Utanför Ystad ...

Foto: Karin Eikedahl


... hos mina barns pappa och hans fru, där ser det ut så här.

Lilla slingervägen är helt igendrevad!

"Minst en meter snö på sina ställen!" skriver Karin, som också har tagit bilden.

Och tack K för att jag fick låna den.

Främmande ...

Eller besök .., välj själv.

Och det allra bästa främmandet är den som känner sig som hemma; som intar ryggläge på soffan Ektorp, drar pläden över sig och inte knorrar över att få sällskap av pElle, så där vid fotänden.

Hallelujamoment ...

... men gånger tre.

"Kom ska jag massera dig!" sa vännen Torun igårkväll.

Och så var det bara att sätta sig framåtlutad över en stol och i säkert femton minuter stod Torun och drog med den här massagevanten över rygg, axlar och rumpans överdel (och den är vid i omfång, så hon hade det hon gjorde ...) och något så ljuvligt underbart vet jag inte när jag senast var med om!

Metallkulorna är rörliga och ja, det går inte att beskriva hur det känns!


Här stoppar man in handen ....


Massagevanten är inköpt hos Clas Ohlson och kostar 49 kronor.

Nu vet jag vad som ska inhandlas!

Konstutställningen ...

Trivsamt var det, att i rådhusets entré kunna spankulera omkring bland alla tavlorna!

Den sista här i raden hade titeln "Auktion i Heberg".

Heberg ligger bara någon mil härifrån och där hålls ofta rejält stora auktioner.

I Heberg bor Axel Jonsson - uppvuxen under oerhört enkla förhållanden utanför Malå - och en gång i tiden radiopratare, ja, han hade programmet "Aloha", där det spelades musik från Hawai.

Denne härlige Axel, som vid åttio års ålder köper sig en grön Cadillac och förverkligar en livsdröm!

Dag 30 .... "one last moment".


Ja, det får bli detta.

Alldeles tydligt minns jag det.

Och i morgon klockan 10.00 är det dags för intervju.

Dagens fönster ..

.. finns i Rådhuset i Falkenberg.

Ett väldigt annorlunda rådhus, måste jag säga.

Dag 29 ... "mina ambitioner .."

Ja, det låter ju pretentiöst värre.

Mina ambitioner?

Vid snart femtiosju års ålder har jag inga direkta ambitioner.

Att skaffa mig ett arbete förstås, men det har jag snart tror jag.

Nåt sånt.

Stranden i Stensjö ...

Falkenberg ...

Här arbetar uppenbarligen en skrivglad innehavare/anställd. Kul!


Det är underligt, detta att jag så omedelbart känner mig hemma i just Falkenberg.

Och helt ovetenskapligt tycks det som om människorna är så mycket mer ..., lättsamma här.

Utanför mäklarkontoret öppnar en äldre herre dörren och säger - brett smajlande - att jag är välkommen in .., jodå, det finns minsann hus så det räcker till mig med och "jaså, du bor redan i ett .., men vi har små hus också må du tro ..!"



I ett annat butiksfönster har någon som heter Jean utställning av sina alster.



Orsaken till besöket i stan är att jag är kallad till Arbetsförmedlingen till ett gruppmöte.

Klockan tio -pip- ska mötet ta sin början och jag är på plats en halvtimme innan, men se då är dörren till AF hermetiskt tillsluten, så jag tar en promenad i vinterkylan i stället.

Vid ett litet torg nära Rådhuset (som tydligen kallas för "Kuben" - av förklarliga skäl) håller torghandlare på att packa upp sina varor.



Inne i själva rådhuset pågår också en konstutställning.



Och den här tavlan får mig genast att tänka på ...




Packa upp och packa ner .., det är vad han gör, torghandlaren.

Och när mötet tar sin början har femton personer stått och huttrat utanför entrén till Arbetsförmedlingen och hon som heter Ann-Christine och också befinner sig i själva Utanförskapet, hon säger till förmedlerskan att det vore rätt smart att öppna en kvart tidigare till de som nu är kallade till ett möte, ja, så behöver människor inte stå ute i kylan, men se det går inte.

Själv säger jag att det vore ju angenämt om brev från AF inte nödvändigtvis bär tonen av att man är kallad till häktningsförhandling.

Det är en brokig skara människor som sitter vid olika bord.

Vi är fyra vid mitt.

Och där är en kvinna - nyinflyttad från Alingsås -som har arbetat med allt möjligt här i världen .., där är en f.d. sömmerska från Småland som nu har flyttat till Halland ("hopplöst är det ju med sömmerskearbeten här .., i Småland har det funnits rätt gott om den varan", säger hon som är i dryga 60-årsåldern), där är en något bedrövad lagerarbetare i samma ålder som hoppas att AF ska ge honom möjligheten att ta truckkort ("jag vet andra som har fått .. men inte jag ...?"säger han) och där är en ung kvinna som i tolv års tid har varit inskriven på AF och hon har arbetat på Gekås i Ullared och om hon skulle få välja fritt, så ville hon arbeta med inredning, berättar hon, när jag frågar.

När mötet är slut blir det först inköp av vin till kvällens middag.

"Vi ska kryddstark köttfärs .., vad tror du ..?" säger jag till mannen på Systembolaget.

Vips har han guidat mig till hyllan med röda viner och säger att .."det här blir alldeles rätt!" och så får det bli.



Sist av allt svänger jag förbi Röda Korsets loppis "Kupan".

Vid kassadisken står en kvinna som har köpt en kostym och när kassörskan säger att det blir 110 kronor för byxor, väst och kavaj (en till synes nästan oanvänd kostym av märket Batistini) , så vägrar damen att betala, nej, västen ska ingå i priset 90 kronor och hon tänker INTE betala 20 kronor för västen - "då får ni ta bort den!" säger hon syrligt.

Och jag ser hur tveksam kassörskan blir och hon säger att ..."men västen hör ju till ...?"

Men kunden, som håller en femhundring i sin hand och säkerligen har lärt sig konsten att pruta i sitt hemland, hon står på sig .., och till sist blir det som kunden vill, - västen läggs på en liten pall vid sidan om - och jag tänker att snålare människa var det länge sedan jag skådade.

Dagens fönster ...

"Här kommer ett hopklipp av två skyltfönster från Lunds centrum.

Hade velat sätta rubriken: "varför så dystra?" på bildcollaget, eftersom de väldigt naturtrogna skyltdockorna ser så "booored" ut.

Blev det inte så kul som man hoppats på fjällutflykten?

Torun."

I bageriet ...

Jag tyckte mig minnas att det var så himla gott, det här med anisbröd.

Efteråt .., var känslan en helt annan.

Stensjö, Halland.

Jag tror att bilderna är klickbara.

Idag ....

Dagens fönster ...

Biblioteket i Halmstad en måndagkväll.

Men nu vy mot andra hållet.

Ännu mera om "Våra vänners liv ..."

Anna i Sheffield hänvisar i ett tidigare inlägg till en artikel i DN, där Maria Sveland analyserar tv-serien "Våra vänners liv".

Intressant läsning är det.

Själv reagerar jag mest på hur dagismannen Mats visas upp .., så där som att om en man kommer in i dagisvärlden, så görs allt annorlunda och så mycket roligare och mindre "styrt" än om kvinnor gör samma sak.

Hur är det, ni som arbetar i den världen?

Stämmer den bilden, eller är jag helt fel ute?

Att serien är skriven av en man, tycker jag att man kan se, men i det stora hela gillar jag den.

Skarpt, till och med.

Och jag tycker nog att det finns ganska mycket igenkänning i avsnitten.

"Våra vänners liv" ....

Det programmet gillar jag skarpt.

Egentligen ..

... är jag ingen fantast av orkidéer.

Men ..., det är nästan så att jag har ändrat mig .., ty på skåpet i ett av rummen i det gula huset, där har i flera månader stått två skruttiga blommor med rangliga stänglar och jag har frågat varför dom alls finns kvar ..?

"Ska jag inte slänga dem ..?" har jag sagt.

Nix, pix.

Icke, sa Nicke.

Eller pv.

Och så .., mitt i alltihopa börjar en av dem att blomma så här vackert!

Hoppsan ....!

Snart ...

Ikväll ....

SVT 1, kl.22.30 (vilken vansinnig starttid för en långfilm!) visas en i mitt tycke helt fantastisk film!

Nämligen: "Återstoden av dagen".

I rollistan hittar man bland andra ..., suveräna Emma Thompson (Vädur, född i Paddington) och Anthony Hopkins (Stenbock som undertecknad .., uppvuxen i Wales) ...



... och inte att förglömma, mr Peter Vaughan (Vädur, han också) .., helt enastående i sin roll som far till Anthony Hopkins!

Om man kan säga att en film har satt djupa avtryck i ens själ, så är det just vad den här gjorde.

På en av filmsidorna där jag under en tid var en frekvent besökare, kunde man läsa följande recension av filmen:

freya

Betyg:

Det finns inte någon film i hela världen som gör mig så frustrerad och sorgsen som den här... detta handlar om icke-kärlek... om att inte våga älska... eller våga låta sig bli älskad...
Den smärtsammaste film jag sett... snacka om att slösa bort livet på idiotiska ideal, säger jag bara...

Jag håller med.

En svårfångad man ...

krångel-krångel


Om man vill tala med sin ortopedläkare, ska man vara tålmodig.

"Nej, där finns tyvärr ingen telefontid ledig förrän i mitten av januari ..", säger den vänliga sköterskan på ortopedmottagningen.

Mejla, kan man göra det?

"Nej, tyvärr ., läkarna vill inte ha mejl från patienterna, då hinner dom inte med ...", förklarar hon.

Jahapp.

Då blir det ett vanligt gammaldags brev då, säger jag.

Och nu är det postat.