Det nya livet ...

Räkgryta som puttrar på spisen .., öppna fönster ..., flugor.

Och hjälp, så jobbigt att ha promenerat med husse ner till havet och sett två stora hundar och många människor!

Bäst att ta en tupplur på husses mage.



Och matte undrar verkligen vilken ras som har påverkat mest?

Pappan är en alldeles riktig svart labrador.

Ibland liknar den lille en flatcoated retriever.

Men den alltid viftande svansen med vit svanstipp .., den vet man var den kommer ifrån!

I djurparken ..., del 2.

pElle är van vid katter sedan livet på landet i Skåne.

sigge nilsson är van vid katter, men inte med hundar.

"Men vad är nu detta som har kommit i huset ...!" tycks han tänka.

Vid niotiden tar han dock mod till sig och kommer inskuttande genom det öppna fönstret.

Ströbilder från Bohuslän ..

Världens mest omtänksamma människa, det är Carina, gift med mina barns farbror.

När vi är på Hjällbovallen och tittar på match, kommer hon med fikakorg.


"Titta Emil, Carina har bakat två sorters kakor nu på morgonen, den här var rent jättegod ...!" säger pv lyriskt och pekar på den ena kakan.

Och Emil, han längtar till Ystad!


Och så sitter vid där och tar förmiddagskaffe med mjuka kakor till.



Innan vi återvänder till landet Halland, går vi på indisk restaurant som fått högt betyg i GT.

Den (rest.) heter Bombay och ligger på Södra Vägen, alldeles mitt emot Heden .., där vi hörde och såg fotbollsspelande ungdomar från hela världen!

Jag väljer en lammgryta av det starkare slaget.

Det kan jag ju säga er .., att näsdroppar behövdes inte efter den middagen.



Tidigare på dagen mötte jag en liten och späd Karin Boye .., det var på Avenyn.

Då tänkte jag på Samuel, ni vet, "Det mörka hotet".

Första filmen ....

Vilken glädje!

Eller rättare sagt .., vilken glädjekälla den här lille krabaten med sin viftande svans är! Så mjuk och fin och försiktig och så glad!

Så här såg det ut när han hade gjort pv sällskap till postlådan.

Dagens fönster ...

"Hej!

Nu får det bli skärpning på oss bloggläsare att se till att det fler fönster från sydkusten!

Hunden är min Golden Nino och han vill gärna komma ut till mig i trädgården!

Kram Lena."

Ett alldeles underbart kvällsfönster ...

... från Värmland.

Så här skriver avsändaren.

"Hej Där!

I lördags åkte vi ut med båten till en numera nerlagd fyrplats.

Framåt kvällen blev det ett sånt härligt ljus när solen började gå ner.

Efter god mat lagat på stormköket så blev det en liten fotopromenad på den lilla ön.

Så här kommer ett fönsterbidrag med en virkad gardinen på sned.

Fortsatt fin ledighet från mig snart på resa.

Turtlan."

Harry har kommit hem ...

... till oss, alltså.

Några av kullsyskonen hade mycket mera vitt i pälsen .., en av dem var tingad och var så söt att man hade kunnat äta upp honom rakt av!

Men Harry är också fin.



Och svanstippen är vit, precis som på alla hamiltonstövare vi har haft genom åren.

Ikväll har Harry kissat ute på gräsmattan .., och han har fått en liten, liten bit pastej som belöning när han kommer då vi ropar och han sitter fint och just nu sover han i pv:s famn.

Faktiskt glömde visst pv bort kvällsteet, i rena glädjeyran över den lille krabaten.

Jag sa till min Anna för några dagar sedan att .., "nej, absolut ingen hund med stövare i sig ...".

Nåja, man kan ju ändra sig.

Bara så ni vet ...

I det gula huset på kullen i landet Halland, där finns nu inte bara en pensionatsvärd från Småland, en kassörska från Västerbotten, en katt från Ystad och en från Benestad - även det i Skåne -, utan även en svart liten krabat på fyra ben och med en svanstipp som är vit och den krabaten är nio veckar ung och kommer från trakten kring Varberg.

Vad det är för sort?

Ja, det kan man fråga sig.

Hans mamma räddades från ett eländigt liv och hamnade på en bondgård i landet Halland.

Hon ser ut som en vallhund.

Pappan är labrador och nånting annat och lite stövare - det är därifrån det vita på svanstippen kommer -.

Och krabaten själv .., jo, han ligger och sover.

Han har träffat pElle som inte brydde sig så värst (ja, en klovisning blev det) och sigge nilsson som smööööög i köket och fann för gott att hoppa ut genom det öppna fönstret, men den lille svarta krabaten, han var sååå försiktig och gick omvägar förbi farbror pElle.

Vilken annorlunda tillvaro för honom!

När vi kom till familjen, sprang valpar omkring på gården ..., och in i ladan där halmen är och runt-runt-runt, medan mamman hälsade på oss så vänligt och valparna rusade fram och tillbaka och lekte med ett upphittat annonsblad och verkade må bra.

Hela vägen hem sov den svarte i min famn.

Har jag sagt att han heter Harry?

I morgon kommer bilder på honom.

Som ett litet äventyr ...

Måndagen bjuder på sol och blå himmel och vi sitter på Heden och tittar på fotbollsmatch mellan ett pojklag från Dallas, USA, som möter gossar från Sollentuna och amerikanarna vinner stort.

Framför oss sitter unga män från något land långt härifrån.

Och sedan är det dags för Emmas lag, BSK flickor -97 som ska spela i Åby och alldeles enkelt är det inte att hitta dit och chauffören, som är en kompis till dr Böhlander, får olika direktiv från såväl bak, - som framsätespassagerna och jag beundrar hennes tålamod.


Martinas skor.
Martina är dotter till mina barns farbror.
"Elisabet, varför tar du alltid bilder av skor och händer ..?" undrar hon.
Ja, det kan man sannerligen fråga sig.


Storasyrrans skor.
Ja, hon är nog lika förundrad hon.


Efteråt.
Emma längst till vänster och Sabina till höger.

Det visar sig att BSK-töserna kommer att vinna med 4 - 0!
Till fotbollsplanen i Åby har även min före detta svägerska och svåger och deras döttrar kommit, samt ytterligare en före detta svåger.

"Hej gulling!" säger den äldre svågern och kramar om så varmt.

Mitt hjärta fylls av glädje.

Å, dessa människor som en gång var en så påtaglig del av mitt liv .., att man ännu, långt efter skilsmässan, får ta del av deras hjärtevärme ..., sånt betyder så oändligt mycket!



På eftermiddagen bestämmer sig pv för att träna .., han snör på sig skorna och ger sig av och själv sitter jag utanför hotellet och skriver vykort och på bordet står ett glas rosévin och det är alltigenom underbart.

Ett pojklag från Spanien kommer taktfast marscherande förbi uteserveringen och dom sjunger och hojtar och det viftas med flaggor och jag tar upp kameran och filmar en snutt och en av de unga männen tittar rakt in i kameran, ler och gör "tummen upp".

Mänsklig kontakt utan ord.

Å, det fungerar hur bra som helst!

Vid ett bord snett mitt emot mig, sitter ett par i min egen ålder.
En man och en kvinna.
Kvinnan har rågblont, lite lockigt hår .., mannen en röd tröja och det märks tydligt att detta är männinskor som har mötts i vuxen ålder, kanske nyligen?

Ingen av dem bär ring.

Och dom sitter där och pratar och har händerna på bordet, händer som hela tiden nästan-nuddar-varandra och mannen säger att detta att dricka pilsner ur en grön flaska är så sinnligt, "det tycker jag verkligen om", säger han ..., och kvinnan ler och jag tänker att dom nog inte har känt varandra så länge, annars skulle hon förstås ha vetat just detta .., och för en liten stund stryker mannen över kvinnans hand, men bara lite-lite.

Vid ett annat bord, ett annat par, något äldre.
Mannen har långa ben och svarta jeans, svart skjorta och svart jeansjacka och kvinnan, som är liten och nätt, är också klädd i svart ., hon har den kortaste skinnjacka jag någonsin har sett.

Ingen av dem bär ring.

Och kvinnan säger att hon bara ska ta ett glas vin .., sen får det vara bra och dom pratar försiktigt med varandra .., bollar frågor lite hit och dit .., detta är inte heller några som har varit tillsammans alltför länge, tänker jag.

Och jag tänker också ..."när upphör pratet?", för så är det ju, att för väldigt många par blir det mest rutin-prat efter några år.

Ja, sånt kan man fundera på när man sitter på en uteservering i solskenet.

Sist av allt invigningen av Gothia Cup på Ullevi och det spelar ingen roll hur man försöker att beskriva, det går inte.

"Ja, när man är här och upplever det på plats, då kan man liksom inte förstå hur det kan bli krig i världen ...?" säger Maria och just så är det.

All denna värme.

All glädje!

All gemenskap!

Jag har tusen filmer - minst - på mitt minneskort, men nu är det förmiddag och himlen är blå och vi har ätit frukost och idag blir det ny match och så småningom återfärd till landet Halland.

Tisdagsfönstret ...

.... kommer från Fru Grå i Ystad, som var på vift i Nora.

Västmanland torde leda fönsterlevererarligan stort, tror jag.

Apropå önskerubriken ..

Ruta Ett sa...

Jag skulle aldrig ha tänkt mig att jag nästan 60 år gammal skulle ha startat eget - men nu har jag gjort det!!!

Jag andades, var och skulle förbli lärare, men när det inte gick längre, så...vips kom STORARTAT! till.

Morgon i ett annat land ...

... nämligen i landet Västra Götaland.

Ja, vi kan ju säga att vi är i Bohuslän också, det låter bra mycket trevligare.

Och fastän bara tolv mil hemifrån, är ljuden annorlunda.

Hela morgonen har jag hört fiskmåseskrin .., men nu, helt plötsligt, är det alldeles tyst.

Fönstret står på vid gavel, rummet är varmt.

Den lilla hotell-tv:n visar fotbollsfinalen från igårkväll .., pv halvslumrar och jag funderar på att ta en morgonpromenad.

Inget regn.

Himlen är grå, men det finns hopp.

Första match idag är klockan 13.00, då är det Emma som spelar och kanske ska pv åka och titta på en segelbåt - men bara kanske - och ikväll är det stor invigning på Ullevi, med svenska fotbollstjejerna som ska få hyllningar för sitt brons.

Ungefär så.

//Bilden: nej, det är inte någon ny man som ligger intill mig i sängen, det är pv med sina - i mina ögon - så vackra händer.

Dagens fönster ...

Eva på Frösön har varit på lillsemester till Röros i Norge och det är därifrån bilden kommer.

Så här skriver hon:

"Skickar dig en bild med flera fönster från Röros, den gamla gruvstaden nära svenska gränsen vid Härjedalen.

En stad som vimlar av gamla hus (och fönster) och hantverkare.

En underbar liten stad att semestra i för en dag."

På hotellet.

Om man är van Stensjö och knappt ett pip om kvällarna, är det som att slungas in i en centrifug, ja, när man går till O´Leary´s som är knökfullt med gäster ..., och vi äter middag och jag räknar till femton tv-skärmar och många hejar på USA.

Vid bordet bakom oss sitter Emil och kompisen Isak.

Nu är vi hemma igen.

Eller i rummet på femte våningen.

Utsikt mot ett p-garage där vi har bilen.

Och nu ...., börjar jag hosta igen!

Scandic Hotell, Kungsportsavenyn i rikets andra stad ....

Och det kan jag säga er, att köra bil i den här stan, tänker jag aldrig i mitt liv göra!

När vi skulle svänga vänster på avenyn, hade vi plötsligt spårvagnar sprutande från tre håll och detta var på gränsen till värre än rondellen i Galway!

Nåväl.

Vi har installerat oss i det rätt enkla rummet (men dyra .... och ska nu invänta dr Böhlander med son och dennes kompis och sedan blir det väl middag.

Regnet v r ä k t e ner på väg hit .., vi tittade in på Ikea i Kållered och handlade lite smått och gott (läs: ljus ... och handdukar och annat, jo, världens längsta gardinstång!), åt en korv för 5:- och väntade på att regnet skulle upphöra.

Det gjorde det också.

Så småningom.

Ajöken, sa fröken.

Och så en önskerubrik igen ...

"Det här skulle jag aldrig kunnat tänka mig att göra för trettio år sedan ...".

Det är mossfolk som undrar.

Ja, du madame .., egentligen kan jag inte komma på något som jag gör nu, men som jag inte skulle ha gjort för trettio år sedan?

Möjligen detta med att befinna sig (läs: mig) i en liten segelbåt, men det beror nog mera på att hemma i Malå såg man inte ens skymten av sådana.

Tyvärr .., det är inte mycket till svar, men så är det nog.

Och ni andra ...?

S e m e s t e r ...

En annan semester: Samos med Emil, som då var åtta år.

Ack, hur ljufvligt det är, att inte en enda gång behöva titta på arbetsschemat, ty under hela vecka 29 finns inte mitt namn med bland de övrigas!

Likväl vaknar jag punktligt vid halv sex och ligger där under täcket och lyssnar till morgonljuden.

Enstaka fågelkvitter .., vinden i träden.

En pensionatsvärd som sover gott.

Himlen är gråmulen.

Och senare; nyheter i P1 och - naturligtvis -, annalkande låtryck från väster.

Intill mig: pElle.

Så gott som varje natt ligger han nära-nära och det händer att jag stoppar min vänstra hand under hans mage och jag hör hur han börjar spinna och jag tänker .., ååå, så tomt det blir den dagen vi inte längre har honom!

Jag satt vid banankartongen som var förlossningsavdelning när han föddes och hans mamma, den så fina Bodil, jaaaamade högt .., hon var alltid orolig när det var dags att föda .., och ännu några år ska han kanske orka med, men sexton, sjutton år som han är nu, är mycket även för en katt.

Idag bär det iväg till "Lilla London" för att titta på när Emmas lag spelar i Gothia Cup.

Inalles 35 200 unga fotbollsspelare från 73 länder, är det inte fantastiskt!!

Och sigge och pElle får sällskap här hemma av H & P, som - hopefully - får njuta av i alla fall liiiiite sol.

Ungefär så.

En hel svärm med söndagsfönster ...

... kommer här susande genom rymden - från England - och landar i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Så här skriver avsändaren:

"Hej Elisabet!

Här kommer några kort som är tagna från mitt pendeltåg in till Victoriastationen i London.

Även om man inte precis ser några fönster så är de tagna från ett fönster. Hoppas det går bra också.

Hann tyvärr inte fota några tjusiga fönster i själva London när jag var där på snabblunch sist.

Sprang från tåget, åt lunch och snackade som bara den med min kompis varpå jag sprang tillbaks till Victoria för att ta tåget hem igen.

Men nästa gång kanske...

Hälsningar Ulrika i England."

Och titta ...!

... herr och fru Prickigt Djur har fått lämna ensamheten i gästrummet!

Nu sitter dom på bokhyllan och får vara med hela tiden.

Å, det känns så bra!

Och några av älsklingsböckerna har också kommit på plats.

Alla mina Frank McCourt, t.ex.

Och en kustflora.

Men snart är det klart ...

Åja, det tar sig!

Tänk nu bort det gula på altanen, där ska bli vitt trätak.

Och inga böcker har kommit på plats.

Och ingen klämlampa längst till vänster, så där så man kan ligga och läsa en härlig bok även åt andra hållet i soffan.

Men ska där inte vara någon gardin?

Egentligen är jag ingen vän av gardiner, så nja, jag vet inte.

Kanske på ömse sidor om fönstret bakom soffan?

Dom korsettfärgade lampskärmarna tillhörande "kristallkronan" (som inte är kristall, utan slipat glas), ska bytas ut mot annan färg.

Och har jag inga ord för hur glad jag är över hur det blir .., så gäller det även hur tacksam jag är mot pv!

Detta att få känna att man sätter prägel på sitt boende, det betyder hur mycket som helst!

Att man inte bara är en hyresgäst som flyttar in.