Dagens fönster ...

... fångades av leg. fönsterfångerskan, madame S o F.

Och ett passande husnummer är det ju också, så här den tionde juli.


Så här skriver fönsterfångerskan: 


Å jag minns de intressanta timmarna vi spenderade på Grängesbergs gamla gruvområde och den fine omtänksamme mannen som ropade till oss (som gick och fotograferade exteriören):
"Ni får/kan komma in också".

Det var inget att tveka på...och in kom vi i den stora maskinhallen.
Tog bilder och mannen berättade lite om förr och att ev. gruvan skall öppnas igen för att återvinna allt som finns kvar av fyndigheten.

Vilket oförväntat och fint möte detta blev.

Glad tisdag!

Och så ett kvällsfönster ...

Hej!

Ibland hittar man fönster på ovanliga ställen.
Eller egentligen inte.
Det gäller bara att se dem.
Till exempel genom ett glas rosé. Sydafrikanska Mulderbosch är kanske lite mer mörkrosé än andra.
Men å andra sidan också väldigt bra.

Skål från norr.

Glädje ....

Först SoF och hennes man Tony.

Sen Malin och Jörgen.

På fredag kommer Leina och hennes kompis T.

På söndag kommer Guy från Arvidsjaur.

På måndag: Gunnar från Jämtland.

Och Kerstin från landet utanför Trelleborg.

Ja, jysses så asocila typer bloggare är .., sitter mest för sig själva och glor rakt in i skärmen.

Det bästa för Eva på Frösön ...

Hej Elisabet!

Veckans största glädjeämnen var:

Utflykten till Öhn utanför Strömsund. 

Där hade Beppe Wolgers ett av sina hem. 

Ett antal år efter hans död iordningställde hans fru Kerstin ett museum på en gård strax bredvid deras f d hem. Nu driver dottern Camilla verksamheten. Ett museum med flera hus och ett café med hembakade kakor på närproducerade råvaror. Ett underbart ställe på en vacker plats. 

Frun Kerstin var där under juli och hon berättade om sin man med stor värme och kärlek.

Veckans största höjdpunkt var ändå i lördags när vi hämtade vår engelska Springerspanielvalp Otis med uppfödarnamnet Oppi Orra´s Fjordd. Fjordd betyder bråttom på jämska och nog har han det vår lille kille.

Ja mellan sovstunderna då och de är ganska många ännu så länge. 

Vi myser och lever i nuet, denna korta valptid.

Kram Eva

morgondagens sommarpratare ....

Just det. Gudrun Sjödén.

Ann från Göteborg berättar ...

Det roligaste som hände den här veckan var att jag fick en filial till STORARTAT, med den bästa marknadschefen någonsin. 

Det tog en dag så hade hon redan gjort PR som genererade kunder.

Hon är helt fantastisk -  plikttrogen, vill inte ha lön, alltid glad, men väldigt envis. Hon agerar helt på egen hand och hon har mitt fulla förtroende.

Om man är Marknadschef .., då kan man göra PR så här.

Den nya marknadschefen är en äkta filantrop, men har också stort hjärta för djur. 

Själv har hon två katter och en hund, men är inte så förtjust i fåglar, särskilt inte den envetna gransångaren.

Filialen finns i Steninge i landet Halland och har ni vägarna förbi, så bjuds det säkert på kaffe och hembakta gifflar.

Nu vet ni vem det är...just det...Madame Nilsson själv!!!

Jag ser fram emot ett långt och givande samarbete...

Det näst roligaste är att jag har ett syrum!! I love it!!

Hälsningar VD, dvs Ann - STORARTAT -.

Bente fra Hamar i Norge säger så här ...

Foto: Bente - just från caféet i Östmark -.

Tenkte jeg skulle hive meg med her.

Når en har vært/er så sjuk som jeg er av ME,og det sosiale omgangjenget mest består av å "treffe" folk på nett, så forgylles tilvaron STORT av å få komme ut av huset.

Har vært på tur til grannlandet i ca 1 døgn.

Fikk komme til mitt elskede Lekvattnet, kafe i Östmark, ja, langt ute i de värmlandske skoger finnes dette kafe .

Selv om jeg nå må sove ett par døgn etterpå var det verdt det.

Så ett stort takk til min venninde som tok meg med på denne turen.

-B-

Bente

.Fikk komme til mitt elskede Lekvattnethttp://www.lekvattnet.nu/

sportigajenny om det bästa ....

... har inte varit det obefogade skäll vi fått den här veckan på jobbet då folk har ifrågasatt namnet på museet, varför vi inte har John Bauertavlor i vår utställning, toaletterna fungerar inte...

Nej, det var besöket jag fick på jobbet i tisdags, av för mig "okända" Ellem och hennes make.
Eller jag vet ju vem Ellem är så att jag vet att hon brukar kommentera din blogg titt som tätt Elisabet.
Men jag har ju aldrig träffat henne, förrän nu.
Och det var ett mycket trevligt möte måste jag säga!

Det har liksom förgyllt hela min vecka! =)

//sportigajenny

P.S. Det där att toaletterna inte fungerar... Oftast har de stoppat i fem enkronor istället för en femkrona, eller så har de "smitit" in utan att stoppa i en femkrona, och då går det helt enkelt inte att låsa dörren... Alt. så har de stoppat i en femkrona, men så har dörren stått lite på glänt, och så har de inte tryckt ner handtaget efter att femman lagts i, då går det inte heller att låsa! D.S

Och Ulrika säger så här ....

Ja, du får en vare sig du vill ha en eller inte. ;-D

Marcus: en ständig glädje. Lugn, trygg, äkta. Lurviga, starka armar. Varma händer.
Så oerhört snäll. Händig till tusen.

Såååå fin i mekar/fixarkläderna. :)  

Pålitlig. Djurvän. Och alldeles avgudad husse. :-)

 

 Djuren - det ger sååå mycket gädje, det här att leva tillsammans med både hund och katt. Och snart kanske det blir en tredje katt här. Det finns en katt som har gått här sen i våras, som vi inte lyckats hitta någon ägare till. Han kommer nog att få flytta in hos oss. Vääärldens snällaste och keligaste är han.

Och så att Andreas hälsade på en kväll och vi åt god mat och sen färska jordgubbar till efterrätt och vi satt länge ute och njöt. Och jag kände mig så tacksam för vad jag har och för att Marcus och mina barn trivs så superbra ihop. Den här familjekombinationen är verkligen jackpot!

 

// Ulrika har en veckolång fotoutmaning som heter duga .., någon fler kanske vill vara med? 

Reglerna är tänjbara (sånt gillar jag) och anordnaren verkar rar och snäll.

För första gången hoppade jag på något sånt!

Förra veckans bästa för Kerstin ...

 Veckans bästa blir nog i form av en bildkavalkad.

* Jag har varit kattvakt hos syrran - mysigt och gott!

* Varit till stugan efter att T kommit från jobbet två dar¨.

Härligt att det är så nära.

 

* Årets mest efterlängtade: P-Floyd-konsert i Skog.

 

En upplevelse som är svår att beskriva - bäst att uppleva :-)

Flera hundra personer som en helg per sommar (fredag och/eller lördag) samlas i en lada mitt ute i skogen, för att lyssna på Pink Floyd-musik.

800 biljetter säljs till varje kväll och för inbitna fans och långväga gäster finns en speciell camping. 

Kolla gärna länkarna på hemsidan.

Hälsningar Kerstin

Ulrikas fotoutmaning - svartvitt -.

Väldigt förutsägbart .. men nog måtte väl ändå sjuttonårige pElles framtassar platsa under rubriken svartvitt?

Den här bilden är inte tagen idag, för hur jag än kämpade för att få honom att sitta stilla, så vägrade han.
Ja, det blev ungefär som när han ska få maskmedicin .., klorna ut!

Alltså får det bli en liten fuskbild, tagen för något år sedan.
Förlåt.

Och här finns listan på andra deltagare i fotoutmaningen .,. vi blev jättemånga! 

 

Och detta är vad det hela ska handla om i veckan.

Här gäller det att tänka till ,-)

Det bästa som hände ....

Jag tänkte att ni nog var less på det här med det bästa.

Kanske skulle jag skippa att lägga in några inlägg.

Strunta i att fråga er?

Men så, när jag öppnar min mail idag, efter att ha haft tolv timmars bloggfrånvaro och lite till .., upptäcker jag att  - utan att jag ens har nämnt det - har det kommit brev med just det som varit bäst; det som gjort er glada.

Och jag ler för mig själv och tänker att ni är då för  u n d e r b a r a!

Nu ska jag bara ta mig samman och sätta ihop dem!

Det tar en stund.

Någon fler som vill vara med?

Mejla då förra veckans "det bästa som hände" till bisse151@gmail.com, så ska jag fixa det hela.

Likt sommarfåglar ...

Längst uppe t.v. en Jungfru, sen en Våg, ännu en Jungfru och så - med ring - en Stenbock.

... som kommer flygande över landet Halland och tar rast vid havet, dyker vännerna upp!

Förra veckan rara SoF och hennes man och igår; min före detta arbetskamrat från lilla kvartersbutiken i Ystad - Malin med sin Jörgen -.

I några år arbetade vi tillsammans och så otroligt duktig, ambitiös och trevlig att arbeta med var den här madamen! Då var hon en tämligen ung och ensamstående trebarnsmamma - festglad och allmänt yster - och nog var jag lite tvehågsen när chefen meddelade att hon skulle bli vikarie för en mammaledig arbetskamrat.

Oj, så fel jag hade!

Malin har ett så spännande livsöde!
I vuxen ålder hittade hon sin biologiska mamma (och halva släkten!) i södra England och det blev ett så kärt möte och jag minns när Malin kom in affären - det var innan hon hittat dem - och köpte utrikes frimärken och berättade att nu hade hon skrivit ett brev till England och kanske skulle hon kunna hitta sin släkt där?

Jag minns också när hon kom och berättade att nu, nu hade hon ringt till någon av släktingarna och jo, dom fanns där .., hennes mamma och halvsyskon också!

Pappan är iranier (kanske är det därifrån Malin har fått sina mörka, vackra ögon?), men se honom har hon inte lyckats hitta.

Nu arbetar denna begåvade (som inte vet hur begåvad hon är!) fyrtiotreåriga skånska inom hemtjänsten och när vi sitter ute i den mörka sommarkvällen, berättar hon om sitt arbete (någon har frågat), vad hon gör .., hur hennes arbetsdagar ser ut (kokar kaffe, bäddar sängar, hjälper till med påklädning, masserar ben .., småpratar ... tycker om ...) och jag tänker att hon har hamnat alldeles, alldeles rätt.

För ett år sedan förlorade hon sin mamma i cancer (den mamma hon har vuxit upp med) ..., och om detta med förluster av anhöriga pratar vi också om. 

Det skiljer femton år mellan Malin och mig, men tänk .. det känns nästan inte alls.
Inte för mig.

På morgonen, efter scones, kaffe, rabarbermarmelad och osten som jag tycker så mycket om (men som blev så nedskriven av någon annan ...), ber jag dem knäppa händerna. 

Till pv:s oerhörda förnöjsamhet gissar jag helt fel!

Jörgen är Jungfru, nummer tre av fyra syskon och har vänster tumme upp.

Malin är - i den familj som hon vuxit upp i - storasyster, Våg och har också vänster tumme upp.

Om jag skulle säga vad som utmärker Malin, så är hon först och främst oerhört  l o j a l, sen skulle jag säga omtänksam, spontan, naturlig och rättfram.

Jörgen visar sig vara otroligt  l u g n  och snäll. 

Nästan till midnatt sitter vi ute på altanen och pratar om allt och inget. 

Vinet är gott .., räkgrytan smakade bra .. och visserligen får vi hämta filtar och jag tar på mig anoraken, men ändå .., inombords känns det varmt och gott.

Dagens fönster ...

"Bästa småkompisarna E , H , deras mamma B och jag har varit på utflykt till Bjurbäckens slussar.

Där vid slussarna som tillhör Bergslagskanalen finns ett fint café med gott hembakt bröd.

Cafét ligger i den gamla slussvaktarebostaden från mitten av 1850 talet och där fann jag det här härliga fönstret.

Hej i sommarnatten från mig.

Turtlan."

Bara så ni vet ...

.. så är detta en av de godaste ostar jag någonsin har smakat.

I vanliga fall har vi alltid Kvibille Cheddar - det är pv som varit den trogen i alla år -, men till min oerhörda förvåning kom han häromdagen hem med den här skapelsen.

S u v e r ä n t  god till frukostbrödet och perfekt med plommonmarmelad till!

Andra tycker precis tvärtom.

Dagens Sommarpratare .... 

... är Klara och Johanna Söderberg, två unga artister, helt okända för mig.

Gårdagens var Petter Stordalen, norsk hotellägare i den större klassen.
Jag lyssnade på drygt halva programmet innan det var dags att ge sig av till affären och besvikelsen var stor .., jo, jag hade verkligen sett fram emot det här programmet.

Men är man själv noll intresserad av karriär och pengar (förutom att klara sig för dagen och lite till), blir ett program som är bräddfyllt av just detta, inte särskilt upphetsande, därmed inte sagt att det är dåligt.

Man har bara helt olika infallsvinklar till detta med karriär.

När jag sedan - vanvettigt slut på - gjorde kväll vid halvelva igår, lyssnade jag till resten av programmet.

Då ändrade det helt karaktär .., då blev det mer personligt och då tyckte jag att det var  b r a.
Eller i alla fall intressant.

Nu ..., har jag siktet inställt på den fjortonde juli!

Dagens fönster ...

"Uppfyller detta kravet på ovackerhet?" skriver Guy, som väl fått nog av skruttfönster här på bloggen.
(eller mer så här .., han vet att jag faller pladask för det lite avskavda .., aldrig så eleganta och utsirade tempelfönster, ger mig inte samma känsla ,-)

Jo, du Guy .., det här platsar galant!

Olikheter ...

Storgatan i Malåträsk - det som senare blev bara Malå -.
Så här såg det ut i min barndom.

I huset närmast till vänster fanns då en affär, Öbergs, men vad i all världens dagar där såldes, kan jag för mitt liv inte komma ihåg. Så småningom blev det bostad till den - utan konkurrens - mest älskade lärarinnan hemma; Klara Öberg, född i Estland och gift med Birger Öberg.

Sen kommer Gulf bensinstation, som egentligen inte var en station, utan bara två pumpar.
Den sköttes om av Mauritz Brännström, pappas bäste kompis och innehavare av Brännströms Sport.
I affären doftade det läder (hundkoppel hängde direkt till höger när man kom in ...) och på ena kortväggen satt ett uppstoppat älghuvud.

Mauritz och bagaren Sören.
Skidorna hette SixJe Elit och syftade förstås på skidåkaren Sixten Jernberg.

Varannan vecka fick jag som lillflicka följa mamma och pappa till Mauritz och hans fru Gunborg som inte bodde långt från oss. Där var det kaffe och kaka och småprat, mest om jakt, förstås.
I hörnet, nära köket, låg alltid en av deras gråhundar.
Familjen hade två söner, Björn och Håkan och uppe i en av pojkarnas rum fanns en grammofon (!) och där fick jag för första gången lyssna till den här artisten. 
Exakt på pricken kommer jag ihåg hur skivkonvolutet såg ut!!

Mauritz, som en gång vunnit Vasaloppet, var född och uppvuxen i Norsjö och hela han var som en stor och varm och go nallebjörn.

I samma hus som sportaffären fanns även Lundgrens Konditori.
Bagaren hette Sören och den ene sonen - Fred - blev erkänd konstnär som nästan alltid målade hästar.

Vid sju års ålder upptäckte jag en kortvuxen man som satt vid bordet och fikade, det var just där inne på Lundgrens Café.
"Kortvuxen" kanske man säger idag, då sade man "dvärg" och dvärgar hade jag bara sett på Cirkus Scott i Lycksele .., en liten, liten man som tog hand om biljetterna och detta gjorde på mig ett bestående intryck.
Så när den kortvuxne mannen slog sig ner vid ett fönsterbord på caféet, klättrade jag upp på räcket utanför och tittade in .., spanade liksom genom fönstret med kupade händer.
För mig var det nog ungefär som att cirkusen kommit till byn.
Dagen efter hade någon nitisk klasskamrat skvallrat för vår fröken och jag fick förstås skämmas offentligt.

Lundgrens Café var även ett bageri och var morgon när klasskamraten och jag själv gick till skolan, passerade vi baksidan av huset och där ute stod då limpor som skulle svalna innan dessa kördes ut till byns butiker.
Brödutköraren hette Helge Forsmark, men kallades Tjenamoss.
Och limporna låg i vaxade påsar och doftade himmelskt gott ...., jag undrar om det är därifrån jag har sån förkärlek till nybakat bröd?

Det sista huset som skymtar, lite vitare i färgen, är Sigges El.
Där fanns då även Sigges fru, som jag i skrivande stund har glömt namnet på, men hon hade damfrisering i ena halvan av huset och det var där som bästa kompisen Gunilla och jag själv gjorde hål i våra öron.

Ja, det var frisörskan - Asta! - nu kom jag på det, som skötte den saken.
En isbit hölls mot örsnibben och så stacks en nål igenom och vips, hade man hål i örat!

Allt det här .., alla dom här minnena som tjoppar upp, kom fram när jag läste det här inlägget, där någon annan kommer ihåg sin barndoms uppväxt; hur det såg ut och hur där nu är och hur hon har det idag - i ett annat land -.

Fem minuter ...

efter att pv skurit huvudet av plattfisken

gapar den ännu

gapar och gapar

det avskurna huvudet ligger i diskhon

och det är som att ögonen tittar

i en vit plastbytta en bit därifrån

ligger kamraten och inväntar sitt öde

vansinnigt ångestfyllt är det


jag funderar på att bli vegan

Tidig morgon i landet Halland ...

Tidigt på morgonen tar pv cykeln och susar iväg ner till lilla hamnen .., sedan iväg med segelbåten och så ut på havet för att vittja det enda nätet.

Bara en stund senare får harry göra matte sällskap - men vi promenerar - och morgonen är så vacker, ja, så där så man nästan går sönder! Hela västra sidan mot havet är som en blomsteräng,  med blommor mellan klippskrevorna!

Tänk er den allra ljuvligaste palett av rosa trift, gul käringtand, blåklockor ..., rosalila fackelblomster .., och där är en slags vitblära och hela sjok av backtimjan, ja, aldrig har jag sett så många blommor här någon gång!

Och dimman väller in från havet och jag ser den lilla segelbåten och förstår att detta kan bli aningen knepigt .., vi går in i hamnen och rundar den .., möter grannarna som varit på långpromenad och nu ska hemöver .., och så slår vi oss ner längst uppe på hällarna (där jag antar att Eva från Tyresö stod och tittade ut mot havet ...) och där - långt borta - syns båten och jag ser hur pv står upp och förstår att han tar upp nätet och dimman lättar .. harry sitter intill mig och när båten närmar sig och pv ropar "hej harry!" är det som om harry får ström i kroppen!

Ingen är så högt älskad som husse! 

Sen kommer båten försiktigt inseglande i hamnen och harrys svans förvandlas till en propeller.
Vi slår följe med husse på hemvägen - har har cykelkärran (den som han är så glad för!, "vilket bra köp det här var!" säger han ofta) på släp och däri ligger elmotorn, det gröna nätet och det tunga bilbatteriet som ger ström till motorn - och det är övermåttan kvavt och mina jeans blir som ett våtvarmt omslag.

Hela tiden spanar jag efter huggorm.
Häromdagen såg pv en stor sådan ligga mitt på grusvägen.

Nästan hemma, just innan vi kommer till parkeringen, möter vi hamnkaptenen Tommy som kommer körande i sin vita pickup och han vinkar så glatt ("visst hade han fått ta bort plåsterremsorna nu från kinden?" säger vi unisont .., ååå, som vi hoppas att den cancersvulst kaptenen drabbats av ska försvinna för gott!) och bara lite senare kommer nästa hamnsjåare .., det är en skäggprydd pensionär som handlar i affären .., nu ska alla karlarna - fyra, fem stycken - träffas där nere i hamnstugan som väl är en före detta arbetsbod av ytterst enkel modell och så sitter dom där och pratar om allt och inget.

Vilket undebart sätt att starta en dag! tänker jag ofta.

Och nu är vi hemma.
Två plattfiskar blev fångsten.

Och snart vankas frukost på altanen.