Grannen Eckes klematisar har förvandlats till nånting som liknar "tuperat hår".
Och i vattnet simmar strån omkring .., och bildar mönster.
Blåstång simmar för sig själv ...
Och lite här och där upptäcker jag maneter som liksom andas ut och in och sakta seglar iväg.
Länge står jag och följer den med blicken.
Nej, någon "atoll" är inte detta, säger Bert från Norrbotten.
Ja, ja, men en liten ö, då ,-)
Idag, när det är högtryck och
alldeles, alldeles vindstilla, har havet dragit sig ut från land.
Här finns verkligen ebb och flod - om än knappt märkbart, i alla fall för mig -, men just idag kan man tro sig vara i Frankrike eller England!
Plötsligt uppenbarar sig små "öar" eller "atoller" några meter från land .., sånt som i vanliga fall aldrig syns.
När jag har tagit av mig skorna och går omkring där i vattnet och ser
små, små, små pyttefiskar som simmar i stim
(och vips, kommer jag ihåg samma sak nere vid sjön i Malå .., hur jag som lillflicka gick i vattnet nära land och såg små abborrar och mörtar av minsta modellen som simmade hit och dit ...), tänker jag att den här lilla "atollen" är väl som fiskarnas ryamatta.
Efter en stund, när jag vänder mig åt andra hållet, rakt västerut - mot Danmark -, har ljuset förändrats.
Hela tiden denna föränderlighet.
Och det känns som om hösten har kommit på allvar.
Som om den stått och tvekat vid dörröppningen - så där som grannar som bara tvärtittar in i något ärende och tackar nej till kaffe, men sen ändrar sig och slår sig ner vid köksbordet -.
Precis så.
Medan jag står där med kameran, hör och ser jag björklöven falla till marken.
