken, härliga nybakta bröd, bland annat baguetter med tranbär och choklad - sån't gör en lycklig att finnas till!
Kram från Torun!"
tisdag 2 november 2010
På eftermiddagen ...
Så här låter kvinnan, ja, innan telefonen ringer.
Hon heter Inger Askanas och hinner prata i exakt 11 sekunder.
Ja, medan regnet öser ner och mörkret är totalt, sitter jag på soffan Ektorp och tittar på ett program från Kunskapskanalen.
Programmet handlar om döden.
Där finns en panel med människor från olika yrkeskategorier (en underbar begravningsentreprenör som tänkte precis som jag själv ..., "å, det här skulle jag vilja göra annorlunda!") .., där är läkare, kuratorer, anhöriga och många fler.
Ett oerhört intressant program.
Sist av allt blir det frågestund och panelen får rada upp sig på scenen.
Längst ute till höger står en kvinna med gråsprängt hår.
Och så tar hon till orda.
Och tänk .., genast blir jag så inutivarm!!
Hon måste vara från Skellefteåhållet, tänker jag.
Och så springer jag och hämtar lillkameran och spelar in dialekten.
Den där hjärtevärmen, den sitter i ännu.
Just så ..., kan det vara med dialekter.
När kontot blir länsat ....
Jag kan lova att det blev brått att kolla saldot på kontot, när jag läste detta.
Jo, jag var ju i Ystad för inte så länge sedan.
Och i Uruguay, av alla platser på jorden, där sitter förmodligen någon olydig människa och gnuggar händerna av förtjusning.
Jag kan lova att det blev brått att kolla saldot på kontot, när jag läste detta.
Jo, jag var ju i Ystad för inte så länge sedan.
Och i Uruguay, av alla platser på jorden, där sitter förmodligen någon olydig människa och gnuggar händerna av förtjusning.
Tisdag ...
telefonen ringer
"han har vaknat upp nu, mannen med infarkten, men har dåligt minne och allt är kaos, men han lever .., och pratar med sin fru och med sina barn ..!" säger pv
och nu vill han
- pv -
ge mig en systemkamera
ja, just idag
"det är ju vad du alltid har önskat dig och så är det ju, ja, man vet aldrig hur det blir med nånting, varför vänta ...?"
säger han
- fast senare på dagen ringer en man från bilverkstan -
och pratar om sånt jag inte begriper
men slutsumman
den förstår jag
ja ...
vi kan nog avskriva den där kameran
just idag
tror jag
Morgon i landet Halland ...
Lokalradioprat om hur det luktar i Skutskär och själv fixar jag kaffet.
Zoegas Skånerost.
Och sigge nilsson har kommit in efter nattens äventyr.
Tisdagsfönstret ..,
"Nu var det visst länge sen du fick ett franskt fönster från mig?
Det här fina hittade jag i den lilla byn Carcis nära Grasse här i Provence.
Utsikten från den här byn var svindlande - man såg ut över en dal och ner mot Cannes och Medelhavet.
Men vackra vyer som den här fanns också längs bygatorna.
Kram från Monet."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)