sjuttital



varje månad var det fest

kramgoa låtar

och village people

dans i vardagsrummet

vi var fem par

alla tycktes lyckliga

trettio år senare

är alla utom ett par skilda

men det var nära

- helt plötsligt bara -

ångrade sig mannen

han som var på väg

tyckte väl att det var lika så gott

att bli kvar

kanske

och så slapp han ju banta

och gå på gym

En hel drös med måndagsfönster

... från London.

Och fönsterna speglar sig i en bilruta.

dom där sista raderna ...


i norra norrlands inland och fjälltrakter

där insomnar alla människor

lugnt och fridfullt

och i kretsen av de sina

det är som aldrig någon ångest

jag tänker ofta på det

det är kanske nåt med luften ?

Ålderstecken ...

bröllop i utkanten av ystad
det var inte jag som gifte mig


förr

för så där tjugo år sedan

gick man direkt till bröllopssidan

eller avdelningen nyfödda

alltid var det väl nån som man kände

nu

hoppar man över

allt det där

och klickar genast in sig

på avdelningen avlidna


// Bruden på bilden, nr 2 från vänster, var i många år min arbetskamrat.
Innan dess var hon kund i lilla kvartersbutiken.
En dag kom hon in och skulle ha utrikesporto, hon skulle skicka ett brev till England.
"Ett kärleksbrev?" sa jag och log.
Nej inte alls, hon skulle försöka få fatt i sin biologiska mamma.
Efter en tid kom bruden tillbaka till affären och berättade att jo, nu hade hon hittat sin mamma och dom hade talats vid i telefon och allt var fantastiskt!
Något eller några år senare blev det bröllop och från England kom då brudens mamma, (det är hon som står längst t.v.) och brudens moster (till höger om bruden) och där var halvsyskon och morbröder och gud-vet-allt!
Vilket härligt bröllop det blev!
Själv hamnade jag intill brudens morbror som såg ut som en kopia av Crocodile Dundee-mannen ...

På eftermiddagen ...

... går vi på promenad i solskenet.

Från norr kommer ispiggsvindar farande.

Vi tar en sväng förbi Fabrikör Johanssons bygge och vi står där och gapar och stirrar mot himlen och pv konstaterar att ännu har inte det översta våningsplanet kommit på plats.

Som ett stort hyreshus är det, delvis nedsprängt i berggrunden.



Etthundrafemtio meter - max - från husbygget är detta vad man ser.

Till en början pratar vi rätt friskt med varandra, herr pv och jag själv.

Vi surrar om Fabrikörens mastodontbygge och svaret pv fick från Falkenbergs Kommun angående bygglov på tomten (ajabaja, det är knappt att han får slå till med en 20 kvm stor stuga, "ja, man måste tänka på reglerna ..." säger kommunmannen ..) och om skidåkning och bristen på snö (pv) och när vi ska äta middag (jag) och dom där elva gässen som någon såg på stora åkern förra vintern (pv) och titta, där är älgspår! (jag) och "stackars den där älgen som hade blivit påkörd .., jag tänker på den ibland .." (pv) och "var inte det där jultidningskillen, han vi mötte ...?" (pv) och "jo, jag tror det" (jag).

Sånt.

Han håller ett högt promenadtempo (det gör han alltid) och jag försöker hänga med så gott jag kan.

"Vänta, jag måste ta en bild!" säger jag mellan varven.

Det är ett himla bra sätt att pausa.

Tyvärr tar kamerabatteriet slut innan vi ens har gått halvvägs.

Ack ...

... att man hade haft det här korsordet!

Sydsvenskans.

Och vem skymtar där uppe vid röda pilen .,. om inte sonen!

Tack Carita!

Om karaktär hit och dit ...

ibland står pv i badrummet

och klappar sig på magen

"aj,aj..., detta måste åtgärdas!" säger han

som knappt har ett uns fett

han säger det b e s t ä m t

så

när jag bjuder på kaffe med uppvärmda bullar

så där till skidskyttestafetten

får jag två bullar

och pv en

"men varför ..?" säger han

jag säger att jag inte vill störta honom i fördärvet

"men du då ..., du tar ju två ...?" säger han

- han låter aningen missbelåten -

"ja, men jag är ju redan där ...", svarar jag

i fördärvet, alltså

dom var himla goda

faktiskt

Dag 28 .... nånting som man saknar.

snön som kom

och tackade för sig

till exempel

och så allt som är så självklart

- människor som inte längre finns kvar -



och släppträskbrödet och kaffet där på bryggan

i mjällomslandet

den där kvällen

tystnaden

som var total

och vattnet iskallt



juli månad

känslan av frihet

två av tre barn vid matbordet

och pElle som blir ompysslad

i garaget stod mitt flyttlass

nästa dag

- det var en tisdag -

började vår semester

Söndagsfönstret ...

... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

kväller ...


filmen handlar om motsättningar

mellan irländare och engelsmän

mord och mera mord

"det är nog dags att läsa på om Irlands historia"

säger pv

själv tänker jag mest på

att jag borde banta

pElle tittar på tv ...

när nackhåret reser sig


tittar på film

som är så hemsk

så där så att jag lämnar soffan

värmer glögg i stället

tar fram pepparkakor

kliar sigge bakom örat

men pv sitter kvar

Lördagkväll ...


Efter all sport på tv:n stupar jag på soffan Ektorp.

"Måste man äta (läs: laga) middag ...?" tänker jag.

Det måste man.

Sen stupar jag igen.

Verkligen en åsikt ...


Tittar på skidskyttet.

Avslutningsvis visas vilka som har sponsrat sändningen.

En av dem är SJ.

Jaså, på det viset.

Undrar vad den reklamen kostar.

Nästan som i Ystad ...

... men bara nästan.

Om att ta med sig jobbet hem ...

Så är det precis vad någon har gjort.

Här och nu ....

Pennan - nyligen inköpt - och helt underbar.

Lördagmorgon blir tidningsläsande.

Göteborgs Posten i stället för Sydsvenskan.

Och Ring-så-spelar-vi, förstås.

Och skidskytte.



Inte ett skvatt bryr sig pElle i att en liten mus har huserat bakom pianot.



Inte sigge nilsson heller, för den delen.

Han vill inte alls vara ute när det isande kallt; tvärvänder i dörren och föredrar yllefilten, den som bara kostade 49 kronor och är ljuvligt varm och go!

Pv serverar kaffe.

Och vi pratar om gårdagkvällens Karlavagnen där Marcus Birro meddelade att "glöggpackade" lyssnare inte skulle göra sig besväret att ringa in till programmet, ja, apropå en kvinna från Jämtland som gjorde just det.

Dag 26 ...."Min favoritplats ..."

Tavlan målad av vännen Eva på Frösön.
Jag älskar den!
Och ni ser väl att pElle är med på bild också ...


På köksväggen hemma i Malå hängde en liten träplatta.

Den var inhandlad av mamma i New York 1967 och hade följande text:"Home is where the heart is".

Vi pratade ofta om det där.

Och just så är det förstås.

På Regementsgatan/Mariagatan i Ystad känner jag mig verkligen hemma.

Att knata in och köpa bröd på Möllers Bageri eller hos Söderberg & Sara .., det är för mig hemkänsla när den är som allra bäst.



Irland kändes omedelbart som "hemma".

Lite bondaktigt .., inte det minsta inställsamt .., chosefritt.

Fria vidder.

Mycket rymd.

Och vänliga människor.



Besöket hos morbror Olaf och moster Gunhild för två somrar sedan.

Hemkänsla direkt.

Kanske berodde det på stövartiken som kom och villigt lät sig klappas .., alla minnen från barndomsbesöken hos mormor .., eller helt enkelt på att själsliga rottrådar kände sig hemma.


Halltrappan i det gula huset.

Hemma är såklart också landet Halland - eller egentligen - den delen där jag bor nu.

Det är ljunghedar ., trift .., islandshästar på bete .., rapsfält .., sigge, pv, pElle, klipphällar och havet.

Det gula huset.

Halltrappan.

Alla småfåglarna.

Dagens fönster ...

Norrifrån kommer här några frostiga fönster.

Tack-och-bock.

"Saki-jaki".

Här är fönsterfångarens egen sida.

Nu ska jag berätta nånting ...


Medan Nobelfesten pågår sitter pv då och då och raljerar och säger att han inte kan förstå hur man kan tycka att detta är nånting att titta på.

Då ska jag berätta varför jag tycker att det är så HIMLA roligt.

Jo, för jag blir glad av pristagarnas glädje!

Jag blir jätteglad och rörd när pristagarnas familjer - mammor, döttrar - , berättar om sin glädje och jag tänker ..."men å, så roligt för dem, vilken fest att vara på,så härligt att vi i Sverige kan bjuda på detta!"

Jag tycker att det är superkul att se alla vackra kvinnor som bär kläder som jag aldrig någonsin skulle v i l j a bära, men det är så roligt att se dem!

Och jag tycker underhållningen är som en stor s h o w, långt bättre än mycket annat i tv.

Att vi har ett kungahus bryr jag mig inte så mycket i, men tänk, jag tycker även att d e t är trevligt, att när vi nu har ett sådant, så kan dom gärna få förgylla kvällen för de övriga, för det tror jag nämligen att dom gör.

Det är vad jag tror och tycker.

Jag tänker min själ titta nästa år också ,-)