Liten eller stor intervju med Lotha ..

Så här är det: Lotha är dotter till min kusin Barbro.
(Finns i min länklista som "Mellansystern").

Lotha har en lösenordsskyddad blogg och jag tänkte att .., ja, men då blir det ju lite knepigt att länka till den, men det spelar ingen roll .., för mig är det människan och inte bloggen som är det väsentliga.

Här berättar hon bland annat om livet som storasyster, distriktssköterska och mamma - och hur livet blir när man förlorar ett väldigt litet barn -.

Då börjar vi.
Om du skulle beskriva dig själv med för dig typiska egenskaper, vad skulle det då bli?

Omtänksam, brutal-ärlig, nyfiken och målmedveten…

Du får gärna fråga dina barn samma sak? Vad tycker dom är mest utmärkande för dig?

Mitt omtänksam, kan nog tänkas vara deras snäll, bryr dig…
Tjatig, och läx-påstridig kom det från tonåringarna, lagar god mat, kramig.

Tror du på Ödet?

Ja, både på ödet och Gud.

Jag tror på något sätt att vi har en livsväg som vi på ett eller annat sätt kommer oss igenom på en livslängd. Där våra val avgör krokarna men inte meningen, där vi har kraft att förbättra och välja vårt förhållningssätt till hur vi tar itu med det livet för med sig.

Men jag tror att ödet för oss med stark hand mot det vi är menade att stå inför, oavsett vilken omväg vi tar. Men jag tror att Gud lyssnar och leder oss, bär oss genom svårigheter och bara finns där som en stor trygghet.

Det är den kraft jag vänder mig till då min är i en svacka, det är den kraften jag känner som starkast när jag är i lycka… Jag tror på Gud, jag tror på ödet…

Jag är rätt troende då jag också tror på troll, tomtar och älvor, vålnader… Jag tror så mycket att jag glömmer bort att det är det jag tror och istället ser allsköns knytten… Min man skrattar åt mig, men på ett rätt nyfiket avundsjukt sätt =)


På jobbet ...

Vi låtsas att du är 25 år och ska utbilda dig igen. Vad satsar du då på?

Då läser jag till sjuksköterska igen, läser till distriktssköterska igen, men tar en snabbare examen så jag upptäcker hur roligt det är med Omvårdnadsforskning tidigare i livet!

På en skala från 1 - 10, hur bra trivs du med ditt nuvarande yrke? Och gärna varför.

Om 1 är inte alls och 10 är hur mycket som helst, så är svaret 9!

Jag HAR världens bästa jobb,

Jag möter människor som tagit på sig det stora ansvaret att bli föräldrar, jag mäter och väger bäbisar, jag konstaterar att vissa har det enklare och vissa har bättre förutsättningar, vissa har det svårt, men att alla är unika!

Jag tar trotsiga treåringar på språk-test, det är en utmaning minsann! Jag kollar hörsel på fyraåringar, jag lyssnar på föräldrarnas bekymmer och ger så bra råd jag kan. Jag vaccinerar, kontrollerar och ordinerar. Jag plåstrar om lite och jag skriver ut hjälpmedel till de som behöver det. Jag ombesörjer barn mellan 0 dagar till 6 års hälsa, på ett eller annat sätt…

Helt enkelt Världens bästa jobb!

Att det blev en 9 trots att det är såå bra, beror på min envisa nyfikenhet.

Jag tycker om forskningen för jag tror att den driver kunskapen framåt. Omvårdnadsforskningen är en relativt ny vetenskap så här finns en hunger…

Så i den optimalaste av jobb-världar så går jag ner till 50% och får sedan en doktorandtjänst för att forska och utveckla barnhälsovården… DÅ tror jag att jag når 10!

"Vi är förunnat lyxiga som får njuta av ett hav från en stuga på en Ö.
Här har vi släkt och vänner som kommer och delar lyxen.
Och dagar som vädret inte är perfekt soligt på, är desto mer ämnade för små upptäcksfärder."


Vilken doft gör dig lycklig/inutivarm?

Åh, det är så många!!! Det är doften från en nyfödd bäbis, det är det nyklippta gräset som luktar sommar, daggfukten som luktar precis som det nyfallna sommarregnet!
Min mans huddoft när jag har längtat efter honom en jobbvecka…

Men lycko-stunderna är ofta en sammansatt Lycka av doft, form, närhet och färger….

Det kan vara på Café mitt emot en av mina bästisar i ett myller av folk med kaffedoften som en vacker slöja runt. Det kan vara det nybadade barnet som kryper upp i min famn och vill kramas lite i en blårandig morgonrock.

Det kan vara havsbrisen som sveper över mig då jag får sitta vid havets sköna uppenbarelse, får ett glas rött i handen och smekande sand på mina tår.

Det är då livet stannar upp, då man blir så där inuti-varm och oändligt tacksam över livet!


Inutiglädje = en bröllopsfest i sommarkvällen.

En kväll ringer en vänlig dam från Svenska Spel i Visby.
Det visar sig att du har vunnit 25 000 kr i månaden i 20 år. Vad gör du?

Jag går och lägger mig, försöker komma ur den dröm jag ändå tror att jag är i ….

Om det skulle vara sant skulle jag äntligen bygga klart vårt badrum, sen lägga pengarna på hög och så ofta det går resa med min familj… Vi är ju en bunt, två vuxna och fyra barn så det vill sig till med lite pengar för att komma iväg… Kanske så småningom åka med läkare utan gränser…

Tror du på att pengar kan göra människor lyckliga?

Nej , men jag tror att avsaknaden av dem gör folk olyckliga.

Å, en bild på huset eller porten .., det går ju inte att visa!
Det är ett 30-årigt projekt av renovering och åter renovering som vi hårt blandar med barn, sorg, lycka, utbildningar, sommar,- och vinterstugor.

Men vi har tak över huvudet, vi är aldrig sysslolösa, det funkar som hem - det har våra rötter nu -! Här är det farfar och farfars lilla hjälpreda som bygger blåsskydd på altanen.


"Men strumporna Elisabet ..., strumporna!

Vi har en och en av allt och lägger dem i en stor korg och sen, när sockmonstret har varit mätt ett tag, då brer vi ut dem och försöker para ihop de få han inte ätit den ena av ...!"


Hon som är storasyster och distriktssköterska.
Här som brud.

Var är du uppvuxen?

I Norrland, jag har fötts med rötterna i Dikanäs, men med min unga mammas realexamen på spel, så gick flyttlasset till min Farmor i Vilhelmina, sen drog kusten allt mer och Umeå var min hemort tills jag fyllde 10, sen landade jag i Örnsköldsvik…

Här har jag varit staden trogen sedan dess…. 16 år gammal flyttade mina föräldrar tillbaka till sitt ursprung , jag vägrade följa med…

Så uppvuxen….

Tja .., bred om baken blev jag i alla fall , man kan ju hoppas att jag inte är färdiguppvuxen än ; )

Och var i syskonskaran befinner du dig?

Äldst, obönhörligen äldst…

Jag tjatade efter syskon till jag var 11, då hade både min mor och min far, som nu var skilda och hade nya familjer, ställt sig i adoptionskö…

Omständigheterna gjorde att de sen fick biologiska barn också …

Så, när jag ett år efter jag fått mitt första barn, fick mitt sjunde syskon, då ringde jag faktiskt till Pappa och sa att nu får det väl ändå vara nog, nu är du ju Morfar!

Inte för att jag inte trivs som äldst… Det innebär ju att jag alltid är klokast och har mest erfarenhet!

Vänsterhanden med finaste armbandet.

Favoritfilm?

Alltså det är få filmer jag hinner se hela…

Ofta somnar jag och sover film istället. Sen är jag så lättskrämd, så tonåringarna i huset ser hellre film själv…

Men för att klämma till med ett svar; Gilbert Grape –

Har ni inte sett den, se -!!

Favoritmusik?

All svensk vispop; Ulf Lundell, Lars Winnerbäck, Stefan Sundström, Melissa Horn, Lars Demian med flera… Sen älskar jag tonerna av Nora Jones, Sofie Zelmani och Daniel Lemma …

Som Lill Lindfors sjöng; ” Musik ska byggas utav glädje, av glädje bygger man musik….”

Ska jag städa blir det mer salsatoner eller om jag är på riktigt städille: lite popigare hård musik… Millencollin, Mustage..

Alltså jag ser det nu när jag skriver .., svensk musik, fast inte nödvändigtvis på svenska är tydligen min gebit.

Hur kom det sig att du började att blogga?

Först var det vän-hetsen… Fem bästisar på olika orter, mitt i livet.

Vi ville veta mer, se bilder på barnen, kunna hålla kontakten utan dyr telefoni…

Sen är det förstås de brinnande bokstäverna som eldar i mitt sinne - alltid skrivit, inlägg i dagböcker, långa brev, början på berättelser -.

Så småningom blev det -förutom ett sätt att hålla kontakt - också en ventil.

En liten sprallig tös som inte vet vad som väntar.
Född 1970 .., Kräfta och storasyster.

När jag läser svaren från Lotha, förstår jag att hon har fyra barn, men skulle ha haft fem. Ett av dem hann aldrig komma till världen.

Många är de kvinnor som upplevt ett missfall, ja, ibland flera stycken!

Så här berättar Lotha, på min fråga om vad som hände.

"Ja, det var en liten tjej som dog i magen i v.18.

Jag stod och bakade bullar och började blöda , sen kom smärtan som skar genom min själ och jag svimmade på golvet.

Den lilla människan försvann på sjukhuset.

För liten och för tidig för att begravas (gudskelov är det ändrat nu!), men tillräckligt stor för att sörjas.

De ville lägga in mig, men det ville inte jag ., som sjuksköterska på huset visste jag att förlossningskomplikationer och spontana aborter läggs på BB-avdelningen, fast i ett par rum bort…

Jag tänkte att "jag överlever detta , men att vakna upp och äta frukost med alla andra mammor som fött levande barn, då dör jag!"

Vi kom hem - tomma och ledsna - till en bulldeg som jäst över hela köksön och bitvis fallit ner på golvet…

Jag ställde mig och bakade klart och grät den natten…

Nästa em cyklade Lovisa omkull och skrapade upp läppen och pannan.

Så då satt vi där på akuten igen hela kvällen, då hon blev sydd…

Men på något sätt läkte det mig lite, att världen går på oavsett vad."

T a c k! säger jag till dig Lotha.

// Och tidigare frågestunder finns här .... Eva på Frösön ..., Ann i Göteborg .., Steel City Anna i Sheffield och från Västmanland: Ulrika.

Den där sången ....

... som jag helt plötsligt fick på hjärnan och som var stört omöjlig att bli av med , det var den här.

Det är Gunnar i Jämtland som har letat upp den på youtube och visserligen sjungs den här på italienska, men melodin är omisskännlig.

Men akta er .., det är lätt att den fastnar! Den är som epoxy-lim!

Lediga-dags-fönstret ...

"I ett hus i de gamla stadsdelarna av Hoi An i Vietnam, finns detta fönster.

Liksom andra, liknande, finns inga glasrutor, utan bara jalusier..., hälsar Guy."

ikväll ....

... är första gången på e v i g h e t e r

som jag inte har så ont i mina fötter efter jobbet

att jag knappt kan röra mig

igår fick jag en gammal slagdänga i huvuet

och stört omöjligt var det

att nynna på nånting annat

det var den här

- pepino, jag är trött på dig, din lilla stygga mus. på min beskostnad lever du ett liv i sus och dus. du tar mitt bröd, du tar mitt vin och osten varje dag..."

ingen av de yngre arbetskamraterna hade hört den

men lena, jodå, hon kunde sjunga med

idag

i bilen, på väg till samma arbete

sjöng jag på något helt annat

jag sjöng den förresten på hemvägen också

med sopranstämma

det lät nästan som mamma hade återvänt från dödsriket

det var den här

och jag tänker

- leende -

att kanske är jag helbrägdagjord ....

(nu sjunger pv på "Ovan där" medan han rättar matteprov ...)

Göteborgsvarvet ... jo, jo.

Nonstopflygning från Jämtland till Västafrika!

Det kallar jag maratonlopp.

Liten eller stor intervju med Ann ....

En liten Ann med lockigt hår.
Fisk (abborre, kanske?) med höger tumme upp.
Född och uppvuxen på söder i Malmö.
Dockan hette Lena.

Ann är en av dem som hörde av sig och sa "okej, jag ställer upp!" på den där intervjufrågan. Det förvånar mig inte. För mig är Ann en tuffing. En modig madame.

Två gånger har vi mötts; först liten bloggträff i Ystad för flera år sedan och därefter på vandrarhemmet i Steninge, här i Halland.

Varsågoda! Här har ni Ann från Skåne och Göteborg till frukostbrickan.
Eller lunch.

1. Om du skulle beskriva dig själv med för dig typiska egenskaper, vad skulle det då bli?

Omtänksam, hjälpsam, impulsiv, nyfiken, kreativ, envis, tävlingsmänniska

2. Du får gärna fråga din man/sambo, dina barn eller någon god vän samma sak? Vad tycker dom är mest utmärkande för dig?

Äldste sonen tycker att jag är varm, kreativ, redo att sätta igång, en go-getter
Mannen säger: utåtriktad, verbal, intellektuell, impulsiv, intressant
Systern meddelar: varm, godhjärtad, omtänksam, positiv, naiv, kreativ, ibland med kort uthållighet eller kanske med för optimistisk syn på saker och ting.

Kollegan: humor, kreativ, charmig med stor karisma, kärleksfull o bryr dej, men också tuff och temperamentsfull o respektingivande - speciellt mot de som är luriga, bildad och allmänbildad, färgstark och kunnig dam.

Kompisen tycker att jag är snäll, rolig, omtänksam, härlig, påhittig och glad


Här bor hon nu, i centrala Göteborg.
Nära till Ullevi och allt.
Doftar det nybakade kanelbullar i lägenheten när hon kommer hem, blir hon lycklig!

En kväll ringer en vänlig dam från Svenska Spel i Visby. Det visar sig att du har vunnit 25 000 kr i månaden i 20 år. Vad gör du?

Jag tror inte riktigt på det först - och sedan hoppar jag jämfota genom lägenheten.

Jag köper ett hus med ett verkstad i där jag kan sy, pressa, ett stort bord att klippa tyger på. En liten trädgård ska det också finnas med. Jag skulle köpa mina söner var sin lägenhet och ge dem ett litet kapital. Fadderbarn har jag två stycken redan, en flicka i Indien och en pojke i Kap Verde, men jag skulle skaffa fler och sedan åka världen runt och hälsa på dem. Jo jag skulle köpa mig en röd Ferrari, som jag skulle susa omkring i till modemässor och kunder.


Ann sjunger i kör .., det är hon som skymtar längst till vänster vid pilen.

På frågan vad musik betyder, svarar hon så här:

Förutom att spela lite grand så sjunger jag gärna och helst tillsammans med andra - fast jag avskyr allsång - i kör. Jag var med i en stor konsertkör, som sjöng klassiska körverk och det var underbart. Vi hade konserter två gånger om året, vårkonsert i Konserthuset och nära julen i stora pampiga Vasakyrkan- på bilden ser ni mig vid pilen, längt till vänster bland sopranerna.


I Anns tonårsrum .., massor med Beatlesaffischer på väggen.
Precis som i mitt eget rum i Malå på 60-talet.

Mer om Anns musiksmak finns i det tidigare inlägget.

Tror du att pengar kan göra människor lyckliga?

Jag tror att man är lyckligare om man inte behöver bekymra sig om sin ekonomi. Lite som Francoise Sagan sa: "Pengar gör ingen lycklig, men jag gråter hellre i en Rolls Royce än i en Volkswagen." Men om man inte har goda människor omkring sig, inte är frisk och inte får utlopp för sina förmågor, så har det ingen betydelse om man har mycket eller lite pengar. Allt kan inte köpas för pengar

Tror du på Ödet?

Jag tror att varje människa formar sitt eget öde med sin inneboende kraft. Inte att det finns något förutbestämt öde som någon nånstans suttit och tänkt ut. Här kan man också utläsa att jag inte är någon troende människa i religiös mening.

Jag läste 40 p på Teologen i Lund. Det var grundkursen för att bli präst. Nu tänkte jag inte bli präst, utan lärare, men där fick jag lära mig hur religionen i allmänhet verkat genom historien och i synnerhet hur de blivande prästerna resonerade. Det var mycket motstånd mot kvinnliga präster då. Det gjorde att jag tog steget ur Svenska Kyrkan.


Vilken vacker hand! tänker jag.

Min man och jag gifte oss i Rådhuset i Lund. Gun Hellsvik (f.d moderat justitieminister) kommunalråd i Lund vigde oss. Men alla sönerna är döpta in i kyrkan. Eftersom det är lättare att gå ur än att gå in i kyrkan.
Enda gången jag besöker kyrkor är som turist och vid konserter.
En av de mäktigaste kyrkor jag vet är Domkyrkan i Lund, byggd på 1100-talet.

Jag har alltid varit intresserad av religioner och filosofi och att jag som ateist var lärare i religionskunskap tyckte många elever var väldigt konstigt. Men själv tyckte jag att det var en fördel att kunna vara mer objektiv.

Största delen av mitt yrkesliv arbetade jag på högstadiet i ett ytterområde och där hade jag elever med olika religioner, eller ingen alls som jag. Där fanns protetantiska, ortodoxa, syrianska, katoliker, muslimer, Jehovas vittnen m.fl


"Hvilan" - Anns kolonilott. Med den skånska flaggan vajandes i vinden.
Här samlade hon kraft.

Hur kom det sig att du började att blogga?

Jag drabbade av utmattningssyndrom och depression 2003 och 2005 köpte jag en kolonilott.
Det var helt i terapeutiskt syfte för att jag hade hört så mycket om trädgårdsterapi, som var i ropet just då.

Då började jag blogga - den 10 maj 2005. Bloggen hette "Mys och pys" och här kan man läsa det första blogginlägget.

Jag har haft fler bloggar sedan dess.
Nästa hette "Annelas hörna" och nu har jag "Ruta Ett" och en som heter "STORARTAT!" som handlar om mitt nystartade företag.

Jag designar, syr och säljer färgstarka linnekläder och accessoarer till storartade kvinnor.

Det roliga med bloggar är att man lär känna så många nya människor över hela landet och även utomlands. När jag blev sjuk försvann många av mina "vänner", men tack vare bloggandet har jag fått många nya i Norrbotten, Skåne, Halland, Södermanland, ja över hela Sverige, i Danmark och faktiskt också på Grönland.

Bloggträffar har jag varit på och det kan jag bara rekommendera.
Då träffar man vänner som man känner, men som man inte träffat förut. Märklig känsla!

Som den första jag var på hos Elisabeth i Ystad, då blev alla förvånade över att jag pratade skånska när jag bor i Göteborg. Det hörs ju inte när man skriver .


Här, växte hon upp.


Var är du uppvuxen?

Jag är uppvuxen i Malmö på söder - mitt i sta'n med asfalt och bilar.
Vi bodde ett kvarter från Folkets Park, som var ett paradis för barn då.

Hela sommarloven tillbringade vi på parkens hårda bänkar som publik till barnteatern, som varje dag kl.14 hade föreställningar. De körde samma program ett parveckor, men det gjorde ingenting. Vi satt där ändå nästan varje dag och sedan gick vi hem och hade vår egen barnteater på gräsmattan eller inomhus.


Har man vuxit upp nära Folkets Park och suttit och tittat på teater, är det kanske logiskt att man påverkas.
Ann till höger - här spelas det minsann revy -!

Vi bodde i ett kvarter med asfaltgårdar och lite gräsmattor, skilda åt med stängsel, och det fanns en massa ungar där. Vi spelade brännboll, lekte "gömme" och "pjätt" (kurragömma och sisten heter det kanske längre uppåt landet), vi cyklade runt kvarteret och ibland om man hade en liten peng, så köptes det glass och 1-öres nallar (väldigt lika Ahlgrens bilar i smaken och ungefär lika stora) på Månssons konditori.

Nyligen fick jag kontakt med min gamla lekkamrat Eva via Facebook.Vi har känt varandra sedan vi var tre år gamla. För inte så länge sedan kom hon till Göteborg för jobbets räkning och vi hade en helkväll med massa prat, god mat och gott vin.

Jag bodde kvar i Malmö fram tills 1970 då jag flyttade till Lund för att börja läsa vid universitetet.

"Mitt" Malmö finns inte kvar, men det känns ändå nåt särskilt när jag kommer dit.

Det är ju min hemstad!

Och var i syskonskaran befinner du dig?

Först och sist. Jag är ensambarn.

Men jag har i vuxenålder adopterat en storasyster, Pia. Pia var en arbetskamrat till mig, född i Malmö och några år äldre. Vi kom väldigt bra överens redan från början och det var nåt visst med henne. Pia hade redan en lilla syster, men de umgicks inte och var väldigt olika. Systern och jag var födda på samma dag och en dag då Pia var särskilt irriterad på henne och sa: Jag hade mycket hellre haft dig till syster än henne" slog det mig.

Jag hade läst i GP om en kvinna som hade 5 syskon, som hon inte tyckte om. Däremot hade hon en väninna, som var som en syster för henne. De kom överens om att adoptera varandra som systrar och det föreslog jag för Pia. Hon tyckte att det var en lysande idé och på den vägen är det.

Som ensambarn har man mycket ansvar och ingen att dela det med. När mina föräldrar blev äldre önskade jag att jag hade haft ett syskon att dela situationen med. Någon som kände till min bakgrund och släktens historia och som bara naturligt kunde dela allt med mig. Det är jobbigt att ensam försöka fylla allas förväntningar och outtalade krav, särskilt som vi bodde 30 mil ifrån varandra.

Men jag har också lärt mig att ta vara på mig själv, klara mig själv och att inte var rädd för att ge mig på nya saker.

Vi låtsas att du är 25 år och ska utbilda dig igen. Vad satsar du då på?

Då tror jag att jag skulle satsa på att bli skräddare och modist, och söka in på Tillskärarakademin i Göteborg och på Textilhögskolan i Borås. Sedan skulle jag gå nån slags designutbildning med allt vad det innebär och sedan skulle jag ge mig ut i världen och praktisera hos de stora modehusen. Drömma går ju.

Eller lärare igen och starta min egen skola och kunna använda vilka pedagogiska metoder jag ville.

Har du någon favoriträtt?

Ja, rotmos och stekt gås med krås och sås och "eblakaga"!



Favoritdjur?

Katt är mitt favoritdjur.
Jag tycker om andra djur också, undantaget insekter, som vill vara runt mig, men katter är mina absoluta favoriter.
Favoriten nummer ett är förstås Queen Shiva, som nyss blev 5 år gammal. Hon kom till oss av en slump när hon var 14 veckor gammal.
Hennes ägare hade köpt henne som sällskap till sin gamla hankatt, men han var verkligen inte intresserad av nån kattunge. För att hon inte skulle behöva avliva Shiva sattes en annons ut på Blocket, som jag såg...och hon var min.

För att ditt liv ska kännas riktigt bra, vad vill du att det ska innehålla?

Romantik, omtanke, tyger, garner, maken, sönerna, böcker, filmer, rotmos, humor,hälsa och goda vänner.

Höger eller vänster tumme upp?

Höger tumme upp och jag är född i Fiskarnas tecken. Vad betyder det, tro?

(Det visar sig att Ann inte är Tvilling, utan Fisk. Ja, jag såg fel och tycker nog att Tvilling stämmer mycket bättre ,-) Detta kan man läsa om fiskarna.

En person född i fiskarnas tecken är ofta mycket känslig och känslosam, fångar lätt upp atmosfärer, energifält, spänningar och känslor.
Fisken har en livlig fantasi och drömmer sig gärna bort ifrån vardagens problem och tristess. Ofta är de musiker, konstnärer, skådespelare och poeter.
Fisken är mycket förstående, medkännande, tjänande, tolerant och känslosam med ett starkt behov att få vara ensam stundtals för att ladda upp sina krafter igen.
Fisken är en mycket sårbar person och söker alltid efter sanningen som finns i det fördolda. Eftersom fisken har tendenser att vilja fly undan verkligheten finns också en större risk att dra sig till alkohol och droger. (ajabaja!)

Tidigare intervjuer: Eva på Frösön ..., Steel City Anna ..., och Ulrika.

En liten smygtitt ...

Och Metallica skulle hon komma att tycka om ...


Det här med intervjuerna gör mig så lycklig!

Storstilade fotografer lägger ut "sneak-peaks" på sina bloggar där man får sig en glimt av vad som komma skall .., så nu gör jag samma sak.

Här är en liten smygtitt på nästa intervjuoffer.

Och så här skriver hon vilken slags musik hon tycker om.

Favoritmusik?

"Oj, det var en svår fråga! Jag tycker om så mycket olika sorters musik.

Jag växte upp med the Beatles, som fortfarande är mina idoler och som jag tycker var genialiska.
Stones gillade jag också, men de var lite råare.
Beatlesfilmerna såg jag flera gånger och jag kan nästan alla låttexter fortfarande.

Jag spelade piano och lärde mig tycka om klassisk musik och opera tycker jag mycket om.

På 80-talet kom hårdrocken på allvar och då blev Metallica några som jag tycker om.
Jag gillar också blues, soul och sådana som Leonard Cohen.

Nåt som jag dock har svårt för är dansbandsmusik och countrylåtar.
Det försöker jag undvika.

På senare år har jag lärt mig spela ukulele och jag skulle gärna vilja lära mig spela bluesmunspel också.

Det vackraste är dock koltrastens och näktergalens musik.

Dagens fönster ...

... kommer från Härjedalen.

Det är ett fönster från Sveriges högst belägna kyrka.



Så här vackert ligger den .., och jag tycker verkligen om vita kyrkor.



Här finns mer att läsa om kyrkan.

Och så här skriver avsändaren, som är Micke från Ångermanland.

"Hej.

Jag tänkte ju på dig och ett fönsterfoto när jag kom körandes förbi Sveriges högst belägna fönster av just den sorten ..., och då menar jag kyrkofönster då jag skriver sorten och finns på Tännäs vita vackra träkyrka som ligger på 648 m.ö.h.

Denna kyrka finns i Härliga Härjedalen, strax intill Funäsdalen i dess västligaste delar, och den är Sveriges högst belägna och har en skylt med det också.

Du får ett foto på själva fönstret och sen ett på kyrkan så man ser helheten samt skylten..

Mikael."

Om mikrolån ...

Mrs Mayllory från Peru.
Till henne gick mitt lån.


Ikväll gick med i den av Rexxie starade gruppen "BloggersinSweden", där vi hjälper till med det vi kan och det handlar alltså om mikrolån.

Jag tycker att detta med mikrolån är så genialiskt!

Här finns en hel del att läsa om just Kiva.

Och tack Anna-Karin i Halmstad som var den som fick mig så intresserad och tack Rexxie som fixade det hela och som mejlade en sååå informativ och lättfattlig instruktion i hur man lägger upp ett konto hos Kiva.

Är det fler bloggvänner som känner för att vara med?

Jo, jag vet .., många av er lägger redan till Amnesty och Läkare utan gränser och allt annat, så det är bara om ni har möjlighet och känner för det.

Och det är inga astronomiska summor man binder sig för.

Själv startade jag med 25 dollar och det är ju inte mycket, ungefär 160 kronor.

Man kan nog lägga mera om man vill ,-)

Om nu någon av er vill vara med i bloggteamet och känner sig lika vilsen som jag själv gjorde, så vidarebefordrar jag mer än gärna Rexxies instruktion.

Maila i så fall bara till mig, bisse151@gmail.com, så skickar jag den.

Tack Rexxie och tack igen Anna-Karin!

"Jag vet vad jag ska köpa i 56-årspresent .."

'

Så här ser pv:s glasögonlager ut.

Då har jag ändå inte tagit med dom som ligger i bilen, eller vid hans säng .., eller i badrummet.

Av dessa fem - slumpvis upphittade par - saknar nr 1, nr 2 och nr 3 ett glas.

Tre av de fem paren saknar en skalm.

Det händer ibland att pv, när han läser morgontidningen, har två glasögon på sig.

Då har han liksom kompenserat det ena borttappade glaset, med ett annat par som har glas just där.

Så till er som kommer på besök i sommar - i stället för matbidrag - ta gärna med begagnade glasögon med styrka 1.5 - 2.0!


Så här ser mina ut.

Ett enda par har jag.


Jo, titta!
Här är dom ..., och lever farligt!

Fet är förstås bara en tidsfråga innan dessa saknar antingen skalm eller glas.

Liten intervju med Eva på Frösön ...

Det här är Evas vänstra hand.
Eva är Lejon och lillasyster - har en storebror -.

Länk till hennes hemsida med målningarna.

Och till hennes blogg.

Och här kommer hennes svar.

1. Om du skulle beskriva dig själv med för dig typiska egenskaper, vad skulle det då bli?
Envis. Sällskaplig (både tillsammans med mig själv och med andra), med andra ord så gillar jag att umgås med andra men är lika nöjd med att vara ensam.
Livsnjutare, försöker ta vara på det som livet bjuder i form av god mat, umgänge med människor jag trivs med…
Göra sådant som gör mig glad helt enkelt.


Eva är en otroligt duktig akvarellmålerska!
På vår köksvägg i det gula huset, finns två små tavlor som hon har förfärdigat.
Och den här har egentligen inte så här starka färger, men så blev det när jag lade in den.

2. Du får gärna fråga din man, dina barn eller någon god vän samma sak? Vad tycker dom är mest utmärkande för dig?

Min man säger att jag har självdistans, att jag kan ””bjuda på mig själv” med ett gott skratt.
(Och om jag ,Elisabet, tänker på Eva, då tänker jag på en som jag litar på. Hon skulle vara perfekt som präst och när jag levde som ensamseglare och skojade om att gifta om mig, då tingade jag Eva som präst ,-)


En liten, liten Eva med ett "gott skratt".
Eller i alla fall ett glatt leende.
Notera hur rart hon håller sina små händer!

3. Tror du på Ödet?
Då jag har ett kristet synsätt tror jag på den fria viljan.


Och vackra kort gör hon ...

4. Att du är troende vet jag ju, men hur kom du till den tron?
Vad betyder den för dig?

Jag hade min barnatro med mig tills jag blev tonåring, då lämnade jag allt vad
religion hette. Så långt ifrån, som det bara gick. I vuxen ålder började min tro
spira, lite tvekande, igen. Jag hade mycket tid att fundera och tron växte sig
starkare och starkare. Hur det kom sig kan jag inte svara på. Det fanns ingen
logik i det, bara en varm och fin känsla.

5. Vilken doft gör dig lycklig/inutivarm?
Nyklippt gräs. Nybakade bullar.

6. En kväll ringer en vänlig dam från Svenska Spel i Visby.
Det visar sig att du har vunnit 25 000 kr i månaden i 20 år. Vad gör du?
Och tror du att pengar kan göra människor lyckliga?

Jag tror inte att människor blir lyckligare av pengar, men kanske lugnare i sinnet.
Jag skulle ta ett lån och köpa mig en bra bil.
Kanske också kunna lägga undan till fler resor, bl a till Island, Kroatien och Canada.


En ung Eva i målartagen.


Bilden togs när pv och jag själv övernattade hos Eva och hennes M ute i stugan.
Vilket lugn där var!
Och så vackert där inne!

7. Eva, du bor ju i Östersund och är, om jag har förstått det rätt, uppvuxen där. Men om du nu INTE skulle bo i Jämtland .., var skulle du då bosätta dig och varför?

Jag bodde i Västerbotten under ett antal år, där trivdes jag bra.
Förr har jag drömt om att bo på olika platser, helst nära havet.
Jag börjar mer och mer känna att jag vill bo här där jag är.
Men om jag var tvungen att välja någon annanstans att bo skulle det kunna vara i t ex Sörmland, sommartid på Island, Trondheim.

8. Hur kom det sig att du började att blogga?
Jaa du, det minns jag inte. Tror att jag hittade några intressanta bloggar (bl a
din) och insåg att detta var ett forum för mig. Få skriva ur sig och dessutom få
respons. Jag var otroligt flitig i början, vilket jag inte är längre. Tyvärr kanske.


Konstnär är hon redan.
Den här lilla tavlan (något beskuren) fick jag efter Evas besök i Ystad.
Det är jag som kommer och cyklar och pElle finns också med på bilden.
Och min lägenhet med pelargoniorna!

9. Vi låtsas att du är 25 år och ska utbilda dig igen. Vad satsar du då på?
Helst ett icke omvårdande yrke. Konstnär eller journalist kanske. Eller präst.

10. Har du någon favoriträtt?
Varierar utifrån humör. Allt från lammstek till vegetarisk gryta.


Åskoväder, är inte Evas cup of tea.

11. Favoritfärg?
Varierar också. Klarblå ena dagen och svart den andra.

12. Favoritfilm?
Von Triers ”Breaking the waves” med Björk i huvudrollen. Mycket sorglig men så bra. Ett av de starkaste filmslut man kan se. Har sett filmen fem gånger och den är fortfarande lika stark och berörande.


Ute i stugan ..,

13. Och musik ...?
Fågelsången vid stugan i skogsbrynet.


// Tack snälla rara Eva som tog dig tid och svarade! säger jag.

Två fönster från Piteå ...

Två fönster fångade när en dotter är hemma på sin pappas begravning.

Ty just så är det, att vi är många döttrar och söner i dryga 50-årsåldern som har varit på vår pappas eller mammas begravning.

Och en dag står man där, utan någon enda av dem.

Så var och är det för Barbro, och så är det för mig också.

När jag läser hennes rader, tänker jag att det är verkligen så det är - det jag kallar för hullerombullerlivet -.

En far dör.

Man får ett barnbarn.

Man förlorar sina föräldrar, men blir själv mormor.



Så här skriver Barbro, denna norrbottensmadame som bor Uppsala:

"Hej på dig!

Har varit uppe i Piteå och begravt min far som gick bort i början av april vid snart 84 års ålder.

Tog då lite bilder på Piteå Stads Kyrka genom fönstret på Piteå Stadshotell.

Det andra kortet är ett fönster på Stadshotellet

Kändes vemodigt att åka därifrån då inget finns kvar längre i barndomsstaden, men det är så det är i livet.

Hoppas allt är bra med dig.

Jag har ju blivit mormor, så nu blir det täta resor Uppsala -Oslo må du tro.

Firar 17 maj där iår ,ska bli kul.

Ha det så gott

Kram Barbro."

Kvällsjobb ...

Herr pensionatsvärden har duschat efter cyklandet från stan och hem.
(I morse i ösregn, på hemvägen våldsam motvind!)

Nu ägnar han sig åt att rätta nationella prov i matematik.


Och blir glad när det har gått över förväntan för någon elev.


Och själv har jag tittat på detta, som alltid gör mig upprymd.

Och så har vi kalasat på den goda rabarberpajen som blev lite knäckig.
Några valnötter fick följa med i smeten också.

Himmel, så smarrigt!

Om man lyssnar ofta till P1 ...

då inser man

att Ekots

"Gunilla Hansen Behring "

hon måtte jobba heltid

och kanske mer därtill

Så var det ...

Älskar jag sigges små tassar?
Svar: obetingat ja!
Brukar jag pussa på undersidan av tassarna och snusa på dem?
Svar: det också!

Lycka är att tro att man ska arbeta till klockan 14.00 och så visar det sig att schemat är ändrat; man slutar två timmar tidigare!

Men nästan lika mycket ska hinnas med - det är mejerileveransen, och det ska göras mejeriorder för i morgon hos såväl Skånemejerier som Wapnö, det lokala mejeriet bara någon mil bort -, och det ska gräddas m a s s o r med bröd och gårdagens bröd ska gås igenom och man ska hinna kolla datum på allt i kylen och så är det brödordern som ska faxas in och plötsligt är det frukost.

Den underbara Lena bjuder dagen till ära på en rabarberkaka som är överjordiskt god!

"Det här är nog det godaste jag någonsin har smakat när det gäller rabarber!" säger Bodil vid fikabordet.

Och så löser jag av Lena som såklart också vill ha frukost .., jag fyller in tuggummi och annat vid kassan, sånt som nu är mitt ansvar, men hinner inte alls med allt.

Medan jag handlar till oss själva, då är klockan kvart över tolv, gräddar jag långa baguetter som är klara just innan jag åker.

Nu är jag hemma.

Det blåser friskt ute och sigge och pElle har tillbringat förmiddagen inomhus och är nu ute.

Själv dricker jag kaffe och gläds åt att det imorgon är löning!

Yipppieee!

Jaha, ja .., ni kanske vill ha receptet på den goda rabarberkakan?

Här kommer det.

Lenas himmelskt goda rabarberkaka ...

4 st rabarber
1 dl strösocker + lite potatismjöl som strös över rabarbern

Blanda samman:
125 gram smält smör
1.5 dl. socker
2 dl vetemjöl
3/4 tsk bakpulver

Lägg rabarbern (i bitar, förstås) i smord form.
Strö över socker och lite potatismjöl.

Klicka sedan över blandingen av smör och det övriga.

Grädda i 200 grader i c:a 20 minuter.

Glass eller vispad grädde till ...-)

Tidig morgon ....

Regnsmatter mot fönsterblecket .., nyheter från radion.

Libyen och mera Libyen.

En man berättar hur Khadaffis trupper skjuter missiler rakt in i en by eller stad och vattnet försvinner och människor tar sig inte därifrån och man tänker på mammor och barn och hur skräckslagna alla ska vara.

Man tänker ..."om det vore jag själv och mina barn eller syskon eller ...".

Att Libyen är närapå fyra gånger större än Sverige, tänk, det visste jag inte (det är å andra sidan hur mycket som helst som jag inte vet ...) och vårt land är ändå det åttonde största i Europa, allt enligt information på nätet.

Och på Island spyr vulkanen ut aska.

Inte vet man om det är natt eller dag och smålammen dör.

Kungen har det kämpigt.

Jag undrar om han och hustrun sitter i morgonstassen och tittar på nyheter och jag undrar vad dom pratar om ...?

Här, i landet Halland, vräker regnet ner när klockan är sex på morgonen.

Herr pensionatsvärden kommer upp i sängkammaren och säger hejdå.

Jodå, han cyklar till jobbet.

Själv ska jag ta bilen och arbeta x antal timmar.

Fixa mejeriordern och grädda bröd och lösa av Lena vid fikat.

Så annorlunda är våra liv.

Frågestund med Steel City Anna ....

Annas vänstra hand.
Och hon har vänster tumme upp.
Ahaaaa .., en analytisk madame, alltså!
Och så är hon Lejon.

Nummer 2 i turen att bli intervjuad, är Anna.
"Steel City Anna".

Hon bor i England, närmare bestämt i Sheffield, men är uppvuxen i Sverige.

(Här är för övrigt ett inlägg som hon skrev och som gick raka spåret in i mitt hjärta! Det kan ju bero på att mina barns pappa och min son, ja, båda arbetar som poliser.)

Till Anna har jag mejlat ett antal frågor och hon svarar själv, ni kommer nog att förstå vad jag har frågat om.

Här kommer svaren:

1. Typiska egenskaper för mej är egensinning, omtänksam, diplomatisk och stolt (fall, går före stolthet för mej).

2. Min närmaste kollega tycker att jag är otålig, en annan att jag är barnalik i sinnet, alltså blir arg snabbt men det går fort över, och blir glad snabbt men även det kan gå fort över (det skulle väl vara om nåt gör mej otålig då) ...
Väluppfostrad och vältalig, säger en tredje.
Maken räknar upp många fina ord som kanske inte behöver nämnas, men samvetsgrann, sa han först, och det stämmer väldigt väl.

3. Nej, jag tror inte på ödet.

Jag är uppväxt i en kristen miljö och har kristna värderingar i mångt och mycket och en djup barnatro som jag alltid har haft och som om den någon gång rubbats, kommit tillbaka med stor övertygelse.


Är noga med det där med julen och traditionerna :)

4. En doft som gör mig lycklig?

Doften av jul, såklart!
Pepparkakor. Lussebullar. Nejlikeapelsiner. alltihop på en gång helst.
Annars är dofter inget jag lägger så stor vikt vid.
Jag är nästan alltid lite småförkyld, kanske beror på det.


Jag älskar att laga alla sorters stek, detta är fläsk.


5. Om jag vann 25 000 i månaden i 20 år?

Då skulle jag köpa mej ett hus, ett par katter, gå ner till deltid och vara volontär resten av tiden inom allt möjligt som jag inte hinner nu.

6. Hur det kom sig att jag började blogga?

Jag började blogga efter något år i Sheffield eftersom jag kände ett behov av att dagligen uttrycka mej på svenska bland all engelska, och också för att det är roligt att berätta om Sheffield som är en ganska blygsam stad jämfört med Manchester och London, som inte så många besökt.


De första vårblommorna.
Jag ÄLSKAR magnolia!

7. Skillnaden mellan engelsmän och svenskar?

Engelsmännen är ett folk som skämtar ständigt, ordvitsar och insinuerar små gömda skämt och liksom verbalt brottas med alla som är värdiga motståndare - ju värre ju närmre man känner varandra.
Samtidigt är de oerhört formella och artiga, och ingenting oroar dem särskilt, varken askmoln eller terrordåd, det är Keep Calm and Carry On som gäller.


"Den här bilden får representera min muminfanatism.
Snusmumriken gillar jag allra bäst, han står för min frihetslängtan, fast allra mest är jag egentligen lik Filifjonkan med ett uns Muminmamma därtill.

Den största skillnaden är artigheten och småpratandet tycker jag, att man alltid säger please och thank you och excuse me, genom alla samhällsklasser och åldrar.

Och möjligen att man inte hetsar upp sej för småsaker i lika hög grad som svenskar.


Sheffield.
Kärlek vid kanske tredje eller fjärde ögonkastet.
Här finns mer att läsa om Sheffield.
Och här.

8. Att jag flyttade till Sheffield berodde på att jag fick ett stipendium från Stockholms universitet att läsa engelska här, och Sheffield rekommenderades som ett av de bästa universiten studiemässigt.

Kärleksmässigt så råkade jag på min man här, som inte gärna ville flytta på sej, medan jag mycket väl kunde tänka mej att flytta till Sheffield, och så blev det.

9. Om jag skulle kunna tänka mig att bo i någon annanstans?

Jag skulle kunna tänka mej att bo lite varstans faktiskt.
Det finns många andra ställen i England jag gärna skulle vilja bo på.
Jag älskar Liverpool till exempel, och Skottland.
Jag skulle inte ha nånting emot att flytta till Tjeckien, eller Tyskland. Kanske USA eller Kanada.
Eller Kanarieöarna när jag blir äldre och kan leva på de där 25000 kronorna i månaden.
Då skulle jag starta en köttbullerestaurang där.

11. Hur bra jag trivs med jobbtillvaron, ja, på den där skalan från 1 - 10?

Ja, kanske 8?

Jag är väldigt nöjd med mitt jobb och det jag jobbar med (som personal-och verksamhetssamordnare för ett av teamen i ett företag som stödjer människor med olika form av inlärningssvårigheter, diagnoser och både fysiska och psykiska handikapp), men skulle vilja ha mindre stress och mer ledighet. Jag jobbar heltid och ofta mera, och ofta jour.

Min arbetsdag består alltsom oftast av möten och schemaplanering och ett hejdlöst antal telefonsamtal med varierande former av ordet kris.


// Och Elisabet säger ..., tack, snälla, rara Anna för att du ville ställa upp!

Någon fler frivillig?

Och den första intervjun - med den inoficiella världsmästarinnan i stickning -, hittar du här.

Tisdagsfönstret ...

"Ett fönster från vår lilla miniby, alltid stängt.

Som jag ser varje dag från mitt arbetsrum.

Just nu i vacker kvällsol efter ett brakande åskväder.

Antagligen är det ett badrumsfönster eller nåt, den som bor där har uppenbarligen inte behov av dagsljus alls.

Allt gott.

Monet."

// Elisabet säger: ett alldeles hjärtevärmande inlägg från fönsterfångerskan Monet finns här.