Ingen rubrik ...

I en klippskreva växer såna här söta blommor.

Efter frukosten (vi sitter ute på altanen och det är klibbig, nästan subtropisk värme .. jag tänker på min syster i Australien som igår skrev att 30 graders värme är vad hon älskar mest av allt och själv är jag nöjd med nitton ....) går vi ner till havet.

Halvvägs möter vi en kvinna som är ute och går med en kopia av mossfolks Lurvig.

"Jaha .., det är du som arbetar i affären ...?" säger hon leende.

Och så pratar vi om hunden, den som är sex år och besväras av klåda, precis som Lurvig .., och hundens matte berättar om mediciner hit och dit och vilket elände detta är och stackars hund!'


Borttappad fjäder ....


Här sitter jag och spanar ut över världen och håller koll på simmaren.

Kliver i från yttersta klipphällen.
Badar länge.
pv tränar inför Vansbrosimmet nästa helg och simmar låååångt och får, av våtdräkten, skavsår på ställen där det inte är så lämpligt med just sådana .., och när han nästan har kommit i land, har vänstra handen domnat av.
Aj, aj.
Själv sitter jag uppflugen på klipphällen och tittar ut över havet.
Ser ejdrar och fiskmåsar.
Och tärnor.
Och en äldre kvinna och en ung tös som tar ett morgondopp.



Ännu fler tappade fjädrar ...


Först simmar pv ut mot stora fågelön och sedan vänder han och rundar den mindre, - den som är på bilden -, och där bakom ön försvinner han för ett tag och kommer sedan fram till vänster och tar sig till land.

Åttahundra meters simning allt som allt, kanske?

Innan vi promenerat hem igen, är man lika varm i kroppen.

Det får nog bli ett kvällsdopp också.

Söndagsfönstret ...

I stället för den vackra fågeln, fångar jag ett fönster.


Klockan är tjugo minuter i sju.

I säkert två timmars tid har jag legat vaken och nu bestämmer jag mig för att stiga upp.

Jag ställer mig vid det öppna sängkammarfönstret och tittar ut.

Inget regn.

Allt är lugnt och stilla.

Då plötsligt .., ser jag något som rör sig nere på lilla slingervägen!

En helt ny syn är det ..., ååå, det är en så otroligt vacker h ä g e r som - likt en tassande indian på spaning - försiktigt och lite gungande .., rör sig i riktning ner mot havet.

"Thomas! Thomas, kom hit får du se!" viskhojtar jag till mannen några meter ifrån mig.

Nej, han bara sover.

Själv skyndar jag mig en trappa ner .., sätter upp håret i en slarvig knut .., hämtar kameran och smyger nerför slänten, ner mot lilla bäcken till .., men hägern är försvunnen.

Allt som hörs är tjattret från skatorna .., och där är den enformiga strofen från gransångaren (här finns knappt en enda gran, men gransångare tycks det vimla av!) och över lagårdstaket flyger tornseglare som små stridsflygplan.

Å, detta- tornseglarnas skriiiiiin - är ystad-ljud!
Regementsgateljud.
I sju års tid var detta vad jag sommartid hörde när fönstret ut mot gatan stod öppet.



Och se där .., där kommer en morgontrött liten sigge nilsson och möter matte!

Vilken härlig början på en alldeles vanlig söndagmorgon.

Klockan 22.00 piiip ...

... säger jag hej och godnatt till pv.

Han sitter i vardagsrummet och tittar på en James-Bond-film och har inga planer på att göra mig sällskap.

Själv tar jag pElle i famnen, går en trappa upp och lägger mig under täcket för att lyssna till dagens sommapratare, nämligen Henke Larsson.

Och där ligger jag .., med fönstret på vid gavel och fläkten på högsta speed .., och lyssnar till den före detta fotbollsspelaren och jag, som inte har några större förhoppningar om ett intressant program, faller pladask!

Så bra det är!

Det underlättar förstås om man är intresserad av idrott (läs: fotboll), men det var mycket annat som togs upp i programmet och jag är fylld av beundran på vilket sätt det gjordes!

Producent var Henrik Johnsson och han har säkert bidragit till slutresultatet.

Betyget från mig: 9 av 10.

(Och nej, tyvärr .., det var inte jag som fångade herr Larsson på bild.)

På tisdag tänker jag INTE missa det här programmet.
Lyssna på trailern. Vilken röst!

Kväller ...

pElle .., sexton eller sjutton år och pigg som en lärka.
Men halvdöv. Eller hel.

Sju timmar i affären och mycket folk nästan hela tiden.

Det är varmt som i helvetets förgård - kvavt - en tryckande hetta, nästan som i en bastu .., och småbarn gråter och en turistande norsk kvinna blir rosenrasande när kunden bakom henne har glömt avskiljarpinnen och det köps glass och tonic water och läskbackar och godis och när jag står vid ostdisken och försöker göra fint i hyllan, kommer en äldre farbror och säger att han vill prata med mig.

"Prata på du!" säger jag och då lägger han handen på min arm och säger snälla saker och jag ger honom en kram och tänker att ibland kommer snällord som allra, allra bäst.

Sen står jag i mejerikylen och fyller på med youghurt och hör då en manlig stämma som frågar sin kompis nånting ("och vars skull de va då ...?" säger han) och jag ler för mig själv och pratmannen ser inte mig, men jag ser hans tröja .., och jag säger ..."och varifrån kommer den här herrn då ...?" och då hör jag hur han ler och svarar ..."från Sävar, och du torde väl vara från inlandet nånstans, kanske Malå ...?" och då blir det bara så härligt!

När klockan är tjugo över sju moppar jag hemåt.

Då kommer ösregnet .., och över havet ser jag hur det blixtrar, men moppen brummar ju, så något ljud hör jag inte och lika så gott är det.

Nu stundar en hel ledig dag, sen är det full fart måndag - torsdag, ledig fredag och så jobbarhelg igen.

Men sen ..., är det bara en vecka kvar tills det är semester.

En veckas ledighet.

Å, hjälp .., så härligt!

Det är lördag ...

... om någon nu har missat det.

Och som vanligt åker DN:s korsord fram.

Ett hemifrånfönster ....

Den rara Anitha fångar i susande förbifarten flera fönster och även malån på höger sida ..., ja, där hon sitter på bussen från Malå och är på väg söderut, till sitt nya hem.

Just här, när bilden tas, passerar bussen Malå sjukstuga.

För mig är den är en sån stor del av min barndom, så det är inte sant.

På sjukstugan arbetade mamma.

Aldrig hade hon så mycket tid med mig, som just där och då.

Ibland, när mamma arbetade helg, brukade pappa och jag själv åka upp och hälsa på henne.


Gammal bild.
Vid rosa pilen fanns personalvåningen och på första planet mottagning och röntgen.
Huset till höger var folktandvård.
Längan till vänster om rosa pilen var själva vårdavdelningen.
Längst till vänster står läkarbostaden.


Vi satt i personalmatsalen (med en radio som var placerad liksom högt uppe ...) och pappa skojade med biträdena och bjöds på kaffe i landstingets porslin .., och mamma var så fin i sitt mörka hår och sköterskeuniformen.

Det kändes t r y g g t att vara där.

Allt kändes bekant och hemtamt.

Medicinskåpet (mamma hade nycklarna i fickan) .., det inte alls stora köket där Maja Linde var kokerska och där det fanns en liten mathiss, den första hiss jag någonsin hade skådat.

Och den - i mina barndomsögon - evighetslånga korridoren och "biblioteket" med böckerna om Barnen Hedenhös.

Allt det tänkte jag på, när Anithas bild kom susande genom rymden.

T a c k!

Och nu vet jag ...

.... att det verkligen är snokört som växer i slänten!

Tack du underbara Mian!

Resumé ....

En alldeles ljuvlig arbetsdag blev det!

Sista timmarna tillsammans med Emmeline och Alexandra och aldrig att jag upphör att förvånas över hur underbara töser där är i affären!

Moppade hem - fylld av glädje -, och har nu gjort pizza och på bordet står ett stort glas vin och nu är jag ledig ända tills klockan tolv i morgon och pv har äntligen sommarlov på riktigt och är glad och lycklig!

Ikväll blir det repris på sommarprogrammet (från idag) och kanske, om jag orkar, ska jag läsa ut boken av Anne Tyler, den som heter "Påminnelsen".

Den är inte särskilt bra, men man kan ju offra sig.

När frestaren är framme ...

Om man arbetar i en butik som själv gräddar bröd (en särskild frys finns enbart för dessa halvfabrikat .., bröd av alla de sorter som bara läggs på plåt och sedan gräddas i ett antal minuter .., och döm om min förvåning när jag såg exakt likadana wienerbrödskartonger levereras till ett av bagerierna i Ystad!), då kan jag lova er att det är måttligt lätt att hålla igen.

Hålla igen midjemåttet, alltså.

När vi i lilla kvartersbutiken i Ystad började sälja nybakade pecan-wienerbröd, gick nog de flesta av oss anställda upp i vikt ..., och jag undrar hur mycket av "hullet" på min rumpa och mina lår som härstammar från dessa ljufvliga bakverk!

"Vill du ha ett pecanwienerbröd till fikat ..?" sa ofta Åse.

Det ville man.

Ofta.

Och nu, i Hemköpsaffären .., samma elände.

Doften från nygräddade wienerbröd går liksom inte av för hackor.



Inte doften av vaniljhjärtan heller.

Efteråt pudras florsocker på ..., å, så vackra dom blir!

Plu 6115.



I mejerikylen hittade jag igår alltid lika rara Emmeline och Johanna.
En blivande socionom, en blivande journalist.
En meteorolog uppenbarade sig också.
Hon arbetar i charken.



Alla har vi olika egenskaper.

Emmeline är t.ex fenomenal på att "röja upp"; igår tog hon sig an ugnen där alla bröden gräddas, ja, hela den lilla hörnan på lagret var så fin .., det var knappt att man kände igen sig!

Glädje ...

... är att lyssna till detta.

Torgny Lindgren som högläser från sin bok "Minnen".

Och jag ler åt igenkänningen.

"Igentjänningen".

Dom västerbottniska tje-ljuden.

"Betjymmersfri".

Sånt.

//Tavlan köpte jag på auktion. Jag tycker sååå mycket om den, men ska nu försöka hitta en lämplig ram. Så länge står den ovanpå radion i köket och sprider glädje.

Under klubban ...

Lisa Larssons Pippi Långstrump ligger redan på 2800 kronor, innan auktionen ens har börjat.
Jag minns att mamma hade en Lisa Larsson-räv på spiselhyllan.
Undrar just vart den tog vägen?

I helgen är det auktion igen i Heberg, bara någon mil härifrån.

Åååå, det märks att det är sommar, nu är priserna mycket högre än i vintras!



Ett vackert fat från Rörstrand: 400 kronor.


Det som genast skjuter i höjden är samlarporslin, men även hakkorsmedaljer, som redan nu, på nätet där man kan bjuda i förväg, ligger på 550 kronor.

För en enda medalj, alltså.

Vem vill ha en sådan?

Inte jag.



Gustavsberg "Argenta", helt ljuvligt och inget bud ännu.
Den skulle jag gärna köpa.



Inga bud ännu på dessa .., dom brukar gå hur billigt som helst!

Jag är ledig på söndag och hoppas att vi kan ta en sväng förbi auktionslokalen.

//Alla bilder är från hemsidan.

Fredagsfönstret ...

..... kommer även det från Lappland, från trakten av Arjeplog.

Det var Solveig som har bloggen "Långt borta och nära" - som hade håven redo.

Har ni vägarna förbi Arjeplog, så glöm inte att besöka Silvermuseet, grundat av läkaren Einar Wallquist.


Vi hade i mitt barndomshem en bok författad av denne man och jag minns hur intressant jag tyckte att det var.

Här ett utdrag från museets hemsida, som det är hopplöst att länka till.

Författaren

Vardagen består av hårt arbete för den unge doktorn.
De långa sjukresorna, ofta till fots eller på skidor, möten med färg-
starka ortsbor, allvarliga sjukdomsfall med krav på avgörande beslut –
allt sådant skildrar dr Wallquist livfullt och målande i brev till familj
och vänner i de södra delarna av landet.

Efter enträgna uppmaningar från brevens mottagare faller Doktorn
till föga och framför en förfrågan om utgivning av läkarhistorierna
hos Bonniers förlag.

Kan Doktorn komma ges ut 1935 och skall följas av ytterligare ett
25-tal skönlitterära verk, de allra flesta även illustrerade av författaren.
Även medicinsk facklitteratur och kulturhistoriska faktaböcker ingår
i einar_wallquists bibliografi

(Bilden har jag lånat från museets hemsida.)

Jaaa ...

Här är ännu en skönhet från danska fröpåsen.

Det är mycket blått och gult.

Fröpåsen ...

Ni vet, den från den danska firman .., ja, den kanske inte var så pjåkig ändå?

Nu plötsligt dyker det upp nya små blommor!

"Den där gula .., är det inte åkersenap?" sa min störstasyster.

Kanske det.



Och här är en ny bekantskap.

En luden historia med stora blad!


Och här ytterligare en .., och svårt med skärpan i blåsten.

Gurkört är det, förklarar Mian i en kommentar.

En liten, liten vit blomma har också dykt upp.



Spireabuskarna inhandlades i Ystad i fjol, som ganska små plantor.

Det är helt ofattbart vad dom har vuxit .., nu är dom snart metern höga!!


Och pv:s röda rosor ("Ingrid-Bergman", tror han att det är) prunkar nu som bäst.

Efter jobbet ...

... sätter jag mig ute på altanen och vänder lilla högtalaren ut genom fönstret och så sitter jag där och lyssnar till dagens sommarpratare, miljöpartiets f.d. språkrör Maria Wetterstrand.

Å, det är helt ljuvligt ute .., vinden mot ansiktet och pElle som kommer och nosar på min högra hand och kaffekoppen intill och jag tycker att det är ett intressant program med aningens inblick i det politiska livet och generös hyllning till Mona Sahlin (lyssnade hon till detta torde hon ha fällt en tår av rörelse) och flera skopor ovett till kvällspressen.

Ett program helt olikt gårdagens (Timbuktu), men ändå intressant.

Musiken inte alls i min smak, men det bekymrar mig inte.

Betyg: 5 av 10.

Enligt önskemål ...


Ulrika ber om länkar till småintervjuerna med dom olika bloggarna.

Okej, ja, jag fixar inte att lägga in dem i någon länklista, det får bli så här.

Här är den med bohusländska (fast skånska) Ann.

Med Eva i Jämtland.

Med distriktssköterskan Lotha.

Med Anna i Sheffield.

Och med den inofficiella världsmästarinnan i stickning: Ulrika i Västmanland.

Och så en lista ...

Nej, jag måste lära mig att hantera kameran bättre.

När jag tar närbilder på ett motiv som ligger på ett vitt papper, då blir det så här "elegant" ,-)

Fyra runda fönster från Frankrike ...

"Här kommer några inzoomade fönster, fångade när vi var hos fransk god vän vid havet häromkvällen.

Känner du att det är 28 grader varmt klockan nio på kvällen?

Vacker provencalsk husfärg tycker jag!

Hälsningar Monet."

//Ja, du kära Monet .,. det känner jag - att det är 28 grader varmt -, för det är ungefär vad vi har haft idag, ja, just nu är det bara arton grader, men ändå!

"Sommar, sommar, sommar ..."

Klockan 23.47.

Jag säger bara en sak: vilket helt fantastiskt sommarprogram Timbuktu bjöd på!

Intressant, gripande .., ja, det hade nästan allt!

Betyg: 8 av 10.

Ännu en arbetskamrat ...

Det är helt otroligt hur många rara arbetskamrater det finns i affären!

Johanna Josephsson på bilden här ovanför, är en av dem.

Hon är som en enda stor solstråle och man blir glad när hon står i kassan mitt emot.

På bilden är hon på väg hem från sitt pass och jag fångar henne ute på lagret.



"Jag slår vad om att du har höger tumme upp ...?" säger jag.

Det har hon inte, hon har vänster.

Och så är hon Kräfta (fyller år i övermorgon) och studerar på journalisthögskolan i Göteborg.



Lillasyster är hon också och blir man inte glad av att se så somriga fötter, då vet inte jag.

På min fråga hur hon trivs med tillvaron, ni vet, på den där skalan från 1 - 10, ja, rent allmänt, svarar hon -efter någon timmes funderande - så här.

"Hej!

Nu har jag funderat på din fråga och jag skulle svara att jag är 9 av 10 nöjd med livet just nu.

Är lite svensk och vågar inte säga 10 för det känns så definitivt på något sätt.
Som att jag inte kan ångra mig sen och vara ledsen och missnöjd.

Men överlag är jag verkligen glad och nöjd med det mesta.

Jobbet (mest på grund av alla fantastiska arbetskamrater) pojkvännen, sommaren, vännerna, familjen och så.

Kramar Johanna."

Och nu hamnar hon här, bland alla andra vänsterhänder.