... finns i ett gult hus på en kulle i landet Halland.
Och den lille kissen, som aldrig blir så värst mycket större, heter sigge nilsson.
Han är den mest egensinnige katt jag har haft.
Bara vid frukost eller middag kommer han inhoppande genom fönstret, annars vill han bo för sig själv - oftast ligger han på guldbrokadsoffan på den inglasade altanen - och var gång han kommer in nooooosar han och harry på varandra och hälsar lite försiktigt, sen tackar han för sig och går ut igen.
(Men det är klart, har man vuxit upp tillsammans med tretton eller fjorton andra katter, då kanske detta har satt sina spår? Då kanske man verkligen vill ha lugn och ro.)
Bilden togs för tio minuter sedan.
2 kommentarer:
Han är så söt, lille Sigge. :-)
hej Elisabet. Jag har nyligen lyssnat på Doris Lessing "Katter" i min iPod. Mycket trevlig o kul om man har eller har haft katt. Om du inte läst den rekommenderar jag dig trevlig läsning. Du känner nog igen dina katter i denna berättelse. Kram från fru Grå
Skicka en kommentar