På tv ...

Eva Fernvall, statliga apotekets varumärkesdirektör - tillika ansvarig för apotekets produkter, t.ex Apoliva -, svarar tv-journalist på frågan om det på solkrämstuber borde framgå att krämen innehåller nanopartiklar.

"Ja ..., om det upplevs som ett behov av att kommunicera det, så ska vi självklart kommunicera det", svarar hon.

Jaha, tänker jag, är det så det heter numera.

Ja, då har jag härmed kommunicerat det för bloggvännerna.

Vardagslycka ...

Två pressade grekiska apelsiner.

Så enkelt.

Så ljuvligt gott!

På arbetsbänken ...

... har jag min egen lilla blomsterrabatt.



Och tänk, att slumpen kan åstadkomma nånting så ofattbart vackert som detta!

Lilla Fröken Pärlhyacint i blåvit finklänning.



Och en varmt röd tulpan.

Fotoutmaning ...

2. En bild på dig själv.

Dagens fönster ....

... finns i Stiftgården i Skellefteå.

Tack ellem för den vackra bilden!

Till den som undrar ...

En bild som jag tycker om.


Kusindottern Lotha frågade om jag kunde tänka mig att vara med ....

Vad som gäller är: gamla som nya bilder, inte bestämda dagar, bara i bestämd ordning-

1a bilden: Några du umgås väldigt mycket med.
2a bilden: En bild på dig själv.
3e bilden: En bild på någon i din familj.
4e bilden: En bild på något som gör dig glad.
5e bilden: En gammal bild på dig själv.
6e bilden: En bild på ditt syskon.
7e bilden: En bild som du aldrig lagt upp.
8e bilden: En person som du saknar.
9e bilden: Någon i din släkt.
10e bilden: En bild på din favoritplats.
11e bilden: En person du kan berätta allt för.
12e bilden: En bild på din vardag.
13e bilden: En bild från ett ställe du älskar.
14e bilden: En bild som påminner dig om gamla tider.
15e bilden: En bild på barndomsvänner.
16e bilden: En bild på dig själv.
17e bilden: En ovanlig bild.
18e bilden: En bild på din fritid.
19e bilden: En bild som du är nöjd med.
20e bilden: En bild på dina närmaste.
21e bilden: En person som alltid ställer upp för dig.
22e bilden: En bild på en tid du saknar.
23e bilden: En bild från i somras.
24e bilden: En bild som gör dig glad.
25e bilden: En person som alltid gör dig glad.
26e bilden: Någon/några som du alltid har roligt med.
27e bilden: En bild som du alltid skrattar åt.
28e bilden: En tokig bild.
29e bilden: Den nyaste bilden på dig själv.
30e bilden: Någon du aldrig kommer släppa taget om.

Fotoutmaning ...

1. Någon du umgås mycket med.

Det får bli sigge nilsson, denne underbart, ljuvlige lille krabat som i höst blir två år.

Denne egensinnige sigge som gärna ligger och sover lite för sig själv och som är så förskräckligt harig av sig och gömmer sig så snart någon obekanting dyker upp.

Ååå, så jag älskar den katten!

Om Blöj-Kurt och Pistol-Harry ....

Gammalt vykort från Malå, som då hette Malåträsk.
På udden som sticker ut, alldeles vid vattnet, växte jag upp.

På Facebook startas en tråd som handlar om smeknamn (i viss mån även öknamn) på malåbor, ja, från förr och nu.

Det blir en alldeles omåttlig aktivitet: det är som om detta öppnar enorma dammluckor i våra minnesarkiv och hela tiden tillkommer nya namn.

Och hur tydligt som helst ser man betydelsen av dom här "namnen"; hur dom på ett så lättsamt vis visar vem som avses.

Ofta förknippas smeknamnet med personens yrke.

"Cykel-Erik" torde ha varit Sveriges billigaste cykelreparatör (det var billigare att gå till honom och få ny cykelslang och dessutom få den monterad, än att enbart köpa ny slang på Bergströms Järn!), "Korv-Karin" var och är dotter till "Hubbes Grill" ..., "Blomster-Anita" drev blomsterhandel .., "Sotar-Kalle" var den tjusigaste mannen i Malå tyckte många .., och där var "Sop-Nisse", "Konsum-Kurt"och sonen "Konsum-Kalle" (som blev präst) och inte minst "Glas-Kurt" (som hade glasmästeri), som sedemera förvandlades till "Blöj-Kurt" (tillverkning av blöjor) och köpte vårt hus, dvs, mitt barndomshem. Numera är han kanske rätt och slätt bara .., Kurt?



Att "Bio-Ellen" (som även kallades "Spirella") sålde biljetter till Forumbiografens föreställningar är väl rätt logiskt, liksom att "Möbel-Ola" hade möbelaffär.
(Dessutom var han pappa till Anders, min klasskamrat .., och när "Möbel-Ola" för en tid sedan dog, kunde man bl.a. läsa följande om honom: Ola - född i Karlsborg -, ansågs av många som en duktig yrkesman och var i vida kretsar känd som en unik historieberättare. Det var något av hans signum. )

Vad "Esso-Anders", som verkligen visste värdet av att småprata med kunderna, sysslade med, kan nog alla räkna ut.

Handlade det inte om vilket yrke personen i fråga hade, visade smeknamnet ofta på någon egenhet.

Där fanns "Ohängde-Bengt", "Snål-Rune" (en lärare som, trots sitt asketiska leverne, påstods vara miljonär), där var den hetlevrade slöjdläraren "Lill-Vicke" (inte så högrest som ni förstår och underbar kund i affären .., han köpte onyttig mat, typ rökt fläsk, när hustrun Gull-Britt - legendarisk distriktssköterska - var på semester ...), där var "Albyl-Kennet" - förmodligen inte någon frekvent solariebesökare - .., där var "Sprätten" och där var "Lill-Kjell".

Några minns även "Tjenamoss" - som egentligen hette Helge Forsmark - och nästan oupphörligt rökte John Silver utan filter. På 60-talet körde han ut färskt bröd från Lundgrens bageri och hälsade människor han mötte med just ordet: "tjenamoss!".

Där fanns även "Reserv-Jesus" med sitt yviga skägg och "Hakkulös" (utan markerad haklinje ....) och måhända är det mest kvinnor som kommer ihåg "Kåt-Erik"?

"Kalle -Zündapp" var såklart innehavare av en moped av märket Zündapp, men hade även en stor bandspelare där jag ibland fick lyssna till den här mannens skönsång.
(Hade någon då berättat att jag, några år senare, skulle sitta i mr Fords vardagsrum - där guldskivor prydde väggen - och dricka kaffe, hade jag svimmat. Sångaren med den smäktande rösten gifte sig nämligen med min blivande mans kusin och bodde under en tid i Lycksele!)

Och tänk, att i Malå gick kyrkans man, Harry Edström , under benämningen "Pistol-Harry"!

Just så var det med alla smeknamnen hemma i Malå!

Onsdagsfönstret ...

..finns i slutet av ortopedmottagningens långa korridor i Halmstad.

Om man funderar över huruvida änglar verkligen finns, så kan man avlägga visit just där.

På ortopedmottagningen, alltså.

Sen vet man.

Hemma igen ...

Nya gipsen på väg ...

Ja, det blev en lång dag, det här!

Först ett letande efter röntgenlokalen som ligger i ett helt annat hus (detta är i privat regi),därefter ett långt och väldigt trevligt småsurrande med en kvinna från Borås, gift med en man från Boliden - som i sin tur kände till några malåbor - och när den kvinnan (som ramlat av sin häst och skadat sitt knä) var klar med röntgandet och jag fått bort gipsen, möttes vi vid omklädningsbåsen och hon var så varm och go och strök mig på armen och önskade lycka till.

Vilka underbara människor det finns!

Inte särdeles lustigt var det att ligga i det trånga utrymmet (jo, hela alltet åkte in, men man åkte inte fram och åter, utan britsen befann sig på samma plats) och i hörlurarna kunde jag lyssna till "Lugna favoriter" och intala mig att det var som att ligga på stranden.

Det där "intalandet"..., funkade väl så där.

Efter detta bar det iväg till ortopedmottagningen för att få ny gips.

Till min oerhörda förvåning märkte jag skillnaden med att ha gips och att vara utan.

Ååå, så ont jag hade så snart vänster hand rörde sig åt något håll,och allra värst om man vinklar handen bakåt/snett.

Nu återstår att se vad röntgenbilden visar.

Sist av allt gick jag till Sonja och Gösta och lade mig på en av sofforna och bara drog djupa andetag, ja, i två timmar blev jag där, innan pv kom och hämtade sin moatjé, nu med ny, glittrig gips.

// Malåbon som mannen från Borås kände, var troligen Owe Lundqvist.
Om någon hemma träffar honom, hälsa från Tommy Teglund, f.d. Boliden.

Ajöken ...


Såja, nu åker jag in till stan för att magnetröntga min hand.

"Ska jag in i en sån här tunnel ...?" frågade jag den vänliga sköterskan i morse.

"Ja ...", svarade hon.

"Men jag har knäprotes ...", sa jag och såg för min inre syn hur jag skulle sugas upp mot magneten och aldrig komma därifrån.

Dessutom - och det är rätt väsentligt i sammanhanget -, trivs jag inte i trånga utrymmen.

I snäva jeans, t.ex.

Och absolut inte i något metalliskt rör.

Huvva! Detta känns gruvsamt!

Glädje ....

Liten fin Primula från den rara Lena som kom på besök ...,
pärlhyacinter från en snäll storasyster och tulpaner från mig själv.
Det är lycka det!

Avdelningen onödigt vetande , eller litet möte med herr Hansson ...

Ja, faktiskt är jag något av en expert på det området.

Vad Jakobs tolv söner heter och hur man rabblar upp dem i åldersordning ..., eller mina klasskamraters alla namn ... - lätt som en plätt -!

Sånt, som är totalt oväsentligt, fastnar i min hjärna.

Igår låg jag utsträckt i tandläkarstolen och stirrade upp i taket, allt medan en fyllning byttes ut.

Då memorerade jag om och om igen texten på lysröret.

"Philips Master, LTD 33 w/432, recyclable", stod det.

Ja, sånt är förstås viktigt att veta.

Och när jag några timmar senare åkte norrut igen, hade jag mellan varven en blå skåpbil framför mig.

Vi liksom följdes åt ..., ibland låg jag före, ibland kom den blå bilen susande förbi mig.

På bilens bakdörrar kunde jag läsa följande: www.ohvvs.se

Sånt fastnar också.

Men det var i och för sig ganska bra .., ja, ett inte alltför onödigt vetande, ty nu vet jag vem jag ska kontakta när det behövs en rörmokare!

Jo, Oskar Hansson!

Alltså är det så kallade onödiga vetandet, inte alltigenom onödigt.

Faktiskt.

Dagens fönster ...

"Hej!

En sån här dag när solen strålade för fullt över all snö som kom innan helgen så måste man bara ta en promenad med kameran.

Längs vägen fick jag med mig det här fönstret till Dig.

Åter ett från länets museum där Klarälven speglar sig i glaset.

Kanske svårt att se men bron som speglar sig i glaset går över älven.

Turtlan."

För övrigt ...

annonspelaren

... hann jag med ett litet besök på Thores Bageri, beläget på Karbingatan i Helsingborg.

Där köpte jag ett litet vaniljhjärta till herr pv och ett fruktbröd till mig själv.

Ja, till oss, kanske.

Det ska jag säga er, att ett ljufvligare bröd har jag aldrig i mitt liv smakat, inte ens valnötsbrödet hos Olof Viktors i Glemminge!

Hård skorpa och massor med frukt i brödet!

Åååå, Jiiiisus!

Gissa, om jag ringde bageriet och bad dem framföra mitt tack till bagaren!


Ett besök på Dunkers kulturhus hanns också med.

Då blev den här skivan min.

Bilder från Helsingborg ....

Annonspelare nära Knutpunkten.

I love them!

Annonspelare och annonstavlor med häftstift och klamrar och det som ska komma och det som redan har varit.

Alla drömmar.


Hallandsåsen ..., där snön ligger kvar på spridda ställen.

(Ja, vem har sagt att bilderna måste komma i rätt ordning ...?)


Ännu mera annonser!



Rådhuset i Helsingborg liknar ingenting annat, jo, möjligen ett pepparkakshus.

En stark liten figur håller upp delar av väggen och när klockan slår tolv, går klockspelet igång.

Flera melodier, ja, rent av schlagers, spelas.

Och, så ..., dagen till ära ..., denna.


Titta, så påhittigt med stenarna som liksom bryter sig ut ur formen!
Det hade jag a l d r i g kommit på!


Efter tandläkarbesöket blir det friskvård .., det vill säga, jag tar en lång promenad längs havet.

Det är nåt överdjävulskt kyligt och blåser rena arktiska vindarna där vid vattnet!

Nå, med kapuschongen över huvudet hinner jag ändå lägga märke till det som är filurigt.

Det här, till exempel.

Ett litet (tomt) vattenfall som bryter av en annars stel trappa.

Inte långt därifrån tittar jag in i en liten minimal resebyrå som gör reklam för kanalbåtsresor i England och Frankrike.

Säljaren står just och äter lunch när jag öppnar pling-dörren.

"Jahapp ..., här kommer jag och stör mitt i lunchen ...!" säger jag och mannen ler nåt så alldeles otroligt varmt och jag tänker att det är underligt det där, hur enkelt det ibland är att få kontakt med vissa människor.

Att dörrarna liksom står på vid gavel.

Det är vad jag tänker på.


Norra hamnen.

Här gick jag tillsammans med min syster för många år sedan, då, när det var Bomässa i Helsingborg.



Längst ut på piren går jag.

Hela tiden ses färjorna till och från Helsingör komma farandes på vattnet.

Danmark är alldeles oerhört nära.



Och vad är nu detta?

Nästan helt bruna sjöfåglar som simmar med herrar (?) Gräsänder?

Hoho Mian ...!!



Nästan framme vid bilen upptäcker jag den här skylten på en port.

Då tänker jag på hur mycket det här med h u r nånting sägs/skrivs betyder.

Jag minns en fru till en av mina chefer som - på dörren till lagret -. satte upp ett anslag som löd: "Kunder förbjudet!"

Hade hon i stället valt att skriva "Endast personal!", hade det - åtminstone i mina ögon -, sett så mycket trevligare ut.

Det blir liksom en annan känsla.

Och här, på skylten här ovanför, ska man dra igen dörren efter sig, utropstecken.



Men så ser jag vem som huserar bakom dörren.

Jaha, då förstår man ju.

I lördags ....

... såg det ut så här.

sigge nilsson och pelle som fröjdar sig åt att solen flödar!

Genom en liten "tunnel" i husgrunden kan katterna gå ut och in som dom vill, ja, till eller från den inglasade altanen.

Där inne står soffan i guldbrokad och bara väntar på dem.

Jo, jo ..., så kan det gå.

Måndagsfönstret ....

... speglar sig i tavelglaset i en gammal lägenhet mitt i Malmö.

Helgen i bilder ...

Detta är originalinredningen (bänkarna) i köket, så även det vackra skåpet på väggen.
Ingen diskmaskin här inte.
I "hallgången" finns två likadana väggskåp och en underdel.
Huset är troligen från sekelskiftet.


Och vi kör till Malmö och hälsar på goda vänner från evigheter sedan (i 40 år har pv och tompe varit nära vänner) och jag faller baklänges när vi kommer in i hyreslägenheten bara en bit från där Anders bor.

Här är högt i tak, ett stooort gammaldags skafferi, jungfrukammare och en sån här ringanordning vid köksväggen, så jungfrun skulle veta vilket rum som "kallade".

Fyra stooora rum och kök och ändå inte anskrämligt hög hyra!

Diskbänk och arbetsbänk i sannerligen icke-ergonomisk-höjd och gasspis, ja, helt ljuvligt!

Den stora nackdelen är att där finns ingen balkong.


"Men priserna har i alla fall gått ner", säger husletaren.

Just därför letar familjen nu efter ett hus.
Helst på Limhamn.
Om man säger som så, så är priserna inte i nivå med dem hemma i Västerbottens inland.
Minst ett par miljoner, eller tre och fyra, för ett gatuhus med bra läge.



Söndagförmiddag kör vi till Ystad.

Jag får - som alltid - ont i magen när jag kommer till Skåne.

Å, som jag kan känna mig hemma!

Och vi tittar in i affären (Karina sitter i kassan, det blir lite småprat ..., och en äldre kvinna som just packar i sina varor .., säger "men det var länge sen jag såg dig ...?" och jag fylls av sån glädje för dom här rara människorna!) och därefter ett tvärbesök på Ejdern, där mamma tillbringade sina sista sju år i livet.

Där inne arbetar den alltid så vänliga Eva-Lena som var med när mamma dog, och där är den rara Sylvie och jag ser att det har bakats alla-hjärtans-bakelser och där är en ananaskaka ..., det doftar gott och nybakat!



Ananaskakan.

"Den har natten bakat ....", säger Eva-Lena.

Vilken personal!



Och sen blir det en tripp till min syster.

I Sövestad, bara någon mil norr om Ystad, stannar vi till och tar oss en titt på lilla kyrkan, vars äldsta del är från 1100-talet.

På en stor platta på väggen kan man se vilka som varit präster i församlingen och långt tillbaka var namnen danska, ja, en av prästerna kom ursprungligen från Skanderborg på Jylland - det var då när Skåne tillhörde Danmark -.

Ett litet gratishäfte berättar om de hårda åren när Skåne skulle försvenskas .., hur gårdar skövlades och brändes ner, osv.



Eftersom kyrkan är tom, förutom pv och jag själv, tar jag mig en titt på predikstolen, så att säga från ovan.

Jaha, det är så här det kan kännas att vara präst, tänker jag.

Inte så pjåkigt.

Och jag börjar skratta när jag tänker på tidningen Ystad Allehandas aprilskämt för flera år sedan, då, när man för läsekretsen berättade att Ikea skulle sponsra Mariakykans nya inredning, ja, det skulle bli predikstolen "Halleluja" och bänkar "Betlehem", och på själva predikstolen hade man lovat Kamprad en mässingplatta med sponsorens namn ingraverat.

Det fanns församlingsmedlemmar som inte fann detta skämt det minsta roligt och vars blodtryck nog sköt i höjden, så där likt en nyårsraket.



Och från altaret ser det ut så här.
En verkligt fin liten kyrka är det.


Och varm och go är den!

Sist av allt middag hos syrran och hennes dotter.

Utanför bilen snavar jag på ett brunnslock - jag ska ta några steg bakåt och ser inte locket och inte heller blomkrukan, modell större - och jag faller rakt bakåt och pv kommer utrusande ur bilen och tänker väl att "nej, nte nu igen!"

Det gick bra!

I Malmö ligger min -sedan i morse - kvarglömda poncho, så jag får låna systerdotterns underbara tröja, stickad av hennes mamma, ty det är ingen afrikavärme i huset som ligger ute på den skånska slätten.

Jag bara älskar den där tröjan och har bjudit två tusen kronor för densamma, som för övrigt bara används två gånger per år, - i Roskilde och i Hultsfred på resp. festival -, men systerdottern är en envis rackare och vägrar att låta sig lockas av pengar.

Och nu är vi hemma och i morgon blir det tidig avresa till tandläkaren i Helsingborg.

Söndagsfönstret ...

... finns i ett litet gult hus, inte på, men nedanför en kulle i landet Halland.