"Får jag fråga en sak ..., arbetar du inom ...?"

Fyra timmar i affären och ändå blir det små hjärtevärmarmöten.

Är inte det fantastiskt, så säg ...?

Till exempel har jag en lång medelålders kvinna framför mig och jag tänker att ååå, vilken underbar röst hon har, hon skulle vara alldeles som gjord för sjukvårdsarbete .., tänk, att ligga där sjuk och eländig i en säng och så kommer någon och talar så mjukt till en!

Det är vad jag tänker på.

"Får jag fråga en sak .., arbetar du inom sjukvården ..?" säger jag.

Och kvinnan blir lite förvånad och jag förklarar varför frågan alls kom upp .., ja, att hennes röst är så varm och att om jag vore sjuk, ja, då skulle detta vara vad jag önskade lyssna till.

Då ler kvinnan.

Hennes leende är i samma klass som rösten - det är ett varmt leende -.

"Nej, inte alls .., jag är präst i Martin Lutherkyrkan här i Halmstad ...", säger hon.

Och kunden bakom, en man i min ålder, står där och småsmajlar för sig själv - allting har han hört - och plötsligt säger han att ..."men det var ju ändå bra gissat ...!" och det blir lite småprat och innan kvinnan tar sin kasse och går sin väg, säger jag att om jag någonsin ska gifta mig här i landet Halland, då kommer jag att kontakta den kvinnan.

Då ler hon ännu mera.

I sjuksalen ...

sigge nilsson är hängig.

Förkyld och allmänt deppig.

Det var pElle också för någon vecka sedan, men han repade sig och är nu precis som vanligt.

Men sigge drar sig undan och kryper in i lilla "vinter-huset" på altanen .., där ligger han och sover och jag tittar till honom och undrar om han vill ha lite mat, men nja, helst inte .., inte ens grädde .., så jag ringer till djursjukhuset inte långt härifrån och hör mig för.

Kattsnuva är ett virus och går inte att göra nånting åt, men däremot får man vara uppmärksam på hur katten mår .., slutar den helt att äta och dricka, då måste man komma in med den sjuke.

Nu väntar vi och ser.

Är han sämre i morgon, då tar jag honom i bilen och susar iväg till Slöinge.

Snart stundar jobb.

Detta läser jag om kattsnuva.

Kattsnuva (felin influensa) är den vanligaste virussjukdomen hos katt.

Symtom: Katten får feber, den nyser och nos och ögon rinner.

Behandling: Normalt klarar kattens immunförsvar av en influensa, men en gammal katt eller en katt med nedsatt immunförsvar kan påverka hur väl katten klarar av influensan. Vaccin finns mot kattsnuva.

Ps. Syster Nilsson meddelar härmed att sigge har fått "dropp" i form av några matskedar vatten. Så värst populärt var det inte, men ibland får man uthärda.
Sigge fick helt sonika sitta i systers knä och med hjälp av en kaffekopp fylld med vätska och en liten plastsked, så gick det bra. Ds.

Gratisglädje ...

.... kan vara att få tillgång till Dagens Nyheter i en månads tid - alldeles gratis - (och ja, jag inser ju varför .., tanken är såklart att vi ska bli beroende ...) och få läsa om läraren Moliehi Sekese från Lesotho som utsetts till en av världens mest innovativa lärare och som nu har besökt Viktor Rydbergs samskola i Danderyd.


Artikeln är underbart skriven av Astrid Johansson.

När jag har läst det hela, är jag totalt uppfylld av glädje och slår en signal till Astrid.

Sen blir det kaffe.

Ett tisdagsfönster från Västergötland ...

Och då tror säkert många att det är Damen-i-grönt som har varit framme med fönsterhåven, men se, det är det inte alls.

Nej, det är fru Hansson.

Fru Hansson, som - likt undertecknad -, lider av den svåra sjukdomen "ångest-neurotica-gardinus", allmänt kallad gardinångest.

Kväller ..

Och vi hälsar på hos mannen som har förlorat sin hustru och allting pratar vi om; om psykiska sjukdomar och när livet tar en helt annan vändning och hur man tar sig vidare .., och vi pratar om fågelholkar, terapi, om talgoxar och våra föräldrar och om barndomens betydelse och vi tyder drömmar och funderar över vad man önskar sig och mellan varven dricker vi kaffe och får smaka på fin choklad.

Hullerombullerprat.

Allvar och glädje.

Efteråt ..., på väg hem, är solen på väg att doppa sig i västerhavet.

Skogen är översållad av vitsippor.

Och vid slänten sitter pElle och väntar så troget.

Någon som vet ...?

Vid fyratiden på eftermiddagen sitter vi på altanen och pustar ut efter allt grävande och planterande.

Tre syrénplantor har hamnat nere vid infarten ..., jag har sått vildblommefrö i slänten och vattnat småplantor i rabatten.

Pv har ägnat sig åt dräneringen som snart är klar .., nu fattas bara ett kopplingsrör.

Och så sitter vi i solgasset och tittar mot slänten där herr och fru Blåmes - till vår oerhörda glädje ! - inspekterar den nyligen uppsatta fågelholken och den tycks motsvara förväntningarna .., av och an flyger dom .., en av dem tittar in och så om och om igen samma procedur.

Hit och dit .., ut och in!

Mellan varven uppsöker dom nog mäklarfirman, det är minsann fler lägenheter som ska inspekteras.

Just där har jag satt vildblommefröna (som enligt katalogen ska dra till sig HORDER av bin, humlor och fjärilar när det väl börjar blomma ...) ser vi en liten fågel som pickar och har sig.

"En rödhake ...", säger jag som mest skymtar ett rostbrunt bröst.

Kikare hitåt!

Nej, det är det inte en rödhake .., det är en underlig liten fågel .., mer avlång i formen .., påminner nästan om en nötväcka .., nej, vi känner inte igen den.

"Du får kolla i fågelboken ..?" föreslår pv.

Då rikar jag titta på den lilla katalogen där jag beställde såväl holkar, frön som kaffemuggar .., ja, där är den ju, på omslaget!

Nu undrar jag ..., vad är det för fågel?

(Och så har jag sett mitt livs första riktiga orm .., den slingrade sig från komposten in till grannens stenmur. Slank och lång och mager.)

Senare: på FB säger Bert att detta är en Rödstjärt och när jag läser om den här, så stämmer det perfekt.
Det jag särskilt noterade var att den darrrrrade med stjärten på ett sätt som jag aldrig tidigare har sett en fågel göra, samt det vita ovanför ögonen.

Lite möte eller stort ...

Mest stort.

Och glad blir man.

Här och nu ...

Eller åtminstone just då.

Var det så här.

Morgon ...

Solsken .., frukost på altanen .., grönt parasoll .., äggröra och bacon.

Därefter kerstin-elisabet-promenad längs åkern och ner mot havet och paus här - där bilden tas - och spår av hästar och doft av hästlort och längre fram ser vi dem ..., raggiga och aningen försommarsprättiga ..., och i havet simmar ejdrar och där är en svan och himlen är blå och när vi kommer hem blir det kaffe på altanen igen och Peter LeMarc sjunger om "Som att vänta regn", men se det gör vi verkligen inte och nu ska semmelbullorna in i mikron och allt är som den allra vackraste sommardag.

Just så.

Om man klickar på bilden kan man höra ejderhoandet.

Ja, om man har fantasi, alltså.

Och det har ni ju.

Dagens fönster ...

.... har kommit susande från sydeuropa och det ska jag säga er .., att när alla dessa fönster krånglade sig in i min inkorg, då skramlade det till ordentligt!

Sällskap - i inkorgen -, fick dom dessutom av ett litet fönster från Västergötland.

"Ja, ja .., ni får väl visa upp er först då, ni är ju så många, det blir nog min tur i morgon ....!" sa det lilla fönstret till alla dom stora.

Och så blev det.

Avsändare var den här madamen.

"Hämta kameran Elisabet!"

... hojtar pv utifrån det arkeologiska grävområdet!!

Nu, denna påskdag år 2010, ska de två rännorna äntligen mötas!

Titta här som han har arbetat!

Rör och vinkelkopplingar har lagts ner .., och en slags skyddsduk och singel.



Bara någon decimeter återstår ...., och jag anar lyckan.

"Vill du ha kaffe med resterna av rabarberpajen från igår ..?" frågar jag.

Det vill han.



Själv har jag ägnat mig åt brevskrivning och lövräfsning.

På väg ner till "vår slänt" (det tar tid innan man säger "vår", allra helst om man inte har varit med från början ..., men nu har jag arbetat rätt idogt på tomten och planterat och haft mig .., det börjar kännas annorlunda nu ...) tittar jag ut mot havet till.

Den Energiske Grannens tomt till vänster och där vägen tar slut, där börjar lillvägen ner till havet och stranden.

Och nu är alla islandshästarna på plats.

Hela sommaren ska dom vara där.



Fem sopsäckar fyllda med löv står sedan tidigare och vilar sig mot segelbåtsställningen .., men nu har jag räfsat hela slänten och plötsligt dyker mängder med vitsippor upp .., och där är en enda påsklilja och små sällskap av doftviol.

Stora, stora lövhögar väntar nu på att fösas samman i säckar.

Det får bli transport till återvinningsstationen senare i veckan.

Ikväll, när solen inte är så skarp, ska jag visa hur fint det blir.

Påskdagsmorgon ...

Öppna fönster .., en dörr på glänt.

En gardin som fladdrar försiktigt i vinden.

Nybryggt kaffe.

Pl.marm.-10 och det ljufvliga brödet.

Och sigge nilsson och pElle som får kokt fisk och renslickar tallriken.

Efteråt vankas puts av päls och nos.

Och tänk ..., samma sol över landet Halland idag, som igår.

klockan 04:26

mörkt där ute

och alldeles t y s t

frånsett tangentknatter

i ett flygplan sitter - hopefully - sonen

på väg hem från USA

själv tar jag mig en sväng till New York

tur att man är ledig i helgen

Dagens fönster ...

Ja, jag erkänner att jag ofta faller pladask för speglingsbilder.

Så där så att det blir flera dimensioner, precis som själva livet är.

Det här fönstret kommer från Ångermanland och det var Ulrika som höll i kameran.

Rut Hansson, kanske ...?

Och så gläds jag åt dagens inköp ..., ett av tre vackra örngott.

Fyrtio kronor fick jag betala per styck .., och jag undrar vem R.H. var och vad hon tänkte på när hon ägnade sin tid åt att brodera detta ...?

Kväller ....

Vattnar blommor .., pv planterar en syrén nere vid infarten .., jag räfsar löv.

Slänten är fylld med vitsippor och när prassliga löv försvinner, upptäcker jag små - och underbart vackra - doftvioler bland det gröna.

Mellan varven sitter jag på altanen och tittar mot slänten (den mot sydöst) där solen färgar trädstammarna röda.

Små mesar flyger fram och tillbaka .., (tänk, om dom ville flytta in i holkarna!) , två skator samsas i ett körsbärsträd .., en kråka flyger förbi ..,. jag ser en hackspett ..., och i toppen av grannens träd sitter tre starar och siiiirrlsjunger .., väntar och hoppas kanske på någon fru?

Gensvaret tycks bedrövligt.

Måhända får dom tre stararna förbli ungkarlar i sommar.

Påskafton ...

Lilla Tuppen från Portugal pryder bordet.

... tillsammans med min äldsta syster och hennes dotter och så Hilda och Patrik.

Vi sitter i solgasset ute på altanen .., parasollet är på plats .., och det bjuds på lammstek som har fått ligga i marinad och dra åt sig allt det goda .., därtill potatisgratäng och sallad.

Hilda, som är vegan, får jordnötsbiffar med kikärtor och en egen gratäng.

Mycket prat och skratt .., en trivsam stund blir det.



På Systembolaget i Falkenberg har pv rådfrågat en man ur personalen .., ja, ett gott vin till lamm .., vad säger han om det?

En stund senare kommer mannen bärande med fem olika sorters viner, varav pv köpte tre.

Det här, Intimo, från Argentina, var ett av dem och hjälp, så gott det var till lammsteken!!

Mjukt och fylligt .., å, det var så smarrigt!

Rekommenderas varmt.



Till efterrätt blev det rabarberpaj med Siaglass från Slöinge.

Och som ni ser frångår min storasyster inte sin vana att bära rödvitrandiga kläder.


I rabatten mot söderväggen växer dessa ljuvligheter som jag planterade i höstas.

Och dit åkte vi före middagen .., vi tittade in i Antikhuset och jag köpte tre underbart vackra örngott med brodyr och monogram .., sååå fina! Fyrtio kronor styck, betalade jag.

Där finns en servis i ett oräkneligt antal delar, nittio, tror jag .., en småblommig historia som vore som gjorde för mig .., och priset är överkomligt: 1200 kronor.

Gissa, om jag är sugen!

Nu gräver pv igen .., jag hör hur det rasslar av spadtagen i makadamen som agerat fyllningsmassa för många år sedan .., stackars krake, så tungt det är!

Inredningsbloggen ...

"Men ååå, vilken härlig affär jag har hittat .., alldeles gratis får man hår till madrasser, titta här bara ...!" säger säkert herr eller fru Blåmes till sin partner.
Om och om igen kommer lilla fågeln flygande och hämtar mera hår .., och jag skyndar mig att rykta pElle, så det liksom fylls på.

När klockan är sjunollnollpip lämnar vi sängvärmen och det blir frukost och plocka-undan-lite (störstasyster kommer på besök ...) och så bär det iväg för att handla hem det sista - eller det första - står man själv bakom kassan en hel dag, så är det första man tänker på liksom inte att bli kund själv, nej, man rafsar åt sig det nödvändigaste, bara så man klarar kvällen.

Och solen flödar och det verkar bli en ljuvlig påskafton!

Medan vi fixar med frukosten, ser vi en liten Blåmes som ideligen flyger av och an och hämtar bäddmaterial till boet och dom små ungarna.

Kvarglömd på altanen ligger nämligen kattryktan och mjukt och ulligt pEllehår ., å, det blir säkert skönt att vila på för små fågelbarn!

Innan vi åker iväg på inköpsrundan, kommer mail susande norrifrån; från Malå.

Där är "dr Böhlander" och firar en kompis fyrtioårsdag och jag tror helt ärligt att jag aldrig har hört henne mera lycklig över en resa.

Maria var sex år när vi flyttade från Kungsängen och köpte mitt föräldrahem.

I tolv år blev hon kvar, sedan bar det av söderut igen ..., men ååå, så mycket Malå hon har i sitt hjärta och hon berättar om möten med kompisars föräldrar och om renen som hon ser utanför köksfönstret där hon bor hos Åströms på Smedjegatan .., hon skriver att "allt är precis sig likt från förr!" och när hon ska ut på "powerwalk", hamnar hon hos bekanta och jag hör värmen i hjärtat.

Intill dr Böhlanders mail, finns ett annat, från Los Angeles.

Där är sonen och han skriver kortfattat om en "tokhärlig semester!"

Och på Ekerö ska väl AP ut till hästen Taurus och säkert har hon lilla Nelly i hasorna.

Det här är en påskafton när allt känns bra.

Så är det.

Och hjärtat är fyllt av värme!

Ett påskaftonsfönster från Ångermanland ...

Närmare bestämt från Skeppsmalens Fiskeläge.

Här kan ni läsa mer om just detta.

Och Ulrika tog bilden.

Långfredagskväll och jag ...

.. har stått bakom kassan i nästan nio timmar rakt av.

Första delen av dagen är tre kassor i gång, därefter blir det bara den sååå duktiga Helena (sjukgymnast på Halmstad lasarett i vanliga fall, men har arbetat ofta i affären) och jag själv .., och köerna växer sig evighetslånga och somliga har brått och ska spela på Dagens Dubbel och har ingen lust att stå i kö och vänta och andra viftar med Lotto, - och Kenokuponger och det är system hit och dit och andra vill hyra eller återlämna släpvagnar och någon frågar om den marinerade lammsteken har tagit slut och finns det mera dill och någon vara saknar pris och det ska hämtas växel och cigaretter och den lilla fläkten, den som håller mig vid liv, går för högtryck.

Mitt i en paus upptäcker jag den här rara madamen bland hyllorna!
Stor glädje!

Och lite senare träffar jag pv:s kusin Mats och hans svåger Mattias, dom handlar också och det känns så himla trevligt att känna igen någon och se där, där är lilla Tyra, hon som handlade själv för första gången och hur kul är det inte att kunna några namn, om än det är få?

"Hur är hä i Malå då ...?" säger en man i min ålder, han som kommer från Sävar utanför Umeå och är gift med en kvinna från Sorsele.

Och så ler han.

Vid tretiden dyker plötsligt Helenas mamma Carina upp.

Det är Carina som ansvarar för mejeri, ost, juice, sill och bröd och fast hon egentligen är ledig kommer hon och säger att "Elisabet, nu tar du lite paus så du inte svimmar!" och jag sätter mig i fikarummet och drar djupa andetag och tänker på hur omtänksam hon ändå är, den kvinnan!

Innan vi stänger för dagen, är hon där igen .., nu med sin man.
Å, så dom jobbar ute på lagret .., hon i mejeriet och han pressar kartonger och röjer upp!

Det här påminner mycket om hur man arbetade i lilla kvartersbutiken i Ystad.

Nu är jag i alla fall ledig resten av helgen och benen är mindre ömma än igår .., kanske ändå att stödstrumporna gör sitt till, men just nu kan jag knappt gå upprätt.

Nåja, det ordnar sig.

Nu ska vi sätta upp fågelholken!

Ajöken, sa fröken.