måndag 14 februari 2011

Bilder från Helsingborg ....



Annonspelare nära Knutpunkten.

I love them!

Annonspelare och annonstavlor med häftstift och klamrar och det som ska komma och det som redan har varit.

Alla drömmar.


Hallandsåsen ..., där snön ligger kvar på spridda ställen.

(Ja, vem har sagt att bilderna måste komma i rätt ordning ...?)


Ännu mera annonser!



Rådhuset i Helsingborg liknar ingenting annat, jo, möjligen ett pepparkakshus.

En stark liten figur håller upp delar av väggen och när klockan slår tolv, går klockspelet igång.

Flera melodier, ja, rent av schlagers, spelas.

Och, så ..., dagen till ära ..., denna.


Titta, så påhittigt med stenarna som liksom bryter sig ut ur formen!
Det hade jag a l d r i g kommit på!


Efter tandläkarbesöket blir det friskvård .., det vill säga, jag tar en lång promenad längs havet.

Det är nåt överdjävulskt kyligt och blåser rena arktiska vindarna där vid vattnet!

Nå, med kapuschongen över huvudet hinner jag ändå lägga märke till det som är filurigt.

Det här, till exempel.

Ett litet (tomt) vattenfall som bryter av en annars stel trappa.

Inte långt därifrån tittar jag in i en liten minimal resebyrå som gör reklam för kanalbåtsresor i England och Frankrike.

Säljaren står just och äter lunch när jag öppnar pling-dörren.

"Jahapp ..., här kommer jag och stör mitt i lunchen ...!" säger jag och mannen ler nåt så alldeles otroligt varmt och jag tänker att det är underligt det där, hur enkelt det ibland är att få kontakt med vissa människor.

Att dörrarna liksom står på vid gavel.

Det är vad jag tänker på.


Norra hamnen.

Här gick jag tillsammans med min syster för många år sedan, då, när det var Bomässa i Helsingborg.



Längst ut på piren går jag.

Hela tiden ses färjorna till och från Helsingör komma farandes på vattnet.

Danmark är alldeles oerhört nära.



Och vad är nu detta?

Nästan helt bruna sjöfåglar som simmar med herrar (?) Gräsänder?

Hoho Mian ...!!



Nästan framme vid bilen upptäcker jag den här skylten på en port.

Då tänker jag på hur mycket det här med h u r nånting sägs/skrivs betyder.

Jag minns en fru till en av mina chefer som - på dörren till lagret -. satte upp ett anslag som löd: "Kunder förbjudet!"

Hade hon i stället valt att skriva "Endast personal!", hade det - åtminstone i mina ögon -, sett så mycket trevligare ut.

Det blir liksom en annan känsla.

Och här, på skylten här ovanför, ska man dra igen dörren efter sig, utropstecken.



Men så ser jag vem som huserar bakom dörren.

Jaha, då förstår man ju.

13 kommentarer:

Monet sa...

Haha för Överförmyndarenhetens språkbruk. Underbart med din "närsynthet" Elisabet!

Min mamma gifte om sig 1961 i Helsingborgs rådhus. På den tiden var inte barnen med så jag har alltid undrat hur det ser ut. Tack för bilderna och för hemkänslan du förmedlar genom besöket i den här delen av "mitt" Skåne.

baratradgard sa...

Härliga skyltar!!!

ag älskar också att fotografera skyltar. Skulle kanske ta kameran och göra en liten skyltturné i stan en dag. Jag har alldeles kommit av mig som fotograf. Kameran ligger bara o dammar igen.

Evas blogg sa...

Överförmynderi är tråkigt. Tack och lov för andra skyltar! Och Säkert ska spela där, de är ju så bra!!

SoF sa...

Hihi - den var bra..."överförmyndarenheten".
Verkar som om de vill leva upp till namnet.

Varma likaså-iskalla-nordanvinds-hälsningar!

(det där lät lite motsägelsefullt;)

Cecilia N sa...

Fast det var lite faddt att de spelade "My heart belongs to daddy". Det är ju inte familjepappan som avses i den där texten utan herrn som vill omge sig med lite galanta damer som han betalar uppehälle för.

Elisabet. sa...

Monet: numera är det alltid lika roligt att komma till Helsingborg, nu känner jag ingen press att jag måste flytta dit ,-)

baratradgard: ja, gör det! Fram med kameran och leta skyltar!

Eva: själv har jag inte en susning om vilka dom är .....

SoF: tack, här är så iskallt så allt som är varmt emottages tacksamt!

Cecilila N: kanske tog dom nån bara som hade "heart" med i texten ...? Fint var det i alla fall. Klockspelet pågick i säkert 20 minuter!

Steel City Anna sa...

Åh vilken fin trappa! Fint tagen bild också.

Rexxie sa...

Men vad borde det ha stått på skylten då?

Elisabet. sa...

Anna: ,-)

Rexxie: ja, jag skulle ha satt dit ett "tack" på slutet, t.ex.

Eller: Vänligen ..., etc.

E bagatell kanske, men nog tycker jag att det ser trevligare ut ,-)

Ulrika sa...

Ja den skylten var otrevlig, det håller jag med om! Här i England får ju allt ett 'please' på slutet, det låter lite mjukare och vänligare då.

Elisabet. sa...

Ulrika: ja, just det! Det är det jag menar!

walkingthecamera sa...

säkert! är riktigt bra. det är annika norlin som sjunger låtar på svenska som går rakt in i kroppen. på ett vardagligt, äkta vis. lyssna här till exempel: http://www.youtube.com/watch?v=pK8bytIaOWw

Elisabet. sa...

walkingthecamera: ja, den var jättebra! TACK!