tisdag 28 augusti 2012

DBIV för värmländska Turtlan ...


Så här i slutet på sommaren så blev det en liten tur norröver i länet.

Första stopp blev ett loppisbesök. Här fanns allt från porslin till spadar. Från kassettband  till antagligen livsfarliga slalomskidor.

Det fanns också ett bord med temat grönt!

Färden gick sen till Sahlströmsgården i Torsby och Heidruns Kafé i Fensbol.

Det blev lunch på första stället och en fin guidad vandring på gården. Kaffe och hembakt paj blev det på Heidruns.

Övernattning hade vi bokat på Vägsjöfors Herrgård och under middagen fick vi veta att visst kunde det spöka i huset. Speciellt i den delen av huset som vi bodde.

Men inga spöken kom på besök. Inte vad vi märkte i alla fall...

Nästa dag regnade det men med regnkläder och gummistövlar så gick vi en tur i en fin gammal skog uppe på Hovfjället innan vi åkte hemöver.

Tänk så mycket fint det finns bara runt hörnet och herrgården åker vi gärna tillbaka till oavsett om spökena är hemma eller inte.

Turtlan
DBIV för Eva på Frösön ....

Hej!

Det bästa under veckan:
Att få sovmorgon till halv tio igår. Det var längesen sist :)
Och alla blommor kring vår stuga. 
Allt är så sent i år och det som brukar blomma i början av augusti det blommar nu. Jag njuter av all färgprakt. Och hallonen som äntligen är mogna. Jag plockar en liter varje kväll. Bäst att passa på innan det fryser.
 
Och att vi fick en valp till i lördags kväll, ja bara till låns en vecka.
Det är Otis syster som är här. 
Så mycket spring och bus och liv.

Kram Eva

måndag 27 augusti 2012

Och så ett kvällsfönster och en skata ...


Det hoppar ofta kring små fåglar i tujan precis utanför fönstret men det är lögn att hinna fram med kameran innan de hoppat vidare.

Fotomodellen på bilderna är en skatunge från årets kull (antagligen från granen hos grannen tvärs över gatan). Hen brukar övernatta i tujan.
Cecilia/
DBIV för Cecilia N i Härnösand ....

Ridningen har börjat!
Kören har börjat!
 
Cecilia/

DBIV för Gunnel i Lund ...

Bloggmadamen tog bilden. Den är förstås från Ystad.


Hej!
Jag är en av dina flitiga läsare sedan jag av en slump hittade din sida för flera år sedan. 
Den väckte genast mitt intresse. 
Dels pga att du då bodde i Ystad, i vars närhet jag bodde som barn. 

Underbart att läsa om dina cykelturer hit och dit och frammana bilder av Sandskogen, Möllers, stranden vid gamla gjuteriet och annat.

Jag har följt dig i din glädje och i sorg. 
Du känns faktiskt som en hemlig vän.
Aldrig har jag gett mig till känna.
Har alltid känt mig som någon som står och tittar in genom ett fönster.

Jag måste nu i alla fall komma med ett bidrag till Det Bästa i Veckan eftersom jag hade en sådan stark och härlig upplevelse som kommer att bära mig in i september och vidare i  hösten.

Veckoslutet tillbringade jag på Skepparpsgården, ett vandrarhem som ligger vid det vidunderligt sköna Haväng.

Vid elvatiden på kvällen  tog jag och en kompis ett underbart bad. 
 Temperaturen på vattnet och luften var densamma 18 grader tror jag.
Bottnen var len och sandig  och natthimlen mörk. 
Vandringen tillbaka till huset.

Efter badet fylldes vi av en sådan fantastiskt uppsluppen känsla.
Glädje! Glädje!
Jag är säker på att detta stämmer.

Tack för allt gott du ger oss läsare.
Kram
Gunnel i Lund


// Tack själv, du underbart generösa människa! säger jag.
Förra veckans det bästa ....

Det är som vanligt .., vill ni vara med och dela med er av det bästa, så mejla bara till bisse151@gmail.com, så lägger jag in allt eftersom.

Veckans förstapris är annaofsweden-designade örhängen som ligger i en vacker liten fluffpåse.

Säkerligen blir det något tröstpris också.

Varmt välkomna med er glädje!
DBIV för Ulrika i Västmanland ...

Det bästa under veckan som var, var alla härliga skogspromenader!
Sammanlagt blev det säkert uppemot 10 timmar i skogen.
 
 
Jag har börjat träna Max i kantarellsök och det är så roligt!
Svamp hittar vi - fast än så länge är det jag som letar upp dem (fast Max hjälpte mig faktiskt spontant ett par ggr!!).
Gula kantareller, trattkantareller och blek taggsvamp hittills. Allt jag hittar ger jag bort, för jag är inte så intresserad av det själv. Det är skogspromenaderna som är grejen för mig. :-)
 
DBIV för Eva från Tyresö ...

Foto: Joe Grinde
Konserten på Grönan i tisdags kväll gav mycket kraft.
Rikard Wolff!!!!
Göran Martling från Dramaten spelade på flygeln.
Rikard  sjöng över en timma och jag stod längst fram och orkade stå  ??---
trots min onda vrist.
(Inga sittplatser fanns överhuvudtaget.).
Jag kände mig som en tonåring och var där timmar i förväg.
Just då tränade dom förresten och provade ljudet
och  han såg mig genast och vinkade.
Sedan efter konserten tog jag fram de vackra  rosorna
5 till Rikard och 2 till Göran.
Inga andra blommor fick dom.
Vilken njutning!
Sist av allt såg jag Göran cykla hem med två rosor på pakethållaren!!!!
( RW tog säkert taxi)
Härligt.
Dagen efter mötte jag mitt barnbarns skolfröken. 
Hon hade varit där sa hon
och så lånade hon Rikards bok av mig. Jätteroligt.
Boken är så välskriven och innehållsrik.
Eva i Tyresö

// Några smakprov av och med herr Wolff finns här.

Och lite sång finns här.
DBIV för mossfolk i Örebro ...

Det bästa i veckan skedde igår (läs: i förrgår).
Min morbror och moster spelade grekisk folkmusik med sitt band på Stortorget. 
Jag och Cosmos mötte upp mamma och pappa. 

När den spelningen var slut tog en grupp, vars medelålder jag inte törs gissa på, över med sång och folkdans. 
De såg så glada ut och allt var så härligt så man kunde inte annat än bli glad själv när man såg dem. 

Och när en äldre man iförd blåställ sjöng torparrock klämde vi också i i refrängen. 
Håhåjaja, håhåjaja, hör va de blåser i träa idag…

Cosmos låg helt exemplariskt vid mina fötter.

På väg hem tänkte jag på DBIV. 
Det var det bästa ögonblicket på hela veckan. Absolut.


DBIV för ellem i Skellefteå ...

Hej!
 
I måndags när jag var ledig fick vi ett besök som gladde mig mycket. 
Fjällvandrarvännen Kjell kom på besök tillsammans med sin fru Maud. 
Vi har inte träffats sen de flyttade söderut i början på nittiotalet. 
 
Nu var  de på en norrlandstur och stannade till hos oss en stund. 
Vi fikade och pratade och hade trevligt i solskenet. Många minnen väcktes till liv!
 
Nåt annat som gladde mig när jag upptäckte det härom dan, det var att den vita julrosen har börjat blomma igen med flera knoppar på gång. 
Det händer då och då att den blommar om så här års. Vet inte om det är vanligt. Glädjande i alla fall!
 
Kram från Lis-Marie (dvs ellem).

Dagens fönster ...

"Fönsterdörren till balkongen som är en oas. Den har tak och infravärme så vi sitter här nästan jämt. 
I balkonglådorna växer diverse blommor och jordgubbar.
Vi har utsikt över stan."

Eva Härs och Tvärs.

söndag 26 augusti 2012

Om jag säger så här ...

... så smittar det tydligen, det här med diverse gymnastiska övningar.

Sen säger jag inte så mycket mera.

Igår på Malmö Central ...

Toalettavdelningen är flyttad från källarplanet till området kring spår 4 och det känns totalt avigt.

Jag har bråttom och tar sikte på toaletten, då en kvinna bakom en lucka ropar "hallå damen! hallå damen!"

Ja, just det, det kostar pengar, så jag plockar upp en guldtia och lämnar den till kvinnan.

När jag är klar och kommer ut till luckan, står en polsk man där med sin lilla dotter och dottern är förfärligt kissnödig och mannen har bara eurosedlar och nån polsk sedel och inte ett enda mynt och kvinnan säger att nej, det går inte .., och lillflickan snurrar benen och ser ut att när som helst kunna kissa på sig och jag säger ..."vänta ska jag kolla, jag kanske har nånting", men i min plånbok finns endast betalkort och kvinnan säger till mannen att dom får gå ner till stan och växla och därefter komma tillbaka.

Hon säger det snörpigt.
 
"Men kan inte tösen få ...?" säger jag.

Nej, det kan hon inte.

I bilen, på väg till Köpenhamn, tänker jag på den kissnödiga tösen och på kvinnan bakom luckan.

Blodtrycket stiger.




pling i min I-phone ....

"Ladda kameran.
Nu blir det två timmars operation och två månaders gips :-)"


skriver guy från Thailand

Bilder från en resa ...

I närheten av Båstad .., jag lutar mig mot fönstret och tänker att vårt land är så ofattbart vackert!

Och läser DN - om någon som åker tåg -.

Köpenhamn.
Utanför ett hus står en boklåda - bara att ta för sig -.
Sympatiskt, tycker jag.

Amager strand.
Människor simmar i som en lagun .., det löptränas .., cyklas .. gympas.
Någon stannar till vid en anslagstavla och tar bilder.



Och på stranden där det tävlades .., öppnade sig himlens alla portar!
Anders fick låna min röda regnjacka ..., exet hade något som pv kallade för fyrmanstält ("det fattas bara tältpinnarna Tommy, så kan vi gömma oss under rocken och hålla oss torra!"), men om benen blev vi alla dyngsura (hon som lånade ut sin regnrock blev dyblöt ända in på kroppen)!

Här är vi på väg tillbaka till bilen.



Har man inget annat att syssla med, kan man ju testa detta ....
Och hur imponerad är jag inte av den snart 50-årige lagmedlemmen som häver sig upp och ner i stången!

Dagens fönster ... och lite till.

Igår blev det en heldag i Köpenhamn; eller i alla fall i en liten del av stan, - i Sjaelör -, där Anders och två andra malmöbor tävlade i crossfit, men nu som ett lag.

Vilken dag!
Tänk er en gympahall med hundratals testosteronstinna unga män (och kvinnor fyllda av ... ja, kämpaglöd!) som tävlade i tyngdlyftning och att häva sig upp på en stång och trettiofyra gånger skulle detta göras på raken (man drar upp sig själv och hakan ska vara ovanför stången ..!) och simma i ett blåsigt hav och så springa i lös sand och även där skulle det hävas sig upp, fast allt detta i omvänd ordning, det hela inleddes vid havet.

Detta (bilden) var första delen av tävlingen.
Ute på Amager skulle det alltså simmas, springas på stranden och hävas sig upp ..., och efter en stund öppnade sig himlen i det mest vanvettiga ösregn jag nog ha varit med om!


Bilden: mannen till höger om Anders heter Dylan och fyller femtio i år!
Tala om imponerande prestation!! Det var tre i varje lag.

Om man säger att kaos rådde innan själva inomhustävlingen skulle ta sin början (jag sms:ade familjens projektledare och skrev att här hade hon sannerligen behövts ...) och en speaker som i allt oväsende därtill talade danska ...., ja, tänk er själva!, så är det en underdrift.

Men vansinnigt trevligt var det och vi åkte tåg från Halmstad, blev upplockade av mina barns pappa och hans fru .., sedan bil över till Köpenhamn .., var där hela dagen - såväl ute som senare inomhus - och det blev  pizzaätande i en tävlingspaus.


Vi konstaterande att det är oerhört skräpigt på vissa håll ..., jag köpte ett gott stenugnsbakat bröd som jag sedan - av misstag - satte mig på, inte undra på att jag tyckte att strandstolen var ovanligt skön .., och det var bara så  r o l i g t  alltsammans!

På slutet av dagen upptäckte jag att min I-phone var borta!

Överallt letade jag .., frågade "tävlingsadministratörerna" om de fått in något exemplar, jo, det hade dom - men sen hittade ändå ingen telefonen ! -, och inte förrän det var dags för den allra sista tävlingen upptäckte jag den .., jag hade suttit och lutat mig mot stenväggen och där hade telefonen glidit ur jackfickan .., nu skuttade Karin upp och smög in bakom de tävlande och norpade den!

U n d e r b a r t! 

Klockan sju gick tåget hem till Halland, sonen skulle börja arbeta klockan 21.00 till 07.00 och hade inte många timmars sömn i ryggen ..., och innan vi var hemma var klockan 22.00.

Vi stööööp i säng!


lördag 25 augusti 2012

Hällregn och åska ...

... klockan är halv fem när jag stiger upp och gör i ordning kaffe och mackor och plockar undan lite, ty om några timmar tar vi tåget till Malmö, för vidare befordran till Köpenhamn, där Anders idag ska lagtävla i cross-fit.

Stort tack till min arbetskamrat Mattias och hans flickvän som ska vara här och ta hand om Harry!
Jag hoppas att vädret blir bättre .., Mattias har nämligen tänkt stå nere vid havet och fånga fisk!

En trevlig lördag önskar jag er alla!

Dagens fönster ...

Ett fönster från Nora igen och det var Ulrika som tog bilden!

Jag höll på att skriva "ååå, dessa västmanländska vackra fönster!", men det slog mig att Nora kanske ligger i Närke?


fredag 24 augusti 2012

Sandra från Valparaiso ...

Det här är Sandra, en av två städerskor som håller rent i affären.

Vi brukar småprata lite, ja, medan jag gör i ordning vid kassorna, tar in morgontidningarna och rapporterar dom som är kvar från kvällen .., fyller på med cigaretter och allt sånt.

Och Sandra, hon far omkring med dammsugaren eller moppen och några långa pratstunder blir det inte, men så där lite småprat om allt och inget. 

Hit ska hon återvända ...
Bilden har jag lånat från en chilensk turistbyrå på nätet.
Att hon är från Chile, det visste jag, men inte att hon är skild och numera gift med en italienare. 
Kanske anade jag - men visste inte -att hon längtar till pensionen, ska hon flytta hem igen, till Valparaiso och till tjocka släkten och de nio syskonen. 

Inte heller visste jag att hennes mamma nyss har avlidit i en ålder av nittiosex år. 

"Hon dog två veckor efter att jag varit hemma på besök ...", säger Sandra.

På nästan alla arbetsplatser där jag har varit, har städpersonalen varit nästan osynliga. 
Osynliga för den övriga personalen, alltså. 
Jag kan på ena handens fingrar räkna de gånger jag har hört någon säga "godmorgon" eller frågat hur städaren/städerskan har det; det är som om dom inte finns. 


Någon gång i min ungdom läste mamma Maja Ekelös bok "Rapport från en skurhink" och när det sedan var frågan om att sjuksköterskorna skulle strejka för högre löner, meddelade mamma att det tänkte i alla fall inte hon göra; först skulle sjukstugans städerskor få löneförhöjning, ja, förresten tyckte hon att alla borde ha ungefär samma inkomst - för skulle städpersonalen tacka för sig, så kunde resten av sjukstugan också säga goodbye och slå igen -.

(Jag vet, detta har jag berättat flera gånger, men det finns kanske någon som  i n t e  råkade läsa dom gångerna ...).

Bacilluskerna skulle ta kommandot!

Och förresten var alla i personalen lika viktiga.

Pappa, trogen socialdemokrat, befarade att mamma hade blivit totalt galen .., fanns där ingen solidaritet alls med facket och arbetskamraterna, ja, sjuksköterskorna alltså?! 

Mamma tyckte precis tvärtom ..., och att en av kollegorna kom hem till oss och satt vid köksbordet och med milda ord och och många argument försökte övertala den bångstyriga kollegan, det hjälpte inte det minsta. 

"Men tänk på vårt Ansvar, Ann-Gerd!" sa kollegan uppbragt. 

"Ansvar och ansvar ., städerskorna såväl som biträdena har minsann också ansvar!" tyckte mamma. 

Nu blev det ingen strejk (hon hade garanterat inte ställt upp) men på något sätt tror jag att allt detta
satte spår i mitt inre.

Hon, den "icke-solidariska", på ett jeepflak i Bolivia, utdelandes medicin till indianerna.

Helt ärligt tycker jag att det är bedrövligt hur många  behandlar den här yrkesgruppen! 
Att byta namn till "hygientekniker" - det är för mig bara ett sätt att än mer nedvärdera ordet städerska - tänk, vilket oändligt viktigt arbete detta är!  

Man ändrar ett ord .., snitsar till namnet, just för att man inte tycker att det duger i sig själv.

Är inte alla städare och städerskor själva navet eller grunden i vår tillvaro?
Tänk er en vecka, eller en månad på jobbet utan städpersonal! 
Vilket kaos! 
Jag minns dom som städade gatorna i Ystad .., vilket arbete och hur där såg ut innan dom kom igång; krossade glasflaskor, McDonald´s-papper, tomma cigarettpaket, ja, allt som människor slänger omkring sig! Och så några timmar senare ..., trottoarerna rena och fina igen!

Så, all världens heder åt er som städar!

Och här kan man läsa något intressant om städarnas villkor. 

(Och så kommer jag plötsligt ihåg nekrologen i Sydsvenskan för många år sedan, där en kvinnlig överläkare på MAS berättade om en arbetskamrat som var så fantastisk; hur denna kvinna hade spridit sån värme och glädje på avdelningen. Jag trodde i min enfald - och det säger förstås lika mycket om undertecknad - att det handlade om en kollega till överläkaren. Det var det inte. Det handlade om städerskan på avdelningen. I glädjen över detta kontaktade jag läkaren som hade skrivit det hela och berättade hur inutivarm jag hade blivit och fick då, en lång berättelse om den avlidna kvinnan och vad hon hade betytt för dem alla! )







Dagens fönster ...

Ulrika har varit på besök i Nora och där fångat mängder med fönster!

Det här får bli fredagens.

Löne-fredagens.