Och nu ...

... är det bara sju timmar kvar .., sen väntar tre veckors semester.

Dags att sätta sig på moppen för sista svängen.

Blomvasen stod på bordet vid Solhaga bageri i Slöinge.

Ett inlägg om kvinnomisshandel ...


För en tid sedan - jag kommer inte riktigt ihåg hur vi halkade in på ämnet - blev det diskussion om detta med att kvinnor ofta stannar kvar i relationer där våld är ett vanligt inslag.

Vi var åtminstone två stycken som inte för vårt liv kunde begripa hur och varför man blir kvar?
Bonita var en av dem som kommenterade - hon sade sig känna en som varit med om just detta - och jag frågade om hon kunde förmå den kvinnan att berätta om hur hon hade haft det, ja, för att liksom få en insikt i det hela.
En liten insikt.

Igårkväll när jag kom hem från affären, hade jag det här brevet i min inkorg.
Det lyder som följer och stort tack som berättade!


Jag levde under ca fem år med en man som misshandlade mig psykiskt och fysiskt.
Han är intelligent och charmig. Framgångsrik inom sitt yrke och ser bra ut. Han uppvaktade mig oerhört intensivt och det slog allt jag varit med om tidigare. Men det var inte kärlek. Kärlek ser helt annorlunda ut.

Hustrumisshandel drabbar alla sorters kvinnor.
Alla åldrar, religioner och klasser.
Finns det någon enda gemensam nämnare, så är det att kvinnan är stark.
Och när hon blivit så nedbruten att hon inte bjuder något motstånd alls, då lämnar mannen ofta.
En svag kvinna har han ingen användning för.

Den vanligaste frågan är "varför går hon bara inte efter första slaget?" Fair enough.

Men det börjar aldrig med en örfil.
Det handlar om en (ofta flera år) lång nedbrytningsprocess som börjar med att mannen är lite taskig. Kanske lite sotis. Inget man inte kan se mellan fingrarna med. Men kvinnan får successivt lära sig att det är bäst att inte vara "jobbig". Inte ställa krav. Inte ha behov som kolliderar med hans. Kanske är det bäst att inte träffa de där kompisarna mer, för han blev ju så irriterad sist...
Bäst att stanna hemma från firmafesten så han slipper vara orolig och bäst att fira jul med hans släkt, det kan man väl bjussa på om man älskar varann?
Gradvis krymper kvinnans värld och nätverk och mannen får därmed mer kontroll.

I många relationer stannar det vid psykisk misshandel och/eller hot om våld.
Man kan komma långt med att vifta med knytnäven framför en totalt kuvad kvinna.
Eller genom att bestraffa henne känslomässigt i flera dar efter att hon kommit hem lite för sent och lite för glad.

I regel växlar det upp till fysiskt våld vid en förändring i relationen.
Första slaget kommer ofta t ex när kvinnan blir gravid, eller om hon hotar med att lämna. Saker som får mannen att känna att han håller på att förlora kontrollen över henne.

Alla sorters män slår.
Det har tex inget med klass eller religion att göra. Alkohol är inte en utlösande faktor och han slår inte i blint raseri för att han tappade besinningen. Den här typen av våld är alltid riktat och planerat. Såna här män slåss inte i krogköer och sparkar inte sönder busskurer. De slår sin kvinna hemma där ingen ser.

Och de ger henne i regel inte blåtiror eller brutna ben, utan drar i håret, knuffas, skräms, eller slår mot ben och bål så att blåmärkena inte syns. För om kvinnan måste söka vård eller sjukskriva sig, kan han ju bli avslöjad.
Och när våldet trappas upp så långt, är kvinnan i regel så nedbruten och isolerad att hon inte har någon att anförtro sig åt. Eller så ljuger hon för sina vänner, för att hon "lärt sig" att det var hennes eget fel.

Varför lämnar hon inte då?
Av samma anledning. Hon är ensam och nedbruten. Hon "vet" vid det här laget att hon är värdelös. Att ingen vill ha henne, att hon inte duger till nåt och att hon inte klarar sig utan honom. Ofta är hon rädd för vad han ska göra om hon går. Våldet trappas alltid upp när hon lämnar. Och hämnden kan pågå en livstid.

Jag hade tur. 
Jag fick hjälp av kvinnojouren.
Med hjälp av en helt fantastisk terapeut och otaliga stödsamtal har jag blivit "avprogrammerad" och i stort sett lyckats hitta tillbaks till den jag var innan allt gick snett. Jag har en ny man nu. Jag trodde faktiskt inte att det någonsin skulle vara möjligt, men med rätt person går det. Och han är annorlunda. Snäll. God. Tålmodig. Generös. Det är kärlek.

Jag får fortfarande flashbacks och överreagerar ibland på vissa områden.
Ibland kan det vara svårt att hitta vad som är "lagom" eftersom mina normer och värderingar inte räknades i min förra relation. Men det blir bättre dag för dag. Jag har dessutom utbildat mig och jobbar nu ideellt för Kvinnojouren, dels med rådgivning per mail/telefon och dels i ett skyddat boende. Utbildningen var läkande för mig och hjälpte mig snabbare framåt.

Om ni bara visste hur vanligt det är med misshandel i nära relationer.
Hur stort mörkertalet är. Hur många ni känner, jobbar med, umgås med som blir utsatta. I en undersökning från 2001 uppgav 46% av de tillfrågade kvinnorna att de utsatts för våld eller hot om våld av någon man. Varannan vecka mördas en svensk kvinna av sin partner.

Så, när din tjejkompis/syster/dotter/ kollega ser ut att må dåligt: våga fråga. 
Det gör skillnad.

Dagens fotoutmaning - RÖRELSE -.

Ja, detta torde väl ändå platsa under rubriken "rörelse", för oj, vad han rör på sig, den gode pv.

Den eleganta arbetsoverallen har som synes sett sina bästa dagar, men det luftar väl skönt förstås ,-)

// Ulrika drog igång veckans fotoutmaning och här hittar du andra deltagare.

Morgondagens tema är HÄNDER och det kan jag säga er .., att där behöver jag inte leta länge för att hitta bilder ....

Näst sista arbetspasset ...

... och det är enormt mycket kunder - det är som en explosion - och kanske är det vädrets förtjänst, ty hela gårdagen var det strålande sol, det såldes glass i stora lass och ideligen fick vi ropa in en tredjekassörska.

De sista två timmarna var det bara Anna och jag själv.
Anna är tösen som sitter längst till höger på bilden (som togs i fjol när personalen bjöds på grillmiddag) och hon studerar i vanliga fall till landskapsarkitekt och är ett under av vänlighet!

Tvilling och lillasyster är hon också.

På bilden syns även A-M som är charkansvarig (tillika bondmora) - och alltid har glimten i ögat - och längst till vänster Alex som är vår räddare i nöden när det gäller posthantering - allt kan hon -.
För tillfället vikarierar Alex i mejeriavdelningen som är TUNG och kämpig på alla sätt och vis.

Nu återstår endast ett pass och det är kvällens och när jag kommer hem ska - om allt gått bra - Leina och hennes kompis T vara här och ta emot.

Lördagsfönstret ...

... finns i idylliska Trosa och där är den rara Turtlan på holiday.

Eller i alla fall på besök och hon skriver att där vimlar det av vackra fönster!

Fler kommer!

Dagens sommarpratare ...

Gårdagens program hann jag knappt med och jag var alldeles på tok för trött för att lyssna till reprisen.
Ett tappert försök gjordes vid sänggåendet .., men sömnen tog över.

Idag står en bagare för fiolerna.

Det här programmet ser jag fram emot!

Sébastien Boudet
En av surdegens främsta förespråkare i Sverige.
Utbildad konditor som efter flytten till Sverige började baka med surdeg i frustration över det tråkiga svenska brödet. Enligt denne franske bagarson är allt som behövs för det perfekta brödet: bra mjöl, vatten, havssalt – och kärlek.

Grundade bageriet Petite France, som tre år i rad utsågs till bästa café i Stockholm. Idag passionerad bakbloggare och ambassadör för det äkta brödet. Favoritbakverket är varken makroner eller croissanter utan en svensk klassiker: Le Kanelbulle.

– Surdegsbröd är mitt liv, mitt sätt att berätta min historia, vem jag är och vad jag älskar. Mitt Sommar ska bland annat handla om varför varje limpa jag bakar har sin egen själ.

Fredagsfönstret ...

Igår - på jakt efter fotoutmaningsödet - (ja, här tas det på allvar Ulrika!), hamnade vi i Vessigebro, lite norrut, mer mot Falkenberg till.

En gång tidigare har jag besökt den kyrkogården; då var det vår och mot församlingshemmets vägg blommade krokusar och jag filmade den allra första humlan! 

Längst nere i slänten fanns - och finns ännu - en gravsten med en text som gick rakt in i mitt hjärta.

Det var den jag hade i åtanke igår .., när det gällde "ödet", men solen var för skarp och det var rent omöjligt att med min lilla plutt-canon få en bra bild - eller så skyller vi på fotografen -.

Nåja, kyrkan ligger svindelvackert till .., i en kommentar berättade Lilla B att hennes pappa begravdes just i den kyrkan - eller begravdes -, det vet jag inte, men själva akten hölls i alla fall där.

Utsikten från kyrkogården är såååå bedårande! 

Böljande fält och ängar och berg längst i fjärran! 

Aldrig tycker jag att Halland är så vackert som just där.

Har ni inget annat för er under sommaren och är i närheten, är kyrkan i Vessigebro (eller Vessige, som det står på Wikipedia) väl värd att besök!

Upphittat igen ...

Fotoutmaning - ÖDE -.

På den lilla, men ofattbart vackra, kyrkogården i Steninge Kyrkby, blir jag stående framför den här stenen.

Här kan man läsa om Gustaf Johansson, född i Eftra - inte långt från Stensjö där jag själv bor - och hans hustru Ingrid, född Lindström, från Trehörningsjö i Ångermanland.

Hur kom dom att träffas?
Och hur hamnade Gustaf och Ingrid i Sydafrika?
Missionärer?

För mig är dom här guldfyllda bokstäverna på en gravsten nästan som första bladet i en roman.

Några namn .., viktiga datum ., var man är född och var man har slutat sina dagar.

Det är allt.

"Och aldrig att dom glömde sitt fädernesland."

Ett livsöde.

Och några blommande trift.

Senare: vem, om inte den underbare Rexxie, kommer här med ett svar på mina funderingar!
Så här skriver han:

Näe, inte missionärer...

Karl Gustaf Johansson verkar ha varit uppfinnare, 1994 kom han överens med Carbo Consult & Engineering om att de skulle få tillverka, marknadsföra och sälja hans patenterade uppfinning "System Johansson Gas Producers" som är något slags system för att omvandla biomassa till gas, och de säljer fortfarande det systemet.

När han dog ägde han även en egendom i Seychellerna, för barnen (Sven Arvid Gustav Johansson, Bengt Erik Gustav Johansson och Inga Anna Maria Rogers/Johansson) om att få bli testamentesexekutörer i The Supreme Court of Seychelles.


Äldsta sonen (Sven Arvid Gustav Johansson) verkar dock ha slagit in på den lite mer missionerande vägen.

Han är sekreterare i "The Rosicrucian Order" som sprider rosenkorsismen http://www.amorc.org.uk/

Finns även en svensk avläggare http://www.amorc.se/

Finns även mer hos wikipedia http://en.wikipedia.org/wiki/Rosicrucianism och http://sv.wikipedia.org/wiki/Rosencreuzarna

Så där ja, nu slipper ni sitta och fantisera under semestern! 


// Det är Ulrika som har dragit igång utmaningen och fler deltagare hittar du på hennes sida.
Lördagens tema är RÖRELSE.

Fiskafänget ...

Igårkväll seglade pv och brorsonen ut till havs och lade nät.
I morse var vinden på tok för stark och pv föredrog att vänta på att det skulle lugna ner sig och nu - ikväll -, var det dags.

Det blev en bra fångst; slätvar, piggvar, rödspätta - allt som allt sexton fiskar -, plus en krabba och en sjöstjärna.

Utanför garaget står sigge nilsson och harry och håller koll.
Allra mest spännande är det med krabban .., åååå, så gärna harry vill nafsa i den, men han vågar inte!
Och sigge tar sig en titt på plattfisken.

Men vad är nu detta!! 

Mest av allt liknar den en stor sill och jag knackar på hos grannen Göran och frågar om han möjligen kan hjälpa oss?

Göran, som satt och tittade på Aktuellt när jag knackade på, blir stående en bra stund och grunnar.

Nääää, och fångad i havet här utanför?? 

"Ta med den och gå till ner Ecke och hör med honom, han vet säkert ...", säger Göran.

Så det gör jag.

Och hustrun öppnar dörren och jodå, där kommer Ecke (han sitter på en säng och lyssnar på nånting via hörlurar när jag tittar in) och han kikar på fisken, men kommer inte genast på namnet .., jo, "SIK är det ju!" säger han.

"Sik ....? I havet ...?" säger jag häpet. 

Jag som nästan är uppfödd på kokt sik, potatis och rödbetor!  

Och när jag kommer hem googlar jag.

En sandsik är det. 

Jahapp .., så var det med den saken.

Nästan som holiday ...

Och längst till höger står säkert hundratalet biffkor och råmar.

Den som håller koll på var man befinner sig, typ på Facebook, den människan vet att på min sida står det nästan alltid "Stensjöstrand".
Just så är det.
Vi är nästan alltid hemmavid.

Och idag när det var ledig dag och bara två ynka arbetskvällar återstår, frågar jag pv om han vill följa med på en liten utflykt? Det vill han.

Så vi kör en lagom pytterunda så där lite norrut .., stannar till vid Steninge Kyrkby och svänger sedan norrut mot Vessigebro och vägen dit går längs ett landskap som är så vackert så man nästan får ont i hjärtat.

Kyrkan i Vessigebro ligger på en höjd och man hör porlande vatten och jag träffar en kvinna som pratar enormt högt och hon säger att alla "Guss tjörrrker sa vara så fina!"
Här rullar r:en betydligt mer än några mil söderut.

På väg hem ligger harry och sover i baksätet .

I Västergård stannar vi till och köper två flak med världens godaste ägg.

Då är vi nästan hemma.

Och rapsen har blommat ut.

Upphittat ...

Kattis sa...

Den förste ska grilla, och tänker sig till det klyftpotatis och en coleslaw... Kanske revben?

Den andra är hemma med sjukt barn, och har mailat sin man en inköpslista.

Dagens sommarpratare ...

.... var Daniel Ek, grundaren av Spotify.

Här var det också en entreprenör i ordets rätta bemärkelse, men det här var annorlunda,  mera personligt!

Vi satt i bilen på väg hem från stan, pv och jag själv, - musiken kanske inte föll oss i smaken, men vi ville hela tiden höra mera av sommarpratet, ja, det var inte bara ett uppräknande av fakta, utan även reflektioner över själva livet.

Det här blev en positiv överraskning för mig och det blir ett högt betyg .., på gränsen till en åtta.

Här finns hans program.

EFIK - ett foto i kvarten -.

Vid tiotiden tar vi släpen och åker till återvinningsstationen vid Flygstaden.

Då öppnar sig himlens alla portar och vi blir, tillsammans med andra återvinnare, sittande i bilen och väntar på att detta ska ge sig.

Och jag tänker på alla turister och alla som har haft flera veckor med regn och mera regn!

Enligt SMHI lär ett högtryck ska infinna sig i närheten av Brittiska Öarna, ja, om tio dagar .., och har man tur - riktig tur - kanske skvättar av det högtrycket når landet Halland.

Min semester börjar på lördagkväll klockan kvart över nio.

Efter återvinnandet blir det ett hastigt besök i stan.

Då har solen återvänt!

På agendan står inköp av parfym (funderar på Britney Spears rosa flaska som doftar vanilj, nästan som Marias goda bullar ..., men skippar tanken .., håller mig till min gamla vanliga Rush / Gucci) och bankbesök.

Det är inte långt ifrån att jag faller avsvimmad till marken när jag kommer in i Sparbankens kontor.

Jag är den ENDA besökaren! 

Tre lediga kassor .., bara att välja! 

Vid förra besöket fick jag sitta i en fåtölj och vänta i 45 minuter!!

Nu hade morgondagens fotoutmaning med rubriken ÖDE, lätt kunnat fixats där inifrån.

I grönsakstältet ute på torget köper jag avlånga bönor och vid "kassadisken" står en man och tar betalt och en annan - ganska rundmagad herre - packar i varorna. 

Där utanför kalasar nästan helt tama kajor på grönsaksrester.

Sen blir det en annan form av återvinning; ty vid ett bygge har pv fått löfte att ta virke som annars ska hämtas med container och slängas. Jättefina vitlaserade panelbrädor!!! Jag hämtar brädorna och pv lastar på släpen och knyter och knyter och knyter.

Sist av allt ett besök hos fiskhandlaren utanför Willys och där upptäcker jag att Bokia har öppnat en filial alldeles i närheten och inne i bokhandeln (som ännu känns ofärdig ...) möter jag den här kvinnan.

Det är underligt - eller inte alls -, att man genast tycker om vissa männsikor.
När jag på pv:s mammas begravning höll ett tal och berättade om mina upplevelser av Gunvor, då kom den här kvinnan fram efteråt och var så oändligt rar och snäll och jag tänkte att hon påminde så mycket om Bettankax, såväl i sätt som utseende.

Just så kändes det även idag och vi pratar en bra stund och jag säger att hon är så himla snygg och fräsch!

Så här är det: hon är sjuttiotre år ..., kräfta, storasyster till en tvillingsyster .., och har vänster tumme upp.

Jag tycker att hon är helt  u n d e r b a r!

Fotoutmaning - UNDER -.

Det här med "under", kan verkligen betyda mycket.
En bild av ett nyligen röjt garage, det hade sannerligen varit ett "under", ja, den ultimata bilden, men dithän kommer vi nog aldrig.

Men .., under ytan, kanske?
Där slingrar sig sjögräset som bildar ett så vackert mönster!

Och eftersom Ulrika är så generös med regler hit och dit, får det bli två bilder som båda representerar "UNDER".

Det är sommaren 2010 .., jag har precis sagt upp mig från ett fast jobb, lämnat min lilla 1:a i Ystad, flyttat till landet Halland och nu är vi på semester i norra Bohuslän och på en brygga ligger pv och två för oss obekanta herrar - en mindre och en större - och alla tre spanar dom neråt, under ytan, ty nu ska det fångas krabbor!

Tre rumpor i luften!

Och jag är alldeles ofattbart lycklig!

Fler deltagare i Ulrikas utmaning hittar ni här.

I morgon är det ordet "ÖDE" som gäller.

Dagens fönster ...

 

På vår Sörmländska tur så stannar vi till i Mariefred. Letar gata upp och gata ner efter ett konditori men det finns inget! Det fick bli glass och en latte take away (som hon sa den jag beställde av)

Tar en promenad runt Gripsholms slott och ser där ett fint orangeri, det heter väl så...?

På orangerier finns det fönster.
Fönstret susar nu ner till Halland.

Det kom visst en blomma med på köpet.

Hälsningar från Turtlan.

Sommarpratare idag ...

... var armbryterskan från Ensamheten, Heidi Andersson.

Ganska trevligt och intressant program och framför allt tyckte jag om musikvalet.

Om Gudrun Sjödén fick en 6:a i betyg, så var det nog aningen högt .., för det får Heidi av mig.

I morgon pratar Spotify-grundaren Daniel Ek och detta kan man läsa om honom:

Har på bara några år ritat om kartan för hela musikindustrin. Enligt tidningen TIME Magazine en av världens mest inflytelserika personer. Enligt Forbes är han den viktigaste personen inom musikbranschen. Ägnade två år till att övertala världens skivbolag om att hans affärsmodell skulle få deras bransch på fötter igen. Fick sin första dator och gitarr i fyraårsåldern. Entreprenör i internetbranschen som började göra hemsidor som 14-åring och var ekonomiskt oberoende som 23-åring. Spelar fem instrument.

– I mitt Sommar får du hänga med på en resa som tog mig från skolans datorsal i Rågsved och ut i världen. Min stora drivkraft är lite osvensk – att försöka förändra världen. För mig är livet för kort för att inte fokusera på något jag brinner för.

Lite senare: har nu tittat på Allsång på Skansen i SVT24. Vilket ös! Och jag tycker att den skäggige Måns är helt suverän som programledare!

Blandad kompott ...

Vissa människor har en förmåga att precis på pricken hitta orden som man själv saknar.
Annika Leone på Expressen är en sån människa.
Jag lyssnade till hela Sommarprogrammet med Gudrun Sjödén, men hade efteråt en känsla av att jag bara nuddat vid sånt som berör.
Eller: att hon nuddade.
Annika Leone, "sommarpratrecensent"  hade alla orden.

Haverdal kl.07.15.
Just som jag ska svänga in bakom affären, kommer hemköpsbilen med varorna.
Bil och lååångt släp och allt ska till oss och det är trångt där på gårdsplanen .., han får sicksacka sig fram.
Efteråt, när chauffören som talar en utpräglad göteborgska, står inne på lagret, säger jag att det finns yrkesgrupper som jag beundrar mer än andra; hjärnkirurger är en kategori, en annan är långtradarschaufförer med låååånga släp!
Då bara ler han och säger att "ja, man ska i alla fall inte ha lätt för att svettas ...".
Han menar nog kallsvettas.

Världens sämsta diskmedel syns till vänster på bilden.
Det var bara det.
På Yesflaskans etikett står det "Inspirerad av naturen".
Sånt dravel faller väl ingen för?
Hur skulle den inspirationen se ut?
Och på min schampoflaska står det "100 % styrka".
Jaså ...?

Och så här såg det ut när jag slutade för idag, halv tre.

Då kryllade butiken av ungdomar som fyllde in varor .., själv hade jag stått i kassan hela dagen, fyllt in läkmedel och godis och dragit ut allt som skulle stå utanför entrén och charken hade fått SEX stora och välfyllda pallar med charkvaror (!!), det var trångt som i en liten ask i mejerikylen och stackars Alex vilket jobb hon hade framför sig ...!

Innan jag gick hem kom en kvinna fram och frågade om jag var den Elisabet som känner Bettankax?
Jaa, sa jag, något förvånad.

"Hej, ja, hej .., jag heter Lena och har arbetat med Bettan och hon har berättat om dig ...", sa kvinnan och log ett så varmt leende.

Sen åkte jag hemåt.

Två arbetsdagar kvar.
Det känns.

Dagens fototumaning ...

Det finns många hemvägar i mitt femtioåttaåriga liv.

Ringvägen i Malå, Vilhelminavägen 12 B i Lycksele, Malmvägen 63 C i Sollentuna.

Hjortronvägen 41 i Kungsängen.

Regementsgatan 32 C, 41, samt 19 A i Ystad.
Tre adresser men samma gata.

Och lillvägen vid huset i Bjäresjö.

Och nu Ejdervägen 7 i Stensjö.
Den är den som syns på bilden .., och man skymtar även en bit av det gula huset på kullen.

Då är jag nästan hemma.

Och eftersom jag är så slut på efter dagens jobb, blir det inte mer exotiskt än så här.

Andra deltagare finns här.

Och morgondagens tema är "under".

Dagens sommarpraterska ....

.. är Heidi Andersson, ni vet, armbryterskan från Ensamheten utanför Storuman, gift med skidskytten Björn Ferry.

Igår var det Gudrun Sjödén.
Det var inte långt ifrån att jag kom för sent till jobbet, bara för att jag så gärna ville lyssna klart - sista kvarten tog jag vid sängdags i stället -.

På den där skalan 1 - 10 .., säger jag ...., 6 för gårdagens program,
Vilsam musik var det, men inte så spännande.

Och fotoutmaningen, den får komma när jag har slutat för dagen.