Solsken .., frukost på altanen .., grönt parasoll .., äggröra och bacon.
Därefter kerstin-elisabet-promenad längs åkern och ner mot havet och paus här - där bilden tas - och spår av hästar och doft av hästlort och längre fram ser vi dem ..., raggiga och aningen försommarsprättiga ..., och i havet simmar ejdrar och där är en svan och himlen är blå och när vi kommer hem blir det kaffe på altanen igen och Peter LeMarc sjunger om "Som att vänta regn", men se det gör vi verkligen inte och nu ska semmelbullorna in i mikron och allt är som den allra vackraste sommardag.
Just så.
Om man klickar på bilden kan man höra ejderhoandet.
Ja, om man har fantasi, alltså.
Och det har ni ju.
3 kommentarer:
Hmmm... sommarsprättiga hästar känns inte så kul...!
Jag hör dem tydligt, ejdrarna!
gunnar: med sommarsprättiga menar jag .., att dom inte är så sällskapliga som vanligt, utan mer vill gå tillsammans för sig.
Mian: jag vet att du hör!
Skicka en kommentar